Abstract This study examines the use of dance in the special education classes in high school. The purpose is to study the teachers’ thoughts about dance within this school form. I want to see if they see any gains from having dance as a subject, and what might these be? Earlier research states that dance has a positive influence on mentally handicapped children and young people, and that it strengthens their general development. There is little research literature available, but there is an agreement that dance gives these young people a stronger self-esteem, a sense of belonging to a group, and the possibility of non-verbal communication. I have, in this study, interviewed five teachers of these special education classes. The resultants show that these teachers are positive to having dance on the schedule for these students. The gains that they mention are: an increased awareness of their own bodies, an increased self-esteem, movement, cultural understanding, a greater awareness of room and space, a sense of community, and another means of expressing themselves and communicating. In addition, they also describe dance as something that is fun. Key words: Dance, dance in school, senior high school for children in special needs, moves / Sammanfattning Denna studie handlar om dans i gymnasiesärskolan. Syftet är att studera lärares tankar om ämnet dans inom gymnasiesärskolan. Jag ville också se om lärarna ansåg att det fanns några vinster med att ha dans som ämne i gymnasiesärskolan och i så fall vilka. Tidigare forskning säger att dans har positiv inverkan på handikappade barn och ungdom då det stärker den allsidiga utvecklingen. Det har varit svårt att finna litteratur som berör dans i gymnasiesärskolan men i all litteratur som beskriver dans, så är samtliga överens om att dansen ger ungdomar en stärkt självkänsla, en grupptillhörighet och en möjlighet till en icke verbal kommunikation. Jag har i min studie intervjuat fem lärare på gymnasiesärskolan och resultatet visar att just denna intervjugrupp är positivt inställda till att dans ska finnas på schemat för elever på gymnasiesärskolan. Vinster som nämns är kroppskännedom, stärkt självkänsla, rörelse, kulturell förståelse, socialt samspel, rumsuppfattning, gemenskap och ett språk för att uttrycka sig och kommunicera. Dessutom beskriver alla dans som något roligt. Nyckelord: Dans, dans i skolan, gymnasiesärskola, rörelse

Syfte och frågeställningar: Syftet var att öka kunskapen om hur idrottslärare utformar undervisningen i idrott och hälsa för elever med diagnosen autism. Syftets två fråge- ställningar lyder: ”Vilka strategier väljer lärare, då de undervisar elever med autism i ämnet Idrott och hälsa på gymnasiesärnivå?” samt ”Varifrån får lärarna sina idéer och ambitioner till de strategier de använder sig av?”. Metod: Semi-strukturerade intervjuer med sju lärare genomfördes. Urvalet av informanter baserades på ett strategiskt urval, där kriteriet var att lärarna arbetar/har arbetat med elever med autism i gymnasiesärskolan i ämnet Idrott och hälsa i Stockholms län. Samtliga informanter hittades via personlig kännedom om de skolor som hade autistiska elever. I studien ingår även en observation, vilken enbart ingår som kompletterande informationskälla. Två undervisningsmodeller, TEACCH och ABA, har använts för att analysera informanternas pedagogiska strategier. Resultat: Lärarnas strategier bygger på struktur och tydlighet och dessa begrepp framträdersom viktiga ledord i undervisningen. Undervisningen sker i små elevgrupper med hög personaltäthet. Språket hålls kort och konkret och den fysiska miljön utformas som trygg och igenkänningsbar. Lektionerna sker enligt ett strukturerat och likartat upplägg. Hjälpmedel, såsom bilder, timerklockor och scheman, används. Som motivator används ibland elevens specialintressen eller belöningssystem.Lärarna har lärarutbildning, men ingen har en speciallärarutbildning. Några av dem har fått fortbildning inom autism genom kurser, studiedagar och föreläsningar. Lärarna finner även inspiration och lärdom hos varandra samt hos övrig personal på skolan. Utbytet mellan personal och samarbete runt eleven poängteras av lärarna. Slutsats: De intervjuade lärarna använder sig av element från TEACCH och ABA i sin undervisning, trots att få av lärarna kände till modellerna.  Detta kan innebära att viss kunskap är personburen och ej dokumenterad, vilket kan försvåra spridningen av kunskapen. Det behövs därmed fortsatt forskning som berör undervisning i idrott och hälsa i svenska skolan för elever med autism. En ytterligare reflektion från studien är att många anpassningar inom autismpedagogiken med fördel borde kunna användas även för elever utan autism. / Aim: The aim was to increase awareness of how teachers design learning environment in Physical Education (PE) for students diagnosed with autism in upper secondary school. The two research questions were: ”What strategies do teachers select when teaching students with autism in the subject Physical Education?” and ”From where do teachers get ideas for the strategies they use?”. Method: Qualitative interviews with seven teachers were used. They work/had been working with students with autism in PE in the upper secondary school in Stockholm. All informants were found through personal knowledge. One observation was performed, but only as a complementary source of information. Two teaching meodels; TEACCH and ABA, were used as analytical tools in the analysis of the informants teaching strategies. Results: Teachers' strategies are based on structure and clarity, and these concepts are emerging as key concepts in the teaching. Teaching is conducted in small groups of students with a high staff support. The language is kept clear, simple and concrete and the physical environment appears secure and familiar. The lessons take place in a structured and consistent approach. Tools such as pictures, timer clocks and schedules, are used. Sometimes special interests or a reward system is used as a motivator.The teachers are educated PE-teachers, but none of them a teacher educator in special needs. Some of them have received further training in autism through courses, seminars and lectures. Teachers also find inspiration and learn from each other and from other staff at school. The exchange between staff and cooperation concerning the pupil is emphasized by the teachers. Conclusions: The teachers used elements from the so-called TEACCH and ABA models  in their teaching, but few knew about the method. This may mean that some of the knowledge is only personally mediated and not documented, which may hamper the spread of knowledge. Continued studies on PE in Swedish schools for students with autism are needed. Hopefully this study contributes to a growing interest for further research and more extensive studies. A further reflection of the study is that adaptations within the autism education may benefit other students without autism too.

In the Swedish debate concerning disability issues it has been shown, as in many other countries, that the concept ‘participation’ has been used in a very vague and obscure way. For example, at an ideological level the concept often refers to ‘accessibility’. Others claim that it should be understood as ‘social integration’ or ‘inclusion’. In the International Classification of Functioning, Disability and Health (WHO) participation means ‘involvement’ in a life situation. In the literature there are several ways to approach the concept of participation. Broadly, it is used to describe a characteristic within the individual or the result of an interplay. The general aim of this thesis is to illuminate different forms of participation within the municipal upper secondary special programme for pupils with intellectual disabilities (ID). The study contains two main parts. On the one hand a semantic analysis is made for the purpose of illuminating different conceptual forms of participation. On the other hand a field study is performed. This empirical study can be described as a hermeneutically influenced field study designed to interpret participative patterns in everyday school situations. Data have been collected during a period of one school year. Several methods have been used in order to capture different kinds of patterns in the pupils’ participation in a chosen upper secondary individual program for pupils with ID. These methods involve participant observation in everyday school situations (which was recorded in field notes), interviews with pupils, staff and administrators. Rather often it is implied that a higher extent of involvement leads to a higher (or better) form of participation. My study showed something else. Several examples demonstrated how groups of pupils within the special programme setting gave up their involvement in specific activities since they wanted to show their belonging to a different community outside the school. The analysis showed that involvement, as one form of participation, is highly related to other forms of participation (for example formal and informal belonging). In one sense these pupils had a conception of how to behave in order to be accepted outside the special programme setting. Therefore it is possible to talk about the pupils in terms of different worlds of belonging. For a specific group of pupils the formal belonging to the special programme was a threat towards their self-image, which seemed to derive from another alternative world — with other ideals than are usually associated with special programmes for pupils with ID.

Syftet med studien är att beskriva erfarenheter elever i gymnasiesärskolan har av ämnet matematik. Den teoretiska ansatsen utgår från grunderna i konstruktionismen och Berger och Luckmann's (2008) kunskapssociologiska förhållningssätt. Jag analyserar mina resultat utifrån Hacking (2000) och ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Studien är kvalitativ och gruppintervju används som metod. I gruppintervjun deltog sju elever som går i olika årskurser på gymnasiesärskolan. Eleverna går i Handelsprogrammet, Hotel och Restaurangprogrammet och Naturbruksprogrammet. Fokus i analysen är på vilka konstruktioner av skolämnet matematik, sig själva som matematikelever och nyttan med matematikkunskaper som eleverna gör. Resultatet visar att matematik som skolämne ses som ett nödvändigt ont och något som upplevs som svårt men viktigt. Det upplevs också som onödigt av vissa elever. Men även om relationen till matematik och rollen som matematikelev uppvisar kluvenhet, så var eleverna överens om att matematik var nyttigt att kunna i vardagslivet. Det fanns en stor samstämmighet bland de intervjuade eleverna om att man klarar sig bättre som vuxen om man kan matematik. / The purpose of the study is to describe the experiences students in Upper Secondary Special School have from the subject mathematics. The theoretical approach is based on the fundamentals of constructionism and Berger and Luckmann's (2008) approach to sociological knowledge. I analyse my results through Hacking (2000) and a social constructionistic perspective. The study is qualitative and a qualitative group interview is used as method. In the group interview, seven students in different levels on Upper Secondary Special School, participated. The students attend the Tradeprogram, Hotel and Restaurantprogram and Natural Resources Program. The focus of the analyse is which different constructions of the school matemathic, themselves as mathlearners and the usefulness of mathematics knowledge, that the students do. The result shows that mathematics as a school subject is seen as a necessary trouble and something that is perceived as difficult but important. It is also perceived as unnecessary by some students. But even if the relation to mathematics and the role of mathematics student exhibits ambivalence, the students were agreed that mathematics is useful to everyday life. There was a broad consensus among the interviewed students that you are doing better as an adult if you know mathematics.

Målet med denna studie är att lära mer om studie- och yrkesvägledares arbete i grundsärskolan eller gymnasiesärskolan. Frågorna som ställs handlar om deras arbete med eleverna och deras föräldrar, eller andra vårdnadshavare, samt andra relaterade ämnen. Bakgrunden till studien är till stor del att många unga vuxna med utbildning i särskolan hamnar utan någon organiserad sysselsättning och därmed i socialt utanförskap, vilket väckte de frågor som behandlas i denna studie. Studien genomfördes genom intervjuer under cirka ett år. På grund av frågornas karaktär ansågs en kvalitativ studiemetod vara mest lämplig. Detta är alltså en kvalitativ studie med en hermeneutisk karaktär och en ambition att öka förståelsen för ämnet. Resultaten som genererats av intervjuerna speglar komplexiteten och glädjen som följer med att arbeta med en grupp som är utsatt på olika sätt och i olika grad. Slutsatserna av studien var att studie- och yrkesvägledare kan behöva arbeta för att stödja empowerment av elever som deltar i specialundervisning i en värld som har orsakat, eller starkt bidragit till, negativa associationer till sådan utbildning och/eller intellektuella funktionsnedsättningar. Detta är ett område där studie- och yrkesvägledare utifrån sin roll och sina arbetsvillkor kan bidra till en positiv förändring / The aim of this study is to learn more about the work of study- and career counselors in compulsory special school or upper secondary special school. The questions asked are about their work with the students and their parents, or other guardians, as well as other related subjects. The background to the study is largely that many young adults with an education in the special school end up without any organised occupation and consequently in social exclusion, which raised the questions addressed in this study. The study was conducted through interviews over a span of approximately one year. Due to the nature of the questions, a qualitative study method was deemed to be most appropriate. Thus, this is a qualitative study with a hermeneutic character and an ambition to increase the understanding of the subject. The results generated by the interviews reflect the complexity and the joys that come with working with a group that is vulnerable in different ways and to different degrees. The conclusions of the study was that study- and career counselors may need to work to support the empowerment of students who partake in special education in a world that has caused, or strongly contributed to, negative associations with such education and/or intellectual disabilities. This is an area where study and career counselors can contribute, based on their role and their working conditions, to a positive change.