Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors tankar och upplevelser kring situationer där barn misstänks fara illa och en anmälan till de sociala myndigheterna övervägs. Studien genomfördes genom personliga intervjuer av sex strategiskt utvalda distriktssköterskor, verksamma vid barnavårdscentraler (BVC) i Dalarnas och Värmlands län och som hade erfarenhet av att träffa familjer med olika sociala problem. Intervjuerna inleddes med frågan; ”Berätta om ett möte med föräldrar där Du anar att barnet far illa.” En intervjuguide med tre frågeområden användes därefter för att säkerställa att syftet täcktes in. Efter genomförandet analyserades intervjuerna utifrån fenomenologisk metod, så kallad meningskoncentrering.Resultatet visade att samarbetet med socialtjänsten präglades av stora brister. Socialtjänstens sekretess hindrade viktig information från att nå distriktssköterskan, socialsekreterarnas kompetens var bristfällig och anmälningar togs inte på allvar. Omständigheter som upplevdes utgöra en omedelbar risk för barnet anmälde distriktssköterskan omgående, medan hon i andra fall avvaktade med en anmälan eller ansökte om stöd. Genom att barnet och dess familj gjorde täta besök vid BVC, att det var kontinuitet i personalgruppen och att distriktssköterskan litade på sin intuition, kunde hon lättare finna de barn som hade det svårt.Genom att samverka med professioner med skilda kompetenser var det möjligt att förbättra barns situation.

SAMMANFATTNING Den här uppsatsens intresserar sig för hur ungdomar som definierar sig själv som homo- eller bisexuell, transperson eller queer (hbtq) har det i skolan. Därför har jag genomfört en kvalitativ intervjustudie med sex unga vuxna som är mellan sexton och tjugoett år och tillsammans med deltagarna skapat berättelser om hur de har upplevt sin skoltid. Syftet har varit att bidra med ny kunskap genom att synliggöra deras erfarenheter av att inte uppfylla de förväntningar som heteronormativt ställs på en pojke eller flicka i skolan med den övergripande forskningsfrågan - ’Hur framträder skolan som heteronormativt sammanhang i de unga vuxnas berättelser om skoltiden?  Uppsatsen tar till utgångspunkt att skolan är ett heteronormativt sammanhang och mot den bakgrunden ställs intervjudeltagarnas berättelser. Berättelserna analyseras med hjälp av begrepp ur symbolisk interaktionism och knyter an till och tolkas med utgångspunkt i tidigare forskning om relationer, pojkar och flickor, skapandet av femininiteter och maskuliniteter samt synliggörandet av sexualiteter - i skolan. Studiens genomgående tema är hur skolan som heteronormativt sammanhang framträder i de unga vuxnas berättelser i mötet med medelever, lärare och undervisningen.  Studiens resultat visar att i möte med eleverna framträder heteronormativiteten som deltagarens annorlundahet i form av verbala kränkningar, uteslutning från samspel, mobbning eller våld. Mötet mellan deltagarna och lärare kännetecknas av att heteronormativiteten synliggörs genom deltagarens annorlundavärde och gestaltas genom lärares passivitet inför verbala kränkningar i och utanför klassrummet, lärares ointresse för ett mångfaldsperspektiv i undervisningen eller osäkerhet inför deltagarens annorlundahet. Vidare framträder heteronormativiteten i mötet mellan deltagarna och undervisningen i skolan som heteronormativt sammanhang i form av deltagarens osynliggörande. Detta osynliggörande gestaltas i form av lärares organisering av undervisningen som bidrar till att producera och reproducera traditionella könsroller och könsrollsmönster. Resultatet visar att skolan inte är en trygg och utvecklande lärandemiljö för elever som definierar sig som hbtq och antyder skolans behov av kompetensutvecklande insatser med fokus på hbtq-kunskap, normer, mångfaldsperspektiv och normkritik för bättre kunna skydda alla elever från att ‘fara illa’ i skolan.

The aim with our study has been to examine how preschool-staffs resonate about the notification requirements according to Chapter 14, section 1, The Social Services Act, when a child fare badly or is suspected to fare badly: first, in relation to the municipality´s policies, but also in relation to the preschool staff´s actions in individual cases. Our study was conducted by qualitative research with semi-structured interviews. Total has two child´s nurses and six preschool-teachers, active within Växjö´s municipality, been interviewed. The result showed that the municipality´s guidelines on the one hand, underpinned by giving a prescribed pattern of behavior for preschool staff on how to act if the suspected that a child to fare badly. On the other hand preschool staff also experienced the guidelines diffuse as there were nothing described of the transition of how much they should document and observe before a notification could be initiated to the headmaster. Noteworthy was that the munici-pality´s guidelines in this case was inconsistent with the provision in Chapter 14, section 1, The Social Service act. A report should be made immediately. In addition, the preschool-staff could not establish a notification, just initiate it to the headmaster, which is also contrary to the statutory provisions. Furthermore the result showed that the preschool-staff experienced more disadvantages than advantages with the duty to report. The results also showed that the preschool staff´s actions were influenced off various circumstances. The behavior before initiating a notification to the headmaster showed to differ in individual cases. This confirms the preschool-staffs personal discretion even though the duty to report prevails.

Studien handlar om olika myndigheters samverkan kring frågor om barn som far illa eller riskerar att fara illa. I undersökningen studeras hur samverkan fungerar och vad målet med samverkan är. Dessutom identifieras framgångsfaktorer och hinder för samverkan. Studien görs utifrån PSSgruppens perspektiv, PSS-gruppen är en mindre samverkansgrupp mellan polis, skola och socialtjänst i Haparanda kommun. Studien är genomförd med hjälp av fyra semistrukturerade intervjuer med nyckelpersoner från respektive yrkesgrupp som i dagsläget deltar i PSS-gruppen. Det förebyggande arbetet är en orsak till att kommunen började samverka enligt samverkansmodellen. Studien visar att samverkan upplevs vara fungerande men att det i dagsläget behövs nya tag för att effektivisera det förebyggande arbetet. Samverkan har tidigare varit beroende av särskilt engagerade personer, så kallade eldsjälar, vars frånvaro i dagsläget påverkat samverkansgruppen negativt. Det framkommer både av intervjuerna som från tidigare forskning att ett väl strukturerat arbete med tydlig ledningsfunktion, planering och struktur skapar förutsättningar för en framgångsrik samverkan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur väl rustade förskolepersonal känner sig i arbetet med barn som far illa, deras upplevelser av tillgängliga verktyg för detta arbete samt vad de efterfrågar för stöd. Kvalitativa intervjuer har genomförts med sju respondenter och analyserats utifrån ett fenomenologiskt-hermeneutiskt perspektiv. Kombinationen av det fenomenologiska och hermeneutiska perspektivet harmonierar väl med syftet och används i denna studie både som teori och metodologi. Resultatet visar att samtliga respondenter uppgav sig vara väl rustade i att arbeta med barn som far illa. Däremot varierar definitionen av begreppet mellan pedagoger, förskolor och områden. Samtliga respondenter uppgav även att nästintill all kunskap om att arbeta med barn som far illa har erhållits på arbetsplatsen. Studiens resultat visar att rektorsrollen och förskolans område är viktiga faktorer för vilket fokus arbetsplatsen har på dessa frågor. Förskolepersonalens beredskap för arbetet med barn som far illa, visar denna studie, är helt avgörande vilket område förskolan är belägen i.