Syftet med detta examensarbete är att ta reda på vilket syfte lärare har med sin högläsning och hur de beskriver att de arbetar med högläsning i klassrummet. Denna studie har en kvalitativ forskningsdesign och består av tio semistrukturerade intervjuer. De medverkande i studien är tio lärare som arbetar inom årskurserna 1-3 och har olika lång yrkeserfarenhet samt gått skilda lärarutbildningar. En tematisk analys genomfördes för att få fram de teman och underteman som resultatet bygger på. Resultatet visade att lärarna har två separata syften med sin högläsning. Dels att skapa en mysig stund för eleverna och dels ett specifikt lärandesyfte med fokus på att utveckla vissa förmågor hos eleverna så som ordförråd, hör- och läsförståelse samt kunskaper om texters struktur. De arbetssätt som lärarna beskrev att de använder i samband med högläsning är planering av högläsning, den interaktiva högläsningen, modellering samt repetition i form av sammanfattning och återberättande. Lärarna berättade att de inte alltid hinner planera sin högläsning, men beskrev att det är en viktig faktor för att kunna uppnå en så lyckad högläsning som möjligt. De hade därmed en önskan om att prioritera mer tid till att förbereda arbetet med högläsning. Vår slutsats är att lärare arbetar med högläsning på ett varierat sätt och arbetssättet baseras till stor del på vilket syfte lärarna har med sin högläsning.

I denna kvalitativa studie har lärares syn på dialogisk högläsning i undervisningen för årskurs 4–6 studerats. Syftet har varit att få en djupare insyn i hur och varför svensklärare arbetar med hjälp av dialogisk högläsning. Som bakgrund konstateras att tidigare forskning inom området gällande specifikt dessa årskurser är bristfällig. Teoretisk bakgrund är det sociokulturella perspektivet samt pragmatismen, vilka båda menar att inlärning sker genom social interaktion med andra. Undersökningen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultaten visar att dialogisk högläsning används av samtliga informanter, emellertid på lite varierande sätt, med motiveringen att det går i linje med arbetet mot läroplanen, samt att den ger ett mervärde. Mervärdet består i ökad läsförståelse, ökat ordförråd samt större självkännedom.

Denna litteraturstudie syftar till att undersöka vad tidigare forskning visar kring hur elevers språkutveckling påverkas då skönlitteratur och sakprosa väljs för högläsning. Då läsförståelsen sedan tidigare år setts sjunka hos eleverna i skolan vidtogs åtgärder såsom Läslyftet för att förbättra elevernas språkutveckling. Läsförmågan och läsförståelsen grundläggs i skolans tidiga årskurser. Både skönlitteratur och sakprosa bidrar med innehåll som utvecklar elevernas språkliga förmåga. Elevens färdighetsförmåga ligger inte i fokus för denna studie, utan istället ett bredare spektrum för vad högläsning bidrar med. Utifrån olika slags litteratur utmanas eleven att förstå och förklara innehållet där den språkliga förmågan utvecklas på olika sätt. Vetenskapliga artiklar och avhandlingar som ligger till grund för litteraturstudiens resultat har inhämtats via högskolebibliotekets databaser för att granskas och analyseras. I resultatet framkommer att sakprosa kommer i skymundan då skönlitteratur övervägande väljs för högläsning. Både skönlitteratur och sakprosa bidrar med olika egenskaper för språkutvecklingen och bör således få ta likvärdigt stor plats i undervisningen. Just dialogisk högläsning mellan lärare och elever främjar språkutvecklingen där eleven sätter ord på sina tankar och funderingar i dialog kring litteraturen.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar om högläsning och samtalet i samband med högläsning. En kvalitativ metod har tillämpats genom semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma förskollärare. Intervjusvaren har analyserats med hjälp av den sociokulturella teorin. Resultatet visar att förskollärarna arbetar med högläsning regelbundet och att det sker vid den dagliga vilan. Högläsning sker också i samband med tema- och projektarbeten. Samtliga förskollärare berättar att syftet med att högläsa i förskolan är att stärka barnen i deras språkutveckling samt att förskolan spelar en viktig roll eftersom förskollärarna upplever att högläsning inte sker i så stor utsträckning i hemmen. Det framkom även att förskollärarna uppfattar barnen som ovana vid högläsning vilket påverkar koncentrationen. Förskollärarna visar en uppfattning om att samtalet har en betydande roll för språkutveckling i högläsningssituationer. Slutligen framkom det att förskollärarna använder sig främst av högläsningsmetoden dialogisk högläsning men även att performativ högläsning förekommer beroende på syftet med högläsning-stunden.

Enligt läroplanen för grundskolan är högläsning något som ska erbjudas i alla årskurser. Syftet med denna studie är därför att bidra med kunskap om lärares arbete med dialogisk högläsning i förskoleklass till årskurs 3, samt belysa progressionen mellan dessa årskurser.   För att besvara syftet fokuserar studien på följande frågeställningar: -Hur förbereder lärare sig för dialogisk högläsning i klassrummet? -Vilka strategier använder lärare för att skapa en interaktiv och engagerande läsning? -Hur ofta förekommer dialogisk högläsning, samt i vilka sammanhang?Sociokulturellt perspektiv är studiens teoretiska utgångpunkt. Studien är fallstudie-inspirerad då den utgår från en specifik skola. Studien använder triangulering i form av intervjuer och observationer. I studien intervjuas lärare i årskurs f-3. Observationer sker i förskoleklass och årskurs 3. I resultatet framkommer en tydlig progression gällande elevinflytande i val av böcker som högläses. Ju äldre eleverna blir desto mer inflytande har eleverna i valet av högläsningsbok. Resultatet visar att aktiviteter inom högläsning inte kan kopplas till någon tydlig progression, utan det beror snarare på lärares val av aktiviteter och inte vilken årskurs undervisningen sker i. Slutligen återfinns en tydlig progression gällande frekvens av högläsning. Elever i årkurs 2 och 3 får i högre uträckning erfara högläsning jämfört med elever i årkurs 1 och förskoleklass. I diskussionen framkommer det att högläsning anses viktig för undervisningen i årskurs f-3. Slutligen är det viktigt att eleverna får möta en mångfald av texter samt erbjudas att göra text-till-själv-kopplingar.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.

I den svenska skolkontexten har det inte forskats mycket om högläsning för äldre elever.Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur lärare kan arbeta med högläsning i svenskundervisningen (eller motsvarande ämnen i engelskspråkiga kontexter) för elever mellan 12 och 18 år. Två forskningsfrågor besvaras för att uppnå studiens syfte: Hur kan svensklärare arbeta (eller motsvarande lärare i engelskspråkiga kontexter) med högläsning för elever mellan 12 och 18 år och vilka möjligheter och utmaningar bidrar dessa olika arbetssätt med till undervisningen? Genom analysen har två undervisningsformer identifierats. Resultaten visar att lärare kan hålla undervisning i högläsning genom att modellera och genom att ha högläsning i helklass och i grupp. Vidare visar resultaten att högläsningen generellt bidrar positivt till undervisningen på olika sätt. Den bidrar både till den kollektiva läroprocessen i klassrummet och till en utvecklad läsförmåga hos eleverna. Det finns även en del negativa effekter, såsom att högläsningens gemensamma lärande i grupp kan bli ytligt och ofokuserat, att det är inte klart för lärare om högläsningen utvecklar elevers färdigheter och självförtroende samt att lärare är tveksamma om modellering av högläsning för med sig något positivt. Flera studier behövs dock för att bekräfta resultatens validitet.

Högläsning möjliggör för interaktion i form av att nya ord, uttryck och sammanhang utbyts mellan lärare och elever. En vana vid högläsning är att en person läser högt för en individ eller grupp. Därav kan eleverna få förståelse för vad som uppläses, samt ett utökat ordförråd. Syftet med denna interventionsstudie är att undersöka skillnaden mellan en högläsning utan interaktion, respektive högläsning med interaktion. Det sekundära syftet var också att undersöka ifall den planerade, interaktiva högläsningen utvecklar elevernas ordförråd. Under vår planerade högläsning skedde en interaktion mellan oss studenter och elever där frågor ställdes före, under samt efter högläsningen. Blooms reviderade taxonomi ingick i den planerade interaktionen där studenten ställde frågor som både synliggjorde elevernas kognitiva processer minnas, förstå, tillämpa, analysera, värdera och skapa, men även kunskapsdimensionerna faktakunskap, begreppskunskap, processkunskap och metakognitiva kunskap. Eleverna fick svara på för- och eftertester vilka berörde utvalda nyckelord. Syftet med testerna var att undersöka ifall en utveckling i ordförråd skedde genom högläsning utan samt med interaktion. De medverkande var 50 elever i årskurs 3 från tre olika skolor. Resultatet visar på att den interaktiva högläsningen fick eleverna att pendla mellan de kognitiva processerna och kunskapsdimensionerna i Blooms reviderade taxonomi. Elevernas testresultat efter genomförd högläsning med interaktion var högre än vid högläsning utan interaktion. Studien bidrar med indikationer som både styrker den tidigare forskningen, men också praktiskt exemplifierar högläsningsmoment, där interaktion använts till fördel för utveckling av ordförråd. Genom att använda Blooms reviderade taxonomi som analysverktyg framkom det även att ramverket är funktionellt för att klassificera kognitiva processer i utvecklandet av undervisning.

Svenska elevers resultat inom läsning har under de senaste åren sjunkit. Läsdelegationen poängterar att det behövs läsfrämjande insatser för både elevers läsförmåga och läsmotivation. Syftet med denna kunskapsöversikt är att utforska den interaktiva högläsningens effekter på lågstadieelevers språkutveckling; vad krävs för att interaktiv högläsning skall gynna barns språkutveckling? Tio vetenskapliga artiklar valdes ut genom en systematisk informationssökning i såväl nationella som internationella databaser. Fyra teman identifierades i en tematisk analys. Resultatet visar att interaktiv högläsning är en del av en större lärprocess som behöver förankras i anslutande literacy-aktiviteter. Av lärare fordras förberedelse, kunskap i och förståelse för metoden, där medvetna litteraturval ingår. För både lärare och elever behövs även kroppsliga och sinnliga inslag för att stärka elevernas förståelsearbete. Slutsatsen landar i att det ställs stora krav på lärare för att den interaktiva högläsningen ska verka språkutvecklande. Därmed önskar vi vidare kompetensutveckling för lärare inom ämnet. Avslutningsvis diskuteras kunskapsöversiktens metod och brister samt förslag på vidare forskning.