<p>Denna uppsats handlar om hur lärare kan stimulera elever till litteraturläsning och hur lärare kan arbeta för att väcka läslust. Frågorna som behandlas i arbetet är: Vad står det i styrdokumenten, läroplan och kursplan i svenska, om litteraturläsning? Hur kan lärare skapa läslust hos elever? Hur arbetar lärare med lässtimulans och hur skulle de vilja arbeta? Hur informerar lärare sig om nya barnböcker? Finns det något samarbete mellan lärare och skolbibliotekarier / bibliotekarier? </p><p>Arbetet bygger på litteraturstudier samt en empirisk undersökning i form av intervjuer. I resultatdelen redovisas intervjuerna som gjorts med fyra grundskollärare år 4-9 och tre bibliotekarier år 4-9. Svaren jag fått har jämförts med litteraturen. </p><p>Genom detta arbete har jag kommit fram till att lärarens roll som litteraturförmedlare är mycket viktig och det är lärarens eget intresse för litteratur som präglar undervisningen. De lärare jag intervjuat följer kursplanens förslag på hur man kan arbeta med litteratur i skolan och de arbetar alla fyra ganska traditionellt. Samtliga lärare påpekar dock på att det finns för lite tid i skolan till arbete med skönlitteratur. Något egentligt samarbete mellan lärare och bibliotekarier har inte förekommit på de två skolor jag varit i kontakt med.</p>

<p>Det här examensarbetet behandlar högläsning i förskolan. Syftet är att bidra till förståelsen av högläsningens funktion som pedagogiskt redskap. Detta har gjorts genom att undersöka vilket syfte pedagogerna har med högläsningen, hur den används i förskolans verksamhet, samt hur de väljer litteratur.</p><p>Examensarbetet har sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. I ett sociokulturellt perspektiv är interaktionen med andra människor avgörande för barns språk och lärande. Tidigare forskning kring högläsningens betydelse har visat att högläsning är ett användbart pedagogiskt redskap och har många positiva effekter för barns språk och lärande. Det framkommer också att pedagogens agerande vid högläsning har stor betydelse för vad barnen får ut av högläsningsstunden. Samtal och diskussioner kring böcker är betydelsefulla för barns förståelse, både för bokens handling och för olika ord och begrepp. Tidigare forskning belyser även att läsmiljö och litteraturval är faktorer som påverkar kvaliteten på högläsningsstunden.</p><p>Den metod som användes för att genomföra undersökningen var semistrukturerade intervjuer och sammanlagt intervjuades tio förskollärare. Samtliga är verksamma inom förskolan och arbetar med barn i åldrarna ett till fem år.         </p><p>Resultatet visar att högläsning är vanligt förekommande på förskolan. Däremot<strong> </strong>planerar<strong> </strong>pedagogerna sällan för högläsningen. Denna sker i stället spontant och oftast på barnens initiativ. I resultatet synliggörs att informanterna använder högläsning som ett pedagogiskt redskap inom en mängd olika områden. Med böckernas hjälp uppmuntras barnen att tala om sig själva, koppla det lästa till sitt eget liv och bearbeta olika känslor. Böckerna är också ett redskap som pedagogerna använder för att förmedla kunskap, exempelvis antal, färger och olika sorters djur. Att högläsningens viktigaste funktion är att utveckla barnens språk, är samtliga informanter är eniga om. I resultatet framkommer också att samtliga informanter använder sig av samtal och diskussioner kring boken tillsammans med barnen. Vid val av litteratur visade det sig att både pedagoger och barn är delaktiga, dock på olika sätt.</p>

<p>Kommunikation, dialog och samspel är viktigt för barns lärande. Enligt förskolans läroplan <em>Lpfö 98</em> skall pedagogen arbeta så att barnen får stöd och stimulans i sin språk- och kommunikationsutveckling. Pedagogen skall även arbeta på ett sätt som stimulerar barns nyfikenhet på och förståelsen av skriftspråket. I förskolan förekommer språk och kommunikation i verksamhetens alla delar. En av dessa är när pedagogen läser högt för barnen, högläsning är en del av förskolans tradition och kultur. Utifrån detta har syftet varit att undersöka hur pedagoger arbetar med högläsning på förskolan samt vilka mål de vill uppnå med högläsning i barngruppen.</p><p>Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Enligt detta synsätt är språk, samspel och kommunikation grundläggande för läroprocesserna. Lärandet sker i interaktion mellan individer samt mellan individen och miljön.</p><p>I studien användes en kvalitativ metod, i form av intervjuer. Intervjuerna utfördes på två förskolor och sammanlagt intervjuades sex pedagoger. Resultatet grundar sig på inspelade intervjuer som sedan bearbetats och kategoriserats.</p><p>Resultatet visar att på alla avdelningar läser pedagogerna dagligen för barnen. Samtliga avdelningar har en inplanerad lässtund efter lunch. De spontana lässtunderna sker oftast på barnens initiativ och vanligen på morgnar och sen eftermiddag. Något som är gemensamt för alla avdelningar är att pedagogerna delar in barngrupperna i mindre läsgrupper. Pedagogerna avsätter sällan planeringstid inför den inplanerade lässtunden. Oftast väljs böckerna i stunden av barnen eller pedagogen. De tre pedagoger som arbetar temainriktat använder sig ibland av böcker som utgår från det valda temat. Det förekommer även att pedagogerna använder sig av böcker för att belysa aktuella händelser eller situationer. De flesta pedagoger nämner att högläsning är ett bra verktyg för att utveckla barnens språk och ordförråd. Alla pedagoger anser att det är centralt att det finns tid för samtal för barnen kring bokens bilder och innehåll. En gemensam anledning till högläsning är enligt pedagogerna att denna stund ger barnen en möjlighet att komma ner i varv och vila.</p><p>Studien visar att trots pedagogernas vilja att använda sig av böckerna som kunskapskälla sker detta vanligen utan föregående planering. Den slutsats som kan dras är att planering inför högläsningsstunden är något som bör ges större utrymme. Lässtunderna är oftast en oreflekterad rutinsituation med samma dagligen återkommande struktur. Om pedagogernas syn på högläsningen skulle ändras från rutinsituation till en planerad aktivitet skulle även formen för lässtunden variera från gång till gång. Detta skulle ge större möjlighet att förändra gruppens indelning och storlek, men också att lässtunden kan ha olika syften vid olika tillfällen.</p>

<p>Det huvudsakliga syftet med min studie var att vinna kunskap om högläsningssituationen i förskolan med fokus på lärarens roll. Med hjälp av videoobservationer har jag undersökt hur högläsning går till på en utvald förskola utifrån tre pedagogers agerande och förhållningssätt. Observationer har gjorts vid sex tillfällen, två per pedagog. Resultatet av studien har visat att pedagogens agerande och förhållningssätt absolut påverkar hur högläsningssituationen är utformad vilket framträder beträffande både innehåll och form. Resultatet av det insamlade materialet har analyserats utifrån Bernsteins teori om klassifikation, inramning. Denna analys visade att det oftast förekom en stark klassifikation och inramning, vilket innebär att pedagogen har full kontroll över aktiviteten och innehållet.</p>

Kommunikation, dialog och samspel är viktigt för barns lärande. Enligt förskolans läroplan Lpfö 98 skall pedagogen arbeta så att barnen får stöd och stimulans i sin språk- och kommunikationsutveckling. Pedagogen skall även arbeta på ett sätt som stimulerar barns nyfikenhet på och förståelsen av skriftspråket. I förskolan förekommer språk och kommunikation i verksamhetens alla delar. En av dessa är när pedagogen läser högt för barnen, högläsning är en del av förskolans tradition och kultur. Utifrån detta har syftet varit att undersöka hur pedagoger arbetar med högläsning på förskolan samt vilka mål de vill uppnå med högläsning i barngruppen. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Enligt detta synsätt är språk, samspel och kommunikation grundläggande för läroprocesserna. Lärandet sker i interaktion mellan individer samt mellan individen och miljön. I studien användes en kvalitativ metod, i form av intervjuer. Intervjuerna utfördes på två förskolor och sammanlagt intervjuades sex pedagoger. Resultatet grundar sig på inspelade intervjuer som sedan bearbetats och kategoriserats. Resultatet visar att på alla avdelningar läser pedagogerna dagligen för barnen. Samtliga avdelningar har en inplanerad lässtund efter lunch. De spontana lässtunderna sker oftast på barnens initiativ och vanligen på morgnar och sen eftermiddag. Något som är gemensamt för alla avdelningar är att pedagogerna delar in barngrupperna i mindre läsgrupper. Pedagogerna avsätter sällan planeringstid inför den inplanerade lässtunden. Oftast väljs böckerna i stunden av barnen eller pedagogen. De tre pedagoger som arbetar temainriktat använder sig ibland av böcker som utgår från det valda temat. Det förekommer även att pedagogerna använder sig av böcker för att belysa aktuella händelser eller situationer. De flesta pedagoger nämner att högläsning är ett bra verktyg för att utveckla barnens språk och ordförråd. Alla pedagoger anser att det är centralt att det finns tid för samtal för barnen kring bokens bilder och innehåll. En gemensam anledning till högläsning är enligt pedagogerna att denna stund ger barnen en möjlighet att komma ner i varv och vila. Studien visar att trots pedagogernas vilja att använda sig av böckerna som kunskapskälla sker detta vanligen utan föregående planering. Den slutsats som kan dras är att planering inför högläsningsstunden är något som bör ges större utrymme. Lässtunderna är oftast en oreflekterad rutinsituation med samma dagligen återkommande struktur. Om pedagogernas syn på högläsningen skulle ändras från rutinsituation till en planerad aktivitet skulle även formen för lässtunden variera från gång till gång. Detta skulle ge större möjlighet att förändra gruppens indelning och storlek, men också att lässtunden kan ha olika syften vid olika tillfällen.

Syftet med vår studie var att undersöka om, hur samt när förskollärare och lärare i förskolan, förskoleklass och skolår ett använder sig av barnböcker och högläsning i det pedagogiska arbetet med barn, samt deras medvetna tanke bakom bokval. Vi var även nyfikna på vilka yttre förutsättningar (miljön) det finns för att skapa läslust och läsro. Resultaten förväntades ge klarhet i hur sambandet mellan barnbokens ställning och dess användande såg ut. Resultaten visade att förskollärare och lärare värderar barnbokens roll i verksamheten högt och många visade på en medvetenhet om de förtjänster användandet av den för med sig. Detta återspeglades dock inte helt i den dagliga verksamheten, där barnlitteraturen främst erhöll en funktionell roll. Barnens egna bokaktiviteter var vanligare på förskolan än i förskoleklass och skolår ett. Vi fick veta att det i förskolan finns en avsedd plats i lugn och ro där barnen kan sitta och läsa, medan barnen i förskoleklass och skolår ett sitter i klassrummet och läser, på sina stolar, på golvet eller i en eventuell soffa. En förklaring till detta kan vara att de inte har tillgång till fler rum och kan då heller inte dela upp gruppen i mindre grupper. The purpose of this study was to investigate if, how and when teachers in preschool and school use literature and reading aloud in their work with children from a pedagogical point of view, and their conscious thought behind the choice of these books. We were also interested in the conditions to create a comfortable reading environment. We were expecting some clarification of the connection between the position and use of children’s literature. The results showed that teachers in preschool and school value children’s books and show awareness regarding its profits. This, on the other side, was not reflected in the daily activities, where children’s literature mainly had a functional role. The book activities were more common in preschool than in school. We also found out that the children in preschool more often had the access to calm environments where they could sit and read. In the school however, the children did not have the same opportunity, they often sat in the classroom in their benches, on the floor or possibly in a couch during reading. An explanation to this can be the lack of extra rooms to split up the class up into smaller groups

Denna studie, som har en experimentell karaktär, handlar om högläsning i skolår 2. Syftet består i att ta reda på vad som skiljer starka och svaga läsares högläsning åt, samt att undersöka i vilken mån ett medvetet arbete med att göra en obekant text meningsfull kan påverka högläsningen och läsförståelsen i positiv bemärkelse. Dessutom vill jag ta reda på hur olika teorier om läsning kan redogöra för resultaten av ovanstående. För att uppnå dessa mål formulerades följande frågeställningar. (1) Vad skiljer starka och svaga läsare åt beträffande felläsningar och läsförståelse i deras högläsning av en obekant text? (2) Kan en vuxenledd preview-session (förberedande samtal) påverka felläsningarna och läsförståelsen i positiv bemärkelse? (3) Hur kan svaren på ovanstående frågor tolkas utifrån å ena sidan ett whole language-perspektiv och å andra sidan utifrån den nyare läsforskningen? Fyra barn, två starka och två svaga läsare, har deltagit i experimentet. I det första momentet har barnen högläst en obekant text samt återberättat texten muntligt. I det andra momentet har jag hållit en preview-session innan högläsningen. Samtliga högläsningar spelades in på band och har genomgått miscue-analys. Resultaten av det första momentet tyder på att det visserligen går att hitta väsentliga skillnader mellan de starka och de svaga läsarnas högläsning, men att det snarare handlar om kvantitativa än kvalitativa skillnader. Med det menas att skillnaderna inte kan karakteriseras i termer av strategival utan i stället som varierande grad av skicklighet i att avkoda ord. Resultaten av det andra momentet tyder på att en preview-session direkt kan påverka de svaga läsarnas högläsning och läsförståelse i positiv bemärkelse. Till sist visar denna studie att det inte finns någon anledning att upprätthålla en distinkt åtskillnad mellan whole language-traditionen och den nyare läsforskningen. The purpose of this experimental study was to investigate the differences between skilled and poor readers’ oral reading (in school year two) and to what extent teachers’ work with making unknown texts meaningful can improve children’s oral reading and actual comprehension. I was also interested in how different theoretical frameworks could explain the outcomes of this study. The following research questions were formulated: (1) What differences can be found between skilled and poor readers’ oral reading when looking only at their oral reading errors and comprehension? (2) Can a preview-session improve children’s oral reading and their comprehension of the text? (3) Can the answers to questions (1) and (2) be explained by the Whole language-movement and the modern science of reading? Four children, two skilled readers and two poor readers, participated in this experiment. In phase one they were instructed to read an unknown text and also to retell it orally. Phase two started with a preview-session of an unknown text and then it followed the same procedure as in phase one. All oral readings were recorded and later analyzed by using miscue-analysis. The results of the study show that it is possible to find significant differences between skilled and poor readers but also that these differences are quantitative in their nature. This indicates that differences cannot be explained in terms of reading strategies but rather as a result of different levels of skill. Results also indicate that a preview-session can improve both oral reading and comprehension of texts. Finally, the results indicate that both the Whole language-movement and the modern science of reading have important things to say about the process of reading.

Studien handlar om verksamma pedagogers syn på högläsning. Med högläsning avser vi när pedagogen läser högt ur en text, en bok eller ett läromedel. Bakgrunden till studien var att få reda på hur pedagogerna använder sig av högläsning i undervisningen då vi genom egna erfarenheter, från den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) under vår lärarutbildning, upplever den som tidsfördriv. Vi anser att man som pedagog ska kunna motivera alla val man gör gällande all undervisningstid. Vårt intresse för högläsning väcktes under en kurs som vi deltog i som behandlade hur barn lär sig läsa och skriva och en annan kurs som behandlade barn- och ungdomslitteratur.   Syftet med studien var att ta reda på pedagogernas intentioner med att använda högläsning i sin undervisning och vad de grundar sina val på. Det har använts en kvalitativ metod i studien där fem pedagoger verksamma i grundskolan till och med årskurs sex har intervjuats.   Det framkom i resultatet att respondenterna anser att högläsningen fyller en viktig funktion av flera olika orsaker. Dessa var exempelvis att eleverna förvärvar nya kunskaper, deras ordkunskap utvecklas och att det ger eleverna en gemensam upplevelse. Pedagogerna nämnde att högläsningen ska bidra till att eleverna själva skapar sig inre bilder, använder sin fantasi och kreativitet. Vår slutsats av studien innebär att pedagogerna har ett bakomliggande syfte med sin användning av högläsning i undervisningen. Pedagogernas syften är bland annat att bidra till eleverna genom högläsningen skapar ett intresse för olika sorters litteratur. Eleverna ska även känna lust och glädje över att ta del av det skrivna ordet.   Det framkom även i resultatet att pedagogerna gör medvetna val av litteratur och att de inte enbart använder skönlitteratur i högläsningssammanhang utan även andra texter och läromedel. Vidare så grundade pedagogerna sina val på rekommendationer givna av bibliotekarien, kollegor samt egna erfarenheter. / The study is about active pedagogues’ view of reading aloud. With reading aloud we intend the pedagogue reading aloud from a text, a book or other teaching aids. The background to the study was to find out how the pedagogues use reading aloud in the education since by our practice during our teacher training we experience it as a pastime. We consider that as a pedagogue you must be able to justify all the choices you make concerning all the educationtime. Our interest for reading aloud arouse during a course about how children learn to read and write that we participated in and also during another course that handle literature for youth and children.   The purpose of this study was to investigate the intentions of the pedagogues using reading aloud in their education and what they base their choice on. A qualitative method has been used in the study since five pedagogues, working in compulsory-school for children aged seven to thirteen years old, have been interviewed.   The results showed that the participants in the study consider reading aloud serve as a useful purpose for many reasons. These were for example that the pupils acquire new knowledge, their knowledge of words improves and it gives them a common experience. The pedagogues’ stated that reading aloud develops the pupils’ ability to form internal pictures, use their fantasy and creativity. Our conclusion from the study implies that the pedagogues have an underlying aim with their use of reading aloud in the education. The pedagogues’ purpose with using reading aloud is for example to contribute to make the pupils create interest for many kinds of literature. The pupils shall feel inclination and joy over taking part of the written word.   The results also showed that the pedagogues’ in this study make choices of literature that are enlightened and that they not only adopt literary but also adopt other text and textbooks and teaching aids when they read aloud. Furthermore the pedagogues based their choices on recommendations of librarians, colleagues and their own experiences.

Det här examensarbetet behandlar högläsning i förskolan. Syftet är att bidra till förståelsen av högläsningens funktion som pedagogiskt redskap. Detta har gjorts genom att undersöka vilket syfte pedagogerna har med högläsningen, hur den används i förskolans verksamhet, samt hur de väljer litteratur. Examensarbetet har sin utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv. I ett sociokulturellt perspektiv är interaktionen med andra människor avgörande för barns språk och lärande. Tidigare forskning kring högläsningens betydelse har visat att högläsning är ett användbart pedagogiskt redskap och har många positiva effekter för barns språk och lärande. Det framkommer också att pedagogens agerande vid högläsning har stor betydelse för vad barnen får ut av högläsningsstunden. Samtal och diskussioner kring böcker är betydelsefulla för barns förståelse, både för bokens handling och för olika ord och begrepp. Tidigare forskning belyser även att läsmiljö och litteraturval är faktorer som påverkar kvaliteten på högläsningsstunden. Den metod som användes för att genomföra undersökningen var semistrukturerade intervjuer och sammanlagt intervjuades tio förskollärare. Samtliga är verksamma inom förskolan och arbetar med barn i åldrarna ett till fem år.          Resultatet visar att högläsning är vanligt förekommande på förskolan. Däremot planerar pedagogerna sällan för högläsningen. Denna sker i stället spontant och oftast på barnens initiativ. I resultatet synliggörs att informanterna använder högläsning som ett pedagogiskt redskap inom en mängd olika områden. Med böckernas hjälp uppmuntras barnen att tala om sig själva, koppla det lästa till sitt eget liv och bearbeta olika känslor. Böckerna är också ett redskap som pedagogerna använder för att förmedla kunskap, exempelvis antal, färger och olika sorters djur. Att högläsningens viktigaste funktion är att utveckla barnens språk, är samtliga informanter är eniga om. I resultatet framkommer också att samtliga informanter använder sig av samtal och diskussioner kring boken tillsammans med barnen. Vid val av litteratur visade det sig att både pedagoger och barn är delaktiga, dock på olika sätt.

Denna kvalitativa studies syfte är att ta reda på vad pedagoger i förskolan har för intentioner med regelbunden högläsning. Vi har undersökt hur förskollärarnas och barnens samspel tar sig uttryck vid denna företeelse, samt vilka faktorer som har betydelse då pedagogerna väljer litteratur till högläsningsstunden efter lunch i förskolan. I studien har två förskollärare observerats i samband med högläsningsstunden under vardera tre tillfällen. Därefter har de intervjuats om sina intentioner med denna företeelse. I vårt resultat har vi kommit fram till att avsikten med högläsningen i förskolan är främst vila och stimulering av barnens språkutveckling. Vi har sett att barngruppens storlek har betydelse för hur högläsningsstunden gestaltas. I vår diskussion har vi kommit fram till att högläsningsstunden i förskolan är en komplex företeelse där omsorg och lärande samspelar med varandra utifrån barngruppens storlek och pedagogernas syfte. / The purpose of this qualitative study is to find out teachers in preschool intentions with regular reading aloud. We have examined the interaktion between the preschool teachers and the children in this occurence and the circumstances that have a meaning when preschool teachers choose literature when they are reading aloud to children after lunch in preschool. In this study two preschool teachers have been observed under three opportunities when they were reading aloud to children. After that the preschool teachers have been interviewed about their intentions with this phenomenon. Our results show that the purpose with reading aloud in preschool is foremost for the children to get rest and a stimulation of their language development. We have found that the number of children in the groups has a meaning how the reading aloud turns out. In our discussion we show that the reading aloud in preschool is a complex phenomenon where care and learning interacts with each other, dependent on the number of children in the group and the preschool teachers intentions.