Few issues raise such an engagement as parking areas, both by the municipality, property- and car owners. For car owners, it is of great importance where to park his car. Parking is not simply about availability but also about safety, security and how it affects the urban environment. When the land will be utilized for building development, there are regulations in Chapter 8, § 9 PBL how parking will be provided. Property owners have an obligation to provide parking space and it shall be arranged in an equitable manner, on the site or near it, which gives an opportunity for shared parking facilities. The guidelines for parking that the municipality has adopted should be the starting point for the extent of that space for parking is required when a building permit review. The first thing you should look at, is if the property owner has ability to provide parking space at his own property, but this is not always the best solution in areas such as inner cities. To solve the issue on another property near the property, there are a number of different possibilities for the property owner to resolve the parking issue. It may be through an easement, either as official easement or easement agreements. If the facility is intended to be shared by multiple properties as a joint facility, it can be established by Facilities Act. Common parking facilities may also take place at the initiative of the municipality or by a private operator. The finished parking areas can then be leased by a tenancy agreement. Parking purchase is another way to solve the parking issue. The public legal obligation to provide parking space is then transformed, through a civil contract, to an obligation to financially contribute to a municipal or private parking facility. All solutions have both positive and negative aspects, such as, regulating the costs of operation and maintenance of plant, the agreement can be terminated, etc. which we illustrate by this report.

No description available.

Ett hus står på ofri grund när marken och byggnaden har skilda ägare och betraktas därför civilrättsligt som lös egendom. Husets ägare säkerställer tillgången till marken genom ett nyttjanderättsavtal i form av ett bostadsarrende. Arrendet upplåts genom att ett skriftligt avtal mellan markens ägare och arrendatorn ingås. Som ersättning för upplåtelsen betalar arrendatorn en årlig avgift till markägaren. Utvecklingen av arrendeavgiften blir ofta en osäkerhetsfaktor för arrendatorerna eftersom den med jämna mellanrum omförhandlas. Ett sätt att bli av med den osäkerheten är att genom ett friköp av den arrenderade marken ombilda huset på ofri grund till en småhusfastighet. Mycket tyder på att det finns ett övervägande friköpsintresse bland Sveriges bostads-arrendatorer. Studien syftar till att klargöra om det finns ett övervägande friköpsintresse hos bostadsarrendatorer och hur de motiverar sitt intresse för friköp. Vidare prövas huruvida det är tillräckligt lönsamt att friköpa sitt arrendeställe och bilda en småhusfastighet jämfört med ett fortsatt arrenderande. Målet med studien är att skapa ett bättre beslutsunderlag för bostadsarrendatorer som står inför ett beslut om friköp av sitt arrendeställe. Även för markägare kan studien förhoppningsvis bidra till nya kunskaper och insikter inom ett annars ganska outforskat ämnesområde. Studien avgränsas till bostadsarrenden upplåtna av Söderhamns kommun. En kvantitativ enkätundersökning per brev används för att undersöka friköpsintresset bland bostadsarrendatorerna. Den ekonomiska lönsamheten med ett friköp analyseras med hjälp av en jämförelsekalkyl mellan ett hus på ofri grund och en småhusfastighet. Osäkerheten kring utvecklingen av arrendeavgiften är den enskilt största anledningen bostadsarrendatorerna anger som sitt motiv för friköp. Undersökningen bekräftar hypotesen att det finns ett övervägande intresse bland bostadsarrendatorer att friköpa sin arrenderade mark Det är ekonomiskt motiverat att friköpa sitt arrendeställe och bilda en småhusfastighet jämfört med ett fortsatt arrenderande.

Tomträtt är en nyttjanderätt till en fastighet under obestämd tid. Det är möjligt att upplåta tomträtt till en fastighet som tillhör staten och kommunen. Det är även möjligt att upplåta tomträtt i en fastighet som tillhör en stiftelse såvida regeringen ger sitt medgivande.De flesta kommuner låter sina tomträttshavare friköpa sina tomträtter för småhus till ett rabatterat pris som oftast baseras på en viss procentsats av marktaxeringsvärdet. Det finns ett flertal svårigheter med att värdera fastigheter upplåtna med tomträtt såsom avsaknaden av en fri och öppen marknad eftersom det endast finns en köpare vilket är tomträttshavaren. Det är därmed brist på bra ortsprismatrial.Syftet med studien är att undersöka hur fastigheter upplåtna med tomträtt prissätts och värderas av kommuner och värderingsföretag. Studien går ut på att undersöka vilka bakomliggande orsaker som påverkar prissättningen.Målet med studien är att ge svar på om fastigheter upplåtna med tomträtt för småhus vid ett friköp ens kan säljas till marknadsvärde och i sådana fall hur en sådan värderingsmodell möjligen kan se ut.Studien har genomförts med två metoder. Den första metoden bestod av en enkät som skickades ut till 68 olika kommuner i Sverige för att undersöka hur de prissätter fastigheter upplåtna med tomträtt för småhus inför friköp och vilka utmaningar de ser med prissättningen. Sedan genomfördes intervjuer med tre olika värderingsföretag. Syftet med intervjuerna är att undersöka hur värderingsföretag ser på värdering och prissättning av dessa fastigheter.Studien visar på att kommuner upplever att fastigheter upplåtna med tomträtt för småhus säljs till ett för lågt pris men också att det finns vissa faktorer som förklarar detta. Intervjuerna visade även på att värdering och prissättning av dessa fastigheter är kluven i två frågor dess vidare värdering och markpolitik. Slutligen konstateras att kommuner bevisligen kan låta tomträttshavare friköpa sina tomträtter för småhus till ett marknadsvärde för en obebyggd tomt men att det finns vissa viktiga aspekter som talar emot detta, exempelvis avsaknaden på en fri och öppen marknad. / Site-leasehold is a right to access and use a property for an indefinite period. It is possible to lease a property belonging to the state and the municipality. It is also possible to lease a site-leasehold in a property belonging to a foundation if the government gives its consent.Most municipalities let their site-leaseholders purchase their leaseholds at a discounted price, which is usually based on a certain percentage of the property tax value. There are a number of challenges with valuing a site-leasehold such as the lack of a free and open market because there is only one buyer, i.e. the leaseholder. There is also often a lack of location based price material.The purpose of the study is to investigate how site-leaseholds are priced by municipalites real estate valuation companies. The study is about investigating the underlying causes that affect the pricing.The aim of the study is to provide answers to whether a site-leasehold even can be sold to a market value, and in that case how such a valuation model may look like.The study has been conducted using two methods. One method consisted of surveys that were sent to 68 municipalities in Sweden and the purpose was to investigate how municipalities priced their site-leaseholds and what challenges they see with pricing. Then interviews were conducted with three different real estate valuation companies. The purpose of the interviews is to investigate how real estate valuation companies view valuation and pricing of site-leaseholds.The study shows that municipalities feel that site-leaseholds are sold at a low price but that there are some underlying factors explaining this. The interviews also showed that valuation and pricing of site-leaseholds are divided into two issues, i.e. real estate valuation and land policy. Finally, it was found that municipalities can sell leaseholds at a market value, but that there are some important aspects that speak against doing so, for an example the lack of a free and open market.

Tomträtt är en form av nyttjanderätt till en fastighet. Det innebär att fastighetens ägare, vanligtvis en kommun eller staten, låter tomträttshavaren nyttja fastigheten mot att en årlig tomträttsavgäld erläggs. Tomträttsavgälden fastställs genom ett tomträttsavtal mellan fastighetsägaren och tomträttshavaren. Den fastställda tomträttsavgälden gäller för en avgäldsperiod om 10 eller 20 år. Långa avgäldsperioder i kombination med en fastighetsmarknad med stigande priser gör att avgälden vid en ny avgäldsperiod sannolikt kan komma att höjas avsevärt. En tomträttshavare kan likväl välja att friköpa sin tomträtt. Ett friköp av en tomträtt innebär att tomträttshavaren förvärvar fastigheten av fastighetsägaren och bildar en småhusfastighet.      Syftet med studien är att ge en ökad förståelse och kunskap till de tomträttshavare som står inför beslutet av att behålla tomträtten eller friköpa den. Målet med arbetet är att ge kunskap om när den ekonomiska lönsamheten av att friköpa en tomträtt kan anses vara uppnådd. Ett andra mål till studien är att utifrån tomträttshavarens perspektiv belysa de bakomliggande motiven till varför en småhustomträtt friköps.   Studien avgränsas till att beröra friliggande småhustomträtter inom tre geografiska områden i Gävle kommun. Den ekonomiska lönsamheten med att friköpa en småhustomträtt undersöks utifrån en innehavssituation respektive överlåtelsesituation. För att närmare undersöka varför en tomträttshavare väljer att friköpa en tomträtt genomförs kvalitativa telefonintervjuer.   Utifrån studiens resultat kan det konstateras att det sannolikt är ekonomiskt motiverat att friköpa en småhustomträtt om priset för att förvärva tomten är lika med eller lägre än det belopp som symboliserar brytpunkten för ekonomisk lönsamhet. Av de för studien tillfrågade respondenterna var det enskilt största motivet till varför en tomträttshavare väljer att friköpa sin tomträtt på grund av den osäkerhet som följer av utvecklingen kring tomträttsavgälden. / Site-leasehold right is a form of access to a property. This means that the owner of the property, usually a municipality or the state, let a site-leaseholder use the property against an annual ground rent. A ground rent is determined by a site-leasehold agreement between the owner of the property and the site-leaseholder. The fixed ground rents are for a period of 10 or 20 years. Long periods of rents combined with a real estate market with rising prices means that the ground rent at a new period of ground rent can be increased considerably. The site-leaseholder may well choose to redeem their long lease. To buy the freehold of a site-leasehold means that the site-leaseholder acquires the property of the property owner and form a new single-family real estate.  The purpose of the study is to provide a better understanding and knowledge of the site lessee facing the decision to retain the site-leasehold or redeem it. The goal of the project is to provide knowledge about when the economic viability of redeeming a siteleasehold may be deemed attained. Another goal is based on the site-leaseholders perspectives consider to highlighting the underlying reasons why a single-family siteleasehold redeemed.   The study is limited to detached single-family site-leaseholds in three geographical areas in the municipality of Gävle. The economic viability of redeeming single-family site-leasehold examined from the site-leasehold executiver's decision to sell or retain the site-leasehold. To examine more closely why a site lessee chooses to redeem the siteleasehold conducted qualitative telephone interviews.  From the results based on the study, it can be concluded that it is likely to be economically justified to redeem a single-family site-leasehold on the price of acquiring the plot is equal to or less than the amount that symbolizes the breaking point of economic viability. Of the respondents surveyed for the study the single biggest reason for why a site lessee chooses to redeem his site-leasehold was because of the uncertainty arising from the developments around the ground rent.

No description available.

By using transaction data of sold cooperative apartments in the municipality of Stockholm,Sweden, during the year 2021, we find that leasehold status has a statistically significant impacton apartment prices in the inner city of -3.6% and in the outer city of -6.8% when controllingfor conventional apartment characteristics and location in a hedonic model. We also find theremaining time of the ground leasehold contract to have a statistically significant impact of0.42% per additional year that remains until renegotiation. We also find that the impact ofground leasehold differs depending on location. Further, we find that freehold transactionswould impact the prices of apartments differently in the inner city compared to the outer city.Consequently, the necessary increases in the monthly fees to enable a freehold transaction aregreater in the inner city compared to the outer city in average in a scenario analysis. We add toprevious research by using more recent data and a wider geographical area. Last, we simulatethe impact on apartment prices if a housing cooperative bought the land. We find considerablevariation among housing cooperatives on leased land, for when a purchase would be profitable. / Med hjälp av transaktionsdata av sålda bostadsrättslägenheter i Stockholms kommun, Sverige,under år 2021 finner vi att tomträttsstatusen har en statistiskt signifikant påverkan pålägenhetspriser i innerstaden om -3.6% och i ytterstaden om -6.8% när vi kontrollerar förkonventionella attribut och läge i en hedonistisk modell. Vi finner även att den kvarvarandetiden på tomträttsavtalet har en statistisk signifikant påverkan om 0.42% per kvarvarande år tillomförhandling av tomträttsavtalet och att påverkan av tomträttsstatusen varierar beroende påläge. Vidare finner vi att friköp påverkar bostadsrättspriserna olika i innerstaden och iytterstaden samt att den nödvändiga höjningen av månadsavgiften vid friköp, i snitt är högre iinnerstaden jämfört med ytterstaden genom en scenarioanalys. Genom att använda data från ensenare tidperiod och större geografiskt område, tar vi vid där tidigare studier lämnat.Scenarioanalysen bidrar ytterligare till kunskapen i området genom att simulera effekten pålägenheter av att bostadsrättsföreningen köper marken. Vi finner stor variation i hur lönsamtett köp skulle vara.

Tomträtt är en nyttjanderätt som bara kan upplåtas av stat, kommun eller om marken i övrigt är i allmän ägo. Upplåtelse av tomträtt måste ske i hel fastighet och kommer att omfatta alla befogenheter som fastigheten har. Tomträttsavgälden fastställs genom ett tomträttsavtal mellan tomträttshavaren och fastighetsägaren. Den avtalade avgälden kommer gälla för en avgäldsperiod om tio eller tjugo år. Friköp av tomträtt innebär att tomträttshavaren förvärvar fastigheten av fastighetsägaren och bildar en småhusfastighet. Hur avgälden och friköpspriset bestäms varierar beroende av vilken kommun som upplåter marken. Syftet med studien var att undersöka den ekonomiska aspekten som friköp av tomträtter medför samt att se under vilken förutsättning det är lönsamt att tomträtten friköps. Studiens syfte kommer besvaras genom att undersöka vilken ekonomisk lönsamhet som en överlåtarsituation kontra innehavarsituation medför ur ett kommunalt perspektiv. Studien avgränsas till att beröra småhustomträtter av typen radhus inom tre geografiska områden i Nacka kommun. Den ekonomiska lönsamheten som tomträtter medför ur en överlåtarsituation respektive en innehavarsituation kommer bedömas med hjälp av det principbeslut gällande tomträttsavgäld och friköpspriser som gäller i Nacka kommun idag. Metoder som används för att besvara forskningsfrågorna utgjordes av en juridisk metod. Beräkningsmetod efter värdeteori samt semistrukturerade intervjuer. Utifrån studiens resultat kan det konstateras att den ekonomiska lönsamheten är störst vid en överlåtelsesituation jämfört med en innehavssituation där skillnaden mellan situationerna är påtaglig. Resultatet påvisar även att kommuner tillämpar olika metoder vid fastställande av tomträttsavgäld och friköpspris vilket medför att den ekonomiska lönsamheten skiljer sig åt mellan kommuner beroende av vilken metod som tillämpas för avgäld och friköp.

Samverkan fastigheter emellan förekommer i flera olika former. En gemensamhetsanläggning utgör en sådan samverkansform, vilken inrättas för att tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter. Ändamålen som en gemensamhetsanläggning inrättas för är vitt skilda och består ofta av anläggningar som utgör tillbehör till en fastighet, däribland fastighetstillbehör. Med en gemensamhetsanläggning följer rätten till utrymme för att de deltagande fastigheterna ska kunna förvalta anläggningen på ett ändamålsenligt sätt. Dock övergår inte äganderätten till de deltagande fastigheterna automatiskt vid inrättandet av en gemensamhetsanläggning.   Innan år 2002 sågs fastighet och dess tillbehör som en äganderättslig enhet, vilka enbart kunde åtskiljas genom att tillbehöret fysiskt flyttades från fastigheten. Bestämmelser som möjliggjorde överföring av fastighetstillbehör och äganderätt till anläggningssamfälligheten infördes i fastighetsbildningslagen (FBL) och anläggningslagen (AL). Även bestämmelse om möjlighet till frigörande av fastighetstillbehör infördes samtidigt i ledningsrättslagen (LL). I propositionen Överföring av fastighetstillbehör 2000/01:138 motiverades införandet av lagändringarna med att en rad oklarheter skulle kunna undvikas rörande fastighetstillbehöret. Dessa utgjordes av oklarhet kring underhållsansvar, ansvar att teckna försäkring, upplåtelse av nyttjanderätt, rätt att bygga om och bygga ut, samt utnyttjande av pantsättningsmöjligheten.   Att äga sin egen fastighet har alltid varit viktigt, inte enbart för den enskilde individen, utan även för samhällets utveckling. Ägandet skapar incitament att lägga ner tid, energi och pengar i sin fastighet, vilket i sin tur genererar ett högre fastighetsvärde. Trots detta är bostadsrätten en vanlig bostadsform i Sverige. Möjlighet finns dock att genom likvidation av bostadsrättsföreningen och avstyckning av fastigheten bilda nya enskilda fastigheter. För de utrymmen och anläggningar som tidigare varit gemensamma kvarstår dock behovet av att även i fortsättning kunna utnyttjas gemensamt. I praktiken är det endast fastighetsgränserna och ägandeformen som ändrats, inte de fysiska förutsättningarna. Genom inrättande av en gemensamhetsanläggning tillgodoses detta behov. För att även kunna överföra äganderätten till de deltagande fastigheterna finns möjligheten att tillämpa AL 12 a §.   Denna studie undersöker vad som varit avgörande för om AL 12 a § tillämpats och vilka fastighetstillbehör som vanligen överförts. För gemensamhetsanläggningar är ansvar ett centralt begrepp. Studien undersöker hur ansvaret kring försäkringsfrågan påverkas om överföring med stöd av AL 12 a § sker eller inte. För att kunna reda ut ansvarsfrågan var det viktigt att försöka förstå vad som skiljer rätten till utrymme från äganderätten. Resultatet visar att överföring av fastighetstillbehör med stöd av AL 12 a § förekommit i 17 av de 45 insamlade förrättningsakterna. De fastighetstillbehör som vanligen överförts var framförallt VA-ledningar, men också dagvattenledningar, utomhusbelysning, medieanläggningar i form av kabel-tv, bredband, fiber och centralantenn, samt körytor såsom väg och utfart. Avgörande för om AL 12 a § tillämpas är förrättningslantmätarens inställning till, och kunskap om bestämmelsen. Vad gäller ansvar kring försäkringsfrågan anses anläggningssamfällighetens förvaltningsform av större betydelse än om överföring kommit till stånd eller inte. Rätten till utrymme skiljer sig obetydligt från äganderätten i detta sammanhang, eftersom försäkringsvillkoren utgår från ansvaret för fastighetstillbehöret och inte själva äganderätten. Överföringen av fastighetstillbehöret saknar därför praktisk betydelse. Föreningsförvaltning anses i sammanhanget lämpligare än delägarförvaltning. Valet av förvaltningsform är viktigare ju dyrare fastighetstillbehöret är och ju större nytta det utgör för de i gemensamhetsanläggningen deltagande fastigheterna. / The interaction of properties exist in several different forms. A joint facility forms such a form of cooperation, which is set up to accommodate purposes of constant importance for several properties. The purposes for which a joint facility is set up are widely different and often consist of facilities that make up a property, including property fixtures. With a joint facility follows the right to space for the participating properties to manage the facility appropriately.   However, ownership of the participating properties will not automatically change when setting up a joint facility. Before 2002, property and its fixtures were seen as an ownership unit, which could only be separated by the physical removal of the fixture from the property. Regulations that allowed the transfer of property fixtures and property rights to the facility were introduced in the Real Property Formation Act (FBL) and the Joint Facilities Act (AL). Even regulation on the possibility of release of property fixtures was introduced simultaneously in the Utility Easements Act (LL).   In the government bill Transfer of property fixtures 2000/01: 138, the introduction of the legislative changes was motivated by the fact that a number of uncertainties could be avoided regarding the property fixtures. These consisted of uncertainties about maintenance responsibility, liability to subscribe for insurance, assignment of use rights, the right to rebuild and expand, as well as the use of the mortgaging.  Owning your own property has always been important not only for the individual but also for the development of society. The ownership creates incentives to spend time, energy and money on your property, which in turn generates a higher property value. Nevertheless, tenant-ownership is a common housing form in Sweden. However, it is possible to create new individual properties through liquidation of the tenant-ownership and the subdivision of the property. However, for those spaces and facilities that has previously been common, the need remains for common use. In practice, only the property boundaries and ownership have changed, not the physical conditions. Establishment of a joint facility meets this need. In order to also transfer ownership of the participating properties there is the possibility of applying AL 12 a §.   This study investigates what has been crucial for whether AL 12 a § has been applied and which property fixtures are usually transferred. Responsibility for joint facilities is a key concept. The study examines how responsibility for the insurance issue is affected if transfer under AL 12 a § happens or not. In order to answer the question of liability, it was important to try to understand what separates the right to space from ownership. The result shows that transfer of property fixtures under AL 12 a § occurred in 17 of the 45 gathered acts of execution. The property fixtures that were usually transferred were mainly VA-pipelines but also watercourses, outdoor lighting, media installations in the form of cable TV, broadband, fiber and central antenna, as well as driving areas such as road and exit. The decisive factor in applying AL 12 a § is the attitude of the cadastral surveyor, and knowledge of the regulation.  Regarding the liability of the insurance issue, the joint property unit of the facility is considered to be of greater significance than if the transfer has taken place or not. The right to space differs slightly from ownership in this context, as the insurance terms are based on the responsibility for property fixtures and not the property rights themselves. The transfer of the property fixtures therefore lacks practical significance. Associations management is considered more appropriate in this context than part-owner management. The choice of management form is more important, the more expensive the property fixtures are and the more useful it is for the properties participating in the joint venture.