Att bli och förbli blöjfri på förskolan är en process som de flesta barn i Sverige går igenom. Studier av hur pedagoger möter alla dessa barn är nästintill obefintliga. Det behövs ny aktuell forskning för att vända trenden att blöjanvändandet har stigit upp i åldrarna. Syftet med den här fenomenografiska studien är att få en förståelse för hur pedagoger uppfattar fenomenet potträning och dess möjligheter och hinder i förskolan. Studien använder sig av kvalitativ metod och har genomförts med semistrukturerade intervjuer av förskolepedagoger. Fenomenografi har använts som både teori och metod. Det är ett redskap för att beskriva människors uppfattningar om ett fenomen. Resultatet av studien visar att pedagogerna menar att föräldrarna har det största ansvaret för potträningen. I potträningsprocessen beskriver pedagogerna i sin roll att stötta barnen att de uppfattar att i förskolan måste barnen ses utifrån de egna individer som de är och pedagogerna måste anpassa hur de möter och hjälper barnen att bli och förbli blöjfria på förskolan. Det finns olika uppfattningar kring vilka hjälpmedel som är bäst för barnen. I fenomenet potträning så förekommer ofta en uppfattning om dagens blöjor att den är en ”superblöja” som varken läcker eller känns våt och obehaglig för barnen. Vilket kan vara en av anledningarna till att barn blir senare blöjfria nu än förut.

No description available.

Svenska elever visar att de är svaga i sina prestationer inom algebra i de internationella mätningarna som genomförs. I det matematiska området algebra har likhetstecknet en betydande roll och brister elever i sin förståelse för symbolens innebörd påverkar det deras utveckling negativt. Syftet med den här studien är att undersöka vilka uppfattningar elever visar i en årskurs 1 för likhetstecknets funktion i ämnet matematik. För att kunna besvara studiens syfte har följande frågeställningar formulerats: • Vilka uppfattningar om likhetstecknets funktion ger eleverna uttryck för i denna studie? • På vilket sätt beskriver eleverna sina egna uppfattningar om likhetstecknets funktion i sina muntliga svar? I vår studie har syfte och frågeställningar legat till grund för valet av den fenomenografiska ansatsen. De har tillsammans påverkat vilken forskningsmetod som är lämplig för den här studien. Det har utmynnat i en mixad metod som omfattar ett kvantitativt test med skriftliga uppgifter och kvalitativa intervjuer som är semistrukturerad i sin form. Vi har utgått från andra ordningens perspektiv inom den fenomenografiska ansatsen när datainsamlingen skulle genomföras och analyseras. Det innebär att elevernas uppfattningar lyfts fram om fenomenet likhetstecknet och vi som forskare tar ett steg tillbaka. Studiens urval består av 44 elever från en skola med ett fördelaktigt socioekonomiskt index. Hela urvalet genomförde det skriftliga testet och tio elever valdes ut till semistrukturerade intervjuer. Vid analysprocessen av de två datainsamlingsmetoderna skapades beskrivningskategorier utifrån elevernas svar.  Studiens resultat visar att eleverna har en variation av uppfattningar både i det skriftliga testet och i de semistrukturerade intervjuerna. Den beskrivningskategori som utmärker sig i det skriftliga testet är rätt svar och i intervjuerna är det det är lika. I det skriftliga testet visar 20 procent av eleverna att de har en relationell förståelse för likhetstecknets funktion. De semistrukturerade intervjuerna har resulterat i en djupare förståelse för hur elevernas tankegångar är när de löser uppgifter där likhetstecknets funktion har betydelse. Studiens resultat bidrar med en medvetenhet om hur elever i en årskurs 1 uppfattar fenomenet likhetstecknet i sin subjektiva livsvärld. Men även hur elevernas uppfattningar kan hämma deras matematikutveckling i områdena aritmetik och algebra.

Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva variationen av förskollärares olika uppfattningar kring matematik, samt hur förskollärare ger uttryck för hur de bedriver matematikundervisning i förskolan. Studiens teoretiska ramverk utgörs av fenomenologi, då erfarande inom teorin ses som subjektivt. Metoden utgörs av en fenomenografisk ansats, då fenomenografin tar utgångspunkt i skilda uppfattningar som människor har av ett specifikt fenomen. Insamling av data har skett genom halvstrukturerade intervjuer med fem förskollärare. Det insamlade materialet har sedan bearbetats med hjälp av en fenomenografisk analysmodell med syfte att finna likheter och skillnader i förskollärarnas uppfattningar, vilket utgör studiens utfallsrum. Studiens utfallsrum presenteras i en tabell med kategorierna: Kategori A- Förskollärares uppfattningar om matematik, Kategori B- Matematikundervisning i förskolan, Kategori C- Förskollärares uppfattningar av pedagogisk närvaro. Slutsatsen för studien är att matematik som fenomen uppfattas på kvalitativt skilda sätt, beroende av tidigare erfarenheter av ämnet. Matematikundervisningen bör verka skolförberedande, präglas av lustfylldhet och ta utgångspunkt i barns perspektiv. Matematiken finns överallt, däremot krävs det en pedagogisk närvaro för att den ska kunna urskiljas för barnen.

Syftet med vår studie var att undersöka hur lärare på högstadiet arbetar relationsskapande i stora klasser. Sociokulturell teori i kombination med ramfaktorteori är utgångspunkten när vi vill förstå hur lärare upplever sin verklighet i skolan. I denna kvalitativa intervjustudie med fenomenografisk metodansats har vi undersökt, beskrivit och analyserat nio lärares uppfattningar av fenomenet relationsskapande arbete i stora klasser. Analysen har resulterat i tre utfallsrum vilket inom fenomenografin utgör själva resultatet. Dessa utfallsrum är organisatoriska faktorer, relationsskapande och relationskompetens, och hinder i det relationsskapande arbetet. Resultatet visar att organisatoriska faktorer som tid och kontinuitet är centrala. Stora klasser i relation till brist på tid leder till att det relationsskapande arbetet sträcker sig utanför klassrummets ramar. Erfarenhet, autenticitet och humor hos lärare hjälper till att skapa goda relationer. Elevernas skilda behov och förutsättningar skapar utmaningar för läraren att göra anpassningar inom ramen för undervisningen i stora klasser. Elever som är tysta eller som inte ber om hjälp identifieras som svårast att nå både i och utanför klassrummet.

Elevers inställning och uppfattning angående matematik kan påverka elevers självtilltro och ens matematiska förmåga. Syftet med studien är att beskriva synliggöra hur svenska elevers uppfattningar angående matematik ser ut, inom den svenska skolan.. Studien är inspirerad och bygger på en fenomenografisk ansats och empirin samlades in genom kvalitativa intervjuer med elever i årskurs två. Analysen av empirin utgick från en fenomenografisk analysmetod bestående av flera olika steg. Analysen har noggrant bearbetats för att få fram trovärdiga resultat. Resultatet av analysen visade att det finns flera olika uppfattningar angående matematik. Elever kan uppfatta matematik som räkneinnehåll, som vanligt förekommande fenomen i vardagen, som inre process samt som ett ämne man har känslor kring. Det går däremot inte att säkerhetsställa att alla möjliga uppfattningar av matematik har synliggjorts. Utifrån resultatet kan slutsatsen dras att yngre svenska elever i den svenska  yngre skolanåldern har olika sätt att uppfatta matematik. Det är viktigt att vi som lärare beaktar de yngre elevernas första möten med matematik, då det är avgörande för framtida attityder och uppfattningar.

Specialpedagogens roll inom skolan är inte tydligt framskriven i styrdokumenten, vilket kan ge yrket sämre förutsättningar att få mandat för det arbete som specialpedagogen är utbildad för. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka och beskriva rektorers uppfattningar om vissa delar av specialpedagogens yrkesroll. Studien är kvalitativ och utgår från en fenomenografisk metodansats med semistrukturerade intervjuer. Informanterna i studien är rektorer och fokus är deras uppfattningar om delar av specialpedagogens uppdrag. Dataanalysen ledde fram till sex kategorier; två under respektive uppdragsområde som utgörs av elevnära arbete, skolutvecklingsarbete och elevhälsoarbete. Resultatet visar att specialpedagogens uppdrag är mångfacetterat och komplext. Elevnära arbete kan tolkas på flera sätt vilket kan påverka uppdragets utformning. Vidare framkommer att rektorer har en viktig funktion i att fördela specialpedagogens arbete så att arbetsbördan blir så jämn som möjligt. Resultatet visar också på uppfattningar om specialpedagogens unika helikopterperspektiv där hen kan se verksamheten ur olika perspektiv samtidigt. I skolors kvalitetsutvecklande arbete visar resultatet att specialpedagogen ofta har en samordnande roll och i dagens skolor även en tydlig position i elevhälsan. Flera rektorer poängterar att de har svårt att se hur skolor som inte har en specialpedagog anställd kan utföra sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

Syftet med denna studie är att identifiera hur engelsklärare i årskurs 4–6 uppfattar begreppet differentierad undervisning, samt urskilja hur begreppet förankras i undervisningen. Syftet uppnås genom att besvara frågorna om hur lärare tolkar begreppet differentierad undervisning, vad lärare anser vara viktiga kunskaper och färdigheter för att lyckas med en differentierad undervisning i engelska samt hur de deltagande lärarna beskriver sin differentierade engelskundervisning. En fenomenografisk metodansats, som syftar till att söka kunskap om människors varierade uppfattningar av fenomen i sin omvärld har tillämpats. För att få svar på studiens forskningsfrågor planerades och genomfördes kvalitativa semistrukturerade och tematiska intervjuer med fem engelsklärare på olika skolor i Sverige. Resultatet visar att lärarna till viss del hade varierade uppfattningar om begreppet differentierad undervisning, men begreppen motivation, inkludering och gemensamt arbete var likartade. Lärarna redovisade att relationer till eleverna, goda ämneskunskaper samt noggrann planering och organisering som viktiga aspekter för att lyckas med en differentierad undervisning. Resultatet visar ytterligare att lärarna i studien beskriver att de föredrar att bedriva sin differentierade undervisning i tematiska arbeten eftersom de menar att det erbjuder en bredd och variation till eleverna.

Källkritik är ett centralt inslag i många ämnen, inte minst i samhällskunskapen. Syftet med denna uppsats  var att  undersöka  svenska elevers olika förhållningssätt till källkritik i gymnasiearbeten inom samhällsvetenskapsprogrammet. De metoder som har använts är kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ innehållsanalys med en fenomenografisk ansats. Materialet som har analyserats består av 27 gymnasiearbeten från fyra olika skolor, skrivna av elever på samhällsvetenskapsprogrammet under åren 2017–2022.  Resultatet visade att eleverna använde sig av många olika källtyper i sina gymnasiearbeten, men att majoriteten av dessa var digitala. Det visade även att eleverna förde en mängd olika resonemang för att motivera  sina  val av källor. Vissa av dessa  gick  i linje med en traditionell källkritik,  andra  en mer utvidgad källkritik och en del  fördes  utifrån personliga upplevelser.  Resultatet visade även att det gick att urskilja olika uppfattningar gällande källkritik utifrån elevernas resonemang. Dessa uppfattningar handlade bland annat om källkritikens värde, innehåll och praktik. Sammanfattningsvis visade studien på en stor variation i elevernas källkritiska förhållningssätt,  vad gäller de källtyper  som använts,  elevernas  källkritiska resonemang  samt  de olika uppfattningar som gått att urskilja.

I min undersökning om fiberriktning har jag utifrån ett fenomenografisk perspektiv samlat erfarenheterna kring detta under görandet av fyra slöjdföremål i materialet lindträ. Mitt syfte har varit att undersöka aspekter av kunnandet kring träets egenskaper i förhållande till fenomenet fiberriktning och ringa in kritiska aspekter som kan uppstå i föremålen. I ett vidare analysarbete av empirin (dagbok och fotografi) har jag gjort 11 visuella gestaltningar i trä av det jag funnit varit avgörande moment i fiberriktningen. Efter ett samtal med två slöjdlärare har jag i ett utfallsrum ringat in vilka kritiska aspekter som jag funnit är nödvändiga för att förstå dessa avgörande moment i trämaterialet. I resultatet av detta har jag funnit att jag kan peka på lösningar för att kringgå problem kring negativa konsekvenser i fiberriktningen, att fibrerna spricker, som finns enligt mina och delvis andras gjorda erfarenheter. I utfallsrummet sammanfattas den praktiska processen i min undersökning och syftar till att synliggöra kritiska aspekter man kan identifiera i görandet av slöjdföremål i lindträ.