Syftet med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar kring högläsning i förskolan. Vi utgick från dessa tre frågeställningar för att uppnå syftet med vår studie: Vilka syften har förskollärarna med högläsning i förskolan? Hur använder sig förskollärare av högläsning i förskolan? Vilka faktorer anser förskollärare kan påverka högläsningen? För att besvara våra frågeställningar utförde vi semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare. Vi använde oss av metoden tematisk analys för att bearbeta den data vi samlat in. Det sociokulturella perspektivet var utgångspunkt för vår studie, vilket fokuserar på att människor lär sig i samspel med omgivningen. Resultatet visade på en medvetenhet hos förskollärarna om att högläsningen kan användas som ett pedagogiskt verktyg i förskolan och i olika syften, för att utveckla olika kunskaper och kompetenser hos barnen. Samtliga förskollärare var även överens om att faktorer såsom gruppsammansättningen och miljön påverkar arbetet med högläsningen. Studiens resultat visade även på en förståelse hos samtliga förskollärare kring arbetssätten och den egna rollen i arbetet med högläsningen.

Barn i förskoleåldern har stora förutsättningar för att lära sig språket. Forskning visar attläsning och litteratur har stor betydelse för barns språkutveckling. För att få reda på hurhögläsning prioriteras i förskolor och hur förskollärare ser på högläsning har vi intervjuatförskollärare på olika förskolor. Vi vill undersöka hur högläsningen prioriteras i olikaförskolor och hur olika faktorer kan påverka högläsningen. Frågeställningarna handlar omförskollärarnas syn på högläsning, vilka synsätt förskollärarna har på läsmiljön och vilkamöjligheter eller hinder förskollärarna ser med högläsning. Studiens resultat synliggör olikasynsätt i relation till högläsning. Det visar sig att förskollärarna använder sig av olikahögläsningsstrategier för att främja barns språkutveckling. Läsmiljön på samtliga förskolorvisar sig vara en stor bidragande faktor för att främja barns läslust där barn introduceras förlitteratur och högläsning. Det framgår i resultatet att det finns både möjligheter och hindermed högläsning.

Studiens syfte var att undersöka förskollärares användning av högläsning som språkutveck- lande verktyg med barn i förskolan. Användningen av högläsning undersöktes i relation till vilken åldersgrupp förskollärarna arbetade med, för att kunna jämföra eventuella skillnader. Studiens genomförande grundade sig i en kvantitativ metod och data samlades in med hjälp av enkäter. Enkäterna skickades ut till förskollärare runt om i landet via deras rektorer. Sammanlagt inkom 41 svar; 25 från förskollärare som arbetar med barn i åldern ett till tre år och 16 från förskollärare som arbetar med barn i åldern fyra till sex år. Resultatet visade att högläsning är en vanligt förekommande aktivitet på de flesta av de undersökta förskolorna. Dock förekommer det något oftare med de yngre barnen. Högläsning som språkutvecklande aktivitet visade sig också vara vanligt och förekom i ungefär samma grad bland båda åldersgrupperna. Resultatet visade också att högläsning används på flera olika sätt som språkutvecklande verktyg där både skillnader och likheter i arbetssätt mellan åldersgrupperna förekommer.

Denna kunskapsöversikt syftar till att redogöra för olika språkutvecklande arbetssätt genom skönlitteratur för lågstadieelever. Därtill behandlas vilka möjligheter och utmaningar skönlitteraturen utgör i förhållande till dagens mångkulturella skolor. Studien bygger på en systematisk litteratursökning där tio artiklar valdes ut och som ligger till grund för kunskapsöversikten. Samtliga artiklar för vårt arbete är internationella studier som är organiserade efter våra frågeställningar. Vår studie lyfter fram ordförrådsutveckling, språkutveckling, högläsning, samspel, skönlitteratur och litteraturdidaktik. Detta relaterar till vårt syfte eftersom samtliga begrepp är av stor betydelse för våra frågeställningar.          Tematisk analys användes för bearbetning av den information vi samlat in. Informationen mynnade slutligen ut i resultatdelens samtliga rubriker som svarar på våra frågeställningar. Studiens resultat visar att skönlitteratur i undervisningen är av stor vikt för de yngre barnens språkutveckling. Hur läraren väljer att arbeta med litteraturen är direkt avgörande för elevernas inställning till läsning och böcker. Därtill visar resultaten att visuella bilder och samtal om texters innehåll vid högläsning och läsning är en gynnsam metod för samtliga elevers språkutveckling. Inte minst är samtal och bilder gynnsam för dagens mångkulturella skola. Vår slutsats är att skönlitteratur som verktyg främjar inte bara elevers språk, utan bidrar även till identitetsskapande.

I examensarbetet redovisas hur pedagoger på två olika förskolor ser på och arbetar med högläsningi förskolan. Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger högläser för barnen i flerspråkigaförskolor. Vi vill även skapa en förståelse för hur pedagoger arbetar med och ser på högläsning förförskolebarn som har svenska som andraspråk.I studien används en kvalitativ forskningsmetod för att skapa kunskap om hur pedagoger arbetarmed högläsning i flerspråkiga förskolor. Det empiriska materialet samlades in genom intervjuersom gjordes med fyra förskollärare från två mångkulturella förskolor. Materialet transkriberadesoch analyserades utifrån Vygotskijs sociokulturella teori och begreppet proximalautvecklingszonen som utgångspunkt, där samspelet med andra barn och vuxna har stor betydelseför barnens utveckling och lärande. Begreppet literacy och emergent literacy nämns även, därbarnen redan i tidig ålder närmar sig läs- och skriftspråket. I forskningsbakgrunden beskrivs ävenhögläsningens funktion, miljön och tidpunkt, språkutveckling och högläsning för flerspråkigabarn.Resultatet visar att pedagogerna har goda kunskaper om varför man högläser för båda enspråkigaoch flerspråkiga barn. Pedagogerna involverar alla barn oavsett språk i högläsningsaktiviteter samtäven föräldrar i arbetet med högläsning hemma. De har samma syfte men metoderna ser ut på olikasätt beroende på barnens ålder. De är överens om att arbetet med högläsning stärker barnensspråkutveckling.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur barnboken kan användas som ett pedagogiskt redskap i förskolan. Vi vill veta hur verksam personal inom förskolan väljer att använda sig av barnböcker, hur de väljer bok och hur de väljer att därefter arbeta vidare med bokens innehåll. Vi har valt att sammankoppla begreppet literacy med läroplanens nyinförda begrepp undervisning.Vi har använt oss utav en kvantitativ forskningsmetod där vi har skickat ut enkäter till två förskoleområden. Vår förhoppning var att nå ut till ett större antal respondenter inom samma förskoleområde och därigenom kunna presentera en studie som kunde vara representativ för dessa områden. Respondenterna till vår enkät hade olika yrkesroller såsom förskollärare, barnskötare, specialpedagog, förskolechef och förskolestudenter. Utifrån enkätsvaren har vi gjort en analys jämförande mellan de olika yrkesrollernas förhållningssätt angående barnboken och undervisning. Vi har undersökt hur de väljer barnboken, hur de sedan använder den och därefter arbetar vidare med den. Våra teoretiska perspektiv innefattar literacy och läroplansteori. Resultatet visar på att barnboken i första hand används som ett språkutvecklande redskap. Det förberedande arbetet innefattade en förberedelse genom att ha läst barnboken innan den presenterades för barngruppen, i viss mån utgick planeringen även ifrån de didaktiska frågorna. Efterarbete kunde ske i form av boksamtal och andra gestaltande former där innehållet gemensamt bearbetades.

Av egen yrkeserfarenhet vet jag att pedagoger ser olika på vikten av högläsning samt att det till stor del är högläsningen som faller bort i verksamheten av olika anledningar. Jag blev nyfiken på att undersöka vad detta beror på och på så sätt blev syftet med denna studie att studera pedagogernas syn på högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Den teori som jag har utgått ifrån är literacy och språkutveckling då jag ansåg att de var relevanta för min studie. Jag utförde sex intervjuer med pedagoger på olika förskolor för att få en uppfattning av deras tankar och resonemang. Dessutom gjordes två observationer för att få en bild av hur en högläsningssituation kunde se ut i den dagliga verksamheten.Resultatet av studien visar på att samtliga pedagoger har kunskap om vikten av högläsning och vad den kan bidra med för att gynna barns språkutveckling. Dock upptäcktes att fast pedagogerna har kunskap om högläsningens betydelse var det till stor del ingen pedagog som planerade för högläsning i verksamheterna och ifall de läste var det utan något speciellt syfte. I studien konstaterades även att alla pedagoger samtalade mer eller mindre kring bokens handling men att pedagogerna inte var förberedda med exempelvis frågor om bokens handling som de kunde diskutera med barnen eller att de arbetade vidare med böckerna genom exempelvis leken eller skapande.

Enligt forskare har högläsningen i förskolan hamnat i bakvattnet, då det ofta upplevs som en övergångsaktivitet eller som en lugnande aktivitet. Regeringen har arbetat fram Läslyftet som en fortbildningsinsats vars syfte är att barns läs- och skrivförmåga ska växa och ge förutsättningar för att utveckla kvaliteten i undervisningen. Således är det angeläget att förskollärare i barns tidiga år är utbildade i arbetet kring förutsättningar inom läs- och skrivförmåga i förskolan. Forskning visar även på vikten av att barn får läsa och samtala om böcker, för att förstå ett sammanhang krävs en dialog. Syfte är att undersöka hur förskollärare arbetar med barnboken, exempelvis vilka förutsättningar det finns som påverkar högläsningen i förskolan. Vi har därför valt att intervjua två förskollärare och en förste förskollärare på en förskola där detta arbete tillsynes pågår. Intervjupersonernas svar har analyserats med hjälp av det multimodala perspektivet, ett ämnesområde inom literacy. Det multimodala teoretiska synsättet på kommunikation tar inte endast hänsyn till språk som tal och text, vilket innebär att kommunikationen sker på flera olika sätt. Det beskriver även förmågan att förhålla sig till förändrade bilder, som en resurs för att tolka och förstå sin omvärld. Vår studie visar bland annat att högläsningstillfället inte alltid är så enkelt att få till, trots eget bibliotek och mängder av böcker att tillgå på avdelningen. Det blir även tydligt att det projekterande arbetssättet styr vad som läses, om det inte är kapitelböcker vilket anses vara skolförberedande.Nyckelord: barnboken, literacy, högläsning, multimodalitet.

Denna studie undersöker barnlitteraturen på fyra förskoleavdelningar ur ett normkritiskt perspektiv. Detta för att undersöka hur människor förekommer och framställs i böckerna på förskolan. Samt att undersöka vilka möjligheter bokutbudet kan ge barnen att ta del av människors olika sätt att leva och vara. Den teoretiska utgångspunkt som använts i undersökningen är det normkritiska pedagogiska perspektivet. De normer som undersökts är etnicitet, funktionsvariation, familj och socioekonomi. En kartläggning gjordes på de fyra förskoleavdelningarna där alla böcker som innehöll människor analyserades och vi undersökte böckernas bilder och handling. Resultatet visade att alla avdelningar hade böcker inom alla undersökta normer. Dock varierade bokutbudet både gällande antalet böcker på avdelningarna och antalet normkritiska böcker. En av förskolorna hade många böcker med en förhållandevis låg andel normkritiska böcker, vilket skulle kunna göra att dessa försvinner i mängden. Barns möjligheter att ta del av dessa kan på så sätt bli begränsade. En annan förskola i undersökningen hade istället få böcker på avdelningen. Dessa böcker var medvetet valda utifrån ett normkritiskt perspektiv och det kan då öka barnens möjligheter att ta del av människors olika sätt att leva och vara. Slutsatsen av den här studien är att böcker bör väljas medvetet utifrån ett normkritiskt perspektiv där olika människor och levnadsförhållanden skildras på ett normvidgande sätt. Detta för att barn ska få möjlighet att känna igen sig själv och få möjlighet att se och få förståelse för andra människor.

Arbetet syftar till att undersöka om och hur förskollärare arbetar med könsstereotyper genom högläsning; en undersökning som skett genom kvalitativa, strukturerade intervjuer med förskollärare utifrån deras förhållningssätt till högläsningsmaterial och könsstereotyper i förskolan. Vidare har vi utforskat möjligheten att eventuellt synliggöra skillnader mellan förskollärares arbetssätt i relation till vilket klassområde förskolan de arbetar på är belägen. Resultatet visar på att förskollärare i stor utsträckning använder högläsning som en metod för att arbeta med könsstereotyper. Däremot uppmärksammas en särskiljning i vilken litteratur förskollärarna väljer att använda, och hur de väljer att använda litteraturen, för att belysa och utmana könsstereotyper i relation till högläsningen. Detta har uppmärksammats genom redovisade intervjuer där förskollärarna tenderar att skilja sig i förhållning till om de använder normkritisk litteratur eller inte, samt hur de hanterar stereotyp litteratur. Resultatet visar också på att vilket arbetssätt förskolläraren väljer inte har en specifik koppling till vilket socioekonomiskt upptagningsområde förskolan är belägen i.