In this essay I use Mikhail Bakhtins theory of the chronotope to come to a deeper understanding of the spatio-temporal relationships in Momo and the Time Thieves. I use it to investigate the chronotopic structure of childhood, how it relates to the idea of the idyll, threshold experiences and heterotopic and liminal chronotopes. There is also a discussion on the function of mythic and linear time in building the narrative, and how Ende reverses and subverts some of the given patterns of myth, folklore and fantasy to create a dialogue between chronotopes and genres. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-05-31</p>

It is well-known that Kafka had a great fascination with the possibilities and transience of the physical body, as evidenced in his various literary works. Using the theory of "the uncanny", The essay interprets and investigates how and what Kafka writes about others' bodies, as well as his own. It turns out that women's appearances are observed and commented on by Kafka to a greater extent than men. Primarily, these descriptions take on grotesque and absurd characteristics, sometimes with an element of fascination. Regarding Kafka's own body, it primarily evokes a sense of disgust in what the author sees. Linked to the essay's theory of "the uncanny”, it becomes evident throughout (clearly, in) his observations that Kafka experiences a feeling of the aforementioned "uncanny". As a conclusion to the essay, the potential of diaries used in an educational context (the classroom) is highlighted, as well as how students can benefit from reading and working with diaries to acquire skills and abilities. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-05-31</p>

This thesis examines the politics of poetry in works by the contemporary Swedish poets Jörgen Gassilewski and Lars Raattamaa. This is accomplished within a theoretical framework based on the aesthetic philosophy of Jacques Rancière and his understanding of politics, aesthetics, and artistic forms and practices. The thesis aims to elucidate the politics of poetry in Gassilewski and Raattamaa beyond the political categories of engagement and activism, and argues that poetry is political in and of itself, as a way of reconfiguring common forms of sense experience. Proceeding from the philosophy of Rancière and his understanding of montage and of historical discourse the thesis shows how the kaleidoscopic poetry of Gassilewski in skapelsens sedelärande samtal (2002) and Raattamaa’s poetry structured around names from the history of communism in Kommunismen (2014) propose political possibilities by intervening in the configurations of the forms of the sensible. The thesis also shows how a poetics of sprawl is explicitly elaborated on the basis of the concept of urban sprawl in the writings of Raattamaa which can be encountered in different ways in the work of both poets more broadly.

No description available.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att visa med vilka litterära medel Søren Kierkegaard praktiserar indirekt meddelelse i det pseudonyma verket Upprepningen. Den utgår från en förståelse av Kierkegaards idé om indirekt meddelelse enligt vilken en sådan kommunikation äger rum när meddelaren eller talaren genom talakten performativt utför det som sägs. Nämnda förståelse presenteras i en inledande teoretisk del och bygger på en tolkning i moderna litteraturvetenskapliga termer av det som Kierkegaard tänker i termer av meddelarens existentiella reduplikation av det sagda. Uppsatsen argumenterar för att den indirekt meddelelsens litterära praktik kan synliggöras genom studiet av berättarens förhållande till det som berättas. Med den utgångspunkten genomför uppsatsen en narratologisk analys av Upprepningen, vilken finner dels att beskrivningen av bedrägeri i redupliceras i ett opålitligt berättande, dels att den estetiska teori om burlesken som berättelsen inkluderar redupliceras i berättarens icke-mimetiska sätt att framställa idén om upprepning. Uppsatsen avslutar med slutsatsen att Upprepningen genom sina narrationella reduplikationer indirekt kommunicerar till mottagaren-läsaren möjligheten att för sig själv välja att tro en sak snarare än en annan fastän det saknas objektiv grund för beslutet. Därigenom visar uppsatsen hur Kierkegaards narrativa meddelelsesätt får filosofiska idéer att drabba läsaren på ett existentiellt snarare än begreppsligt plan.

Syftet med denna studie är att analysera och jämföra hur vänskapsmotivet framträder och används för att gestalta karaktärerna i ungdomsromanerna "Vi ska ju bara cykla förbi" av Ellen Strömberg, "Det är någonting som drar i mig" av Elin Persson och "En helt vanlig supernova" av Katja Timgren. Studien syftar också till att undersöka och jämföra hur vänskapsrelationerna i verken utvecklas under berättelsernas gång. Metoden är komparativ och studien använder narratologiska begrepp som analysverktyg. Resultatet visar att det finns både likheter och skillnader mellan romanerna. De beskriver alla vänskapsrelation mellan huvudkaraktären och en central bikaraktär där skillnaderna mellan karaktärerna är viktiga i karaktäriseringen. De framträdande vänskapsrelationerna utvecklas på olika sätt genom konflikter och genom att vänskap övergår till kärlek. Vänskapens förhållande till kärlek är viktigt i två av romanerna och karaktärerna utvecklas genom sina relationer.

Barnafödande är ett komplicerat och mångfacetterat ämne. Att föda är både en högst privat, intim upplevelse och en kulturell och politiskt kodad händelse. Hur ett samhälle behandlar sin födande befolkning beror på politik, normer och ideal som sträcker sig längre än den födande individen. En förlossningsberättelse är unik då den existerar i tvärsnittet mellan det privata och det publika, vilket gör den ett intressant ämne för litterära studier. Denna masteruppsats är en undersökning av förlossningsskildringar i samtida svensk skönlitteratur. Materialet för uppsatsen är tre svenska romaner som alla publicerades år 2021 – Bära Frukt av Emilia Millares, Vård, skola och omsorg av Linn Spross och Den stora kyrkan av Tove Folkesson. Analysen utgår från tre centrala teman; hur kroppen och det kroppsliga gestaltas under förlossningsscenerna, hur sjukhuspersonalen porträtteras och om, och hur, barnafödande sammankopplas med uppfattningar om kvinnlighet. För att utföra studien vänder jag mig till Tess Cossletts Women Writing Childbirth: Modern discourses of Womanhood (1994) som huvudteori. Jag tar även stöd i Yi–Lin Yus Mother, She Wrote (2005) och Emily Martins The Woman in The Body: a cultural analysis of reproduction (1987). Det teoretiska ramverket ger insikt i de framträdande diskurser som omger förlossningar och moderskap, samt hur dessa kan gestaltas inom skönlitteraturen.  Analysen är uppdelad i tre kapitel, där varje roman analyseras separat. Varje analysdel är i sin tur uppdelad i tre delar, där varje sektion motsvarar ett av de tre temana kroppen, kvinnlighet och gestaltningar av vårdpersonal. Analysens resultat kan summeras med att kroppen porträtteras som att vara både en källa till kraft för den födande kvinnan, och som en separat enhet som agerar självmant utan att hon kan kontrollera den. Kroppen och dess reproduktiva funktioner beskrivs ofta med naturbildspråk och paralleller dras till barnafödande som en primitiv kraft, inneboende i kvinnan.  Detta förhöjs ytterligare genom att rollfigurerna söker matrilinjära kontakter, framför allt genom att återknyta till sina mormödrar. Vårdpersonalen porträtteras både som änglar som hjälper och guidar den födande kvinnan med sin expertis, samt som ett osympatiskt, opersonligt ”dem” som behandlar kvinnan mer som en bebisproducerande maskin än en person. Ingen av romanerna kan sägas ansluta sig till en specifik bild av förlossningar, i stället reproducerar och kritiserar de samtliga dominerande diskurser som medföljer graviditeter och barnafödande. / Childbirth is a complicated and multifaceted phenomenon. Giving birth is a both highly private, intimate experience and a culturally and politically coded event. How a society treats its birthing population is dependent on politics, norms and ideals that stretches beyond the individual woman giving birth. A birth story is unique in that it exists in the cross section between private and public, which makes the literary depiction of childbirth an interesting focus for literary study. This master’s thesis is an examination of depictions of birth in contemporary Swedish fiction through analysis of three novels, all published in 2021 – Bära Frukt (Bear Fruit) by Emilia Millares, Vård, skola och omsorg (Care, education and nurturing) by Linn Spross and Den stora kyrkan (The grand church) by Tove Folkesson. The analysis focuses on three main themes; how the body is depicted throughout the birthing scenes, how hospital staff is portrayed and, if, and how, the experience of birth is linked to ideals surrounding womanhood. To conduct the study I turn to Tess Cosslett’s Women Writing Childbirth: Modern discourses of Womanhood (1994) as the main theoretical foundation, as well as Yi–Lin Yu’s Mother, She Wrote (2005) and Emily Martin’s The Woman in The Body: a cultural analysis of reproduction (1987). The theoretical framework provides insight into what the dominant discourses surrounding childbirth and motherhood are, and how these can manifest in literature. Within the study the novels are examined separately, with each analysis being sectioned into three parts, corresponding to the three main themes body, womanhood, and portrayal of hospital staff. In summary, the study concludes that the body is portrayed as both a source for control for the birthing woman, as well as acting on its own accord without her being able to regulate its actions. The body and its reproductive functions are often depicted using nature imagery and parallels are drawn to childbirth being a primitive, ancient force inherent to womankind. This is highlighted by the characters continuously seeking matrilinear connections, mainly by asserting their link to their grandmothers. The hospital staff is portrayed both as angels helping and guiding the birthing woman through labor, as well as an unsympathetic, impersonal “they” who treats the woman more as a baby-producing machine rather than a person. None of the novels can be seen as promoting one singular view of childbirth – instead, the novels can be seen as reproducing and critiquing the dominant discourses surrounding pregnancy and childbirth.

This thesis is a study of motherhood in Afhild Agrell’s play Räddad (first performed in 1882 at The Royal Theater in Stockholm) and Adda Ravnkilde posthumously published novel Judith Fürste (1884) with a focus on the relationship between mother and son. I study how the mothers wish to raise their sons, how mother and son interact with one another, the family dynamic’s influence on their motherhood and finally how they shape their identity as mothers when their motherhood is first threatened (often by their husbands) and then after the death of their sons. By analyzing two works by women authors of the Modern Breakthrough, I examine how motherhood is represented in literature from this period with a unique focus—mothers of sons. During this period, despite advancements in the rights of women including equal inheritance and increased access to education and professions such as teacher, doctor and dentist, many of the rights gained pertained to unmarried women—how an unmarried woman was to support herself was a central question. Literature from this period illustrates the struggles that woman faced upon marriage—often they had to give up their desire to work and focus on being wives and mothers instead. However, in the two works I have selected, the main female characters’ motherhood is threatened. Motherhood is a crucial part of both mothers’ identity and Agrell’s play and Ravnkilde’s novel follow the shaping of the main characters’ identity as mothers, the following threat to this identity and the crisis that arises after the death of their sons. I analyze this identity-arc and how being mothers to sons shapes and complicates this arc.

This essay explores how adolescent girls in two pieces of children’s fiction are portrayed in children’s literature from the start and end of the 20th century to examine how they perform their gender in relation to expectations as informed by the Angel in the House discourse. Anne of Green Gables and the Harry Potter series were published at the start and end of the twentieth century, and both texts engage with the discourse. Using Judith Butler’s theory of Gender Performativity, this essay demonstrates that the Angel in the House discourse continues to influence expectations of how adolescent girls should behave, particularly with regards to being responsible for upholding the moral code to ensure the social standing of their family. However, they differ in regard to other aspects of the discourse, indicating that parts of the discourse appear to have lessened over the course of the 20th century.