Högläsning sker ofta i förskolor och forskning har visat att det gynnar barns språkutveckling. Det svenska forskningsläget kring högläsning i förskola är magert och mot den bakgrund syftar uppsatsen till att undersöka hur förskollärare i förskolan arbetar med högläsning som pedagogiskt redskap för att gynna barns språkutveckling. Vi har använt oss av kvalitativ metod där sex förskollärare deltog, var och en arbetar på olika förskolor i södra Sverige. I studiens teoriavsnitt presenteras det sociokulturella perspektivet och begreppet literacy vilket utgör uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Studiens resultat visar på att förskollärare tillhandahåller en uppmuntrande miljö för att stärka och nyansera barns språk genom högläsning och diskussion av böcker och texter. Deltagarna arbetar med högläsning för att gynna barns språkutveckling på olika sätt. De flesta förskollärarna inkluderade exempelvis boksamtal under högläsningsstunderna. Utöver detta arbetade även förskollärarna med att ställa frågor och använda konkreta material i samband med högläsningen. Deltagarna samtalar och ställer frågor till barnen om texten men på olika sätt. Vissa ställer mer öppna frågor och andra använder sig av mer vägledande frågor.

The purpose of this study is to gain an understanding of how preschool teachers can develop children's vocabulary using picture books. The method used is qualitative interviews conducted with four preschool teachers at three different public preschools in middle Sweden. The interview results are analyzed from a socio-cultural perspective. The terms used in the analysis are tools, mediation and the nearest development zone. All preschools that participate in the study work with picture books as a theme. The focus is on reading aloud and children's language development. They vary between reading picture books aloud and projecting the book's pages on the wall several times a week. They also design activities based on the book so that the children can experience the same word several times and in different contexts. This study contributes with knowledge about the picture book and the role of reading aloud in children's language development as well as different working methods that can be used to develop children's vocabulary.

Studien bygger på en kvalitativ undersökning bestående av fyra semistrukturerande intervjuer där syftet är att undersöka hur lågstadielärare arbetar med genus i samband med högläsning. Frågeställningarna som studien bygger på är, ”hur resonerar lågstadielärare kring genus i val av högläsningsbok?”, ”hur beskriver lågstadielärare deras arbete med genus i samband med högläsning av skönlitteratur?” och ”hur upplever lågstadielärares att ramfaktorer påverkar deras arbetssätt gällande skönlitteratur och genus? Intervjuerna utgick från en framtagen intervjuguide för att säkerställa att relevant information diskuterades. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan kunna angripas utifrån en tematisk analys. Utifrån den tematiska analysen kunde tre olika teman tas fram, de olika teman är ”högläsningens påverkan på eleverna”, ”problematiska ord och dilemman” och ”ramfaktorers påverkan”. Temana analyserades sedan med utgångspunkt i Judith Langers teori om litterära föreställningsvärldar, Yvonne Hirdmans genussystem samt ramfaktorteorin. I diskussionen framgår det att lärarna väljer böcker där genusfrågan utmanas eftersom de vill skapa diskussioner samt synliggöra de könsmönster som råder i samhället. Hur lärarna väljer att arbeta med begrepp och problematiska ord skiljer sig mellan de olika lärarna. En likhet mellan lärarna är att de vill få i gång diskussioner där eleverna får möjlighet till att reflektera över det lästa. Alla lärare delade uppfattningen om att olika ramfaktorer påverkar deras arbete gällande skönlitteratur och genus. Lärarna menar på att tid, tillgång till bibliotek, samhällets normer samt elevernas identiteter är fyra faktorer som påverkar deras arbete. Utifrån den tematiska analysen har vi kunnat dra slutsatsen om att lärarna använder sig av högläsning för att arbeta normöverskridande och där de använder litteraturen till hjälp för att lyfta problematiska ord, dilemman och diskutera de normer som samhället genomsyras av.

Studien undersöker hur läraren arbetar med högläsningen, där syftet var attta reda på hur lärare organiserar sin undervisning kring högläsning samt hurhögläsningen påverkar elevernas läsförståelse. Frågeställningen i studienvar: hur organiserar lärare i årskurs F–3 sin undervisning inom högläsning?För att ta reda på frågeställningen genomfördes en kvantitativ studie där enwebbenkät användes. Enkäten bestod av 21 frågor, där det var kvantitativafrågor med kvalitativa inslag. Det var 129 respondenter som svarade påenkäten. Respondenternas svar analyserades utifrån teoretiska begrepp somplockades ut från det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visadepå att lärarna oftast läser på förmiddagar och eftermiddagar och atthuvudorsaken till högläsningen är för att främja elevers läsförståelse.

No description available.

Syftet för studien var att undersöka hur förskolepedagoger tänker och arbetar kring högläsning, samt om och när barnen görs delaktiga och får ha inflytande kring lässtunden. Med utgångspunkt i syftet genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex stycken pedagoger på tre olika förskolor. Därefter har materialet från intervjuerna tolkats genom begreppen barns delaktighet och inflytande samt högläsning och språkutveckling. Utifrån det här visade studiens resultat att högläsning i stort sett förekommer dagligen, men att däremot pedagogernas syfte och arbetssätt skiljer sig åt. Vidare framgick det från intervjuernas resultat att barnens möjlighet till delaktighet och inflytande under högläsningsaktiviteter också var varierat, beroende på om lässtunden var planerad eller skedde spontant.

No description available.

Förståelse för hur elever och lärare uppfattar syftet med högläsning och insikt om hur interaktionen under aktiviteten påverkar lärandet är viktiga lärdomar för lärarpraktiken. Huvudsyftet med denna studie är att undersöka hur mellanstadieelever uppfattar syftet med högläsningen och vad de upplever under aktiviteten. Studien har även som syfte att bidra med insikter om hur svensklärare ser på högläsningens syfte, hur de kommunicerar det till eleverna och vad de tänker om elevernas interaktion. För att uppnå detta har en kvalitativ undersökning genomförts. Studiens kvalitativa metod omfattas av observationer och semistrukturerade intervjuer, vilka bygger på ett strukturerat observationsunderlag och två frågescheman, ett för intervju med lärarna och ett för intervjuer med eleverna.  I resultatet framkommer det att eleverna hade svårt att formulera ett syfte med högläsningen, samtidigt som lärarna uttryckte att de alltid har ett syfte även om det inte alltid kommuniceras. Resultatet visar vidare att eleverna interagerade på olika sätt under högläsningen men att de oavsett var delaktiga. Lärarna i studien är eniga i att syftet inte alltid behöver kommuniceras till eleverna, vilket delvis stämmer överens med tidigare forskning. Forskningen inom området är dock motstridig då det även finns studier som pekar på att ett syfte alltid bör kommuniceras till eleverna.

Syftet med studien har varit att undersöka vad fem verksamma svensklärare i årskurs 4–6 har för erfarenheter när det gäller högläsning i undervisningen. Jag har använt mig av semistrukturerade intervjuer, transkriberat och analyserat dem. Resultatet valde jag att dela in i olika kategorier baserade på informanternas svar och vad de hade för syfte med högläsningen. En del informanter hade högläsningen som en del av svenskämnet medan andra informanter inte hade samma fokus på högläsning i undervisningen. Gemensamt uttryckte alla fem informanter att högläsningen främjar elevernas språkutveckling. Informanterna har i intervjuerna förklarat olika metoder och strategier som de använder sig utav när de läser högt. De har även uttryckt sig om vad de har för syfte med högläsningen och om det över huvud taget behöver finnas ett syfte för att eleverna elevernas språkutveckling ska främjas.

Denna studie avser att få en djupare inblick i hur förskollärare väljer att arbeta med högläsning i sin undervisning. I förskolans värld är högläsningen ett verktyg som bidrar till språkutveckling, relationsskapande och ämneskunskap. Forskning påvisar framförallt att högläsningen är en viktig faktor för barns språkliga utveckling (Heimer, 2020, s. 13). I läroplanen för förskolan (2018, s. 8) beskrivs det att högläsningen ska vara en del av undervisningen och bidra till att barn får möjlighet att utveckla sitt språk. Högläsningen blir således en viktig del i det språkutvecklande arbetet som förskollärare. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare resonerar kring att organisera och använda högläsning i sin undervisning. I studien används en kvalitativ metod med en self-report som datainsamlingsmetod för att kunna besvara syftet. Det medverkar totalt elva utbildade förskollärare i studien. Den insamlade data har analyserats och bearbetats utifrån tidigare forskning och den sociokulturella teorin. I resultatet presenteras förskollärarnas organisering och användning i två huvudrubriker. Det framkom i resultatet att de medverkande förskollärarna gör medvetna val och att de aktivt arbetar med högläsning i sin undervisning utefter de möjligheter och resurser som finns. I studien berörs olika former av litteratur, såsom fysiska böcker, digitala böcker, flanosagor och sagor med rekvisita. Vi får ta del av respondenternas erfarenheter av hinder och möjligheter kring högläsning och hur förskollärare väljer att arbeta vidare med böcker. Det visade sig att spontan högläsning sker i större utsträckning bland de yngre barnen och planerad högläsning bland de äldre barnen. Däremot sker inte den planerade högläsningen så ofta, per barn i veckan.