<p>Uppsatsen har en kvalitativ ansats och är beskrivande till sin form.Dess övergripande syfte var att öka förståelsen för traumatisk hjärnskada. Syftet var att förstå meningsaspekter av skadan och att ge ett bidrag till förståelsen av olika variationer av livsvärldsförändringen. Hur traumatisk hjärnskada kan förstås utifrån ett existentiellt perspektiv var särskilt fokuserat. Forskningsfrågan löd: Vad och hur berättar några vuxna personer som i vuxen ålder drabbats av en traumatisk hjärnskada om erfarenheter och konsekvenser av skadan och vilka slutsatser kan dras av en fenomenologisk hermeneutisk analys av detta.</p><p>Åtta personer som varit patienter inom hjärnskaderehabilitering intervjuades. Intervjuerna spelades in på band och skrevs ner ordagrant. Analys och tolkningsarbetet följde en fenomenologisk hermeneutisk metod utarbetad av Lindseth och Norberg(2004).</p><p>Huvudtema med huvudspår, teman och subteman utkristalliserades. Begreppet gränssituation bildar huvudtema. Därpå följer konsekvenser med identitetsförskjutning, relation och tid, samt ytterligare fyra teman. I berättelserna visade sig både gemensamma och unika drag. Ett innehållsperspektiv och ett stämningsperspektiv framträdde. En slutsats som dras är att skadan provocerar det som man tidigare tagit för givet. Dels vad det gäller synen på vem man själv är och dels hur man förhåller sig till en större kontext. Relationen till mening visar sig genom att den världsbild som man gjort till sin förloras, förändras och/eller fördjupas.</p> / <p>This thesis has a qualitative approach and is descriptive in form. The overaching aim was to increase the understanding of Traumatic Brain Injury (TBI). The purpose was to understand aspects of changing meaning as a consequence of the injury and unique variations in clients´changed life-worlds. Particular attention was devoted the issue of how TBI can be understood from an existential perspective. The research questions were: What and how do adults who suffered from TBI relate their experiences and the consequences of the injury, and what conclusions can be drawn from a phenomenological hermeneutical analysis of their stories?</p><p>Eight persons, all former patients in rehabilitation, were interviewed. Analysis and interpretations followed a phenomenological-hermeneutical method outlined by Lindseth and Norberg (2004). Main themes and subthemes were crystallised. The concept limitsituation constitutes a main theme. There follows consequences as for example to identity dislocation, relation and time. In the informant´s stories common as well as unique characteristics transpired. Emphasis was on the mood, and the context under which experiences arised. A conclusion was that the injury provokes one´s already esatblished world-view and the relation to meaning was exposed and challanged. The world-view was lost, reduced and/or challenged.</p>

Uppsatsen har en kvalitativ ansats och är beskrivande till sin form.Dess övergripande syfte var att öka förståelsen för traumatisk hjärnskada. Syftet var att förstå meningsaspekter av skadan och att ge ett bidrag till förståelsen av olika variationer av livsvärldsförändringen. Hur traumatisk hjärnskada kan förstås utifrån ett existentiellt perspektiv var särskilt fokuserat. Forskningsfrågan löd: Vad och hur berättar några vuxna personer som i vuxen ålder drabbats av en traumatisk hjärnskada om erfarenheter och konsekvenser av skadan och vilka slutsatser kan dras av en fenomenologisk hermeneutisk analys av detta. Åtta personer som varit patienter inom hjärnskaderehabilitering intervjuades. Intervjuerna spelades in på band och skrevs ner ordagrant. Analys och tolkningsarbetet följde en fenomenologisk hermeneutisk metod utarbetad av Lindseth och Norberg(2004). Huvudtema med huvudspår, teman och subteman utkristalliserades. Begreppet gränssituation bildar huvudtema. Därpå följer konsekvenser med identitetsförskjutning, relation och tid, samt ytterligare fyra teman. I berättelserna visade sig både gemensamma och unika drag. Ett innehållsperspektiv och ett stämningsperspektiv framträdde. En slutsats som dras är att skadan provocerar det som man tidigare tagit för givet. Dels vad det gäller synen på vem man själv är och dels hur man förhåller sig till en större kontext. Relationen till mening visar sig genom att den världsbild som man gjort till sin förloras, förändras och/eller fördjupas. / This thesis has a qualitative approach and is descriptive in form. The overaching aim was to increase the understanding of Traumatic Brain Injury (TBI). The purpose was to understand aspects of changing meaning as a consequence of the injury and unique variations in clients´changed life-worlds. Particular attention was devoted the issue of how TBI can be understood from an existential perspective. The research questions were: What and how do adults who suffered from TBI relate their experiences and the consequences of the injury, and what conclusions can be drawn from a phenomenological hermeneutical analysis of their stories? Eight persons, all former patients in rehabilitation, were interviewed. Analysis and interpretations followed a phenomenological-hermeneutical method outlined by Lindseth and Norberg (2004). Main themes and subthemes were crystallised. The concept limitsituation constitutes a main theme. There follows consequences as for example to identity dislocation, relation and time. In the informant´s stories common as well as unique characteristics transpired. Emphasis was on the mood, and the context under which experiences arised. A conclusion was that the injury provokes one´s already esatblished world-view and the relation to meaning was exposed and challanged. The world-view was lost, reduced and/or challenged.

The main purpose of the dissertation is to understand meaning-making practices used by people suffering from acquired brain damage with severe physical and communicative disabilities, in order to create and sustain their identity and personhood in relation to other people. The study emanates from the idea that identity and personhood, also in relation to disability, are created/sustained in ongoing interaction between people in everyday situations, and that the ability to narrate is central to such a creation of identity. Therefore, it is of particular interest to try to understand what communicative and storytelling abilities/possibilities people with severe acquired brain damage have in presenting their identity. The study is ethnographic and based upon a year-long field study of participant observations at a day centre for people with acquired brain damage. Gathered data consist of written field notes, informal interviews conducted with both participants and personnel and approximately 70 hours of video data. The study shows how an identity as ‘severely disabled’ is created in the co-created storytelling between participants and personnel and that this identity seems to mean that one is dependent upon others to get along in everyday life at least if one listens only to spoken stories. Yet the study also shows that there exist different opinions about what this identity as ‘severely disabled’ could mean that there is a wish among the participants to be able to present a desirable identity as “normal”, and that such an identity comes to mean to be independent and self-determined. Normality, however, must be understood in relation to surrounding society (and the grand cultural narratives that surround us). Thus the study shows that normality in relation to severe disabilities is almost impossible to achieve because normality in relation to illness/disease/body contains the hope of a cure or an improvement. The participants in this study, however, have all been labelled as incurable – there is no hope of such a cure or improvement. That, on the other hand, does not mean that the participants do not try to tell such stories anyway in their quest to achieve this desirable identity. However, in order to hear this story we need to listen to stories that usually remain untold. A palpable hierarchy between different modes of language use was identified, where verbal/spoken language is supreme, resulting in the disabled participants not being perceived as competent interactors/communicators due to their difficulties in using verbal communication. Hence their ways of creating/telling stories, through embodiment and enactment, are not recognised as valid ways to create/tell stories; this is discussed in relation to both practical implications for health care settings as well as for further narrative research. / Avhandlingens huvudsyfte är att förstå meningsskapande praktiker som personer som drabbats av förvärvad hjärnskada med grava såväl fysiska som kommunikativa funktionshinder använder för att skapa och upprätthålla sin identitet och sitt personskap i relation till andra människor. Studien utgår ifrån att identitet och personskap, också i relation till funktionshinder, är något som skapas och upprätthålls i det pågående samspelet mellan människor i vardagliga situationer och att förmågan att berätta är central för detta identitetsskapande. Därför är det av särskilt intresse att försöka förstå vilka möjligheter personer med grava förvärvade hjärnskador har när det gäller att kommunicera och använda berättandet som ett sätt att presentera sin identitet. Studien är etnografisk och baseras på ett årslångt fältarbete bestående av deltagande observationer på ett dagcenter för människor med förvärvade hjärnskador. Insamlade data består av fältanteckningar, informella intervjuer med både deltagare och personal och ca 70 timmar videomaterial. Studien visar hur en identitet som ’gravt funktionshindrad’ skapas i det gemensamma berättandet mellan deltagare och personal och att denna identitet verkar innebära att man är beroende av andra för att klara sitt vardagliga liv, åtminstone om man enbart lyssnar till talade berättelser. Likväl visar studien även att det kan råda delade meningar om vad denna identitet som ’gravt funktionshindrad’ kan innebära och att det bland deltagarna finns en strävan att kunna presentera en önskvärd identitet som ”normal” och att en sådan identitet innebär att vara oberoende och självbestämmande. Normalitet måste dock förstås i relation till omgivande samhälle (och de stora, kulturella berättelser som omger oss) och studien visar att normalitet i samband med grava funktionshinder är i det närmaste omöjligt att uppnå då normalitet i relation till sjukdom/kropp innefattar ett hopp om att bli frisk, eller åtminstone bättre. Deltagarna i denna studie har emellertid diagnostiserats som obotliga – det finns inget hopp om förbättring. Detta innebär inte desto mindre att deltagarna ändå försöker berätta sådana berättelser i strävan efter att uppnå en önskvärd identitet. Dock; för att höra denna berättelse krävs ett lyssnande på berättelser som vanligtvis förblir oberättade. En tydlig hierarki mellan olika former av språkanvändning identifieras, där det talade ordet och den talade berättelsen ses som överlägsen. Detta får till konsekvens att de funktionshindrade inte ses som kompetenta aktörer/kommunikatörer pga. av sina svårigheter att kommunicera verbalt och att deras sätt att skapa berättelser, genom förkroppsligande framställningar, inte erkänns som legitima sätt att berätta. Detta diskuteras både i relation till olika praktiska implikationer för vårdinstitutioner och för vidare narrativ forskning.

I hjärnan finns neuron och gliaceller. Förut trodde man att neuroner var dem enda som hade en viktig funktion i hjärnan men på senare tid har upptäckt att gliaceller har en större betydande roll än man tidigare trott. Gliaceller är ett samlingsnamn som innefattar bland annat microglia celler, oligodendrocyter och astrocyter. Östrogen är ett steroidhormon som har många viktiga funktioner i kroppen som bland annat reproduktionen, immunförsvaret, skelettet och endokrina system. Östrogen binder till östrogenreceptorer och de finns 3 stycken olika som kallas för östrogenreceptor alfa (α), östrogenreceptor beta (β) och G-proteinkopplade östrogenreceptor (GRP30). Alla dessa östrogenreceptorer har man funnit i hjärnan. Syftet med detta projektarbete är att ge en djupare förståelse om östrogens signalering i hjärnans gliaceller och om östrogens signalering kan ge någon relevant funktion till framtida farmakologiska behandlingar.  Systematisk litteraturstudie gjordes och sökningar på databasen PubMed. Begränsade antalet träffar med sökord, inklusionskriterier och exklusionskriterier. Artiklar granskades sedan via ett urvalssystem och relevanta artiklar användes för att besvara syfte och frågeställningar.  Östrogensignaleringen på gliaceller har många olika effekter. En signalering på östrogenreceptor β på oligodendrocyter leder till mognad, differentiering, bättre överlevd och att remyeliniseringen aktiverades. Medan en östrogens signalering på microglia cellens östrogenreceptorer α, β och GRP30 leder dämpning av inflammation och förbättrad kognitiv funktion. Östrogensignaleringen på astrocyter ger flera olika effekter såsom metabolismen av glukos, progesteron syntesen, glutamattransportören GLT-1, tillväxtfaktorn TGF-α, upptaget av glutamat samt ökad proteinproduktion av AMPA-receptor. Den nya kunskapen om östrogens signalering på hjärnans gliaceller kan leda till framtida farmakologiska behandlingar vid hjärnskada och ischemisk stroke. Östrogenet har visat på neuronskyddande effekter via signalering på gliaceller. Svagheten är att de endast är djurstudier som ligger till grund för kunskapen om östrogens signalering på gliaceller. I framtiden skulle det behövas styrkas med studier gjorda på människa. En styrka är att djurstudierna ger en fingervisning om östrogen signaleringen eftersom hjärnans uppbyggnad är likvärdig.

Mitt masterprojekt är en bok som syftar till att stötta anhöriga till personer med förvärvad hjärnskada, där jag använder mig själv och min egen rehabilitering efter en smitningsolycka som fallstudie. / My master project is a book that aims to support relatives of people with aquired brain injuries, where I use myself and my own rehabilitetion after a hit-and-run accident as a case study.