Syftet med föreliggande studie är att med utgångspunkt i relevant forskning undersöka om högläsning på engelska hos 63 elever i årskurs 3, påverkar elevernas ordförråd efter högläsning samt undersöka vad eleverna har för uppfattning om engelskundervisningen. Metoden som använts är enkätundersökning, före och efter högläsning samt två identiska ordtest, vilka genererat kvantitativ data. Resultatet visar att elevernas uppfattning om engelskundervisningen överlag är av positiv karaktär och att högläsningen bidraget till att flera elever utökat sitt ordförråd. Slutsatsen är att högläsningen kan väcka en större nyfikenhet till språket och att högläsning av engelsk barnlitteratur är något som bör inkluderas i undervisningen för dessa klasser och även i fler klassrum i Sverige.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka och få fördjupad inblick i hur förskollärare ser på boksamtal som förskolepedagogisk aktivitet och verktyg. Studien består av semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare. Utifrån studiens datainsamling presenteras resultatet utifrån tre huvudsakliga teman, med tillhörande kategorier. Resultatets teman är förskollärarens syn på boksamtalet som en fördjupning av den mer traditionella högläsningen, boksamtalets utformning och dess betydelse för aktiviteten, samt förskollärarens förhållningssätt och engagemang gentemot boksamtalet. Studiens deltagande förskollärare anser att boksamtalet är värdefullt för barns språkutveckling, framförallt i frågan om deras lärande om ordförståelse och samtalsvillkor. Det framgår även att aktivitetens utformning har stor betydelse för vilken kvalitet som boksamtalet får, samt att förskollärarens egna förhållningssätt och engagemang gentemot aktiviteten, även är angeläget i relation till boksamtalet och i vilken utsträckning det är möjligt att genomföra. Studien visar att strukturella aspekter, så som stora barngrupper fördelat på arbetslag som inte räcker till, skapar svårigheter för verksamheterna att verkställa boksamtal. Förskollärarna visar medvetenhet om detta och menar att det är en organisatorisk problematik som behöver diskuteras inom verksamheten. Med hänsyn till att boksamtalet tillfogas i den kommande läroplanen är förskolorna i behov av att finna strategier att hitta tid för att genomföra dessa aktiviteter, i meningen att fullfölja förskolans centrala styrdokument.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur man som vårdnadshavare med barn i åldrarna 6–9 använder högläsning i hemmet. Vi har med hjälp av enkäter och intervjuer tagit del av högläsningsvanor från 86 hem fördelade på åtta F–3-klasser. Svarsfrekvensen blev 38 procent. Resultatet visar att högläsning förekommer i alla hem utom ett. Resultatet visar också att högläsningens användningsområden skiljer sig åt i hemmen. I en del hem sker det endast på skolans initiativ men i majoriteten av hemmen sker det på hemmets initiativ. Slutsatsen som kan dras efter genomförd studie är att högläsning förekommer i stor uträckning av de som har deltagit i studien. Vårdnadshavares inställning till högläsning skiljer sig, där den är mer positiv om läsningen sker frivilligt. Sker högläsningen enbart på skolans initiativ märks inte samma positiva inställning hos vårdnadshavarna.

Syftet med studien är att undersöka om och hur åtta lärare med olika yrkeserfarenhet inom årskurserna ett till tre arbetar med högläsning i sin svenskundervisning med fokus på vilka faktorer som påverkar valet av högläsningslitteratur. Det teoretiska perspektivet vi har utgått ifrån när vi analyserade vår data baseras på Hetmars triangelmodell (eleven, läraren och litteraturen) och de ämnesdidaktiska grundfrågorna vad, hur och varför. Metoden som vi använt oss av är semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att lärarna i studien har ett litteraturintresse. Lärarna läser högt dagligen för sina elever och det finns många skäl till högläsning, vilka främst är språkutveckling och ökad läslust. Lärarna har egna teorier om högläsning och litteratur men behöver anpassa sin undervisning utifrån en rad olika praktiska och sociala aspekter, vilka ligger till grund för lärarnas val av högläsningslitteratur. Högläsning är ett vanligt undervisningsinslag på lågstadiet som kräver många komplexa beslut och som vi därför uppfattar som en konst alla lärare bör behärska.

Denna litteraturstudie har sin utgångspunkt i observationer som gjorts under genomförd verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Dessa visar att högläsning till stor del används som ett avslappningsinslag i anslutning till fruktstund eller när det finns tid över under skoldagen, till skillnad från att använda det som ett planerat lärtillfälle. Erfarenheterna styrks av PIRLS 2011 där det framkommer att svenska elever sällan ges möjlighet till samtal som bearbetning kring en högläsningstext. Studiens syfte är därmed att belysa vad högläsning som social praktik har för påverkan på elevers utveckling inom ämnet svenska samt undersöka vad forskning beskriver om högläsningens påverkan på elevers språkförståelse, knutet till de underliggande komponenterna ordförråd, språkstruktur och hörförståelse. Studien har sin utgångspunkt i följande frågeställningar: Vilka möjligheter och utmaningar påvisar forskningen att det finns med högläsning som social praktik? Hur påverkar högläsning elevers språkförståelse? Studien baserar sig på sammanlagt elva vetenskapliga publikationer, i form av doktorsavhandlingar, licentiatavhandlingar, tidskriftsartiklar och konferensbidrag, som ger en bild av både internationell och nationell forskning. Denna litteraturstudie grundar sig i den sociokulturella teorin som lyfter vikten av samspel och gemenskap som ett viktigt underlag till lärande. Studiens resultat visar att möjligheterna med högläsning är mer framstående än vad utmaningarna är. De möjligheter som sammanställts i studien är att högläsning som social praktik bidrar till att: utveckla gruppens gemenskap, möjliggöra ett möte med en mer avancerad litteratur för eleverna, utveckla elevernas förståelse för hur lässtrategier används samt utveckla elevers ordförråd, förståelse för språkstruktur och hörförståelse. Utmaningarna ligger främst hos läraren som bland annat måste vara väldigt flexibel när det kommer till att ha ett fokus på både texten och eleverna samtidigt under en pågående högläsningssituation. En slutsats som gjorts i studien är att högläsning som social praktik kan ge stora framgångar inom många områden i svenskundervisningen men att det krävs en medveten planering av läraren för att nå dit. Flera av studiens forskare påpekar, i enlighet med det sociokulturella perspektivet, att det är i interaktionen lärandet sker och att det krävs stöttning från en erfaren person för att nå dit.

Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar att högläsning påverkar barns språkutveckling genom att undersöka hur förskollärare resonerar kring högläsning i förskolan. Ämnet högläsningens påverkan på barns språkutveckling var intressant att undersöka eftersom tidigare studier har visat att högläsning är av betydelse för barns språkutveckling samt att vårdnadshavare läser allt mindre för sina barn i hemmet. Utifrån syftet formulerades två frågeställningar: På vilka sätt arbetar förskollärare med högläsning för att främja barns språkutveckling? Vilka resurser har förskollärare för att främja barns språkutveckling i samband med högläsning? För att kunna undersöka och få ta del av förskollärarnas uppfattningar valde vi att utgå från en kvalitativ ansats med semistrukturerade personliga intervjuer med fyra verksamma förskollärare. Vi lyssnade på de inspelade intervjuerna, sammanställde och kategoriserade intervjusvaren utifrån olika mönster och fick fram ett resultat som vi därefter analyserade utifrån tidigare forskning och teoretiskt ramverk. Slutligen diskuterades resultatet och analysen i relation till våra tolkningar och uppfattningar. Resultatet visade att samtliga intervjuade förskollärare i studien hade en uppfattning om att högläsning är ett betydelsefullt verktyg för att främja barns språkutveckling. Det framhölls att det är genom utvecklande samtal om böcker och texter i samband med högläsning där barn får inflytande och delaktighet som är avgörande för att barns språk ska kunna utvecklas. Förskollärarna nämnde dessutom att en lugn miljö är en förutsättning för att samtalen vid högläsning ska bli av god kvalité.

Studien syftade till att undersöka hur lärarens högläsning med strukturerade boksamtal i liten grupp gynnade läsförståelse och läslust framförallt hos elever med läsförståelsesvårigheter. Träningsstudien genomfördes på två olika skolor och i studien deltog 12 elever i åk 2 med varierad läsförmåga. Fokus i studien var 6 elever i läsförståelsesvårigheter. Träningsperioden bestod av 8 träningstillfällen à 60 minuter fördelat på 5 veckor under månaderna maj och juni. Träningen innehöll lärarens högläsning med reciproka samtal grundat i RT-modellen samt Chambers modell för boksamtal och fokuserade på lässtrategierna att förutspå, att ställa frågor, klargöra och sammanfatta. Träningsgruppen undervisades av oss i vår blivande roll som speciallärare inom språk-, skriv- och läsutveckling. En jämförelse avseende läsförståelse gjordes med en jämförelsegrupp som deltog i ordinarie klassundervisning och som matchats med träningsgruppen. Vi använde ett standardiserat för- och eftertest i läsförståelse för att kunna mäta läsförståelsen före och efter genomförd träningsperiod. För att bedöma huruvida läslusten ökat efter genomförd träning fyllde eleverna i träningsgruppen i en enkät efter första samt sista träningstillfället. Dessutom genomförde vi elevintervjuer med de 6 eleverna som uppvisade läsförståelsesvårigheter. Efter avslutad träningsperiod förbättrade samtliga elever i träningsgruppen sina resultat på det standardiserade testet. I jämförelsegruppen förbättrade de flesta eleverna sina resultat dock ej i samma utsträckning som träningsgruppen. Enkätresultatet i träningsgruppen visade att läslusten hade ökat obefintligt hos eleverna i läsförståelsesvårigheter efter genomförd träningsperiod. Även i elevintervjuerna framkom det att läslusten ökat marginellt efter avslutad träning. Vår slutsats är att studien visade att lärarens högläsning med strukturerade boksamtal i liten grupp är gynnsamma för elever i läsförståelsesvårigheter.

<p>Syftet med vår studie var att undersöka om, hur samt när förskollärare och lärare i förskolan, förskoleklass och skolår ett använder sig av barnböcker och högläsning i det pedagogiska arbetet med barn, samt deras medvetna tanke bakom bokval. Vi var även nyfikna på vilka yttre förutsättningar (miljön) det finns för att skapa läslust och läsro. Resultaten förväntades ge klarhet i hur sambandet mellan barnbokens ställning och dess användande såg ut. Resultaten visade att förskollärare och lärare värderar barnbokens roll i verksamheten högt och många visade på en medvetenhet om de förtjänster användandet av den för med sig. Detta återspeglades dock inte helt i den dagliga verksamheten, där barnlitteraturen främst erhöll en funktionell roll. Barnens egna bokaktiviteter var vanligare på förskolan än i förskoleklass och skolår ett. Vi fick veta att det i förskolan finns en avsedd plats i lugn och ro där barnen kan sitta och läsa, medan barnen i förskoleklass och skolår ett sitter i klassrummet och läser, på sina stolar, på golvet eller i en eventuell soffa. En förklaring till detta kan vara att de inte har tillgång till fler rum och kan då heller inte dela upp gruppen i mindre grupper.</p><p>The purpose of this study was to investigate if, how and when teachers in preschool and school use literature and reading aloud in their work with children from a pedagogical point of view, and their conscious thought behind the choice of these books. We were also interested in the conditions to create a comfortable reading environment. We were expecting some clarification of the connection between the position and use of children’s literature. The results showed that teachers in preschool and school value children’s books and show awareness regarding its profits. This, on the other side, was not reflected in the daily activities, where children’s literature mainly had a functional role. The book activities were more common in preschool than in school. We also found out that the children in preschool more often had the access to calm environments where they could sit and read. In the school however, the children did not have the same opportunity, they often sat in the classroom in their benches, on the floor or possibly in a couch during reading. An explanation to this can be the lack of extra rooms to split up the class up into smaller groups</p>

<p>Denna studie, som har en experimentell karaktär, handlar om högläsning i skolår 2. Syftet består i att ta reda på vad som skiljer starka och svaga läsares högläsning åt, samt att undersöka i vilken mån ett medvetet arbete med att göra en obekant text meningsfull kan påverka högläsningen och läsförståelsen i positiv bemärkelse. Dessutom vill jag ta reda på hur olika teorier om läsning kan redogöra för resultaten av ovanstående. För att uppnå dessa mål formulerades följande frågeställningar. (1) Vad skiljer starka och svaga läsare åt beträffande felläsningar och läsförståelse i deras högläsning av en obekant text? (2) Kan en vuxenledd preview-session (förberedande samtal) påverka felläsningarna och läsförståelsen i positiv bemärkelse? (3) Hur kan svaren på ovanstående frågor tolkas utifrån å ena sidan ett whole language-perspektiv och å andra sidan utifrån den nyare läsforskningen? Fyra barn, två starka och två svaga läsare, har deltagit i experimentet. I det första momentet har barnen högläst en obekant text samt återberättat texten muntligt. I det andra momentet har jag hållit en preview-session innan högläsningen. Samtliga högläsningar spelades in på band och har genomgått miscue-analys. Resultaten av det första momentet tyder på att det visserligen går att hitta väsentliga skillnader mellan de starka och de svaga läsarnas högläsning, men att det snarare handlar om kvantitativa än kvalitativa skillnader. Med det menas att skillnaderna inte kan karakteriseras i termer av strategival utan i stället som varierande grad av skicklighet i att avkoda ord. Resultaten av det andra momentet tyder på att en preview-session direkt kan påverka de svaga läsarnas högläsning och läsförståelse i positiv bemärkelse. Till sist visar denna studie att det inte finns någon anledning att upprätthålla en distinkt åtskillnad mellan whole language-traditionen och den nyare läsforskningen.</p><p>The purpose of this experimental study was to investigate the differences between skilled and poor readers’ oral reading (in school year two) and to what extent teachers’ work with making unknown texts meaningful can improve children’s oral reading and actual comprehension. I was also interested in how different theoretical frameworks could explain the outcomes of this study. The following research questions were formulated: (1) What differences can be found between skilled and poor readers’ oral reading when looking only at their oral reading errors and comprehension? (2) Can a preview-session improve children’s oral reading and their comprehension of the text? (3) Can the answers to questions (1) and (2) be explained by the Whole language-movement and the modern science of reading? Four children, two skilled readers and two poor readers, participated in this experiment. In phase one they were instructed to read an unknown text and also to retell it orally. Phase two started with a preview-session of an unknown text and then it followed the same procedure as in phase one. All oral readings were recorded and later analyzed by using miscue-analysis. The results of the study show that it is possible to find significant differences between skilled and poor readers but also that these differences are quantitative in their nature. This indicates that differences cannot be explained in terms of reading strategies but rather as a result of different levels of skill. Results also indicate that a preview-session can improve both oral reading and comprehension of texts. Finally, the results indicate that both the Whole language-movement and the modern science of reading have important things to say about the process of reading.</p>

<p>This study covers reading comprehension and the introduction of the "Tell me" approach as proposed by Chambers (1993) to a group of teachers in a Swedish F-3 school. Five teachers got to use the method for three weeks and were interviewed before and after the experiment to analyze their current ways of working and reactions to using the method in everyday tutoring. The result from the first interview showed that all of the participants had been using methods to improve the children’s reading comprehension prior to the study, but no one had tried the "Tell me" approach. After trying the method throughout the test period, all of the participants were positive about the methodology and showed an interest in continuing the use of it. Several of the participants also pointed out the children’s positive responses to this way of working with texts.</p>