Huvudsyftet med vårt examensarbete är att undersöka vilken August Strindbergsbild gymnasielärare har idag, år 2005. Utifrån ett litteraturdidaktiskt, -historiskt och -sociologiskt perspektiv undersöker vi även varifrån de har fått sin bild, vad och hur (varför, vem, när) de förmedlar den. Samma frågeställningar ställer vi även till ett antal svenska läromedelsförfattare som författat litteraturhistoria och antologier. Förutom det granskar vi ett urval av deras utgivna läroböcker som används av de gymnasielärare som ingår i vår undersökning. Vi använder oss av kvalitativa intervjuer till lärare, kvalitativa enkätfrågor till läromedelsförfattare samt analyserar ett begränsat urval av text och illustrationer i deras utgivna läroböcker. Vi konstaterar att gymnasielärarna har en schablon- och klichéartad Strindbergsbild. Den bilden överensstämmer till stor del med vad som presenteras i de läroböcker vi undersöker. Fram till idag reproduceras samma stereotypier angående August Strindbergs liv och författarskap i svenskämnets litteraturundervisning på gymnasiet, vilket tidigare forskning har visat.

LIVSPUSSEL & FALLGROPAR - Några unga ambitiösa kvinnors upplevelser och hantering av stress i olika livssituationer, samt några gymnasielärares reflektioner över ambitiösa kvinnliga elever Elin Höglund & Sara Knutsson Högskolan i Halmstad, Sektionen för Hälsa & Samhälle, Psykologi SAMMANFATTNING Syftet med denna studie var att få en djupare förståelse för hur några unga ambitiösa kvinnor upplevde och hanterade stress i olika livssituationer, samt att erhålla en bredare förståelse för hur några gymnasielärare reflekterade över ambitiösa kvinnliga elever. Två semistrukturerade intervjuguider användes, en för intervjuerna med de unga kvinnorna och en för intervjuerna med gymnasielärarna. Fyra teman gällde för de unga kvinnorna; hantering av stress, omgivande faktorer, påverkan på välbefinnandet, samt framtidssyn. De fyra unga kvinnorna förde även ”stressbok” under en veckas tid. Till lärarnas intervjuer användes följande teman; egenskaper, stress, bemötande och organisation. Urvalet bestod av fyra unga ambitiösa kvinnor i åldern 18 år, med ambitionen att nå betyget MVG i de flesta kurser, på en gymnasieskola i södra Sverige. Urvalet bestod också av fyra gymnasielärare, i åldern 30-50 år. Sammantaget visade resultatet att majoriteten av de unga kvinnorna framhöll skolan som den faktor som stressade dem mest, medan lärarna uttryckte en tro om att det framförallt var allt annat som de ambitiösa eleverna hade omkring sig utöver skolan som orsakade stressen. Diskussionen berörde unga ambitiösa kvinnornas stresshantering, samt lärarnas reflektioner, sett i ett samhällsperspektiv, organisations och grupperspektiv, samt individperspektiv. Nyckelord: kvinnliga gymnasieelever, gymnasielärare, stress, krav, coping

Föreliggande studie har som syfte att undersöka gymnasiesvensklärares uppfattning om hur informations- och kommunikationsteknik (IKT) används inom svenskämnet, samt skapa en bild av vilken roll IKT spelar i svenskundervisningen. Studien utreder även vilka faktorer som gymnasiesvensklärarna anser påverkar användandet av IKT i skolan. Data samlades in genom kvalitativa samtalsintervjuer med fyra gymnasiesvensklärare, verksamma på två olika gymnasieskolor i Uppsala. Datan har sedan analyserats med teoretisk utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv genom ett aktivitetssystem där lärarens professionella kunskap, sett både till interna och externa aktiviteter tilldelats en stor betydelse. De slutsatser som kunnat dras genom studien är att IKT är ett fenomen vars roll inom svenskämnet är mycket mångfacetterad, då varje svensklärare tycks ha en mer eller mindre unik uppfattning om hur, var och i vilken omfattning det ska användas. Studiens intervjupersoner ser dock IKT som ett av flera didaktiska hjälpmedel, där PowerPoint är det IKT-verktyg som tycks användas i störst omfattning. Vidare konstateras i studien att IKT många gånger i klassrummet spelar en viktigare roll för eleverna än för lärarna, men att IKT utanför klassrummet många gånger är en central faktor för lärarens arbete. Det står också klart att studiens intervjupersoner ofta påverkas av samma eller likande faktorer gällande användandet av IKT.

No description available.

I föreliggande examensarbete har en undersökning företagits med syfte dels att identifiera vilka urvalsprinciper som lärarna vid en gymnasiesärskola och en gymnasieskola i en mellansvensk kommun begagnar sig av när det gäller den skönlitteratur som eleverna får läsa i svenskundervisningen, dels att utröna vilken slags skönlitteratur som används i undervisningen i svenska. Som grund för studien har vi genomfört intervjuer med åtta lärare som utgör den grundläggande informationskällan. Intervjuutsagorna har analyserats i ljuset av gällande kursplaner och ämnesbeskrivningar. För diskussionen fungerar Wolfgang Klafkis kritisk-konstruktiva didaktik som bakgrund. En slutsats är att lärarnas urvalsprinciper utgår från vissa primära motiv ur styrdokumenten, som att den skönlitterära läsningen skall väcka reflektion, uppmuntra till läsning och verka för att eleverna stiftar bekantskap med klassiska litterära verk. En annan slutsats är att elevinflytande i olika mån och på skiftande sätt är avgörande för den litteratur som slutligen väljs. En fråga vi ställt oss i slutdiskussionen är om elevernas fria val av skönlitteratur får så stort utrymme att det kan inverka på andra moment i svenskämnet.

Studien syftar till att undersöka vilka förväntningar som finns på elever i gymnasieskolan, hur lärarna anpassar undervisningen efter dessa förväntningar samt hur det förhåller sig till kraven på likvärdighet. I studien genomförs kvalitativa intervjuer med gymnasielärare i Samhällskunskap om deras didaktiska val. Respondenternas svar analyseras utifrån en hermeneutisk ansats med hjälp av förväntningsteorier och Lee Shulmans teori om lärares professionella kunskap. Studiens resultat visar att alla respondenter har tydliga förväntningar på eleverna, baserat på programtillhörighet. Eleverna på de högskoleförberedande programmen förväntas bland annat vara studiemotiverade och högpresterande. Eleverna på yrkesprogrammen beskrivs som en motpol till eleverna på de högskoleförberedande programmen och förväntas sakna studiemotivation och självförtroende gällande skolan samtidigt som de endast uppnår låga betyg. Studien identifierar även förväntningar baserat på elevernas könstillhörighet. Förväntningarna på eleverna leder till en anpassning av undervisningens innehåll, metod och examinationsformer. Undervisningen på de högskoleförberedande programmen beskrivs generellt som djupare och bredare än i yrkesklasserna, samtidigt som yrkesklasserna får mer vägledning och stöd från lärarna. Anpassningen kan leda till en problematik när lärarna främst anpassar sin undervisning utifrån gruppen vilket kan leda till att enskilda elevers behov förbises. I resultatet framkommer det att lärarnas anpassning leder till att eleverna utsätts för olika utbildningsmiljöer som innehåller olika sorters kunskap och möjligheter att nå de olika betygsstegen. Lärarnas anpassning kan därmed sägas utmana likvärdigheten samtidigt som den, utefter lärarnas förväntnigar, kan bedömas som nödvändig.

Mitt syfte är att visa att känslan av trygghet spelar större roll för undervisningsklimatet i klassrummet än disciplin. Vi bombarderas dagligen i media från olika tyckare som har åsikter om hur skolan skall skötas för att den ska bli bättre och hur misskött den är nu idag. Det är nästintill omöjligt att sålla i det stora informationsflödet och avgöra vad som är relevant för att ge eleverna bästa möjliga inlärningsklimat i skolan. Kan det vara så att en skola som ger eleverna en känsla av trygghet är den som ger bästa inlärningsklimatet? Genom att besöka några klassrum, studera hur lektionerna fungerade i verkligheten och sedan intervjua de berörda lärarna om deras syn på trygghet i klassrummet, fick jag bekräftelse på att så kunde vara fallet. Tyvärr är det så att disciplin är lättare att skapa än trygghet men då kan undervisningsklimatet bli lidande. Att ha en trygg miljö är ett bättre sätt att rusta eleverna för att möta den undervisning som de ska klara av under sin skoltid. Dessutom, om en elev har en egen grundtrygghet i sig själv när hon ska möta världen efter skolan så finns det en större chans att ungdomarna klarar sig bra. Utifrån resultat jag fick anser jag att en lärare som funderat på hur man skapar trygghet i klassrummet, arbetar som en demokratisk ledare och involverar eleverna i regelbyggandet och undervisningen, är den lärare som skapar ett bättre studieklimat.

Uppsatsen avhandlar hur gymnasielärare sinsemellan konstruerar föreställningar om gymnasieelever som utsätts och utsätter andra elever för kränkningar av sexuell karaktär i sociala medier. Av detta syfte följer två frågeställningar: Vilka föreställningar om gymnasieelever som utsätts och utsätter andra elever för kränkningar i sociala medier ger gymnasielärarna uttryck för i relation till genusnormer? Hur förhåller sig dessa föreställningar till skolans ansvar att förhindra elever ifrån att utsättas för kränkande behandling? Nätkränkningar av sexuell karaktär mellan gymnasieelever avspeglar ofta normer kring ”normalt” respektive ”avvikande” beteende för flickor respektive pojkar. Därför applicerar uppsatsen ett genusteoretiskt perspektiv. Eftersom föreställningar om ”normalitet” och ”avvikelse” (åter)skapas i interaktion bygger uppsatsen på tre fokusgruppsintervjuer med vardera fyra gymnasielärare; en homogen mansgrupp, en homogen kvinnogrupp och en grupp med jämn könsfördelning. Empirin bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys, vilken åskådliggjorde att samtliga deltagare är väl medvetna om sina juridiska möjligheter och förpliktelser att fördela ansvaret mellan lärare, rektor, kurator, polis och föräldrar. Samtidigt förekommer skillnader i lärarnas bedömningar av kränkningars konsekvenser; medan sårbarhet och rädsla beskrivs som en normal och förväntad reaktion hos utsatta flickor, antas utsatta pojkar stävja sina känslomässiga reaktioner och utkräva fysisk hämnd. Samtliga grupper tillskriver ovillkorligen flickor ”offerstatus”, men gör motstånd mot epiteten ”utsatt” och ”offer” i fall den utsatte eleven är en pojke. En första slutsats är således att frågan om vem som är att betrakta som ett offer är förhandlingsbar. Vidare framkom uppfattningar om skillnader i allvaret i fall med kvinnliga respektive manliga gärningspersoner; när flickor hänger ut varandra med bilder/kommentarer av sexuell karaktär i sociala medier utgör det ”kränkningar” medan samma beteende riktat mot en flicka från en pojke utgör ”sexuella trakasserier”. En andra slutsats är därför att även vad lärarna betraktar som ett brott är förhandlingsbart. Att lärare således gör åtskillnad mellan olika beteenden beroende av vem som utsätts är att upprätthålla föreställningar bland elever om att vissa typer av kränkningar betraktas som mer oskyldiga än andra, vilket står i kontrast till skolans värdegrund.

Denna uppsats handlar om gotländska ungdomars attityder till och bruk av dialekt, samt gotländska svensklärares inställning och utformande av dialektundervisningen i skolan. Informanterna består av 81 gymnasieelever från två gotländska gymnasieskolor, samt tio svensklärare från samma skolor. Informantgrupperna har besvarat varsin enkät. Undersökningen visar att majoriteten av de gotländska ungdomarna talar dialekt, och att gotländskan är den mest använda. De elever som talar dialekt anger att de brukar variera dialektbruket efter situation, och att de pratar mindre dialekt i formella sammanhang. Flera upplever att gotländskan har en lägre status i jämförelse med rikssvenska. Lärarna i undersökningen använder sig gärna av TV-program och besök utifrån under arbete med dialekter. Undervisningens karaktär och omfång speglas ofta av elevernas intresse och hur vanligt det är med dialekt bland eleverna.

I detta examensarbete har syftet varit att beskriva gymnasielärarnas uppfattning av begreppen profession och professionalitet som en del i yrkesverksamheten. För att kunna uppnå detta syfte har fem gymnasielärare intervjuats. Intervjuerna har varit av kvalitativ karaktär. Gymnasielärarnas svar har sedan jämförts med den forskning som finns i ämnet. Resultaten visar att dessa gymnasielärare har en god koll på vad begreppen profession och professionalitet innebär, men då enbart i vardagligt tal. Resultaten visar också att lärare förstår vad det innebär att arbeta som professionell lärare. Dock beskriver gymnasielärarna att det finns många hinder i yrkesutövningen och att detta resulterar i att man ute i skolan gör så gott man kan med de resurser som finns. Lärarna var inte heller uttryckligen medvetna om professionaliseringsprocesser i professionen, men talade om dem i andra ordalag. Slutsatsen är att läraryrket idag endast är ett semiprofessionellt yrke där begreppen professionalitet och professionalism kan ses vara något motsägelsefullt.