<p>Då ett barn ska beredas vård utanför det egna hemmet har socialtjänsten en skyldighet att enligt SoL 6:5 överväga om barnet kan placeras i det befintliga nätverket. Syftet med denna C-uppsats var att med utgångspunkt i SoL 6:5 undersöka socialsekreterares konstruktion av begreppet ”överväga” och hur de går tillväga vid sitt övervägande. Resultatet visar att inga uttalade rutiner fanns på socialsekreterarnas arbetsplatser, vilket resulterade i individuellt utformade överväganden. Övervägandet baserades ofta på personliga värderingar och ibland på forskningskunskap och rättskällor. Även samtalsklimatet på arbetsplatsen, konflikt mellan förälder och nätverk samt socialsekreterarens samarbete med föräldrarna påverkade socialsekreterarens konstruktion. För att besvara frågeställningarna tillämpades en rättsvetenskaplig metod där kvalitativa intervjuer genomfördes med fyra socialsekreterare inom barn- och ungdomsenheter i Stockholm. Studiens resultat analyserades utifrån en hermeneutisk forskningsansats. Analysverktygen var socialkonstruktivistisk teori samt kognitiv teori.</p>

Studiens syfte har varit att undersöka hur socialsekreterare inom socialtjänstens avdelning barn och unga uppfattar sammanbrott i familjehemsplaceringar, vilka faktorer som socialsekreterarna anser påverkar sammanbrott och hur de professionella påverkas av sammanbrott i familjehemsplaceringar. Ett sammanbrott inom socialtjänsten när en placering av någon anledning får avbrytas.   De metodologiska utgångspunkter som används i studien är hermeneutisk kunskapsteori och det empiriska materialet har samlats in genom en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer med sex professionella som arbetar med barn och ungdomar som är placerade i familjehem. Studiens teoretiska utgångspunkter är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv och von Wrights relationella perspektiv. I studiens resultat tydliggörs vikten av att matcha ett barn med rätt familjehem för att motverka sammanbrott, flera av respondenterna redogör för en svårighet i detta med tanke på deras höga arbetsbelastning. Likaså hävdas av respondenterna att barn som är med om sammanbrott aldrig ska hållas ansvariga för det som hänt, då de i flera fall har en tung ryggsäck att bära. Det framgår också att ett sammanbrott genom professionellas upplevelser är ett misslyckande, både från socialtjänstens sida och men också från vuxenvärldens. En slutsats av studien är att ett sammanbrott kan vara en svår upplevelse för samtliga inblandade.

<p>Asylsökande föräldrar lever under stark social och ekonomisk press. De har ofta sviktande psykisk och fysisk hälsa till följd av tidigare traumatisering och den belastning som asylprocessen innebär. Om föräldrarna under dessa omständigheter inte längre klarar att ta hand om sina barn kan barnen bli placerade i familjehem. Sex socialsekreterare med erfarenhet av sådana placeringar djupintervjuades med syfte att undersöka hur barn och föräldrar från asylsökande familjer reagerar när barn placeras i familjehem utan sina föräldrar. Syftet var också att undersöka hur socialsekreterarna resonerar kring och påverkas av att arbeta med placering av barn från asylsökande familjer. Tematisk analys utfördes enligt Hayes. Resultaten tyder på att omsorgssvikten har varit akut och att socialsekreterarna då beslut har fattats endast haft begränsad information om barn-föräldraanknytningens kvalitet. Socialsekreterarna har inte heller uppmärksammat barns och föräldrars separationsreaktioner vid och under placering. Det är tydligt att socialsekreterare som placerar barn från asylsökande familjer i familjehem påverkas av den asylprocess som familjen genomgår. Det finns inte någon praxis eller fast uppfattning om hur socialsekreterare ska resonera och besluta i dessa ärenden.</p>

<p>Intentionen med föreliggande uppsats är att läsaren ska bli medveten om hur konstruktionen av den sociala barnavården är uppbyggd. Genom ett diskursanlytiskt arbetssätt har vi därför sökt att blottlägga denna. Närmare bestämt har vi inriktat oss på att analysera synsättet gällande de familjehemsplacerade barnens kontakt med sina biologiska föräldrar. Den analys vi genomfört av valda lagrum, syftar sålunda till att avslöja hur betydelsen av barnens kontakt med föräldrarna fastställts. Vi har även sökt upptäcka hur betydelsefixeringar inom diskursen blivit allmänt vedertagna. Begreppet diskurs definieras som ett socialt område vilken innehåller strukturella mönster som skapats genom språket. Dessa strukturella mönster gör sig sedan synliga i formuleringar och handlingar kopplade till det sociala området. I vår studie blottläggs således det bestämda sättet att tala om och förstå en del av den sociala barnavårdsdiskursen. Analysmaterialet visade hur vissa betydelser, genom den sociala konstruktionen, blivit självklara. Vidare stod vid slutet av vår analys klart att diskursen och den sociala konstruktionen ständigt reproduceras. Analysen resulterade i iakttagelsen av ”barnets bästa” som diskursens nodalpunkt. Kopplat till denna fann vi moment, bland annat samhörighet till närstående, barnets vilja, återförening och vårdplan, som tillsammans bildade en sammanhängande ekvivalenskedja.</p>

<p>Meningen med denna studie var att låta de biologiska barnen i familjehemmet komma till tals om hur de upplevde uppväxten i ett familjehem och hur uppväxtförhållanden har påverkat dem som vuxna. För att besvara studiens syfte har vi använt oss av tidigare forskning inom det valda ämnesområdet. Vi valde en halvstrukturerad intervjumetod med öppna underfrågor där intervjuguiden var vårt underlag för våra samtal. Respondenterna inledde med en liten berättelse av sin uppväxt. Därefter övergick intervjun till att vara strukturerad med en öppen rörlighet i både frågor och svar. Analysmetoden vi valde var tematisk där ämnes områden skrevs ner och underfrågor sorterades in under rätt ämnesområde, för att få struktur i arbetet och kunna sammanställa analysen. Undersökningen gjordes ur ett vuxenperspektiv och vi intervjuade två kvinnor och två män med olika familjehemsbakgrund. Männen var uppvuxna med ett familjehemssyskon och kvinnorna med flera familjehemssyskon samtidigt. I studien framkom att flickorna hade fått ta ett större ansvar om sig själv och hade haft förväntningar på sig att vara förstående i många situationer vilket inte pojkarna upplevde att det förväntats av dem. Flickorna hade känt sig i skymundan och känt av rivalitet till sina familjehemssyskon medan pojkarna tog den plats de behövde och hade alltid känt sig delaktig i familjen. Flickorna hade önskat mer tid och uppmärksamhet av sina föräldrar medan pojkarna upplevde att de fått den tid och uppmärksamhet de behövde av sina föräldrar.  Vi kom fram till att det inte går finna någon generell förklaring till hur uppväxten i ett familjehem upplevs, men att de biologiska barnen har det gemensamt att de hjälper familjen genom stöttning och kan många gånger känna oro för sina föräldrar. De problem och svårigheter som uppkommer i ett familjehem får de biologiska barnen många gånger ta del av, vilket kan vara en förklaring på en tidig intellektuell åldersutveckling. De biologiska barnens uppväxtförhållanden påverkar dem till att bli omsorgsgivande med en empatisk förmåga för andra människor i vuxen ålder.</p>

<p>I Bergs kommun startades år 2003 ett öppenvårdsprojekt då kommunen märkte av en påtaglig ökning av barn och unga som var i behov av socialtjänstens insatser. Denna verksamhet kom att heta Bergssprängarna. Mitt syfte var från början att jämföra de barn och unga som blivit föremål för placering på institution och familjehem och de som fått insats genom Bergssprängarna för att se om grupperna var likvärdiga och jämföra kostnaderna för respektive verksamhet. Men under arbetes gång har syftet förändrats då jag inte fått tillgång till de ekonomiska underlagen som skulle belysa varje individs totala kostnad för respektive insats. Därför redovisas endast grova kostnadsunderlag. Utgångspunkten är en mindre aktstudie men innefattar även budgetmaterial. Då tidigare förhållanden har undersökts och sekundär data utgör grunden till studien har en kvantitativ metod valts. Resultaten visar tendenser till att det delvis är samma och delvis olika barn och unga som blir föremål för institutionsplacering/familjehemsplacering som får insats genom Bergssprängarna. Starten av Bergssprängarna kan ha lett till att fler barn och unga i Bergs kommun blir sedda med sin problematik då behandlarna rör sig skol- och fritidsmiljöer som leder till att fler blir föremål för insatser från socialtjänsten. När det gäller kostnadsutvecklingen har etableringen av Bergssprängarna inte inneburit att kommunens kostnader för institutionsvård och familjehemsvård minskat så som förväntat.</p>

<p>SAMMANFATTNING: Forskning visar att placeringsansvarigas sätt att arbeta med placering och uppföljning av barn tenderar till att öka risken för ett så kallat sammanbrott av placeringen, att placeringen avslutas tidigare såsom det inte var tänkt. Studier har dock inte enbart från utgått från socialsekreterarnas syn vilket måste vara relevant då socialsekreterarna utför arbetet. Syftet med studien var att jämföra två organisationers arbetssätt och arbetssituation gällande placering och uppföljning av barn samt att undersöka hur detta påverkar placeringars sammanbrott. Vidare har detta förklarats utifrån organisationsteorin och gräsrotsbyråkratin. För att besvara syftet användes kvantitativ metod och enkätundersökning i två olika kommuner i Sverige. Resultatet analyserades utifrån organisationsteorin och gräsrotsbyråkratin. Studien visar att Kommun B har högre effektivitetskrav i uppföljningsarbetet och kommun A har det i placeringsarbetet. Handlingsfriheten för socialsekreterarna är större i kommun A gällande uppföljningsarbetet samt att kommun A:s organisation är mer specialiserad. Höga effektivitetskrav och en stor begränsad handlingsfrihet är definitivt faktorer som får en negativ effekt på placeringars utgång.</p>

<p>Synen inom den sociala barnavården har gått från att se på familjen som ett system som skapade problembärare till att se familjen som en resurs. Vid placering av barn i familjehem skall det, enligt 6 kap 5§ SoL, övervägas om en placering i barnets nätverk är möjligt. Syftet med uppsatsen var att utifrån ett antal intervjuer med socialsekreterare få en förståelse för deras syn på att placera barn inom nätverket. Fem centrala teman används genomgående i uppsatsen. Dessa var nätverket, lagens tydlighet, utredning av familjehem, övervägande och uppföljning. För att uppnå syftet har kvalitativa intervjuer gjorts med fem familjehemssekreterare. Vi valde att använda oss av datareduktion vid bearbetningen av våra intervjuer för att få fram vårt resultat. Vi har använt oss av ett empirinära förhållningssätt då vårt empiriska material ligger till grund för analysen. Intervjuerna har analyserats utifrån tidigare forskning inom ämnet. Resultatet visade att intervjupersonerna var positivt inställda till nätverksplaceringar men att det dock fanns svårigheter med denna typ av placeringar, gällande till exempel rollförändringar, gränssättning och det faktum att nätverket inte har förberett sig på en placering. Syftet och valda frågeställningar har kunnat besvarats av våra intervjuer, dock har resultatet från dessa i vissa fall inte kunnat kopplas till tidigare forskning eftersom ämnet är relativt outforskat.</p>

<p>Uppsatsen är en studie kring hur några lärare har valt att arbeta med barn som är placerade i familjehem. Vilka problem de här barnen befinner sig i och vad skolan bör göra för att underlätta för dem.</p>

Meningen med denna studie var att låta de biologiska barnen i familjehemmet komma till tals om hur de upplevde uppväxten i ett familjehem och hur uppväxtförhållanden har påverkat dem som vuxna. För att besvara studiens syfte har vi använt oss av tidigare forskning inom det valda ämnesområdet. Vi valde en halvstrukturerad intervjumetod med öppna underfrågor där intervjuguiden var vårt underlag för våra samtal. Respondenterna inledde med en liten berättelse av sin uppväxt. Därefter övergick intervjun till att vara strukturerad med en öppen rörlighet i både frågor och svar. Analysmetoden vi valde var tematisk där ämnes områden skrevs ner och underfrågor sorterades in under rätt ämnesområde, för att få struktur i arbetet och kunna sammanställa analysen. Undersökningen gjordes ur ett vuxenperspektiv och vi intervjuade två kvinnor och två män med olika familjehemsbakgrund. Männen var uppvuxna med ett familjehemssyskon och kvinnorna med flera familjehemssyskon samtidigt. I studien framkom att flickorna hade fått ta ett större ansvar om sig själv och hade haft förväntningar på sig att vara förstående i många situationer vilket inte pojkarna upplevde att det förväntats av dem. Flickorna hade känt sig i skymundan och känt av rivalitet till sina familjehemssyskon medan pojkarna tog den plats de behövde och hade alltid känt sig delaktig i familjen. Flickorna hade önskat mer tid och uppmärksamhet av sina föräldrar medan pojkarna upplevde att de fått den tid och uppmärksamhet de behövde av sina föräldrar.  Vi kom fram till att det inte går finna någon generell förklaring till hur uppväxten i ett familjehem upplevs, men att de biologiska barnen har det gemensamt att de hjälper familjen genom stöttning och kan många gånger känna oro för sina föräldrar. De problem och svårigheter som uppkommer i ett familjehem får de biologiska barnen många gånger ta del av, vilket kan vara en förklaring på en tidig intellektuell åldersutveckling. De biologiska barnens uppväxtförhållanden påverkar dem till att bli omsorgsgivande med en empatisk förmåga för andra människor i vuxen ålder.