1999 överenskom den Europeiska Unionen om Helsinki Headline Goal (HHG). ”HHG” gav ett antalförmågor för krishantering som Unionen skall disponera 2003. Denna uppsats analyserar huröverenskommelsen om ”HHG” påverkat Storbritanniens, Tysklands och Frankrikes strategi ochförsvarsmaktsstruktur. Analysen sker ur Keohanes, Nyes och Hoffmans tolkning om institutionell teoridär även realismen har en stor inverkan. Det empiriska materialet är officiella texter utgivna av de olikastaternas försvarsdepartement. Metoden som använts är en jämförelse mellan staternas strategi ochförsvarsmaktsstruktur före och efter ”HHG”. Analysen påvisar att samtliga tre staters strategi harpåverkats av ”HHG” men i olika omfattning. Störst har den institutionella påverkan varit påStorbritanniens strategi. De tre staternas försvarsmaktsstrukturer har inte påverkats i samma omfattningsom strategierna. Till den mindre förändrade försvarsmaktsstrukturen kan finnas många förklaringar. Enjämförelse med den stat som bevisligen har autonom förmåga att genomföra krishanteringsoperationer,USA, visar behovet av samarbete mellan de tre staterna för att uppnå effekt. En förklaring till hurstaterna agerar kan återfinnas i statens självbild. Hur staten uppfattar sig själv ger motiv till dess uttryckatt vara en jämbördig partner till dem de uppfattar som sina likar i Europa. / In 1999 the European Union agreed upon “The Helsinki Headline Goal”(HHG),an agreement, which created a number of goals for European crisismanagement. These are to be fulfilled by 2003. This essay analysis how thisagreement has affected Great Britain’s, Germany’s and France’s strategies andstructures of their armed forces. The analysis is conducted out of the perspectiveof Keohane´s, Nye´s and Hoffman´s version of institutional theory. Theempirical material is mainly official documents from the different departmentsof Defence. The method used is a comparison between the states strategiesbefore and after the agreement of “HHG”. The states structures of the armedforces are analysed in the same matter. The analysis show that all three stateshave been affected by the agreement but there are differences in how big animpact the “HHG” has had. The greatest difference is to be found in GreatBritain’s strategy. The three countries structure of their defence forces has notshown a similar change. A comparison with the United States, which as a factcan conduct peace-enforcement operations alone, shows the need for these threestates of co-operation. An explanation to the results may be found in the statesimage of themselves as equal partners. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02

I denna uppsats studeras fransk hållning till europeiskt respektive transatlantiskt säkerhetssamarbeteefter kalla kriget. Analysen görs utifrån ett institutionalistiskt perspektiv där en eventuell växelverkanmellan fransk statsstrategi och EU respektive NATO eftersöks. I den valda metoden delas franskstatsstrategi upp i perioder och jämförs med viktigare fördrag (motsv.) inom NATO respektive EUssäkerhetssamarbete. I studien söks också karaktäristiken på fransk säkerhetspolitiks förhållande tilleuropeiskt säkerhetssamarbete.I studien konstateras att Frankrike varit drivande i utvecklingen av EUs säkerhetssamarbete och attden ömsesidiga påverkan mellan EU och fransk strategi verkar ha tilltagit under det senaste decenniet.Vidare konstateras att framgångsrika initiativ verkar vara beroende av en god relation till Tyskland ellerStorbritannien.Frankrike verkar också ha närmat sig NATO-samarbetet fram till 1997 då närmandena verka haavstannat. Genom det ökade deltagandet verkar dock Frankrike ha högre inflytande över NATO-beslutenän tidigare. Ytterligare närmanden synes vara starkt sammanknippade med franska krav på eneuropeisering av NATOs kommandostruktur.Författaren bedömer att fransk strategi syftar till att stärka EU-samarbetet och genom detta etableraen starkare europeisk pelare inom NATO samt att göra NATO till en organisation som suddar ut dengamla blockuppdelningen i Europa. / The aim of this essay is to analyse the French relation to European andTransatlantic co-operation. A theory of institutionalism is used to support analysiswhich focuses on if and how French security policy and EU or NATO treatieseffect each other during the years of 1989-2001.In order to achieve the objective, questions are posed about if and how theFrench relation to European and Transatlantic security co-operation have changedafter the cold war. Questions are also posed about the characteristics of Frenchpolicy towards security co-operation within EU and NATO.The analyse shows that France have played a major role in the EU securityco-operation development and that the French policy and the EU decisions effecton each other is escalating. It also shows that progress within EU security cooperationseems to bee connected to French relations towards Germany and GreatBritain.France also seems to have taken serious steps towards NATO co-operationup to 1997, after which the progress seems to stop. Through the higher degree ofparticipation France has achieved greater influence over NATO decisions thanbefore. Further steps towards NATO co-operation is probably strongly connectedto French demands on a stronger European position within NATO commandstructure.The writer estimates that French strategy aims on strengthening EU securityco-operation and thereby establishing a stronger European pillar within NATO.Further on it may also aim on developing NATO into a pan-Europeanorganisation which prevents a new block division in Europe. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02

Uppsatsen ger en kort sammanfattning av det koloniala Algeriet och tiden efter frigörelsen från Frankrike. Under 90-talet mördades många människor i Algeriet, darav 7 munkar i Tibhirine. Denna händelse har filmats av Xavier Beauvois, Des hommes et des dieux. Filmen analyseras beträffande  dialog, foto och musik. Den senare delen av uppsatsen behandlar betydelsen av filmen för en dialog mellan islam och kristendomen i Frankrike.

Diss. Lund : Universit́e, 2001.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2006.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2006.

L’objet de cet exposé est de traiter et puis de répondre aux questions suivantes :en affaiblissant l’Eglise, est-ce que la Révolution de 1848 a propulsé ou bien ruiné l’éducation populaire ? Est-ce que l’école de la République est une rupture avec les écoles du passé ? Que se passe-t-il dans l’école de la République d’aujourd’hui ? Au cours de la complétion de cette analyse, mes enquêtes ont révélé à quel point la lecture et l´écriture ont été valorisées par toute l’histoire de France depuis le ΧVIe siècle et que l’alphabétisation constitue le corps de toutes connaissances linguistiques. Je suis obligé de limiter et de bien concentrer cette analyse à certains événements qui ont eu lieu après la Révolution de 1848 et qui ont formé l’école secondaire française telle que nous la connaissons aujourd’hui.

Tidigare forskning har belyst vikten av att vara kulturellt intelligent i en globaliserad värld och hur en individ behöver både interna och externa faktorer för att kunna vara kulturellt intelligent. Interna i form av personliga egenskaper och externa i from av exponering av kulturer. Studien ämnar således att undersöka hur olika faktorer spelar in för att en ledare ska kunna vara kulturellt intelligent i en främmande kultur. För att genomföra studien har en kvalitativ metod valts där företagsledare och medarbetare på fem franska företag i Sverige har intervjuats. Undersökningen visar på att ett samspel av olika faktorer, både interna och externa, behövs för att vara kulturellt intelligent. Viktiga egenskaper var att kunna skilja på individ och kultur, kunna observera beteenden och ha motivation att förstå främmande kulturer. Externa faktorer i from av tidigare erfarenheter av kulturer, deltagande i formella sammankomster med syfte att diskutera kulturella utmaningar samt innehavandet av en tolkande roll var också viktigt.

De senaste 20 åren har Europa genomgått flera kriser som har bidragit till splittringar stater emellan. Parallellt med att allt fler nationalistiska och populistiska partier med viljan att lämna EU växer fram i Europa sprider Frankrikes president Emmanuel Macron EU-vänlig information på sociala medier där han propagerar för sina, Frankrikes och EU:s framtidsvisioner. Genom att studera hur europeiska ledare uttalar sig om EU kan vi få en bild av i vilken riktning de vill driva EU-samarbetet. Uppsatsen syftar till att klarlägga vilka värden som Macrons politiska retorik representerar genom att kategorisera hans uttalanden utifrån tidigare forskning om statliga eliters visioner om EU. Resultatet visar att Macrons vision om EU är att unionen ska fungera som en värdebaserad gemenskap där solidaritet och en gemensam EU-identitet är centrala utgångspunkter. Han har även en vision om att EU ska komma att växa till en allt större strategisk global aktör.

During the 19th century, France was a cultural stronghold filled with political aspects and dreams. Art flourished and the ancient heroic ideals had shaped the male nude art for many years. But new times would come and change the artistic basis forever. The start of Impressionism also became the beginning of a new era, where gender roles began to be questioned and the image of masculinity began to falter. An artistic revolution saw the light of day, artists no longer wanted to follow the traditional rules and normative footprints that had been put in the ground long before their days. Gustave Caillebotte, a young rich art collector and a dear friend of the impressionistic circle started to paint just for fun, without knowing that his name would echo over the world more than a century after his death. Male nude art was strictly marginalized during the 19th century, but Caillebotte would be one of the first artists who dared to defy the traditional rules. The purpose of the essay is to get a better idea of the norms that influenced French oil painting during the 19th century and how the artist Gustave Caillebotte related to the classical image convention with his two works Man in the Bath and Man Wipes His Leg. The essay will delve into an analysis of these two motifs and examine how they challenged the heteronormative gaze, also called the male gaze, before the essay concludes with an empirical result.