Darbo tikslas: Įvertinti sveikatinimo treniruočių poveikį asmenų, jaučiančių nugaros apatinės dalies skausmą, liemens funkcinio pajėgumo, skausmo ir gyvenimo pilnatvės rodikliams. Darbo uždaviniai: 1. Įvertinti asmenų, besiskundžiančių nugaros apatinės dalies skausmu, skausmo kiekybinius rodiklius prieš ir po sveikatinimo treniruočių. 2. Įvertinti asmenų, jaučiančių nugaros apatinės dalies skausmą, nugaros ir pilvo raumenų jėgos ištvermę ir juosmeninės stuburo dalies aktyvių judesių amplitudę prieš ir po sveikatinimo treniruočių. 3. Įvertinti jaučiančių nugaros apatinės dalies skausmą asmenų funkcinių judesių atlikties pajėgumą prieš ir po sveikatinimo treniruočių. 4. Įvertinti asmenų, jaučiančių nugaros apatinės dalies skausmą, funkcinės negalios, psichologinio funkcionavimo ir su sveikata susijusios gyvenimo pilnatvės rodiklius prieš ir po sveikatinimo treniruočių. 5. Nustatyti liemens funkcinės būklės, skausmo, funkcinės negalios ir gyvenimo pilnatvės rodiklių sąsajas po sveikatinimo treniruočių. Tyrimo kontingentas: Tyrime dalyvavo 32 darbingo amžiaus (amžiaus vidurkis 41,9±11,6 metai) asmenys, jaučiantys nugaros apatinės dalies skausmą. Iš jų 27 moterys ir 5 vyrai, nuo 2009m. rugsėjo mėn. iki 2010m. sausio mėn. lankę sveikatinimo treniruotes VšĮ Sveiko stuburo mokykloje. Tyrimo metu asmenims buvo vertinama: skausmo intensyvumas, naudojant skaičių analogijos skalę (SAS), funkcinis pajėgumas (Oswestry ir Roland-Moris klausimynai), gyvenimo pilnatvė (SF-36 klausimynas)... [toliau žr. visą tekstą] / Aim: To evaluate the efficacy of health training exercises on trunk functional capacity, rate of pain and quality of life among people with low back pain. Tasks: 1. To evaluate the changes of trunk functional condition before and after health training exercises among people with low back pain. 2. To evaluate the capacity of exercise performance before and after health training exercises among people with low back pain. 3. To evaluate the quantitative and qualitative rates pain rates before and after health training exercises among people with low back pain. 4. To evaluate the changes of pain and quality of life rates before and after health training exercises among people with low back pain. 5. To estimate the correlation between functional capacity of trunk on the one hand and the rates of pain and quality of life on the other. Contingent of research and methods 32 people with the low back pain participated in this research (age average 41,9±11,6). 27 women, 5 men from 2009 September till 2010 January attended the health training exercises in the Healthy Back School. Following factors were estimated during research: intensity of pain by using the scale of number (SAS), functional capacity (Oswestry and Roland-Moris questionnaire),quality of life (SF-36 questionnaire), psycho-emotional condition (HAD questionnaire), kinesiphobia (fear of movement) (TAMPA questionnaire), daily physical activity (BAECKE questionnaire). Objective were estimated: static trunk muscle strength... [to full text]

Thesis (Ph. D.)--University of California, Santa Cruz, 1987. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 266-300).

Bakgrund: Allt fler människor upplever sig stressade i dagens samhälle. Fysisk aktivitet har visat sig ha många positiva hälsofördelar, inte minst på upplevelsen av stress. Trots det så prioriteras det oftast inte av individer som upplever stress. Att vara fysiskt inaktiv är en riskfaktor som i kombination med stress kan leda till allvarliga sjukdomar och psykisk ohälsa. Fysisk aktivitet leder inte enbart till bättre fysisk hälsa utan även till ökat välmående och överlag högre livskvalité.  Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om 100 minuter gruppträning i veckan under 5 veckor hade någon effekt på upplevelsen av vardaglig stress, välmående och kondition hos fysiskt inaktiva individer med måttlig till hög grad av stress. Deltagare: 30 individer (24 kvinnor, 5 män och 1 icke-binär) mellan åldrarna 20-40 år deltog i studien. Två grupper slumpades, interventionsgrupp (n=15) och kontrollgrupp (n=15). Deltagarna höll inte på med någon fysisk aktivitet och skattade sig som måttligt (totalsumma >14) till högt stressade (totalsumma >27) på PSS-10.  Metod: Deltagarna fick fylla i en enkät kopplat till upplevd, vardaglig stress (PSS-10), en enkät om välmående (VS) och genomförde ett submaximalt cykelergometertest (EB-test). Samtliga enkäter och cykelergometertest gjordes igen efter en 5 veckors intervention. Där interventionsgruppen hade deltagit i 100 minuter gruppbaserad cirkelträning per vecka och kontrollgruppen uppmanades fortsätta leva som vanligt. Resultat: Signifikanta skillnader hittades hos interventionsgruppen mellan pre- och posttester för skattning på PSS-10 (p=0,0001) och VS (p<0,0001). Inga skillnader hittades mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp gällande någon parameter. Konklusion: 100 minuter gruppträning per vecka, under specifika omständigheter, verkar påverka upplevd stress och välmående hos tidigare inaktiva, stressade individer. Vilken enskild faktor som har lett till reduktion av stress och ökat välmående kan ej pekas ut. / Background: In today’s society it has increasingly become common to experience a high degree of negative stress. Despite the fact that physical activity has many health benefits, for example when it comes to reduce perceived stress, individuals feeling stressed does not prioritize physical activity. Being physically inactive in combination with a high degree of negative stress can lead to a variety of psychological diagnoses and physical problems. Physical activity does not only give rise to a better health, but also a higher sense of wellbeing and life quality.  Purpose: The purpose of the present study was to investigate if 100 minutes of group training per week during 5 weeks had an effect on perceived life stress, well-being and physical fitness in physically inactive individuals with moderate to high perceived stress. Participants: 30 participants (24 women, 5 men and 1 intergender) between the ages of 2040 years participated in the study. The participants were randomized into two groups, an intervention group (n=15) and a control group (n=15). They did not engage in any physical activity and estimated themselves as moderately (total sum>14) to highly stressed (total sum>27) on PSS-10. Method: The participants filled in got to answer a questionnaire related to perceived life stress (PSS-10), a questionnaire about well-being (VS) and performed a submaximal bicycle ergometer test (EB-test). After a 5 week intervention period the questionnaires were distributed again and the bicycle ergometer test was performed. The intervention group participated in 100 minutes of group based circuit training per week while the control group was requested to continue to live as before. Results: Significant differences were found in the intervention group pre- and post test results for PSS-10 (p=0,0001) and VS (p<0,0001). No differences between the intervention group and the control group were found on regarding any parameters. Conclusion: 100 minutes of group training per week, under specific circumstances, seems to have an effect on perceived stress and well-being on previously inactive individuals with moderate to high stress. A single cause that lead to a reduction in stress and higher well-being can not be determined.

Fysisk aktivitet är något som kan främja ett gott åldrande och tillför ett viktigt socialt stöd som människor behöver. Det finns många positiva aspekter med att leva ett fysiskt aktivt liv, både för individen och samhället. Dock finns det för lite svensk forskning inom området om vad som motiverar äldre att ägna sig åt fysisk aktivitet.    Syftet med den kvalitativa studien är att undersöka hur äldre kvinnor upplevde sin medverkan i en tidigare motionsgrupp som de var aktiva i för cirka 15 år sedan, och hur detta sedan har påverkat deras fysiska aktivitetsnivå. Sex kvinnor intervjuades och studien analyserades med hjälp av självbestämmandeteorin.    Resultatet visar att flera faktorer har betydelse för den fysiska aktivitetsnivån. Motivationsfaktorer för att vara fysisk aktiv är den sociala samhörigheten. Även regelbundenheten bidrar till att träningen känns roligare eftersom det blir en del av dem. En motivationsfaktor till är de fysiska och psykiska fördelarna som träningen tillför. Varför en av deltagarna inte är aktiv i dagens läge är för att hon inte tillhör en grupp och har inte disciplinen att få träningen gjord på egen hand. / Physical activity is something that can promote good aging and provides important social support that people need. There are many positive aspects to living a physically active life, both for the individual and for society. However, there is too little Swedish research in the area about what motivates the elderly to engage in physical activity.   The purpose of the qualitative study is to investigate how older women experienced their participation in a previous exercise group in which they were active about 15 years ago, and how this has subsequently affected their physical activity level. Six women were interviewed and the study was analyzed using the self-determination theory.    The results show that several factors are important for the level of physical activity. Motivational factors for being physically active are social affiliation. Also, regularity helps make the exercise feel more fun as it becomes part of them. An additional motivating factor is the physical and psychological benefits of exercise. The reason why one of the participants is not active in the current situation is because she does not belong to a group anymore and lacks the disciplin to train by herself.

Chronic obstructive pulmonary disease, COPD, places a substantial burden of disability on the growing number of patients and causes large costs for the society. Tobacco smoke is the most important risk factor. Progressive exertional dyspnea is the major symptom which leads to diminished physical and social activities, reduced physical capacity and decreased health related quality of life, HRQoL. The aim of this thesis was to evaluate different physical training modalities in patients with COPD with regard to physical capacity and HRQoL. Patients with moderate to severe COPD were included in the studies. In the first intervention, 20 patients trained on a treadmill with or without supplemental oxygen, three times per week, during eight weeks. In the second intervention, 30 patients were randomised to high-intensity group training either in water or on land, and 13 patients were included in a control group. The patients in the water and land groups trained three times per week during three months and once a week during the following six months. Oxygen supplementation during physical training did not enlarge the positive effects of the same training with air in patients with exercise-induced hypoxaemia. Both groups improved the distance walked after training. High-intensity group training in water and on land was found to be effective with regard to walking distance and HRQoL compared to the control group. Training in water seemed to be of greater benefit compared to training on land concerning walking distance and experienced physical health when the training was accomplished three times per week. The thigh muscle strength increased after training in both the water and the land group. The muscle endurance in knee extension was low in the majority of the patients and was not improved after the training intervention. An evaluation of the long-term effects of physical group training and the effects of decreased training frequency showed that training with low frequency (once a week) during six months did not seem to be sufficient to maintain the level achieved after a three months period of higher frequency training (three times per week). However, the two periods combined seemed to prevent decline in physical capacity and HRQoL compared to baseline. The conclusion is that physical training is of benefit for patients with COPD with regard to physical capacity and HRQoL. Training can be performed individually or in groups, with high intensity, in water and on land. It is also concluded that the training can, under controlled conditions, be performed without supplemental oxygen even in patients with exercise-induced hypoxaemia.

Syfte Syftet med studien är att undersöka träningsmål och motivation till träning hos gymmedlemmar. Detta för att få ökad kunskap om gymmedlemmar drivs av inre motivation eller yttre motivation och vilka träningsmål gymmedlemmarna har. Förutom det undersöks även om det finns någon skillnad på motivationstyp och träningsmål hos de som tränar i gymmet och de som tränar gruppträning.   Metod Studien bestod av en kvantitativ undersökning i form av enkät. Enkäterna genomfördes med hjälp av färdiga mätinstrument, vilka var BREQ-3 och EMI-2. I undersökningen deltog 82 personer, varav 27 var män och 55 var kvinnor.   Resultat Det starkaste träningsmålet bland medlemmarna var hälsan. Det kom även fram att kroppen hade en tendens att vara träningsmål. Bland gymmedlemmarna drevs de flesta av inre, integrerad och identifierad motivation. Det visades inga stora skillnader bland de som tränade gruppträning och de som tränade gymträning.  Inre motivation var något högra än de som tränade gruppträning (M=4,1) i gym (M=3,9).   Diskussion Sammanfattningsvis visade studien att de mål som de flesta av gymmedlemmarna hade handlade om hälsa. De var mestadels långsiktiga och det visar på att de var motiverade och hade en positiv inställning till att klara träningen. De drevs främst av självbestämmande motivation, det vill säga inre, integrerad och identifierad motivation, detta tyder på att de trivs med sin träning och vet varför de tränar. / Purpose The purpose of the study was to investigate training and motivation goals for the training and motivation of gym members. This in order to gain increased knowledge about gym members is driven by internal motivation or external motivation and what training and motivation goals the gym members have. In addition, it is also investigated whether there is any difference in the type of motivation and training and motivation goals of those who exercise in the gym and those who exercise group training.   Method This is a quantitative study in the form of a survey. The questionnaires were made using ready-made measuring instruments, which were BREQ-3 and EMI-2. 82 people participated in the survey, of which 27 were men and 55 were women.   Results The strongest training and motivation goal among the members is health. It also emerges that the body tends to be training and motivation goals. Most of the gym members are driven by intrinsic, integrated and identified motivation. There were no major differences among those who exercise group training and those who exercise gym training. For example, intrinsic motivation where the group exercise (M = 4.1) is slightly higher than the gym (M = 3.9)   Discussion The goal that most of the gym members have is about health, where they are also mostly long-term, and it shows that they like what they do and have the right attitude to do the workout. Apart from that, it also shows that they are most driven by self-determined motivation, which is inner, integrated and identified motivation, this indicates that they enjoy their training and know why they exercise

Fysisk inaktivitet är ett växande problem ur folkhälsosynpunkt. Världshälsoorganisationen rekommenderar minst 3 timmars måttlig fysisk aktivitet per vecka för ökad hälsa och fysisk förmåga. Gruppträningspass där man rör sig till musik är en populär träningsform, särskilt för mindre aktiva personer eller de som börjar träna efter att ha varit inaktiva. Det är därför intressant att förstå hur sådan träning bör utformas för att ge störst förbättring på fysisk förmåga. Här undersöker vi hur musikgympa förbättrar fysisk förmåga hos otränade personer, och i vilken mån denna förbättring korrelerar med ett antal psykologiska faktorer relaterade till den fysiska aktiviteten. 110 personer genomförde ett testbatteri som omfattade kondition, styrka, och flexibilitet före och efter elva veckors gruppgympa två gånger i veckan. De psykologiska faktorerna omfattade deras upplevelser av ansträngning, flow, smärta, välbefinnande under träningspassen och deras uppfattning om instruktörerna. Deltagarnas fysiska förmåga förbättrades, men förbättringen var endast svagt och icke statistiskt signifikant korrelerad med de psykologiska faktorerna. / Physical inactivity is a growing problem from a public health point of view. The World Health Organization recommends at least 3 hours of moderate-intensity aerobic physical activity weekly to increase health benefits and physical fitness. Group workouts where you move to music are a popular form of exercise, especially for less active people or those who start exercising after previously being inactive. Therefore, it is interesting to understand how such training should be designed to give the greatest effect on physical fitness. In this study we examine how music exercise improves physical fitness in sedentary people, and to what extent this improvement correlates with a number of psychological factors related to physical activity. 110 people completed a test battery that tested fitness, strength, and flexibility before and after eleven weeks of group exercise twice a week. The psychological factors were their experienced exertion, flow, pain, well- being during the workouts, as well as their perception of the instructors. Physical fitness increased, but the increase was only weakly- and non-significantly correlated with the psychological factors.

Introduktion: Långvarig smärta påverkar uppemot 30% av världens befolkning och tar upp stora resurser inom hälso- och sjukvården. Långvarig smärta påverkar individen på flera nivåer där biopsykosociala interventioner har visat sig vara mest effektiva vid behandling. Det finns dock brist på insatser som kan användas i primärvården.  Syfte: Att utforska hur personer med långvarig smärta har upplevt rehabiliteringsprocessen i ett gruppträningskoncept i primärvård som kombinerar både psykologiska och fysioterapeutiska metoder.  Metod: Semistrukturerade intervjuer gjordes med elva deltagare (kvinnor 51-68 år) som deltagit i gruppträningen de senaste sex månaderna relaterat till långvarig smärta med eller utan samsjuklighet. Urvalet var strategiskt och analys gjordes med grundad teori enligt Charmaz.  Resultat: Analysen genererade en teoretisk modell och fem kategorier. Huvudkategorin – lära sig nya sätt att leva med smärta – en förändringsprocess i trygg miljö, illustrera genom tre olika sammanhang som har haft betydelse för deltagarnas rehabiliteringsprocess, 1) ett inre cirkulärt sammanhang, 2) vårdmiljön och 3) friskvården och sociokulturella sammanhanget.  Slutsats: Studien tillhandahåller en ökad förståelse för hur en rehabiliteringsprocess upplevs av personer med långvarig smärta som deltagit i ett gruppträningskoncept i primärvården. Studien belyser vårdens roll i att stödja och inge trygghet för att främja en förändringsprocessen. Studien uppmärksammar även hur psykosociala faktorer kan hindra personer med långvarig smärta från att upprätthålla motivation till att träna och ta sig ut till friskvården på egen hand. Framtida studier behövs som studerar gruppträningen i relation till andra behandlingsinterventioner. / Introduction: Chronic pain affects up to 30% of the world’s population and takes up large resources in healthcare. Chronic pain affects the individual on several levels where biopsychosocial interventions have been shown to be most effective in treatment. However, there is a lack of interventions that can be used in primary healthcare.  Aim: To explore how people with chronic pain have experienced the rehabilitation process in a group training concept in primary healthcare that combines both psychological and physiotherapeutic methods.  Method: Semi-structured interviews were conducted with eleven participants (women 51-68 years) who had participated in the group training related to chronic pain with or without comorbidity. The selection was strategic and analysis was done with grounded theory according to Charmaz.  Results: The analysis generated a theoretical model and five categories. The core category – learning new ways of livning with pain – a change process in safe environment, is illustrated through three different contexts that have been important for the participants’ rehabilitation process, 1) an inner circular context, 2) the health care context and 3) the wellness and socio-cultural context.  Conclusion: The study provides an increased understanding of how a rehabilitation process is experienced by people with chronic pain. It highlights the role of health care in supporting a change process and it draws attention to how psychosocial factors can prevent people with chronic pain from maintaining motivation to exercise and get out to wellness training. Future studies are needed that examine the group training in relation to other treatment interventions.

Диссертационное исследование посвящено разработке методики физической подготовки на основе последовательного использования фитнес-технологий. В ходе исследования была выявлена положительная динамика по двигательным тестам и функциональным пробам. Основные результаты исследования могут быть использованы тренерами других фитнес клубов, специалистами спортивно-оздоровительных комплексов и спортивных центров, групп здоровья с целью оздоровления и повышения уровня всесторонней физической подготовленности занимающихся. / The dissertation study is devoted to the development of a physical training methodology based on the consistent use of fitness technologies. The study revealed positive dynamics in motor tests and functional tests. The main results of the study can be used by trainers of other fitness clubs, specialists of sports and recreation complexes and sports centers, health groups in order to improve the health improvement and comprehensive physical fitness of students.

A partir dels anys 90, les alteracions cognitives de l'esquizofrènia han resultat de gran interès per la seva relació amb altres aspectes del funcionament general que posen en relleu el paper nuclear del dèficit cognitiu en aquest trastorn (Kraus i Keefe, 2007; Wykes i Reeder, 2005). Les alteracions de la memòria, la funció executiva i l'atenció han mostrat ser les més rellevants tant per la seva repercussió funcional com per la seva intensitat (Brazo i cols., 2002; Hoff i Kremen, 2003; Medalia i Lim, 2004; Penadés i cols., 1999; Reed i cols., 2002; Sharma i Antonova, 2003; Sponheim i cols., 2003; Wykes i Reeder, 2005; Zandio i cols., 2005). Arran d'aquestes troballes s'ha desenvolupat una eina de rehabilitació coneguda com a remediació cognitiva, que consisteix en un entrenament conductual per a millorar els processos cognitius d'atenció, memòria, funció executiva, cognició social i metacognició (Wykes i cols., 2011). Té com a objectius millorar el funcionament cognitiu de les persones amb esquizofrènia i aconseguir que aquestes millores es traslladin a una major competència en la resolució de problemes quotidians (Medalia i Freilich, 2008). Diversos estudis han trobat que la millora de la funció executiva mitjançant procediments de remediació cognitiva està fortament associada a la millora de l'autonomia personal i del funcionament en la comunitat (Green, 1996; Reeder i cols., 2006; Penadés i cols., 2006 ; Wykes i cols., 2007b; Wykes i Huddy, 2009, Wykes i cols. 2011). Els resultats obtinguts en revisions i metanàlisis han indicat millores consistents en un ampli rang de funcions cognitives, en els símptomes i en el funcionament en la comunitat (Lindenmayer i cols., 2008; McGurk i cols., 2007; Twamley i cols., 2003; Wykes i cols., 2011). En el marc de la Unitat de Recerca i Desenvolupament del Parc Sanitari Sant Joan de Déu (Sant Boi de Llobregat), es va desenvolupar un programa propi de remediació cognitiva i es va dur a terme l'estudi de la seva eficàcia. El programa REPYFLEC és un entrenament de remediació cognitiva en format de paper i llapis, que es realitza en grup (4-6 participants) i es porta a terme dos dies a la setmana durant 4 mesos (32 sessions). Els continguts que es treballen es divideixen en dues àrees principals: Resolució de Problemes i Flexibilitat Cognitiva, i es realitzen 16 sessions de cadascuna. L'objectiu d'aquest tractament és intervenir en les funcions cognitives superiors que estan afectades en l'esquizofrènia, com són la funció executiva i la metacognició. Amb l’objectiu d’avaluar l’entrenament Repyflec es va realitzar un assaig clínic controlat i aleatoritzat, de doble cegament i en comparació a un grup control actiu que realitzava 32 sessions d’un grup d’oci sense objectius específics. Als resultats s'ha trobat que el Repyflec ha produït un canvi superior i estadísticament significatiu a favor del grup experimental en variables cognitives i socials. Més concretament, al post tractament s'han trobat millores a favor del Repyflec en la funció executiva, en les àrees de cura personal, relacions socials -contacte social i en l'ocupació. Els resultats obtinguts al seguiment mostren que les millores en la funció executiva i en el funcionament social es mantenen 6 mesos després d'haver finalitzat el tractament. Així mateix, el Repyflec apunta a influir en la millora d’algunes variables simptomatològiques. El Repyflec és una intervenció de grup, multifunció i restitutiva, que aconsegueix canvis superiors i estadísticament significatius en el funcionament executiu i social de pacients ambulatoris amb esquizofrènia. La intervenció en la funció executiva s'ha mostrat associada a guanys en les àrees de funcionament psicosocial. / "REPYFLEC cognitive remediation group training in schizophrenia. Randomised controlled tria"l TEXT: BACKGROUND: Cognitive difficulties are well known in people with a diagnosis of schizophrenia and are associated with poor long-term functioning. Cognitive remediation trainings are developed to treat cognitive problems that affect functioning. Current international studies about cognitive remediation obtain improvements in cognitive and social functioning and in some psychiatric symptoms. AIMS: To evaluate the efficacy of a cognitive remediation group training program, namely Problem Solving and Cognitive Flexibility training, addressed to improve psicosocial functioning of patients with schizophrenia. METHOD: Participants with a diagnosis of schizophrenia or schizoaffective disorder (n=52) were randomized to 32 -twice a week- group sessions of REPYFLEC training, or to 32 -twice a week- group sessions of activities without specific objectives and focused to leisure. Social functioning, psychiatric symptoms and Theory of Mind (ToM) were measured at weeks 0, 8, 16 and 40. Cognitive function was measured at weeks 0, 16 and 40. Mixed Models were used to estimate statistical differences. RESULTS: Patients in the cognitive remediation training group demonstrated significantly improvements on executive function, social functioning and negative symptoms at post-treatment compared to patients in the control group. At 6 month follow-up assessment, significant improvements in executive function and social functioning remained. CONCLUSIONS: REPYFLEC cognitive training is associated with significant improvements on executive function, social functioning and specific symptoms in outpatients with schizophrenia.