Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska, och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning uppmärksammas sällan. Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen. Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag. Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen. Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster.

Studier tyder på att ungdomar läser allt mindre och blir därför allt svagare läsare. Med anledning av detta är det viktigt att finna alternativa metoder för att hjälpa dem inom skolverksamheten. Diverse studier har därför gjorts för att undersöka om läsning för en hund kan hjälpa dessa elever. Att undersöka om läsning för hund kan fungera som en alternativ metod är det övergripande syftet för denna studie för att därefter undersöka om hunden påverkar elevernas läsning. Genom observationer och inspelningar av gymnasiesärskole-elevers läsning har deras läshastighet i relation till bokens svårighetsgrad beräknats för att försöka finnas skillnader i deras läsning beroende på vem de läser för. Undersökningen visar på minimala skillnader på deras läshastighet, där hunden endast ger en ringa positiv påverkan, främst på de svagare läsarnas läsning. Den minimala skillnaden i resultatet från läshastighetsmätningen styrks dock genom de svar eleverna gett i samband med intervjufrågan, där det främst var de svagare läsarna som ansåg att de kände sig lugnare och mindre stressade när de läste för hunden. Det är alltså för dessa elever hunden eventuellt skulle kunna fungera som metod att öka elevernas läsförmåga och självförtroende kring deras läsning.

De flesta forskningsuppsatser berör normalbegåvade elevers behov av handledning på en Apu-plats (Arbetsplatsförlagd utbildning). Jag vill med mitt arbete belysa de alldeles speciella förutsättningar som gäller för att hantera elever med funktionsnedsättning när de är ute på sin Apu. När det i dagligt tal diskuteras om gymnasiesärskoleelever förknippas dessa oftast som gravt handikappade - rullstolsbundna och liknande synbara handikapp. Därför är det högst relevant att lyfta fram att det finns elevgrupper som har andra typer av funktionsnedsättning som t.ex. sociala och kognitiva handikapp. Dessa syns ofta inte fysiskt utan ligger mer på det intellektu-ella planet. Inledningsvis belyser jag de svårigheter som uppstår i en handledningssituation. Jag använder exempel hämtad från min egen undervisning för att läsaren lättare ska kunna sätta sig in i elevernas situation. Undersökningen baserar sig på intervjuer med elever och handledare. Intervjuerna visar att det finns situationer i mötet mellan handledare och elev som är problematiska. Den teori som jag använder mig av i min studie är Vygotskijs teori med inriktning ur ett sociokulturellt perspek-tiv. Den koncentrerar sig på lärandesituationen och vikten av samspel mellan lärare och lä-rande. Undersökningsresultatet tyder på att det förekommer många pedagogiska situationer som ofta ger stora missuppfattningar mellan elev och handledare. Missuppfattningar som ofta får stora konsekvenser. Utifrån resultaten menar jag att man bör diskutera handledarens situat-ion och utbildning. Detta för att på sikt öka utbildning i handledning av elever från gymnasie-särskolan.

I ett flertal rapporter har det framkommit att det är vanligare med ohälsa bland individer med utvecklingsstörning än hos den övriga befolkningen. Dessutom visade det sig att funktionsnedsättningen i sig oftast inte var den påverkningsfaktor som bidrog till ohälsan. Istället handlade det om faktorer som kunde åtgärdas med hjälp av mer fysisk aktivitet och bättre hälsomedvetenhet. Därför riktades fokus mot skolan och ämnet idrott och hälsa för att finna vad som gjordes inom denna arena gällande hälsoundervisning. Syftet med studien blev således att undersöka hälsoundervisningen i idrott och hälsa på gymnasiesärskolan ur ett sociokulturellt perspektiv, samt att studera de beståndsdelar som kunde försvåra eller befrämja hälsoundervisningen. För att besvara syftet användes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer, där urvalet utgjordes av sex lärare vilka undervisar idrott och hälsa i gymnasiesärskolan. Studiens empiri bearbetades genom en tematisk analys med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. I resultatet framkom fyra övergripande teman som tillsammans gav en bild av hur lärare resonerar kring och bedriver hälsoundervisning. Lärarna uttryckte en viss oro om elevers rådande och framtida hälsa men yttrade sig positivt gällande elevers möjlighet till hälsoförståelse. Vidare ansåg lärarna deras utbildning vara bristfällig, information gällande elevers funktionsnedsättningar otillräcklig och att samarbetet mellan lärare i idrott och hälsa och särskolan lämnade mycket övrigt att önska. För att öka delaktigheten, aktivitetsnivån och hälsoförståelsen använde sig lärarna av olika stödjande strategier som assisterade elever i deras kunskapsutveckling. Dessutom användes olika verktyg och redskap för att bättre konkretisera undervisningen samt höja delaktigheten, aktivitetsnivån och elevmotivationen. Slutligen framkom i resultatet att lärare uppfattade det sociala samspelet emellan eleverna vara viktigt och att de försökte utforma en undervisningsmiljö som främjade det sociala samspelet. / In several reports it has been shown that illness is more common among individuals with intellectual disabilities then with the general population. The reports also showed that the disability in itself usually did not constitute the influential factor which contributed to illness. Instead, the factors which were emphasized on could all be resolved with more physical activity and better health awareness. Due to these findings the focus was directed towards the school environment and the physical education subject in order to uncover what was being done in this arena regarding health education. Therefore, the study aimed to investigate health education in the field of physical education in the upper secondary special school from a sociocultural perspective, and to study the elements which may hinder or promote health education. A qualitative approach, based on interviews with six teachers who teach physical education at special upper secondary schools was used as it provided the most conductive way to answer the questions established in the aim of the study.   The empirical data of the study was processed through a thematic analysis on the basis of the sociocultural perspective. The result revealed four broad themes that together illustrated how teachers reason about and conduct health education. The teachers expressed some concern about students’ current and future health, but were positive about the outlook regarding students’ ability to understand health. Furthermore, the teachers found their educational background to be inadequate and information regarding students’ disabilities insufficient, also the cooperation between physical education teachers and special schools left much to be desired. To increase participation, activity level and health understanding, various supporting strategies were used which assisted students in their knowledge acquirement. Different tools were also used to concretize teaching and raise participation, activity level as well as students’ motivation. Lastly, the results showed that teachers were aware of the positive effects that social interaction between the students could generate and that they tried to create a learning environment that promoted social interaction.

Förmågor är något vi alla människor föds med och utvecklar under hela vårt liv. I gymnasiesärskolans läroplan (2013b) dokumenteras förmågor att utveckla under elevens skolgång bl.a. förmågor viktiga för framtida vuxenliv/arbetsliv. Martha C Nussbaum (2013) professor i juridik och etik, har utvecklat en förmågemodell för mänsklig utveckling, där valmöjligheter ger friheter och social rättvisa. En modell som ska ses som ett minimum för ett bra och människovärdigt liv. Hennes resonemang kring förmågor, ligger till grund för denna studies tolkning och analys av resultat.Denna studies syfte är att finna ut vilka förmågor som elever får möjlighet att utveckla i sin gymnasiesärskoleutbildning, och som i framtiden eventuellt ger utökade möjligheter till ett arbete. Frågeställningen i denna studie vill ge utökade kunskaper kring vilka förmågor som elever själva tycker är viktiga att få med sig ut i arbetslivet, ställt i relation till vad lärare anser, och vad arbetsmarknaden efterfrågar.Slutsatsen i denna studie ger en bild av att Nussbaums (2013) förmågor kring praktiskt förnuft, t.ex. ha förmåga att reflektera över och planera sitt liv, samt kontroll över den egna miljön, t.ex. förmågan att delta i demokratiska beslutsprocesser eller kännedom om arbetslivets villkor, kommer i skymundan på bekostnad av samhörighet t.ex. kunna leva tillsammans med andra och delta i sociala sammanhang. Förmågor som får större tyngd både i gymnasiesärskolan och på arbetsmarknaden fokuserar på att t.ex. utveckla förmågor hos eleven som att kunna anpassa sig, delta i sociala sammanhang, passa tider och att kommunicera så att omgivningen förstår dig. Det är övervägande de förmågor som respondenterna talar om som viktiga för att utöka möjligheten till att erhålla och behålla ett arbete, trots att gymnasiesärskolans läroplan och alla respondenterna samtidigt uttrycker att alla tre av Nussbaums punkter praktiskt förnuft, samhörighet och kontroll över den egna miljön är viktiga förmågor att utveckla. Denna studies slutsats visar på att förmågor som ska ge valmöjligheter och friheter, begränsas inom ramen för elevers tillhörighet i gymnasiesärskolan och i förhållande till vad samhället/arbetsmarknaden ger för möjligheter för eleverna.

Syftet med studien var att bidra med kunskap om vad elever i gymnasiesärskolan har för syn på sin egen läsning. Särskilt uppmärksammades läsningens betydelse för deras upplevelse av delaktighet i den skriftspråkliga kulturen. Studien tog sin utgångspunkt i följande frågeställningar: Vad innebär det att vara delaktig i en skriftspråkligkultur enligt eleverna? Vilka positiva upplevelser, möjligheter och begränsningar beskriver eleverna när det gäller den egna läsningen? Studien grundar sig på intervjuer med tio elever i gymnasiesärskolan. Intervjuerna genomfördes på tre olika skolor. När intervjuerna var genomförda transkriberades de och en tematisk analys gjordes. Resultatet visar att eleverna har en positiv syn på läsning samtidigt som de har en medvetenhet om begränsningar inom avkodning-och läsförståelse även om de har svårigheter att beskriva dem ytterligarare vilket har med deras metakognitiva förmågor att göra. Inom en för eleverna känd kontext finner de lämpliga strategier för ökad förståelse. Däremot visar studien att eleverna känner en osäkerhet inför kommande arbetsliv för att inte ha kapacitet att klara att läsa information från olika myndigheter och inom kommande arbete. Viktiga aspekter för delaktighet för eleverna är att kunna läsa informativa texter, skyltar och hänvisningar för att känna sig delaktiga i den skriftspråkliga kulturen.

Forskning har visat att närmare en fjärdedel av alla ungdomar som avslutat sin utbildning inom gymnasiesärskolan står utan arbete, studier eller annan sysselsättning, och att gymnasiesärskolans elever tillhör en av de grupper som möter störst utmaningar vid etablering på arbetsmarknaden. Syftet med detta kvalitativa examensarbete var att bidra med en ökad förståelse kring gymnasiesärskolan arbete med att förbereda sina elever för övergången mot arbetslivet. För att besvara syftet avsåg denna studie att, genom semistrukturerade intervjuer, undersöka hur 3 studie- och yrkesvägledare och 2 lärare arbetar med studie- och yrkesvägledande insatser och samverkar med andra aktörer för att förbereda eleverna inför övergången, samt vilka utmaningar detta arbete inneburit. Resultatet visar att arbetet med studie- och yrkesvägledning sker på olika sätt, men att det innefattar en hel del utmaningar då målgruppen har otroligt begränsade valmöjligheter. Den samverkan som sker har visat sig vara av stor betydelse, inte minst det arbetsplatsförlagda lärandet som dels skapar möjligheter till anställning för eleverna, men också för arbetsgivare att se vilka kompetenser dessa elever besitter. Vidare framkommer även att gymnasiesärskolan arbetar mycket med att lära eleverna grundläggande saker som är avgörande för att få och behålla ett arbete, och på så vis forma individer som är redo för etablering på arbetsmarknaden. Detta visar hur arbetsmarknaden präglas av ett integritets tänkande, där endast individer som klarar av arbetsmarknadens krav är aktuella för arbete, och där olikheter ännu inte är fullt accepterade.

Syftet med studien är att undersöka studie- och yrkesvägledares arbete inom gymnasiesärskolan. Studiens frågeställningar behandlar arbetsuppgifter, kompetens och professionalisering. Studien utgår ifrån professionaliseringsteoretiska perspektiv samt använder sig av en teori som förklarar begreppet kompetens. Anknytande litteratur fokuserar på studie- och yrkesvägledningens historia och gymnasiesärskolans uppdrag enligt skolverkets styrdokument. En överblick av Sveriges vägledarförening och deras etiska deklaration redovisas för att ge djupare förståelse. Den tidigare forskningen fokuserar på två internationella studier med koppling till elever med intellektuella funktionsnedsättningar samt forskning kring professionalisering. Studien är utförd genom kvalitativa intervjuer och tolkning av styrdokument. Resultatet ger en bild av hur studie- och yrkesvägledare inom gymnasiesärskolan arbetar och hur detta kan tolkas i relation till styrdokument utgivna av Skolverket. Vidare visar resultatet att studie- och yrkesvägledarnas arbetsuppgifter inom gymnasiesärskolan till stor del handlar om relationsbyggande, samverkan med både interna och externa kontakter samt vägledning av eleverna och förbereda dem inför en mer självständig tillvaro. Studiens resultat pekar även på att kunskap och kompetens kring diagnoser och funktionsnedsättningar värderas högt, dock visar studien att denna kunskap och kompetens inte nödvändigtvis behöver finnas vid tillträde av tjänst som studie- och yrkesvägledare inom gymnasiesärskolan utan kan tillägnas på plats. Enligt professionaliseringsteoretiska perspektiv visar studien att studie- och yrkesvägledaryrket till stor del uppfyller de kriterier som lyfts. Det som inte uppfylls är bland annat legitimeringskriteriet. Studien riktar sig till nyutexaminerade och verksamma studie- och yrkesvägledare som vill ha insikt i hur arbetet kan se ut inom gymnasiesärskolan.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på lärares erfarenheter och uppfattningarom bildämnets plats och betydelse inom gymnasiesärskolans undervisning. Studienämnar belysa bildämnets relevans inom, såväl som utanför, själva bildundervisningen.Författaren undersöker detta genom att intervjua tre lärare som arbetar i ovan nämnaverksamhet. Frågeställningar för denna studie är följande: Vilka erfarenheter hargymnasielärare av bildundervisning i gymnasiesärskolan? Vilka uppfattningar hargymnasielärare om bildämnets plats och betydelse i gymnasiesärskolan? Denna studiehar nyttjat en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer somdatainsamlingsmetod. Resultatet i denna studie visar att merparten av lärarna anser attbildämnet är ett viktigt ämne i gymnasiesärskolan. Vidare anser lärarna att elevernauppskattar bildämnet samt att skolledarna på gymnasiesärskolan värderar alla ämnenlikvärdigt. De intervjuade beskriver att ämnesöverskridande samarbeten är vanligtförekommande och att undervisning med inslag från estetisk verksamhet återfinns imånga klassrum och kurser. Bildämnet på gymnasiesärskolan används både ur ett mediespecifikt samt medieneutralt perspektiv. De intervjuade lärarna beskriver funktionen av bildundervisningen på gymnasiesärskolan som kompensatorisk och som ett lustfyllt skapande vilket främjar den personliga utvecklingen.

The aim of this study is to contribute knowledge about and highlight how some special education teachers at special needs upper secondary schools individual program work with evaluation with a focus on formative assessment and self- and peer-assessment. The study is based on a structured focus group discussion with some special education teachers who work at the individual program in upper secondary school.   Results show that special education teachers feel that the assessment process is flawed in several ways. Throughout the focus group discussion complains special teachers that they feel lack of time in different ways in their assessment practice. Special teachers describe that they use different assessment tools in their assessment practice generally. As for formative assessment and self- and peer-assessment, the special education teachers describe for their assessment as practice based on the use of different tools and resources. These are described as matrices and tablet image support, observation and documentation. Even linguistic tools are used, these are explained as communicative expressions and interpretations of students' communication and actions. The special teachers express that formative assessment and self- and peer-assessment reveal students' knowledge for themselves and for others. A desire for space to develop assessment practice in different ways is expressed. In conclusion, the lack of time posts obstacles for special teachers' ability to carry out a qualitative formative assessment practice, but good skills and a strong will for this exists.