Arbetet behandlar förskollärares syn på högläsningens betydelse för barns språkutveckling. Jag har fokuserat på hur förskollärarna arbetar med högläsning för att den ska bli språkutvecklande för barnen. Jag har en kvalitativ metod och genomfört fyra halvstrukturerade intervjuer för att höra pedagogernas uppfattningar och erfarenheter av högläsning på förskolan. Den tidigare forskningen tar upp vikten av högläsning i relation till språkutveckling samt arbetssätt som förskollärarna kan använda sig av för att arbeta med högläsning och uppnå dess fulla potential. Arbetet utgår från den sociokulturella teorin och fokuserar även på den pedagogiska ämneskunskapen. Resultatet kopplas sedan till den teoretiska bakgrunden samt mina egna tankar och erfarenheter kring ämnet. Resultatet av mina intervjuer visar att pedagogerna ofta för samtal med barnen och arbetar språkutvecklande under högläsningssituationerna men att det finns möjligheter till att utveckla arbetet både innan och efter en situation för att uppnå en högre kvalité på högläsningen i förskolan.

Sammanfattning   I studien har de båda berättarformerna högläsning och muntligt berättande undersökts och jämförts. Studiens huvudsyfte var att undersöka om det fanns någon skillnad i elevers förståelse av en sagas innehåll vid användningen av de två berättaformerna högläsning respektive muntligt berättande. Studien undersökte även om elever uppvisade större engagemang vid den ena berättarformen jämfört med den andra. Studiens material samlades in via enkäter, intervjuer och observationer som utfördes i två förskoleklasser. Varje klass delades upp i två grupper, så totalt genomfördes studien i fyra grupper. I studien medverkade 32 elever i åldrarna fem till sju år.    Min undersökning visar att båda berättarformerna (högläsning och muntligt berättande) är lika viktiga för elevers utveckling och lärande. Det framgår tydligt att den muntliga berättarformen generade flest antal korrekta svar i procent vid enkäterna i samtliga grupper. Elevernas egna upplevelse av sagostunden skilde sig inte anmärkningsvärt beroende på vilken berättarform som användes. Eleverna beskrev sin upplevelse som positiv både när de lyssnade till högläsningen och det muntliga berättandet. Resultatet av observationerna redogör för att eleverna under båda berättarformerna uppvisade ett engagemang. Dock varierade graden av engagemang vid de olika berättarformerna. Eleverna visade ett intresse för berättelsen när den lästes högt men de uttryckte inte samma förväntan och engagemang som under det muntliga berättandet. Att överge högläsning till förmån för muntligt berättande är inte ett önskvärt scenario, inte heller är det önskvärt att ignorera det muntliga berättandets värde som pedagogiskt verktyg. Eleverna i denna studie visar att båda berättarformerna behövs. De ger även uttryck för en önskan om att inför mer muntligt berättande i skolans värld. Högläsning och muntligt berättande är båda källor till avkoppling och ett sätt att förmedla kunskap. Båda aspekterna av berättarformerna är lika viktiga och båda behövs! / Abstract    In this study, the two narrative forms reading aloud and storytelling has been examined and compared. The study's main objective was to investigate whether there was any difference in pupils' understanding of a story's content in the use of the two narrative forms reading aloud and storytelling. The study is also intended to investigate whether pupils show greater dedication to one narrative form over the other. Material for the study was collected through questionnaires, interviews and observations which was conducted in two preschool classes. Each class were divided into two groups, so overall the study was conducted in four groups. The study involved 32 pupils aged five to seven.  The study shows that both narrative forms (reading aloud and storytelling) are equally important for pupils' development and learning. Storytelling generated the highest number of correct answers percentage during surveys in all groups. The pupils' own experience of the story time did not differ remarkably depending on the narrative form used. Pupils described their experience as positive both when they listened to reading aloud and storytelling. The observations shows that during story time where both narrative forms was used pupils showed that they were dedicated to the stories. However, the level of dedication varied during the story time depending on which narrative forms was used. The pupils showed an interest in the story when it was read aloud, but they did not express the same anticipation and dedication as during the storytelling. To abandon reading aloud for the benefit of storytelling is not a desirable scenario, nor is it desirable to ignore the value of storytelling as an educational tool. Pupils in this study show that both narrative forms are needed. They also expressed a desire to introduce more storytelling into the world of education. Reading aloud and storytelling are both sources of relaxation and a way to pass on knowledge. Both aspects of the narrative forms are equally important and both are needed!

Högläsning är en viktig aktivitet som främjar elevernas ordförråd och utvecklar språk- och läsutveckling, samt medvetenheten om hur en berättelse är uppbyggd. Men det räcker inte med att bara läsa direkt ur boken. Läraren behöver även undervisa om lässtrategier som eleverna till slut själva kan använda vid individuell läsning. För att ta reda på hur lärarna i denna studie beskriver sin användning av högläsning tar studien sin utgångspunkt i en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Genom semistrukturerade intervjuer med fem lärare från en skola besvarar studien följande frågeställningar: Hur används högläsning av läraren i klassrummet, och hur anpassas högläsningen till eleverna? Hur hanteras lässtrategier vid lärarens högläsning? Vilket syfte har lärarna med högläsning? Vilka fördelar och nackdelar anser lärarna finns vid högläsning? Resultat är tolkat och baserat på den hermeneutiska teorin. Studien utgår från den sociokulturella teorin där lärandet i samspel med andra är en förutsättning. Resultatet visar att lärarna använder sig av lässtrategier under högläsning för att utveckla elevernas läsförståelse och ordförråd, samt att lärarna beskriver högläsningen som positiv. / Reading aloud is an important activity that promotes pupil´s vocabulary and develops language and literacy development, and the understanding of how a story is constructed. But it's not enough to just read directly from the book. Teachers also need to teach reading strategies those pupils eventually self-operated by individual reading. To find out how the teachers in this study describe their use of reading aloud study takes as its starting point a qualitative approach with semistructured interviews. Through semi-structured interviews with five teachers from a school study answers the following questions: How is reading aloud used by the teacher in the classroom, and how is reading aloud adapted to the students? How are reading strategies used during reading aloud by the teacher? What is the purpose of the teachers by reading aloud? What advantages and disadvantages do the teachers find in reading aloud? Results are interpreted and based on the hermeneutic theory. The study is based on the socio-cultural theory where learning in interaction with others is essential. The results show that teachers use reading strategies for reading aloud to develop students' reading comprehension and vocabulary, as well as teachers describe recital positive.

Syftet med denna empiriska studie var att granska hur lärare motiverar och använder högläsningen i undervisningen. För att kunna besvara studiens frågeställningar genomförde jag åtta intervjuer med lärare. Studien vilade på det sociokulturella perspektivet och dess syn på hur vi människor förvärvar kunskap. Studiens frågeställningar var: Hur ser lärarna på högläsning i undervisningen och vilken betydelse tillmäter de högläsningen för elevernas läs- och skrivinlärning? Vilka förmågor i ämnet svenska vill lärarna att eleverna ska tillägna sig genom högläsningen? Resultatet av studien pekade på att högläsningen är ett viktigt pedagogiskt verktyg i undervisningen. I resultatet framkommer dessutom hur viktigt det är att följa upp med diskussioner och att låta barnen få uttrycka sina erfarenheter estetiskt efter högläsning. Tidigare forskning framhåller bland annat att ordförrådet och hörförståelsen utökas, samt att läsintresset kan väckas till liv och barnens ordigenkänning förbättras. Informanterna ansåg att högläsningen är mycket viktig för elevernas läs- och skrivinlärning. Barn som fått ta del av högläsning har ett starkare ordförråd, ordförståelse, ökad fantasi och har enklare för att skapa egna meningar. Det hörda skriftspråket skapar också nyanser i den egna läsningen och eleverna bör få lyssna till texter de är intresserade av. Detta gör att barnen blir intresserade och motiverade till att läsa och vad de själva kan förmedla genom sin läsning. Arbetet pekade på möjligheter till vidare forskning i ämnet. Till exempel vore det intressant att undersöka vad eleverna tycker om högläsningen. Ett annat uppslag vore att göra klassrumsobservationer för att undersöka om högläsningen skiljer sig åt mellan klasserna. / <p>Svenska</p>

Inledning Genom att barn behärskar en god läsförmåga underlättar de att utveckla och bemästra nya kunskaper. Arbetet belyser vikten av förkunskaper, högläsning, ordförrådets betydelse, motivation och att vara språkmedveten i vägen till en god läsförmåga. En metod som berörs i studien är LTG metoden (läsning på talets grund) som är en läsinlärningsmetod. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka hur verksamma lärare utvecklar barns läsutveckling i årskurs ett. Metod Genom att använda en kvalitativ forskningsmetod framkom studiens resultat genom en semistruktuerad intervju med tre verksamma pedagoger i årskurs 1-3. Samtliga intervjuer pågick mellan 30-45 minuter. Resultat Det framgick att samtlig lärare är eniga om att förkunskaper är grunden till en fortsatt läsutveckling. Med förkunskaper får barn möjlighet att komma in i läsandets värld genom att lära sig att vara uppmärksam och lyssna. De får lära sig om hur man läser samt hur man kan bygga upp inre bilder. Samtliga lärare förklara att förutom förkunskaper får barn möjlighet att utveckla ett gott ordförråd som hjälper dem i läsinlärningen. De får även lära sig att röra sig i texter och ställa frågor. Det framkom även att motivation är en viktig del i läsinlärningsprocessen, utan motivation blir läsningen tråkig. Lärarna var också eniga om att det inte finns en speciell läsinlärningsmetod som funkar för alla elever. Lärare bör därför anpassa undervisningen för att det ska gynna alla barn. Samtliga lärare har använt eller använder LTG som en metod i läsutvecklingen.

InledningUnder vår förskollärarutbildning har barnets språkutveckling uppmärksammats samt vikten av att läsa böcker för barn. Vi har uppmärksammat att högläsning används som en lugn aktivitet på morgonen eller efter maten. I läroplanen för förskola (2016) redogörs för att förskolan ska ansvara för att varje barn utvecklar sitt språk och lärande. Lindö (2005, ss.55-56) beskriver att högläsning innebär mer än att bara läsa upp en text högt. I vår undersökning avser vi att studera högläsning för barns språkutveckling.SyfteSyftet är att skapa förståelse för och kunskap om pedagogers uppfattningar om högläsning, för att på så sätt bidra till att utveckla det pedagogiska arbetet med barnets språkutveckling i förskolan.MetodEn kvalitativ studie genomförs med intervju som redskap för att få pedagogers uppfattningar om sitt arbete kring högläsning.ResultatResultatet visar att barnets intresse är en utgångspunkt i högläsning. Syftet med högläsningen lägger grunden till pedagogens förberedelser och vilket samtal som kan ske med barngruppen. En mysig miljö anses vara viktig utan störande moment som pedagogen anpassar utefter barnets behov och barngruppens storlek. Samtliga pedagoger visar kunskap om att högläsning är språkutvecklande och språkfrämjande men har svårt att koppla högläsning till läroplanen för förskolan.

Vår uppsats är baserad på en enkätundersökning som är gjord i region Gävleborg och respondenterna består av 136 svensklärare i skolans mellanår. Vi har undersökt hur mycket tid lärare lägger på sin egen lustläsning, vilka läsförståelsestrategier de använder samt lär ut, hur de arbetar med högläsning samt hur de vägleder eleverna i valet av bänkbok. Vi har kommit fram till att de flesta lärarna lustläser och de som läser mest både använder och lär ut flest strategier. Nästan alla lärare arbetar med högläsning men de har olika syften med den. Det är också en relativt jämn fördelning vad gäller vilka strategier för läsförståelse lärarna lär ut i samband med sin högläsning. Endast 12 procent av lärarna uppgav att eleverna får välja bänkbok helt fritt och resterande lärare vägleder sina elever i valet av bänkbok.

Detta examensarbete inriktar sig mot de yngre barnen i förskolan. Studien belyser hur förskollärare tänker när de väljer böcker, hur de använder böcker som pedagogiskt verktyg samt hur lästillfällen kan se ut i förskolan. En kvalitativ studie har utförts där semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare tillämpats. Därigenom har förskollärarnas syn på högläsning i förskolan lyfts fram. Resultatet visar bland annat att alla förskollärarna väljer böcker utifrån vilka budskap de vill förmedla. Däremot visas ett motsägelsefullt resultat angående boksamtalets befintlighet i den pedagogiska verksamheten.

Inledning: Högläsning i skolan kopplas ofta till en mysig stund, ibland i samband med fruktstund och till genren skönlitteratur. Eleverna tränas i att lyssna och sitta still men högläsningen kan utebli på grund av lärarnas övriga uppdrag. Tidigare forskning visar att högläsning är viktigt för att öka elevers ordförråd, läsförståelse och motivation. Å andra sidan är motivation en bidragande orsak för att elever ska vilja tillägna sig läsning. Högläsning bidrar till gemensamma upplevelser, är språkutvecklande och möjliggör social samvaro. Högläsning i helklass, där elever högläser för varandra nämns som negativt i forskning. Däremot kan högläsning i grupp vara positivt om läsarna befinner sig på samma nivå eller stöttas av en mer kompetent person. Både forskning och läroplan berör vikten av ett samarbete med vårdnadshavare kring högläsning. Internationella kunskapsmätningar har visat att svenska elever har låg läsförståelse för sakprosatexter men att de läser skönlitteratur. Dock visar senaste PISA-rapporten 2015 att läsförståelsen har ökat och nu ligger över genomsnittet. Läslyftet är en statlig satsning för att utveckla kompetensen i språk-, läs- och skrivdidaktik ute på skolorna. Tillgång till skolbibliotek styrs av skollag och ska bidra till elevers ökade kunskap.Studiens syfte: Studiens syfte är att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 resonerar om hur högläsning används i svenskämnet. Frågeställningarna berör frågor kring hur högläsningen går till, varför man använder högläsning i undervisningen, om det finns några hinder för högläsning, lärares resonemang om högläsning i hemmet och lärares deltagande i Läslyftet.Metod: Kvalitativ metod är vald med semistrukturerad intervju som verktyg. Sex lärare intervjuades för årskurs 1-3.Resultat: Studiens resultat visar att alla lärare anser högläsningen viktig för elevernas språkutveckling vad gäller ordförråd, läsförståelse, motivation samt möjlighet att varva ned och lära sig att sitta still och lyssna. Genrer som nämns i samband med högläsning är sagor och skönlitteratur men lärarna högläser även mattedilemma och texter/böcker för att undervisa i andra ämnen, men den läsningen ses som högläsning. Lärarna kompletterar högläsningen och arbetar med läsning på flera andra sätt. Högläsning mellan elever används bland annat för att det ska bli naturligt för elever att läsa och diskutera texter i en gemenskap men också för att stämma av läsläxan. Eleverna har bänkbok för att öka ordförrådet och för att träna upp läsflyt och läsförmåga. Däremot är förutsättningarna för just högläsning begränsad, då lärarna upplever att tiden inte räcker till för alla uppdrag och åtagande, eller att det finns plats i schemat. Lärarna försöker stötta upp där stödet saknas hemifrån genom att läsa extra med elever eller genom att låna ut ljudbok. Val av bok anses ibland svårt, då eleverna befinner sig på olika nivåer. Eleverna hinner även tipsa varandra om bra bänkböcker när de är i biblioteket, vilket gör det svårt att hitta och förnya urvalet av högläsningsböcker. Läslyftet upplevs som positivt, men att det kanske ska vara frivilligt då det finns ämneslärare som tycker det är svårt att koppla innehållet till deras ämnen.

The aim of this bachelor's thesis is to gain a deeper knowledge of attitudes towards and experiences of reading and literature among immigrant women of none-European origin living in Sweden. Qualitative semi-structured interviews were conducted with eight women from Afghanistan, Somalia, Eritrea and Thailand, two from each country. The women were asked to describe the role reading had during different periods of their life, for example whether there were books or newspapers at home, whether somebody used to read to them during their childhood, if their reading pattern had changed since they immigrated to Sweden and if they themselves were reading to their children. They were also asked to compare the situation in their country of origin and Sweden when it came to literacy and reading habits. The results of the interviews show that most of the women grew up in homes where there were few or no books, some had parents that were illiterate, and several of them had to quit school because of war. Nevertheless, most of them had a positive attitude towards reading and literature and were now reading to their own children. All of them said that reading is more common and is considered more important in Sweden than in their country of origin. They suggested that this was mainly due to the fact that people there have to work hard to support their family and don't have the habit of reading.