Dokumentärberättelser om utsatthet är fängslande i beaktande att de berör sociohistoriska händelser om människors livsöden. Det övergripande syftet med denna studie är att genom en semiotisk bildanalys av dokumentärproduktionerna He named me Malala (2015), Exodus: Our Journey to Europe (2016) och Min oro (2017) studera hur berättelser om utsatthet skildras i dokumentärfilm. Studiens huvudsakliga frågor kretsade kring: Hur gestaltas utsatthet genom bildkomposition? Vilka metoder bidrar till att tittare kan knyta an till de framställda aktörerna? och På vilket sätt presenteras aktörerna i dokumentärfilm -som offer eller som handlingskraftiga? Resultatet visade att filmmakarnas val av berättarkomponenter tydligt framhäver handlingskraften hos de framställda aktörerna. Således blev slutsatsen att de berörda framställs som mångfacetterade människor, som har besegrat ett mödofyllt livsöde trots att de hamnar i offerstatus i samhället. Detta har till följd att åskådaren kan knyta an till dem vederbörande oavsett skillnader i produktionsförhållanden.

I dagens samhälle kretsar en individs möjlighet att få och behålla ett arbete i många hänseenden kring begreppet anställningsbarhet. Hur anställningsbar och attraktiv en person är på arbetsmarknaden påverkas av såväl inre som yttre omständigheter. En frågeställning som anger riktningen i yrkeskarriären är vem man är och vem man vill bli. Svaret på första frågan formar individens karriärsidentitet och blir en kompass som guidar en vidare i karriären i syfte att svara på den andra frågan. Individer använder sig av olika strategier för att nå sina personliga mål, som till exempel vidareutbildning eller praktisk yrkeserfarenhet. I denna kvalitativa intervjustudie har jag undersökt karriärsidentitet och anställningsbarhet hos fem studenter som tidigare läst en beteendevetenskaplig utbildning. Den teori jag använt mig av för att tolka och analysera det empiriska materialet från intervjuerna är en anställningsbarhetsmodell som inrymmer delarna karriärsidentitet, personlig anpassningsförmåga samt socialt och mänskligt kapital. Dessa delar fungerar i ett parallellt samspel med varandra kring individers anställningsbarhet. Resultatet av studien visade att karriärsidentiteten med uppsatta mål förändrades och på ett eller annat sätt reviderades longitudinellt. Likväl handlade det i stor utsträckning om individens eget ansvar om de personliga målen ska vara möjliga att nå. Att vara reflekterande och insiktsfull kring sin karriärsidentitet har visat sig vara en bra utgångspunkt. Liksom att flexibilitet och handlingskraft är komponenter som pekar på positiva effekter kring individers anställningsbarhet. Dessa delar kring karriärsidentitet och anställningsbarhet kan i slutändan även visa sig gynna livstillfredsställelsen i stort. / <p>2020-06-08</p>

Dagens samhälle står inför en stor utmaning att möta det entreprenöriella behovet av drivkrafter som för svenskt näringsliv framåt. Skolverket (2022b) beskriver vikten av en entreprenöriellt präglad skola som ger elever möjlighet till kreativitet och skapande. Forskning inom entreprenörskap i skolan belyser svårigheter som finns för att forma en skola med entreprenöriell nyfikenhet. Ekonomiprogrammet är ett gymnasialt teoretiskt program som enligt Gy11 (2019) ska ge elever möjlighet att praktiskt driva företag, dock visar tidigare forskning på didaktiska utmaningar för att låta elever arbeta i en process. Med denna studie vill jag ta reda på hur vi lärare på ekonomiprogrammet arbetar för att eleverna på ett teoretiskt program ska få praktisk erfarenhet av företagande. Studien utgår från en entreprenöriell teoretisk referensram med perspektiv på hur entreprenörskap definieras, realiseras och lärarens roll i elevens entreprenöriella process.Studiens empiriska material utgörs av intervjuer med tre ekonomilärare samt efterföljande klassrumsobservationer. I studien framkom att ekonomilärarna ansåg att stora delar av ekonomiprogrammet kan genomföras praktiskt för att låta eleverna utveckla entreprenöriella kompetenser. Studiens slutsats är att lärare inom ekonomiprogrammet arbetar praktiskt i högre uträckning än vad tidigare forskning hänvisat till och det finns en önskan om att utveckla det ytterligare. Det visade sig dock finnas en osäkerhet kring kopplingen till skolans kunskapskrav och traditionella didaktik när ett teoretiskt program vill bli mer praktiskt.

Gängkriminaliteten har aldrig tidigare fått det utrymme i både media och i politiken som den får idag i Sverige. Det är en fråga av hög prioritet för både politiker, medborgare och poliser där en mängd olika förslag på åtgärder för att minska gängkriminaliteten har diskuterats. Uppsatsens syfte är att genomföra en textanalys och diskurspsykologisk studie av olika politiska valmanifest, tal och uttalanden i nyhetsmedia för att studera gängkriminaliteten i Sverige som symbolpolitik. Frågeställningarna redogör för att undersöka hur politikerna legitimerar de politiska förslagen om visitationszoner och hårdare straff för gängrelaterad brottslighet inför väljarna och vilka tolkningsrepertoarer som används. Politikernas förslag om visitationszoner och hårdare straff är genomgående, och sporadiskt lämnas även utrymme för andra åtgärder där utökade polisiära befogenheter och en förändrad migrationspolitik får ta plats. Åtgärder och uttalanden som analyseras utifrån hur handlingskraftiga politikerna upplevs och hur väl den politiken de för är legitim i förhållande till ett symbolpolitiskt perspektiv. En analys som mynnar ut i politikernas slagkraftiga språkbruk i media och till medborgare och där tolkningsrepertoarerna handlingskraft och trygghet har identifierats och använts för att uppnå legitimitet inför väljarna. Tidigare forskning har signalerat om visitationszonernas, men framför allt de hårdare straffens, ineffektiva brottsreducerande effekt på gängkriminella, där åtgärderna enligt symbolpolitik blivit viktiga politiska frågor för medborgarna. Genom att använda olika begrepp och beskrivningar belyser de problematiken kring gängkriminalitet inför väljarna, vilket visar kampen de för mot gängkriminaliteten och på så sätt legitimeras de åtgärder som vidtagits.

Mycket forskning som finns av barns inflytande och delaktighet i förskolan är med utgångspunkt ipedagogers perspektiv och handlingar, samt pedagogers arbets- och förhållningsätt. Det finns mindre forskning om barns egen påverkan och inflytande på sin omgivning. Syftet med denna studie är att undersöka hur barn gör för att få inflytande i förskolan och hur barns aktörskap kan förstås utifrån detta. De frågeställningar som studien fokuserar på är, på vilka olika sätt försöker barn få inflytande i förskolans projekt och hur kan vi förstå barns uttryck för att få inflytande? Hur bemöts barns handlingar och strategier för att få inflytande av pedagogerna? Hur kan barns aktörskap förstås i relation till sina handlingar och hur bemöts deras handlingar av pedagogerna? Hur kan villkoren för barns inflytande och aktörskap förstås? Empirin samlades huvudsakligen in genom deltagande observationer med inspiration från etnografinsamt kompletterades med informella samtal med pedagoger och barn. Materialet bearbetades med en kombination av en tematisk och etnografisk analys. Genom denna bearbetning framträdde tre teman ur materialet, barns tolkningar och transformationer av uppgifter, barns strategier i relation till talutrymme och barns sekundära anpassningar. Resultatet visar att barn i stunden använder kreativa strategier, ofta med glimten i ögat när de försöker få inflytande i förskolans projektarbete. Barnen gör egna tolkningar av uppgifter och transformerar material som ett led att få inflytande. Barn försökerockså på olika sätta påverka och få inflytande genom att använda strategier i relation till sitt talutrymme. Exempelvis genom att använda humor och bus gör barn motstånd mot regler och villkor inom ramen för projektarbetet. Hur pedagoger bemöter barnens försök för att skapa inflytande är kopplat till pedagogers förmåga att inta barnens perspektiv och förstå barns uttryck för inflytande.Barns inflytande och aktörskap villkoras också utifrån pedagogiska målsättningar och vuxnas regler och normer. Resultatet och analysen visar att barns aktörskap är ett socialt, relationellt och situerat fenomen. Barns aktörskap kan därmed förstås förhandlas, skapas, möjliggöras och begränsas i interaktion med pedagoger och med andra barn

Drawing upon data from a qualitative interview study on the life stories of young women, the aim of this study is to analyze young womens experiences of difficult life events. Special interest is directed to how cultural frameworks are reflected in young women’s stories about themselves and the family and school worlds they have lived in. During a period of almost four years, I conducted deep interviews with ten young women on two to four occasions. They were between the ages of sixteen and twenty at the time of the first interview and of different classes and local origins. The young women were recruited to the study through leaders of a youth detention home and of a girl group activity. Methodologically, the thesis is based in the general field of narrative research and more specifically in the field of feminist life story research. I employed a holistic and thematic content analysis inspired by hermeneutic interpretation and the mainly focus has been on what was told in the stories. The thesis is written in a context of feminist epistemology and from a critical perspective (cf. Harding, 1986, 2004). It includes, among other things, an assumption that there is a social, cultural and historically created imbalance of power between different groups in society (cf. Anderson, 2003). The theoretical concepts that form the basis of this part of the theoretical framework are social worlds (cf. Shibutani, 1955), exclusion (cf. Goffman, 1963; Young, 1990, 2000), belonging (cf. Molin, 2010; Spånberger Weitz, 2011), agency (cf. McNay, 2003, 2004), space of agency (cf. Eduards, 2002) and social positions (cf. Anderson, 2003). The young women´s stories about family gathered around experiences of parents’ separation, family violence, parental substance abuse and the separation from parents. Their stories of school life gathered mainly around experiences of being different and othered, and these experiences of otherness and alienation were closely linked to bullying, school difficulties and to a general unhappiness at school (cf. Andersson, 1995). In contemplation of life as a series of life events, the young womens stories highlight the importance of difficult life events and the impact they have had on their ability to live their lives. The results portray the importance of considering life as a series of moving events, instant and recurring, and of understanding the consequences of social structures on how life and its conditions change and are linked across borders, between different worlds and different times. In a consideration of the life events as variable, instantaneous and sometimes recurring and changing, every life event has to be viewed as new and important to pay attention to, both as an event in itself and also how this event spreads to other moments and contexts than the time and world in which it occurred. In the assumption of life as moving and of life events as essential elements in a changeable life course, available positions and spaces of agency are made visible in the young womens stories. The cultural frameworks of the good family, the real schoolgirl and an authentic I represent structuring principles for how the events are possible to understand and talk about for the young women. They can be considered as ideal images that both increase and limit their opportunities to make difficult life events and their own actions in relation to the events understandable. In this thesis, it becomes visible that, in order to understand young women’s experiences of difficult life events, we need to place experiences in a context where the different circumstances, such as social positions and local structures, are made visible, analyzed and reflected upon.