Syftet med denna studie är att synliggöra barns och pedagogers diskurser kring högläsning i förskolan. Detta då vi har uppmärksammat att det finns en tydlig kunskapslucka när det kommer till studier som handlar om högläsning där barns perspektiv behandlas. De flesta studier fokuserar mer på pedagogerna samt de didaktiske val de gör. Det problemområde som den här uppsatsen utgår från är hur barn och pedagoger beskriver högläsning. Vi vill därmed undersöka, analysera, problematisera och presentera utifrån diskursanalys hur barn och pedagoger pratar om högläsning. Undersökningens frågeställning är: “Hur pratar barn om högläsning?”, “Hur pratar pedagoger om högläsning?” samt ”Vilka likheter och skillnader finns mellan barnens och pedagogernas diskurser kring högläsning?”. I den här diskursanalytiska studien har vi fokuserat på barnens erfarenheter kring högläsning genom ostrukturerade intervjuer med barn samt individuella samtal med pedagoger. Utifrån diskursanalys, med inriktning på diskurspsykologi, har den insamlade empirin bearbetats och analyserats. Studiens resultat visar att pedagogers arbetssätt har en stor påverkan på hur barn tar till sig högläsning samt att barns uppfattningar kring högläsning skiljer sig från hur pedagoger beskriver den; ordet högläsning har en annan betydelse för dem jämfört med hur pedagoger uppfattar ordet. Därtill upplever barnen högläsning som något tråkigt då böcker kan vara långa och därför ibland inte avslutas. Med detta i åtanke bör pedagoger och vuxna ta tillvara hur barnen upplever högläsning, genom att välja kortare böcker som de kan läsa färdigt för dem på den tid som finns tillgänglig.

No description available.

Att lärare ska arbeta med högläsning i undervisningen är inte något som tydligt skrivs in i läroplanen, trots de fördelar som arbetet med högläsning har. Det kan därför vara intressant att undersöka hur lärare förhåller sig till arbetet med högläsning i undervisningen, fast att det inte finns med i läroplanen. Denna studie har därmed i syfte att få nya insikter inom svenskämnets didaktik och bidra till eventuell kunskapsutveckling inom läraryrket genom att undersöka lärares resonemang kring arbetet med högläsning i undervisningen samt dess betydelse för elevers språkutveckling. För att kunna uppnå detta utgår arbetet från dessa två frågeställningar: Hur resonerar lärare när det kommer till arbetet med högläsning i klassrummet? och Hur resonerar lärare om högläsningens roll och betydelse för språkutveckling? Studien är av kvalitativ metod i form av sju semistrukturerade intervjuer, där sex intervjuer är gjorda via mejl och en är genomförd muntligt. Resultatet visar att lärare väljer högläsningsböcker som kan knytas till ett tema som klassen eller arbetslaget arbetar med samt böcker som är intressanta för elever och lärare. Vidare visar resultatet att arbetet med högläsningsböcker ofta består av ett för-, under- och efterarbete. Lärarna påpekar dessutom att de är medvetna om högläsningens påverkan på elevers språkutveckling. Resultatet tolkas därefter utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med Vygotskys begrepp den proximala utvecklingszonen och Bruners begrepp scaffolding, i centrum. Slutligen diskuteras resultatet utifrån den tidigare forskningen som bland annat säger att högläsningen bör ges utrymme i läroplanen, så att lärare kan arbeta med högläsning med gott samvete. I diskussionen förs resonemang om att lärare inte behöver bortprioritera viktiga moment endast för att de inte skrivs in i läroplanen, utan att de förväntas använda sig av vetenskap och beprövad erfarenhet för att ständigt utveckla sin undervisning.

I de tidiga skolåren är högläsning ett vanligt förekommande inslag i undervisningen. Syftet med denna litteraturstudie är därför att åskådliggöra hur lärares högläsning kan användas som metod för att främja elevers läsförståelse i årskurs F–3. Litteraturstudiens resultat grundar sig i 14 vetenskapliga artiklar, vars resultat delades in under följande områden; högläsning, lärarens roll, läsförståelsestrategier och läsförståelse. Litteraturstudien resulterade i att lärarens planering, genomförande och engagemang har en betydande roll för högläsningen. Framgångsrik högläsning innebär att läraren modellerar läsförståelsestrategier för eleverna under högläsningens gång. Med hjälp av de modellerade strategierna kan elevernas läsförståelse utvecklas, eleverna kan även använda dem i sin självständiga läsning.

Denna studie handlar om att bidra med kunskap om vilka val som förskollärare beskriver att de tar i beaktande i sin planering av högläsning. Den metod som användes var kvalitativa intervjuer och fem verksamma förskollärare intervjuades. Empirin analyserades med hjälp avett tematiskt tillvägagångssättochsamtalsområden hittades. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv där idén om att språket är kunskapsbärande blir till en vetenskapsteoretisk ansats. Förskollärarna beskriver att högläsning borde prioriteras mer eftersom det gynnar språkutvecklingen. Studien visar att tidsbrist är en anledning till att högläsning inte görs. När förskollärarna planerar högläsning är bokval viktigt men även hur boken framförs. Samtidigt beskriver förskollärarna att ju längre tid de har jobbat sitter undervisningen i ryggmärgen och böcker som de gillar och redan kan sedan innan används i större utsträckning. När planeringen är förberedd anser förskollärarna att undervisningen går lättare.

Studien syfte är att utröna grundskolelärare i årskurs 2 användning av högläsning i klassrummet. Datamaterialet baseras på sju intervjuer med åtta informanter. Frågor som intervjuerna bygger på är: I vilken utsträckning läser läraren? I vilka sammanhang sker högläsningen? Vilka högläsningsmetoder och högläsningsmaterial använder läraren? Arbetet bygger på en kvalitativ studie med semistrukturerade frågor, med intervjuer med årskurs 2 lärare. Studiens resultat visar att alla deltagande lärare använder sig av högläsning i skolan i varierande utsträckning. Även resonemanget kring högläsningen skiljer sig mellan de deltagande lärarna. Studien visar att lärarna i stor utsträckning högläser men att de inte lägger ner tillräckligt med tid eller planering på högläsningen i förhållande till vad forskningen förespråkar.

Syftet med denna studie var att undersöka förekomsten av högläsning i förskolan och vilka avsikter förskollärarna har med aktiviteten. Studien är baserad på en kvantitativ ansats genom en webbenkätsundersökning riktad till förskollärare. Den teoretiska inriktningen är sociokulturellt perspektiv, där lärande sker i socialt samspel med andra i sin omgivning. Resultatet visar att både planerad och spontan högläsning förekommer på förskolorna, men att omfattningen av högläsning kan variera. Resultatet visar att det oftast är olika yttre faktorer som påverkar förekomsten av högläsning. Förskollärarna i studien uppgav sig använda högläsningen i ett språkutvecklande syfte. Slutsatsen är att förskollärarna arbetar med högläsningen som ett språkutvecklande verktyg, men att yttre faktorer kan påverka i vilken omfattning och med vilken avsikt högläsningen genomförs.

Syfte och frågeställningar  Syftet med denna studie är att undersöka läsvanor och attityder utifrån ett genusperspektiv. Detta genom undersökning av högläsningvanor hos vårdnadshavare till barn i två utvalda F-3 klasser. Studien syftar även till att undersöka könsskillnader inom läsning och attityder i klassrummet utifrån lärarens uppfattning.  Hur ser de lärarna som ingår i studien på elevernas attityder kring läsning ur ett genusperspektiv?Hur svarar vårdnadshavare om vanor kring högläsning och egen läsning?Finns det en korrelation mellan kön och läsattityder samt läsvanor?  Metod Vi genomförde en kvalitativ studie med hjälp av personliga intervjuer i kombination med en kvantitativ insamlingsmetod i form av anonyma enkäter. Enkäterna skickades endast ut till en liten skara respondenter, färre än 100 personer, detta bidrog till att undersökningen blev kvalitativ med hjälp av en kvantitativ insamlingsmetod. Populationen vi undersökte var två stycken F-3 klasser, där vårdnadshavare blev respondenter för enkäterna och klasslärare respondenter för intervjuerna, inga elever deltog i studien. Resultatet analyserades utifrån en tematisk analysmetod för intervjuer och kvantitativ dataanalys för enkäter. Detta genom ett genusperspektiv med bakgrund i det sociokulturella perspektivet.  Resultat  I resultatet av denna studie framgår det att det finns könsskillnader när det gäller attityder kring läsning och egen läsning bland eleverna i dessa två klasser. Vi kom fram till, genom närmare studier av intervjuerna att detta grundade sig i fyra olika underkategorier: läsning, intresse. tålamod samt normer. Vi kom fram till att pojkar i dessa två klasser har generellt sätt en sämre attityd till läsning och läser mindre än vad flickorna i dessa två klasser gör. Detta eftersom pojkarna inte läser lika mycket på egen hand som flickorna. Att intresset styr eleverna, om de inte finner böcker intressanta försvinner intresset för att läsa. Här visade det sig en skillnad mellan pojkar och flickor. Där flickor hade lättare att finna böcker som matchade deras intressen än vad pojkarna hade. Att pojkarna har sämre tålamod när det kommer till läsning då det finns en invand strävan efter snabb respons, vilket läsningen inte ger om inte övning och tid läggs åt läsningen. Samt att olika könsnormer påverkar eleverna i studiens klasser. Studien resulterade även i att vi kunde se en korrelation mellan kön och läsattityder samt läsvanor bland vårdnadshavare men att detta är olika beroende om man syftar till högläsning för sitt barn eller egen skönlitterär läsning. Korrelationen finns mellan kvinnor och högläsning samt korrelationen mellan egen skönlitterär läsning och män.  Slutsats Slutsatsen vi dra av denna studie med utgångspunkt från lärarna i denna studies uppfattningar är att egen läsning, intressen och tålamod är tre orsaker till att pojkarna i dessa klasser läser mindre och har en sämre attityd till läsning än flickorna. Det framgår även att det rådande normsystemet har en övergripande påverkan och betydelse för elevernas uppfattning av läsning.  Vi kan även dra slutsatser av att kvinnor bland vårdnadshavarna i dessa klasser är representerade när det kommer till högläsning för sina barn och män bland vårdnadshavarna är representerade när det kommer till egen skönlitterär läsning.

Högläsning är idag en aktivitet som används dagligen i undervisningen i årskurs 1-3. Däremot uppmärksammade vi under vår verksamhetsförlagda utbildning att högläsning används i mån av tid eller som en avkopplingsmetod före raster. Högläsning i skolan är en utgångspunkt för barns framtida lärande och utveckling men i kursplanen i svenska för grundskolan år 1-3 står det inget om högläsning som en del av utbildningen eller som en aktivitet för att främja elevers språkliga utveckling. Syftet med denna litteraturstudie är att studera hur forskning beskriver att högläsning bidrar till elevers språkutveckling samt hur skönlitteratur väljs av lärare till högläsning.  Litteraturstudien baseras på flertal vetenskapliga artiklar, böcker och avhandlingar. Resultatet visar att det är flera olika faktorer som påverkar lärares val av skönlitteratur till högläsning. Genom att läraren använder planerade och spontana högläsningsstunder börjar eleven reflektera över texten både gällande sammanhang och syfte. Tillgång av skönlitterära verk är av stor vikt för att eleverna ska få möjlighet att utvecklas språkligt. Boksamtal mellan lärare och elev vid högläsning är en effektiv metod för elevers språkutveckling samt reflektioner över texten.

Syftet med studien är att undersöka vad, hur och varför lärarna använder sig av högläsning i sin undervisning, samt vilka kringaktiviteter som kan uppstå och varför. Lärarnas olika uppfattningar om högläsningsböckerna och de olika delarnas betydelse blir även en central faktor i undersökningen. Studien lutar sig mot lärare med inriktning på årskurserna F-3. I det teoretiska ramverket utgår vi ifrån Vibeke Hetmars triangelmodell som beskriver relationen mellan eleven, läraren och litteraturen med hjälp av de ämnesdidaktiska grundfrågorna vad, hur och varför. Metoden som vi har använt oss av i arbetet är en enkätundersökning med både öppna och slutna frågor. Resultatet i undersökningen visar att frekvensen av högläsningen varierar mellan lärarna, dock utgår alla från en viss kringaktivitet som gör eleverna delaktiga i undervisningen. Lärarna använder sig av modeller som läsfixarna och Chambers grundfrågor. Andra kringaktiviteter som lärarna använder är att eleverna får samtala med en axelkompis, lärarna läser med inlevelse och gör eleverna inkluderade i högläsningsundervisningen för att tillsammans uppnå en gemensam läsupplevelse. Det gör lärarna för att det kan bidra till en språk- och kunskapsutveckling. Det synliggörs att högläsningen tillsammans med ett boksamtal kan användas på många sätt för att uppnå det centrala innehållet, kunskapskrav och värdegrund som läroplanen lyfter.