The focus of this essay is on the mechanisms of inclusion and exclusion in different feminism rooms. Seven activists taking part in several forms of feminism projects, organisations, networks and demonstrations are interviewed and the essay analyzes whether the participants themselves feel included or excluded in feminism rooms. If they have motives to include or exclude different groups of people are something that is also looked into. Intersectionality and phenomenology are used as an analytical and methodological approach throughout this essay. The results have shown that the participants feel included and excluded due to different intersections of power. An intersectional awareness help them to see how the mechanisms of inclusion and exclusion works. The participants are also aware of the difficult task to create rooms free from all kinds of hierarchies. A strategy for some of the participants is thus to exclude some people in order to include others; often more underprivilegied groups of people. The intersections of power are complex though and cross into each other. As an outcome of this complexity it can sometimes be questioned how lines between inclusion and exlusion are drawn as people tend to fall in between categories.

This essay is about conflicts between feminist theory and lived male sexuality. By interviewing four male feminist identified young activists this studie examines how these men solve potential conflicts between sexual desires and feminist ideals and how their identitiesare created with regards to feminist theory. A qualitative poststructuralist approach is used where feminst discourses set outs different ways for the men to interpret themselves as feminist subjects. The study concludes that these men distance themselves from what they find as different kinds of hegemonic masculinities, such as: activity, dominance and heterosexual masculinities. The possibilities of identification for the men in the study are: ”afemale position”, ”a non male position”, ”a refllexive or searching position” or ”a nonheterosexual position”. / Denna uppsats handlar om konflikter mellan feministiska ställningstaganden och levd manlig sexualitet hos fyra feministidentifierade män samt vilka betydelser dessa konflikter har för hur männen i studien kan identifiera sin manliga sexualitet. Genom kvalitativ postrukturalistiskt influerad metod används feministiska diskurser som fondvägg för min empiri. Studien visar hur respondenterna tar avstånd från hegemoniska maskulinitetsuttryck, exempelvis aktivitet, dominans och heterosexualitet och de vill förändra sig själva i en feministisk riktning. Deras feministiska sexuella identitet har fyra olika uttryck: ”Att beskriva sig själv som kvinnlig och uppvärdera traditionellt kvinnliga sexuella egenskaper”, ”att vara ickemanlig i sängen”, ”att reflektera över sin sexualitet” och ”att vara öppen för samkönat sexuellt umgänge”.

Denna studie använder sig av cyberfeministisk och multimodal kritisk diskursanalys som teorier för att närma sig den populära hashtaggen #femalegaze på sociala medieplattformen TikTok. Studien undersöker hur kvinnor använder sig av denna hashtag för att skapa diskursiva interventioner till dominanta diskurser rörande genusnormer. Genom att analysera materialet för denna studie så går det att se hur kvinnorna som skapar innehåll till denna hashtag försöker omförhandla dominanta diskurser rörande kvinnors framställning online, deras sexualitet, sexuella uttryck och rätt till begär, idealkvinnan som passiv och reaktiv likaväl som att framförhandla hur kvinnor kan presentera sig själva utifrån en kvinnliga blick. Genom detta kan man även se hur dessa kvinnor använder denna hashtag för att omförhandla sig själva och andra kvinnor från objekt till aktiva subjekt. Hashtaggen och specifikt den kvinnliga blicken kan även ses användas som en tankefigur av kvinnorna, liknande cyberfeminismens cyborg, som agerar som en motpol till patriarkala diskurser. De använder denna tankefigur på flertalet aspekter av sitt liv för att omförhandla dominanta patriarkala diskurser. Genom att skapa detta innehåll och använda den kvinnliga blicken som en tankefigur så använder kvinnorna den relativt slutna cybermiljö skapad på TikTok med denna hashtag för att forma en arena där de kan samlas och genomföra diskursiv intervention till normativa, hegemona diskurser rörande genusnormer.

Målet med språkaktivism är att förändra samhället genom att förändra språket. Språkaktivism bedrivs ”underifrån” i syfte att utmana och på lång sikt upphäva diskriminerande samhällsstrukturer. I den här avhandlingen undersöks diskussioner om feministisk språkaktivism som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna period har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, hen, hoan, h@n, kvinniskor, intergender, cisperson och pansexuell är bara några av dem. Aktivistiska språkförändringar ger upphov till re_aktioner av olika slag. Dessa är inte sällan uttryck för ett försvar av rådande sociala och samhälleliga könsnormer. När det till exempel gäller det omdiskuterade pronomenet hen så är det inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Att vissa grupper aktivt förändrar språket och att andra re_agerar så starkt på dessa förändringar visar att språket tillskrivs betydelse för upprätthållandet av samhälleliga normer och maktstrukturer. I avhandlingen analyseras, utifrån en diskursanalytisk ansats, diskussioner om feministisk språkförändring som har förts i tre kontexter: inom aktivistiska grupper, i kommentarsfält på nätet och inom den institutionaliserade språkvården. Avhandlingens centrala forskningsintresse är inriktat på relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen och hur dessa relationer förstås i de tre kontexterna. / The aim of this thesis is to analyze discussions on feminist language change focusing on the period 1960–2015. The data comprises discussions from three different contexts: feminist communities, public forums for discussion on the internet and official language organizations. The analyzed data from the feminist communities consists of a range of different sources of text, for example newspapers, magazines, novels from the women’s movement, lesbian poetry, queer and trans*activist blogs, biographies, comics and plays, to name but a few. In addition to this two focus group discussions were conducted with five teenaged and five adult activists, each with a queer and/or trans*activist background. The data for the analyses of the discussions in public internet forums consists of 1 865 negative reactions to feminists’ language interventions. For the analyses of the reactions from the official language organizations, data was culled from 16 handbooks with language recommendations from the Language Council of Sweden and the Swedish Academy. My central research interest is how the actors in these three contexts understand and describe the relation between language and gender, and between strategic language change and changes in the social, non-linguistic world. Furthermore I investigate in which forms of gender-related discrimination the language changes are supposed to intervene. I adopt a critical discourse analytic and interdisciplinary approach that combines linguistic theories and methods with those from Gender Studies. The results show that Swedish language activists from the 1960s to the 1990s focused on linguistic interventions aimed at challenging patriarchal norms. In the 1980s homosexual activists, especially lesbian activists, began to intervene in heteronormative concepts. Until around the middle of the 1990s feminists acted from a binary concept of gender. From then on, queer and trans*activists have tried to challenge the idea of two, stable and natural gender categories. Language activists have seen language as performative and a tool for constructing reality. Even those who react negatively in forums on the internet to feminist language change assume that language has performative effects on the conceptualization of gender. The official language organizations, on the other hand, describe language in their recommendations mostly as something unpolitical that reflects rather than constructs society.

In 2015, Argentina witnessed an upsurge of feminist mobilization due to the rising numbers of feminicides, which motivated the foundation of Ni Una Menos and a broad feminist movement. The aim of the movement is to initiate measures against psychological manipulation, physical-, sexual- and institutional violence against women. Since the beginning of the movement, feminists have enabled mass mobilization which resulted in legislative changes regarding legal and free abortion. The studys’ purpose is to examine the strategies that have been crucial for the amplification of a large scale feminist activism, as well as the challenges faced when navigating social and political resistance in Argentina. This is carried out through semi-structured interviews with feminist activists from Buenos Aires, the data has been analyzed qualitatively, additionally with a phenomenological approach. The results from the interviews demonstrate a complexity of strategies and challenges, including the political context, societal actors, as well as the role of media. The feminist movement faces multiple obstacles such as the described political setback and exclusion of women in all societal levels, despite this, feminist activists continue to mobilize and fight for social justice.