Syftet med arbetet är att synliggöra förskollärares uppfattningar kring högläsning och dess betydelse i förskolan. Studien undersöker också vad förskollärare uttrycker angående hur de kan tillämpa en högläsningsaktivitet. Då utgångspunkten i studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar kring fenomenet högläsning i förskolan har därför fenomenografi valts som teoretisk utgångspunkt. Studien har sin grund även i ett sociokulturellt perspektiv då det varit av intresse att undersöka och analysera förskollärares uppfattningar av språket och högläsningens betydelse. Arbetet utgår från en kvalitativ intervjustudie där sex förskollärare från fyra olika förskolor inom samma kommun intervjuades. Intervjuerna genomfördes både via telefon och mail. Telefonintervjuerna som utfördes spelades in och transkriberades ordagrant, därefter sorterades, reducerades, argumenterades, analyserades och kategoriserades den insamlade empirin. Bearbetningen av empirin bidrog till en egenkonstruerad modell som synliggjorde kategoriseringar som framträtt i resultatet. Resultatet identifierade skillnader och likheter kring förskollärares olika uppfattningar om syftet med högläsning i förskolan och hur högläsning kan tillämpas för att åstadkomma syftet. De slutsatser som synliggjorts är att högläsning ses som en betydelsefull och viktig del i barns liv. Högläsning är också viktig för barns språkutveckling något som gynnar dem senare i livet, därför är det av stor vikt att redan i tidig ålder lägga grunden för en god språkutveckling. En central aspekt som berörs i slutsatserna är betydelsen av variation och att inta ett barnperspektiv i läsningen för att på bästa sätt förstå och närma sig barns perspektiv och deltagande. Detta uttrycks som en viktig del för att högläsningen ska bli meningsfull för barn så att lärande och utveckling ska nå sin fulla potential.

Att få erfara högläsning i förskoleålder är avgörande för vidare litteracitetsutveckling. Forskning och läroplaner belägger denna koppling, vilket förskollärare även uttrycker är av vikt. Aktuell forskning består till största del av material som bygger på förskollärares barnperspektiv, snarare än barns egna uppfattningar och tankar kring högläsningen. Studiens syfte är att få klarhet i barns uppfattningar om rådande villkor för den högläsning som sker på förskolan. Genom metodiken barnintervjuer undersökte vi barns uppfattningar om när högläsningen upplevs mest meningsfull och hur de ser på de villkor som medföljer högläsningsaktiviteten. Vidare ville vi klargöra varför barns inflytande inom aktiviteten är viktigt att beakta. Utifrån en fenomenografisk ansats har nio fokusgruppintervjuer om tre barn genomförts i förskolan. Vi undersökte vilka olika uppfattningar om villkoren för högläsning som kan läggas till grund för att utveckla fenomenet högläsning i förskolan. Informanternas utsagor är sammanställda utifrån en fenomenografisk analysmodell i sju steg och där fyra beskrivningskriterier utkristalliserades. Studiens övergripande resultat innefattar att barn uttrycker att de önskar en meningsfull och lustfylld högläsningssituation. Dessutom att barns röster måste få framträda genom att förskollärare aktivt efterfrågar barns perspektiv, och utformar sin verksamhet baserat på barns uppfattningar.

Syfte med denna studie är beskriva hur förskollärare, med hjälp av högläsning, arbetarför att främja språkutveckling hos barn. För besvara studiens frågeställningar: Hur anpassar förskollärarna högläsningen till alla barn i barngruppen? Hur stöttarförskollärarna barns språkliga utveckling i förhållande till högläsning? och Vad anser förskollärarna om högläsningen som ett främjande verktyg för barnens språkligautveckling? sammanställdes fem semistrukturerade intervjuer på fem legitimerade förskollärare. Resultatet från dessa intervjuer sammanställdes med hjälp av en tematiskanalysmetod. Jag analyserade det empiriska materialet med hjälp av den sociokulturella teorin och den kognitiva teorin. Den här studien kan bidra till ökad kunskap om strategier för att stimulera barns språkutveckling genom högläsning. Resultatet av studien visar hur förskollärarna arbetar med högläsning på ett sätt som bör främjarbarnens språkutveckling. Förskollärarna anser att det är viktigt att börja läsa högt i tidigt skede för barnen så att de får de bästa förutsättningarna att utveckla språket. Resultatet visar att det är viktigt att utgå efter barnens intressen, genom det blir det merengagemang från barnen, även att ge respons och uppmuntran under läsningen på så sätt resulterar det i att barnen utvecklar språket. Förskollärarnas svar påvisar även att det finns ett samband mellan samspel och barns språkliga utveckling under läsningen gång.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur miljön har betydelse för barns språkutveckling och hur alternativ högläsning kan utveckla barnens ordförråd och språkutveckling. Detta arbete kommer representera två olika förskolor och är ett utvecklingsarbete i att stödja barn i deras språkutveckling. I arbetet har följande frågeställningar ställts till pedagogerna: hur pedagogerna på förskolorna ser på högläsningen, vilka utmaningar de upplever och vilka möjligheter de ser för en förbättring. Vi har använt oss av det sociokulturella perspektivet som lägger grunden vid hur vi samspelar och lär oss av och med varandra. Pedagoger ger barn en möjlighet och förutsättning att utveckla sitt språk inte bara genom läsningen men även ur ett socialt sammanhang genom högläsningen. Det andra perspektivet som vi har använt oss av är det didaktiska perspektivet där högläsningen bör ha en grund, då genom att veta vad vi ska lära, vem vi ska lära och hur vi ska lära kan vi som pedagoger bättre ge barnen rätt förutsättningar i lärprocessen. All datainsamling är gjord genom enkäter som vi skickade genom webben, det har varit blandad utbildningsnivåer på de som har svarat på frågorna för en variation i hur pedagogerna ser på ämnet. Våra kollegor har kunnat vara anonyma genom både datainsamlingen och hela arbetets gång. Resultatet visade att våra kollegor på både förskolorna ansåg att högläsningen behövde förbättras och utvecklas till mera levande och gynnsam för barnen men även på respektive avdelning. Det visade även att på Mammuten låg problemet mera i läsmiljön än i själva högläsningen medan på Draken behövde pedagogerna arbeta med hur de kunde få in böcker i projektet och använda fler former av berättande för att levandegöra avdelningen projekt.

Studien syftar till att undersöka hur legitimerade förskollärare i tidigare studentuppsatser beskriver att de didaktiskt planerar och tillämpar högläsning i förskolan för att främja barns lärande och utveckling. Studien är en allmän litteraturstudie med systematisk ansats där empirin bygger på 27 studentuppsatser med legitimerade förskollärare som respondenter. I resultatet redovisas en sammanställning av hur förskollärarna i studentuppsatserna beskriver att de planerar och tillämpar högläsning. Resultatet synliggör att förskollärare planerar och tillämpar högläsning på varierade sätt vilket påverkar både högläsningens kvalitet och förekomst samt barnens möjligheter till utveckling och lärande. Majoriteten av förskollärarna synliggör en medvetenhet kring högläsningens fördelar och möjligheter samtidigt som resultatet redovisar brister inom förekomsten av både planering och tillämpning. I diskussionen synliggörs att många förskollärare har en bristande teorikunskap vilket påverkar den didaktisk-metodiska handlingskompetensen. I ”Läroplanen för förskolan” (2018) redogörs att förskolläraren ansvarar för det målstyrda arbetet i förskolan samt att barns lärande främjas och utmanas. Förskollärares kunskap och intresse är två viktiga faktorer som påverkar högläsningens förekomst och kvalitet och studien synliggör vikten av att barnens omges av läsande vuxna.

Syftet med denna studie är att utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv synliggöra hur barns agens möjliggörs eller begränsas i relation till pedagoginitierad högläsning hos de yngsta barnen i förskolan och diskutera det i relation till åldersmaktordning. Frågeställningarna som besvaras inom studien är ”På vilka sätt möjliggörs eller begränsas yngre barns agens i relation till högläsning i förskolan?” och ”Hur kan yngre barns agens relateras till åldersmaktordning mellan barn och pedagog vid högläsning?”. Insamlandet av material till studien har skett genom kvalitativa observationer som har dokumenterats med hjälp av papper och penna. Insamlandet av materialet genomfördes på en förskola med barn inom åldersgruppen 1-2 år. För att analysera det insamlade materialet har barndomssociologi som teori legat till grund. De barndomssociologiska begreppen agens och åldersmaktordning har använts som analytiska begrepp. De huvudsakliga resultaten av studien visar att barnens agens möjliggörs under högläsning genom att de aktivt samtalar om och pekar på bokens bilder samt påverkar sin egen situation genom att lämna platsen för högläsning för att exempelvis hämta leksaker. Resultaten av studien visar även att barnens agens begränsas genom att pedagogerna styr samtalet som sker under högläsningen samt bestämmer över boken som föremål. I relation till åldersmaktordning framkommer det att barn och vuxna har olika roller och förväntningar under högläsningen samt att det är de vuxna som sätter ramarna för vad som är betydelsefullt för barnen att ägna sig åt när högläsningen pågår.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares upplevelser och erfarenheter av sitt arbete med läsmiljö, högläsning och barnlitteratur i förskolan för att främja barns språkutveckling. För att söka svar på det har åtta förskollärare intervjuats. Bakgrunden redogör med stöd från kurslitteratur, vetenskapliga artiklar och lagtexter. Den teoretiska utgångspunkten är en fenomenografisk ansats. Ansatsen är inom kvalitativ analys och används för att beskriva och analysera förskollärarnas egna upplevelser och erfarenheter. Studiens resultat visar att förskollärare har högläsning som en vardaglig aktivitet för att de månar om hur högläsning bidrar till barns språkutveckling. Studien riktar fokus på förskolans läsmiljö och hur förskollärare utformar den för att väcka nyfikenhet, läslust och intresse för högläsning hos barnen. Studien belyser även hur förskollärare väljer ut barnlitteratur samt olika sätt att arbeta med det. I diskussionen framgår hur läsmiljö, högläsning och barnlitteratur spelar viktiga roller i att främja barns språkutveckling. En av de viktigaste nycklarna för barns språkutveckling är att förskollärare skapar möjligheter för barns delaktighet i deras egen process.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärarna arbetar med högläsning ute i verksamheterna för att bidra till en förståelse av dess funktion som ett pedagogiskt redskap. Vi har genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare och barnskötare på tre förskolor kunnat undersöka vårt syfte med kvalitativa metoder för att kunna se samband, skapa en meningsfullhet och kunna jämföra förskollärarnas svar för att kunna påvisa skillnader och likheter i hur man arbetar kring högläsning. Vi har i denna studie valt att ta avstamp ur ett sociokulturellt perspektiv med Vygotskijs som grund. I vår analys presenteras empirin som representerar de svar som vi har fått utifrån våra intervjuer, som senare ställs mot varandra i vår diskussionsdel.   Vi har kunnat se ett mönster i högläsningens funktion och hur mycket den arbetas med utifrån de intervjuer vi har gjort.  I samtliga intervjuer har högläsningen haft en positiv syn men att samtliga pedagoger hade önskat att de arbetade mer kring högläsning. Slutsatsen vi drar är att högläsning har en stor påverkan på barns språkutveckling samt att den behöver synliggöras mer i verksamheterna.

Syftet med den här studien är att undersöka om, och isåfall hur, förskollärarna resonerar kring användandet av högläsning för att främja barns språkutveckling. Vilka strategier använder de och hur de går till väga för att inkludera alla barn. Studien är baserad på en kvalitativ ansats genom intervjuer, utifrån det sociokulturella perspektivet. Resultatet visar att högläsning som en planerad aktivitet med barn i förskolan, kan bidra till barns språkutveckling och utökade ordförråd. Det framkom att med hjälp av olika strategier och metoder för planering och genomförandet av högläsning inkluderas alla barn. Förskollärarna kunde på så vis nå barn med andra språk och barn i olika utvecklingsnivåer och främja barns språkutveckling. Studiens slutsats visar att förskollärarens medvetenhet och syfte med högläsning utvecklar barn i deras individuella språknivåer. Avslutningsvis behöver förskollärarna förutsättningar för att hantera yttre ramfaktorer som kan påverka planering och genomförande av högläsning i förskolan.

Syftet med studien är att bidra till ökad kunskap om förskollärarens erfarenheter av högläsning och digital högläsning. Studien har utförts med hjälp av kvalitativa metoden intervju. I studien har sju verksamma förskollärare intervjuats om sina erfarenheter kring arbetet med högläsning, dels utifrån en fysisk bok dels utifrån användandet av digitala verktyg för högläsning i förskolan. Svaren i studien har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att förskollärarna har olika förutsättningar att bedriva digital högläsning då tillgången till bland annat olika digitala verktyg såsom applikationer skiljer sig åt. Vidare visar resultat att förskollärarna menar att traditionella högläsningen och digital högläsning har lika stor betydelse för barns språkutveckling. Det har även framkommit hur stor betydelse digitala erfarenheten förskollärarna i arbetslagen har och hur stor skillnad den digitala högläsningen har utifrån vilken applikation de använder på förskolorna.