SAMMANFATTNING                                                                                      Bakgrund: Afasi är en nedsättning av språkliga funktioner som oftast orsakas av stroke. För en person med afasi är det i varierande grad svårt att kommunicera. Efter en stroke följer ofta rehabilitering av ett vårdteam. För att rehabiliteringen ska bli optimal behöver patienten ta till sig information och vara delaktig i sin vård. Vikten av att vårdpersonalen har kunskap om afasi och hur man kan underlätta i kommunikationen med en patient med afasi är betydande för en säker vård med hög kvalitet. Kommunikationsproblem mellan vårdpersonal och patient kan medföra hinder vid diagnos och behandling vilket kan leda till en sårbar och utsatt situation. I vårdteamet kring strokepatienter ingår bland annat fysioterapeut (FT) för rehabilitering av de fysiska funktionsnedsättningar som stroke ofta medför. Det saknas kunskap om hur FT anpassar sitt kommunikativa beteende utifrån patienter med kommunikationssvårigheter efter stroke. Syfte: Syfte med denna pilotstudie är att inför en av delstudierna i forskningsprojektet U-GATE undersöka hur FT anpassar sin kommunikation under behandling med strokepatienter med afasi. Ytterligare syfte är att observera eventuella skillnader i kommunikativt beteende hos FT vid behandling av strokepatienter med respektive utan afasi. Metod: Observationer gjordes av videoinspelningar av en FT vid vårdbesök med tre strokepatienter, två med afasi och en utan afasi. En kvalitativ analys gjordes utifrån noteringar i ett studiespecifikt observationsschema av bemötande och användning av kommunikationsstödjande strategier.  Resultat: Resultatet visar att FT använder flera olika kommunikativa strategier, att användandet av dessa delvis skiljer sig för strokepatienterna med respektive utan afasi samt mellan patienterna med olika svårighetsgrad av afasin. Slutsats: Trots att FT använder vissa mer generella kommunikationsstrategier vid kommunikation med patienterna med afasi finns det brister i FT:s kommunikativa beteende som hade kunnat åtgärdas med en större kunskap om afasi, samtalsstrategier och AKK (alternativ och kompletterande kommunikation). Att utgå från skattningsformuläret SiK (Stöd i kommunikation) i utformande av observationsschema är att rekommendera, men för att passa hos en FT eller andra professioner inom sjukvården bör det analyseras och prövas ytterligare. Ytterligare forskning där fler FT kan observeras behövs för att säkerställa resultaten.  Nyckelord: Stroke, afasi, rehabilitering, fysioterapeut, kommunikation / ABSTRACT Background: Aphasia is an impairment of language functions that is usually caused by stroke. For a person with aphasia, it is difficult to varying degrees to communicate. After a stroke, rehabilitation by a care team often follows. For the rehabilitation to be optimal, the patient needs to take in the information and be involved in the care. The importance of the healthcare staff having knowledge of aphasia and how to facilitate communication with a patient with aphasia is significant for safe, high-quality care. Communication problems between healthcare staff and patients can cause obstacles in diagnosis and treatment, which can lead to a vulnerable and exposed situation. The care team for stroke patients includes, among other things, physiotherapists (PT) for rehabilitation of the physical impairments that stroke often entails. There is a lack of knowledge about how the PTs adapts their communicative behavior based on patients with communication difficulties after stroke. Purpose: The purpose of this pilot study is to investigate, as a preparation for one of the sub-studies in the U-GATE research project, how PT adapts communication during treatment with stroke patients with aphasia. A further aim is to observe any differences in communicative behavior of PT when treating stroke patients with and without aphasia. Method: Observations were made of video recordings of a PT during care visits with three stroke patients, two with aphasia and one without aphasia. A qualitative analysis was made based on notes in a study-specific observation schedule of treatment and use of communication support strategies. Results: The results show that the PT uses several different communicative strategies, the use of these partly differs for the stroke patients with and without aphasia and between the patients with different severity of aphasia. Conclusion: Even though PT uses certain more general communication strategies when communicating with the patients with aphasia, there are shortcomings in PT's communicative behavior that could have been remedied with a greater knowledge of aphasia, conversation strategies and AAC. To start from the assessment form SiK (Support in communication) is recommended as a design of observation schedule. However, the instrument needs further adaptations, testing and analyses for optimal use by PTs or by other professions. Further research where more PT can be observed is needed to confirm the results. Keywords: Stroke, aphasia, rehabilitation, physiotherapist, communication

Bakgrund: Tennisarmbåge eller lateral epikondylalgi (LE) är ett muskuloskeletalt besvär som drabbar utsidan av armbågen. LE har en prevalens på 1–3 % av hela populationen där majoriteten av fallen är hos individer i åldrarna 35–54 år. Det är en av de vanligaste muskuloskeletala orsakerna till att personer söker primärvården med upp till 7 per 1000 vårdkontakter. Syfte: Undersöka utfall av studier som jämför excentrisk träning mot andra fysioterapeutiska behandlingar vid LE. Metod: En systematisk litteratursökning i databaserna Pubmed, CINAHL och Scopus samt sekundär sökning i referenslistor av relevanta studier. Resultat: Totalt inkluderades åtta studier som randomiserat jämförde excentrisk träning mot töjning (tre studier), koncentrisk och isometrisk träning (tre studier) och cyriax fysioterapi (två studier). Töjning: ingen signifikant skillnad i smärta eller självskattad funktion mellan grupperna. En studie undersökte greppstyrka där excentrisk träning var signifikant bättre efter sex månaders uppföljning. Koncentrisk och isometrisk: varierande resultat från studierna, två studier visade på smärtminskning för excentrisk jämfört med koncentrisk träning samt i en av dem även bättre självskattad funktion för excentrisk träning. I den tredje var det ingen signifikant skillnad mellan excentrisk och koncentrisk träning, dock hade excentrisk och koncentrisk plus isometrisk träning signifikant smärtminskning och ökad självskattad funktion jämfört med de andra. Cyriax fysioterapi: excentrisk träning var signifikant bättre vad gäller smärtminskning och självskattad funktion. Konklusion: Excentrisk träning verkar vara en effektiv behandling mot LE. Det finns dock få studier som jämför enbart excentrisk träning mot andra fysioterapeutiska behandlingar. Dessutom varierar träningsupplägget vad gäller frekvens och intensitet mellan studierna. Fler studier behövs på ovannämnda behandlingar för att säkerställa effekten av excentrisk träning samt studier där man undersöker excentrisk träning mot andra behandlingsmetoder. Jag uppmanar även till studier som jämför olika dosering och intensitet av excentrisk träning för att få ett standardiserat träningsupplägg.

Fysioterapeuter är den tredje största professionen inom hälso- och sjukvård efter läkare och sjuksköterskor i västvärlden och förutspås bli ett av de största bristyrkena år 2035, vilket kan leda till ökad arbetsbelastning, ihållande stress och bristande möjlighet till återhämtning. Fysioterapeuters arbetsmiljö innefattar flera arbetsrelaterade faktorer som ställer höga mentala och kognitiva krav som kan bidra till stress och otillräcklig återhämtning, vilket i sin tur kan leda till psykisk ohälsa eller psykiska besvär. Det finns i dagsläget mycket begränsad forskning kring hur återhämtning kan främjas under arbetsdagen och vilka arbetsrelaterade faktorer som särskilt bör beaktas. Syftet med studien var att undersöka och beskriva erfarenheter av arbetsrelaterade faktorer som hindrar eller främjar mental och kognitiv återhämtning hos fysioterapeuter inom primärvården. En kvalitativ studie tillämpades med fokusgrupper som datainsamlingsmetod. I studien inkluderades tre fokusgrupper med 4–5 fysioterapeuter arbetandes i primärvården i Stockholms län. Fokusgrupperna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys beskriven av Graneheim & Lundman. Resultatet från studien visar att fysioterapeuter har erfarenheter av att höga krav i arbetslivet, bristande kontroll i arbetslivet och bristande social arbetsmiljö är arbetsrelaterade faktorer som hindrar återhämtning, medan pauser, kontroll över arbetet, utvecklingsmöjligheter, stödjande arbetsmiljö och god fysisk arbetsmiljö främjar återhämtning. Studien bidrar med kunskap om hur arbetsgivare och arbetstagare kan planera arbetet för att främja återhämtning under arbetsdagen samt med ny kunskap gällande fysioterapeuter som är en understuderad grupp generellt när det gäller arbetsmiljö och hälsa.

Vården och idrottsledarens sätt att agera och uttala sig om behandling och prognos påverkar idrottaren på ett sätt som både kan stärka, men även minska tilltron till sin egen förmåga varför vikten av optimalt stöd och omhändertagande av omgivningen genom hela rehabiliteringen har stor betydelse, särskilt hos barn och ungdomar vars reaktioner på trauma är starkare än hos vuxna. Syfte: Syftet med studien var att ta reda på vem som har ansvaret för att barn och ungdomar får det psykosociala stöd som behövs i samband med en allvarlig idrottsskada, vilken kunskap som finns hos tränare, föräldrar och fysioterapeuter samt om det finns någon handlingsplan för de som inte lyckas återgå. Metod: Kvalitativa intervjuer med tränare, föräldrar och fysioterapeuter med erfarenhet av allvarliga idrottsskador hos barn och ungdomar i åldern 12-16 år från olika idrotter i Stockholmsregionen analyserades med innehållsanalys. Resultat: Alla informantgrupper oberoende av varandra ansåg att kommunikationen var det största problemet och att rollen som koordinator saknades. De förmedlade en känsla av kognitiva, emotionella och beteendemässiga reaktioner hos barnen, som i likhet med tidigare studier ansågs större ju yngre barnen var. Tränarna upplevde brist på utbildning och tid, föräldrarna beskrev sin besvikelse på vården samt personlighetsförändringar hos sina barn i samband med skadan. Fysioterapeuterna upplevde att rehabiliteringen ofta fungerade som substitut för idrotten och att de därför tvingades bära ett större ansvar än de ansåg sig ha utbildning för. Resultaten är tänkta att förmedlas till aktiva inom barn och ungdomsidrott i Sverige för att öka kunskapen och därmed kunna ge våra barn och ungdomar bästa möjliga förutsättningar oavsett om de lyckas återgå till idrott eller inte. Sökord: unga, idrottsskador, rehabilitering, tränare, föräldrar, fysioterapeut / Medical staff and coaches way to act and decide on treatment and prognosis will influence the athlete in a way that both can strengthen, but also reduce confidence in his or her own ability, why the importance of optimal support and care of the environment throughout the entire rehabilitation are of great importance, particularly among children and young people whose reactions to trauma is stronger than in adults. Purpose: The aim of this study was to determine who is responsible for children and young people to receive psycho-social support needed in connection with a serious sports injury and the knowledge held by coaches, parents and physiotherapists. Method: Qualitative interviews with coaches, parents and physiotherapists with experience of serious sports injuries in children and young people aged 12-16 years old from different sports in the Stockholm region were analysed using content analys. Results: All categories independently thought that communication was the major problem and that the role of a coordinator was missing. They imparted a sense of cognitive, emotional and behavioural reactions in children, as with previous studies were considered more with younger children. Coaches felt a lack of education and time, parents described their disappointment on care and personality changes with their children in connection with the injury. The physiotherapists felt that rehabilitation is often served as a substitute for sport and they therefore had to bear a greater responsibility than they believed they had the education for. Results is thought to be communicated to active in the children's and youth sport in Sweden in order to increase the knowledge and thus be able to give our children and young people  the best position, regardless of whether they manage to return to sport or not.   Keywords: young people, sports injuries, rehabilitation, coaches, parents, physioterapeut

Bakgrund: Magmuskeldelningen mellan de två rectusbukarna benämns även rectusdiastas (RD) och ökar under graviditeten pga. hormonell och mekanisk inverkan. Återhämtning sker naturligt de första åtta veckorna postpartum men delningen kan kvarstå därefter. I denna studie benämns patologisk diastas för ökad RD. Kvinnor kan påverkas fysiskt och psykiskt av ökad RD och barnmorskor ska enligt ICM kunna identifiera tillstånd som avviker från det normala och vid behov kunna samverka och remittera till andra yrkeskompetenser.Syfte: Syftet med studien var att undersöka barnmorskors och fysioterapeuters erfarenheter av att möta kvinnor med ökad rectusdiastas efter graviditet.Metod: Kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Malteruds (2012) analysmetod Systematisk textkondensering (STC) utfördes på data från semistrukturerade fokusgruppintervjuer med sammanlagt nio fysioterapeuter och sju barnmorskor runt om i Mellansverige.Resultat: Fyra övergripande områden identifierades; Ökad kroppsmedvetenhet i dagens samhälle, Syn på ökad RD som symtom på ohälsa, Kunskapsbrist kring ökad RD och inhämtning av kunskap genom eget intresse samt Syn på yrkesansvar och önskan om samarbete och riktlinjer.Slutsats: Barnmorskor och fysioterapeuter upplever låg erfarenhet och kunskapsbrist gällande ökad RD. För en mer patientsäker vård behövs nationella riktlinjer samt ett bättre samarbete.Klinisk tillämpbarhet: Studien kan inspirera arbetsplatser att satsa på interprofessionell fortbildning samt uppmanar till utformning av riktlinjer som grundas på mer omfattande forskning. / Background: The abdominal muscle separation between the two rectus abdominis muscles is also known as diastasis recti (DrA) and expands during pregnancy. The duration of the natural recovery takes approximately eight weeks postpartum, but for some people the separation will remain much longer. In this paper, the diastasis will be referred as an increased DrA. According to ICM, midwives should be able to identify what deviates from normal, and if necessary, to collaborate and refer to other professionals. Aim: The aim of the study was to explore midwives and physiotherapists experiences regarding meeting women with increased diastasis recti after pregnancy.Method: A qualitative content analysis with Malteruds method systematic text condensation (STC) of focus group interviews were conducted with a total of nine physiotherapists and seven midwives around Sweden.Results: Four overall areas were identified; Increased body awareness in today's society, Views of increased DrA as a symptom of illness, The lack of knowledge about increased DrA and the acquisition of knowledge through own interest and Views on professional responsibility and the desire for cooperation and guidelines.Conclusion: Midwives and physiotherapists say they lack experience and knowledge regarding increased DrA. National guidelines and a more improved collaboration is needed for safer patient care.Clinical application: The study can inspire workplaces to invest in interprofessional training and establish guidelines based on more extensive research.

Bakgrund: Fotboll bidrar till en stor andel idrottsskador och damfotbollsspelare löper generellt högre risk att drabbas av vissa skador samt har ett annat skademönster än manliga spelare. Existerande skadeförebyggande program har visat minskad förekomst av skador. Dock är färre studier gjorda på kvinnliga än manliga fotbollsspelare och studier kring fysioterapeutens syn på skadeförebyggande träning i damlag saknas. Syfte: Syftet var att undersöka fysioterapeutens tankar om, erfarenheter av och roll kring skadeförebyggande träning i svenska damfotbollslag på elitnivå.  Metod: En kvalitativ metod med deskriptiv design tillämpades. Datainsamlingen genomfördes med fem semistrukturerade intervjuer och bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att fysioterapeuterna anser att orsaker till skador ofta beror på personalbrist, för hög belastningsmängd samt spelares mående och livssituation. Fysioterapeutens ansvarsområden innefattar att ta beslut, göra individuella bedömningar, kommunicera med involverade i det skadeförebyggande arbetet samt att utforma den skadeförebyggande träningen. Viktiga faktorer som påverkar det skadeförebyggande arbetet lyfts fram som spelarens eget ansvar och ekonomiska resurser. Det skadeförebyggande arbetet i damfotbollslag kan utvecklas genom forskning, mer resurser samt förändrat arbetssätt gällande skadeförebyggande träning. Konklusion: Orsaker till skador, fysioterapeutens ansvarsområden, åtgärder samt begränsande faktorer bör tas i beaktning inom det skadeförebyggande arbetet i damfotbollsklubbar. Vidare behöver dessa delar utvecklas och få högre prioritet i klubbarna för att optimera det skadeförebyggande arbetet. Även mer forskning behövs inom ämnet för att täcka in alla områden och för att styrka fysioterapeutens roll i det skadeförebyggande arbetet. / Background: Football generates a large proportion of injuries and female football players are generally at higher risk of suffering certain injuries and have a different injury pattern than male players. Existing injury prevention programs have shown a reduced incidence of injuries. However, fewer studies have been done on female than male football players and studies regarding physiotherapist’s view of injury prevention in women’s teams are lacking. Purpose: The aim was to investigate the physiotherapist’s thoughts about, experiences of and role in injury prevention training in Swedish women’s football teams at the elite level. Method: A qualitative method with descriptive design was applied. The data collection was conducted with five semi-structured interviews and processed with qualitative content analysis. Results: The results showed that the physiotherapist’s believed that the causes of injuries are often due to shortage of staff, high total load and players well-being and life situation. The physiotherapist’s areas of responsibility include decisions, individual assessments, communication with those involved in the injury prevention work and designing the injury prevention training. Important factors that affect the injury prevention work are highlighted as the players own responsibility and financial resources in the team. The injury prevention work in women’s football teams can be developed through research, more resources and a changed way of working regarding injury prevention training. Conclusion: Causes of injuries, the physiotherapist’s areas of responsibility, interventions and limiting factors should be taken into account regarding injury prevention work in women’s football clubs. Furthermore, these factors need to be developed and given higher priority in the clubs in order to optimize the injury prevention work. More research is also needed regarding the subject to cover all the areas and to strengthen the physiotherapist’s role in injury prevention work.

Bakgrund:  Idag erbjuds idrottsutbildning på runt 200 skolor i Sverige för elever som vill kombinera sina gymnasiestudier med elitsatsning inom sin idrott. Aktuell forskning visar en hög prevalens av skador hos unga elitsatsande idrottare samt att skador är en av de vanligaste orsakerna till att unga slutar med sin idrott. Medicinskt stöd på idrottsgymnasium kan minska konsekvenserna av att vara skadad samt förebygga nya skador och det är därför motiverat att dessa skolor har tillgång till detta. Syftet med denna studie var att undersöka tillgång till medicinskt stöd vid riksidrottsgymnasium (RIG) och nationellt godkända idrottsutbildningar (NIU) i Sverige.  Metod Studien genomfördes med en tvärsnittsdesign och omfattade RIG och NIU i Sverige. Data samlades in genom rektor eller annan ansvarig som besvarade en webbaserad enkät på uppdrag av skolan. Totalt bjöds 180 skolor in att delta i studien varav 86 besvarade enkäten och inkluderades i studien. Datainsamling pågick under perioden 211122–220204. Statistisk analys gjordes med Fisher exact test och Chi-square test för att jämföra tillgång till medicinskt stöd på RIG och NIU. P-värde ≤ 0,05 valdes som statistiskt signifikant. Resultat Av de 86 skolor som svarade på enkäten hade 73% tillgång till medicinskt stöd och 52% hade tillgång till fysioterapeut.  Det förelåg ingen skillnad gällande medicinskt stöd mellan de som endast erbjuder RIG och endast NIU (p=0,554). Det fanns 35 olika idrotter på de skolor som deltog i studien. Följande professioner fanns representerade på skolorna: fysioterapeut, sjuksköterska, läkare, psykolog, kurator och dietist.  Konklusion Denna studie visar att majoriteten (71%) av skolorna som erbjuder idrottsutbildning i Sverige tillgång till medicinskt stöd men endast hälften (52%) hade tillgång till fysioterapeut. Det behövs mer samlad information om vilka skolor som erbjuder idrottsutbildning samt fler studier för att utvärdera vilken betydelse medicinskt stöd har för elevernas hälsa och risken för skador. / Background There are 200 schools in Sweden for students who wants to combine their high school studies with elite sports. Today many are specializing in competitive sports at young age and current research shows a high injury prevalence in young elite athletes. Injuries is one of the main reasons many quit their sport at a young age. Medical support can reduce the consequences of an injury and prevent new injuries. Thus, medical team in sports high school programs could be strongly recommended. The aim of this study was to investigate access to a medical team at national sports high school (RIG) and nationally approved sport educations (NIU) in Sweden,    Method The study was a cross-sectional study and included RIG and NIU in Sweden. Data was collected by a web-designed survey. A total of 180 schools were invited, 86 responded to the survey and were included in the study. Data was collected from December 2021 to February 2022. Statistical analysis was done with Fisher exact test and Chi square test to compare access to medical support at RIG and NIU. P-value ≤ 0,05 was selected as statistically significant.  Result A total of 86 schools replied to the survey, 73% of these stated that they had access to medical support and 52% had access to a physiotherapist. There was no disparity between RIG and NIU regarding medical support (P= 0,554).  There were 35 different sports at the schools and the following professions were represented: physiotherapist, nurse, doctor, psychologist, curator, and dietician.  Conclusion  Based on this study most (71%) sports high schools in Sweden seem to have access to medical support but only 52% had access to a physiotherapist. More information is needed regarding which schools offer a sports education and there need to be more studies to evaluate the importance of medical support for students’ health and the risk of injury.

Bakgrund: Agenda 2030 har som delmål 3.4 en strävan att främja hälsoarbetet och välmåendet för alla oavsett ålder eller förutsättningar. År 2020 gjordes en enkät där endast 66% nådde upp till WHO’s rekommendationer av fysisk aktivitet. Rekommendationerna gäller även personer med en funktionsvariation. TBI är en av den vanligaste neurologiska funktionsvariationen, där fysioterapeuterna som jobbar med fysisk aktivitet under rehabiliteringen har en viktig roll. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur fysioterapeuter inom rehabilitering för personer med TBI använder fysisk aktivitet samt hur arbetet fungerar i hänsyn till de förutsättningar som finns för personalen. Metod: Studien genomfördes med semi- strukturerade intervjuer via digitala mötesrum, där tre kvinnliga fysioterapeuter intervjuades. Sedan gjordes det en summativ innehållsanalys av den insamlade datan. Resultat: Fysisk aktivitet under rehabiliteringen användes med fokus på att patienterna skulle återfå vardagsfunktion. Personalen ansåg att förutsättningarna till att kunna använda fysisk aktivitet var bra, men att det fanns brist på personal och utrustning. Slutsats: Slutsatsen är att fysisk aktivitet inom rehabilitering för personer med TBI individanpassas och används med fokus på att återfå vardagsfunktion, men att de fysiska resurserna utifrån de förutsättningar som fanns för dessa fysioterpeuterna var begränsade.

Bakgrund: Smärta i bäcken och ländrygg är något som drabbar många kvinnor under graviditeten. Kvarvarande graviditetsrelaterad smärta kan påverka kvinnornas fysiska aktivitet och delaktighet i vardagen. Det finns evidens för att fysisk aktivitet hjälper vid smärtproblematik och även återhämtning efter förlossning men kvinnorna kan behöva socialt stöd för att den fysiska aktiviteten ska bli av. Fysioterapeuter kan arbeta genom att främja fysisk aktivitet och genom ett beteendemedicinskt arbetssätt ta hänsyn till biologiska, sociala och psykologiska hälsofaktorer med fokus på beteende. Syfte: Att undersöka hur kvinnor med graviditetsrelaterade bäcken- och/eller ländryggssmärtor postpartum upplever att möten med fysioterapeuter i rehabiliterande syfte stödjer återgång till viktiga vardagliga aktiviteter. Metod: Sex informanter med graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ryggsmärta och som har träffat fysioterapeut minst en gång efter graviditeten rekryterades och intervjuades efter en semistrukturerad frågeguide. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen gav tre kategorierna: ”Att hitta rätt hjälp var svårt”, ”Bemötandet spelar en viktig roll” och ”Åtgärderna som hjälper”. Slutsats: När informanterna mötte fysioterapeuter med rätt kompetens inom området resulterade det i åtgärder som hjälpte dem att hantera sin smärta och återgå till viktiga vardagliga aktiviteter. Kompetens inom bemötande och att se hela människan såväl biologiska som psykologiska och sociala faktorer gav resultat för en lyckad rehabilitering och beteendeförändring.

Fall bland äldre är en riskfaktor för skador och lidande för individen, anhöriga och samhället i stort, för att minska andelen fall är fallpreventionsarbete högst aktuellt. Fysisk aktivitet och träning har positiva effekter när det gäller fallprevention, det minskar inte enbart risken för olika sjukdomar utan även risken för att falla. Syfte: Syftet med studien var att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att arbeta med fallprevention inom den kommunala hemsjukvården. Metod: Studien genomfördes som en semi-strukturerad intervjustudie med induktiv ansats. Sex fysioterapeuter intervjuades av författaren. Fem av intervjuerna genomfördes i februari 2022 samt en intervju i mars 2023. Det insamlade materialet analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier som påverkade arbetet med fallprevention; omgivningsfaktorer som påverkar arbetet, preventiva interventioner samt förutsättningar för det preventiva arbetet. Slutsats: Arbetet med fallprevention är mångfasetterat, det finns många svårigheter då det är många faktorer som påverkar varför en individ faller. Vidare krävs det teamarbete för att kunna nå patienten på olika sätt. Utifrån en allt äldre befolkning finns det ett behov av fler fysioterapeuter, då fysioterapeuterna i studien beskriver att de har många patienter och inte har möjlighet att arbeta fullt ut med det fallpreventiva arbetet. Fler studier behövs för att undersöka på vilket sätt fysioterapeuter kan bidra till det fallförebyggande arbetet. / <p>Betyg i Ladok 230620.</p>