Denna uppsats undersöker vad specialpedagoger vid rehab- och habilitering upplever att elever, som har varaktig kognitiv funktionsnedsättning efter behandling av hjärntumör, behöver för stöd i sin skolgång. I studien söks svaret på vilka utmaningar eleverna står inför efter sjukdom och behandling samt vilka anpassningar, metoder och strategier som eleverna kan behöva. Studien har inspirerats av innehållsanalys som vetenskaplig metod och resultatet bygger på intervjuer med åtta informanter. Analysen av datamaterialet resulterade i ett övergripande tema Elevens främlingskap till sig själv och strategier för nyorientering och tre kategorier Identitet- en utmaning, Samverkan vid anpassningar samt Råd till pedagoger.Resultatet visar att eleverna har en spretig kunskapsprofil med ojämna kognitiva förmågor och att svårigheter blir synliga då kraven ökar. Många elever upplevs känna ett främlingskap till sig själv vilket påverkar hur stödet tas emot i skolan. Informanterna upplever att skolan spelar en mycket viktig roll i elevens rehabilitering. Samverkan med andra professionella inom vården och skolan samt hemmet sågs som viktiga arenor för att säkra upp elevens behov. Resultatet visar att den viktigaste framgångsfaktorn är att eleven får en pedagogisk resurs som coachar eleven framåt i lärandet.

Allt fler individer överlever förvärvade hjärnskador i takt med att den akuta sjukvården utvecklas. Samhällets resurser att ta hand om dessa individer har dock inte haft samma utvecklingstakt. Då få studier har belyst denna problematik syftar denna litteraturstudie utvärdera den befintliga litteraturen om unga vuxna med förvärvad hjärnskada och deras boendesituation. Studien ämnar svara på om psykologiska behov tillgodoses för individer med förvärvad hjärnskada som bor vid någon form av gruppboende samt om de psykologiska behoven påverkas olika för unga vuxna med förvärvad hjärnskada beroende på boendealternativ. Studien är avgränsad till individer mellan 18-65 år. Ingen avgränsning har gjorts till när den förvärvade hjärnskadan uppstod eller till något särskilt boendealternativ. Resultaten visar på svårigheter att tillgodose psykologiska behov som dessa individer har, oavsett boendealternativ. Äldreboenden anses vara sämre boendealternativ och individuellt anpassade boenden anses passa bättre. Resultaten visar att rätt boendealternativ kan hjälpa individer med förvärvad hjärnskada att bli den de potentiellt kan vara. Slutsatsen är att gruppboendets stödnivå avgör om individer med förvärvad hjärnskada får sina behov tillgodosedda, avseende autonomi, kompetens och meningsfulla relationer. Det rekommenderas att antalet individer med förvärvad hjärnskada vid olika boendetyper i Sverige kartläggs och att deras trivsel och behov blir undersökta.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka vad några personer med förvärvad hjärnskada i vuxen ålder upplevde var en meningsfull sysselsättning, och hur de identifierade sig med sitt arbete eller sysselsättning. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie, sedd ur ett fenomenologiskt perspektiv. Urvalet var sju personer, tre kvinnor och fyra män, med förvärvad hjärnskada i vuxen ålder som hade sin sysselsättning tillgodosedd genom en privat hjärnskadeverksamhet. Teorierna som användes var Antonovskys salutogenetiska perspektiv som innefattar begreppet KASAM – känsla av sammanhang och den symboliska interaktionismen. Studien visade att det är viktigt att träffa andra i ett socialt sammanhang och att arbete kan vara en viktig del i identifikationen för individer. Studien visade även att en meningsfull sysselsättning kunde innebära att hänsyn togs till individernas funktionshinder, att kunna påverka sitt arbete, och att känna sig behövd samt att individen känner att denne kan ge något till andra.</p>

Syftet med denna uppsats var att undersöka vad några personer med förvärvad hjärnskada i vuxen ålder upplevde var en meningsfull sysselsättning, och hur de identifierade sig med sitt arbete eller sysselsättning. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie, sedd ur ett fenomenologiskt perspektiv. Urvalet var sju personer, tre kvinnor och fyra män, med förvärvad hjärnskada i vuxen ålder som hade sin sysselsättning tillgodosedd genom en privat hjärnskadeverksamhet. Teorierna som användes var Antonovskys salutogenetiska perspektiv som innefattar begreppet KASAM – känsla av sammanhang och den symboliska interaktionismen. Studien visade att det är viktigt att träffa andra i ett socialt sammanhang och att arbete kan vara en viktig del i identifikationen för individer. Studien visade även att en meningsfull sysselsättning kunde innebära att hänsyn togs till individernas funktionshinder, att kunna påverka sitt arbete, och att känna sig behövd samt att individen känner att denne kan ge något till andra.

Stroke is a widespread disease in Sweden. Nurses play a central part for those who suffer from a stroke irrespective of where in the care chain they meet. To be able to meet the patients’ need of care the nurse must understand his/her lifeworld. Each and every patient is unique and the experience of being struck by a stroke depends on personality and life situation. Those who suffer from aphasia are usually excluded in research and therefore there is lack of improtant knowledge. The aim of this study is to describe the experiences of suffering from and living with a stroke. By studying autobiographies the opportunity has opened to share the experiences of patients suffering from aphasia. To suffer from stroke is a big changeover in life and gives visible and invisible disabilities. These disabilities limit them in their every day life. Nursing staff becomes authorities and it’s important that the staff provides time for discussions. A fruitful discussion reduces suffering and creates feelings of being noticed and involvement. The result shows that those who suffer longs and endeavours for living life as normal as possible. / I Sverige är stroke en av våra stora folksjukdomar. De som drabbas är en stor patientgrupp och sjuksköterskor har en central roll i deras omvårdnad oavsett vart i vårdkedjan de befinner sig. För att kunna bemöta patientens behov av omvårdnad måste sjuksköterskan sätta sig in i patientens livsvärld. Varje patient är unik och upplevelsen av att drabbas är olika beroende på personlighet och livssituation. Personer med afasi har tidigare uteslutits i studier vilket gör att det saknas forskning inom ett stort och viktigt område. Syftet med studien är att beskriva människors upplevelser av att drabbas av och leva med stroke. Genom att studera självbiografier tillkom även möjligheten att ta del av patienter med afasis upplevelser. Att drabbas av stroke är en stor omställning i livet och ger synliga och osynliga handikapp som begränsar i vardagslivet. Vårdpersonal blir auktoriteter i deras liv, och det är viktigt att de har tid för samtal med de drabbade. Ett gott samtal upplevs minska lidande och skapar känslan av att vara sedd och delaktig i vården. Resultatet visar att de drabbade längtar och strävar efter att leva livet så normalt som möjligt.

Empowerment har speciellt inom vårdsektorn blivit ett centralt begrepp, som samstämmigt anses vara ett otydligt begrepp. Syftet med denna studie var att beskriva hur arbetskonsulenter/stödpersoner upplever och tillämpar begreppet empowerment i sitt arbete med att få ut brukare/deltagare, med olika psykiska funktionsnedsättningar på arbetsmarknaden. I studien genomfördes sju individuella intervjuer med stödpersoner, som arbetade på varsin enhet inom en privat organisation. Därefter gjordes en tematisk analys. Resultatet pekar på att man i första hand ser empowerment som något på individnivå där begrepp som brukarinflytande, självständighet, självkänsla, egenmakt, stärkande och bemyndigande är nyckelord. Vidare råder en stor samsyn vars nyanser mest verkar ha att göra med vilken kategori av brukare som man stödjer. Stödpersoner stöttades också själva i sin syn på empowerment genom organisationens tydliga visioner, mål och metoder. Om man vill klarlägga begreppet och dess tillämpning ytterligare så borde man i första hand vända sig till deltagare. För att se potentialen i empowerment på gruppnivå så borde den testas och utredas.

Bakgrund: Intresset för förhållanden inom omsorgen ökar. Efter att ha jobbat med personer med funktionsnedsättningar i olika situationer har vi undersökt maktförhållanden på ett gruppboende för människor med vuxen-hjärnskada. Syfte: Uppsatsens syfte är att belysa maktförhållandet mellan anställda och brukare och hur de anställda resonerar kring makt. Teoretiska perspektiv: Vi har använt oss av Hasenfelds organisationsteori i samband med ett empowermentperspektiv. Metod: Vi har gjort en fallstudie på två gruppbostäder för människor med vuxen-hjärnskada, genom observationer och intervjuer. Denna kombination har varit nödvändig för att få kunskap om anställdas attityder och se hur detta fungerar i det praktiska arbetet. Resultat: Attityderna från de anställda som kommer fram i intervjuerna tonar ner maktaspekten i omsorgen. Omsorgen är emellertid ofta av en paternalistisk art. Vi har undersökt olika omsorgsaspekter för att visa nyanser i maktförhållanden.

<p><strong>Bakgrund: </strong>Intresset för förhållanden inom omsorgen ökar. Efter att ha jobbat med personer med funktionsnedsättningar i olika situationer har vi undersökt maktförhållanden på ett gruppboende för människor med vuxen-hjärnskada.</p><p><strong>Syfte: </strong>Uppsatsens syfte är att belysa maktförhållandet mellan anställda och brukare och hur de anställda resonerar kring makt.</p><p><strong>Teoretiska perspektiv: </strong>Vi har använt oss av Hasenfelds organisationsteori i samband med ett empowermentperspektiv.</p><p><strong>Metod: </strong>Vi har gjort en fallstudie på två gruppbostäder för människor med vuxen-hjärnskada, genom observationer och intervjuer. Denna kombination har varit nödvändig för att få kunskap om anställdas attityder och se hur detta fungerar i det praktiska arbetet.</p><p><strong>Resultat: </strong>Attityderna från de anställda som kommer fram i intervjuerna tonar ner maktaspekten i omsorgen. Omsorgen är emellertid ofta av en paternalistisk art. Vi har undersökt olika omsorgsaspekter för att visa nyanser i maktförhållanden.</p>

<p>Stroke is a widespread disease in Sweden. Nurses play a central part for those who suffer from a stroke irrespective of where in the care chain they meet. To be able to meet the patients’ need of care the nurse must understand his/her lifeworld. Each and every patient is unique and the experience of being struck by a stroke depends on personality and life situation. Those who suffer from aphasia are usually excluded in research and therefore there is lack of improtant knowledge. The aim of this study is to describe the experiences of suffering from and living with a stroke. By studying autobiographies the opportunity has opened to share the experiences of patients suffering from aphasia. To suffer from stroke is a big changeover in life and gives visible and invisible disabilities. These disabilities limit them in their every day life. Nursing staff becomes authorities and it’s important that the staff provides time for discussions. A fruitful discussion reduces suffering and creates feelings of being noticed and involvement. The result shows that those who suffer longs and endeavours for living life as normal as possible.</p> / <p>I Sverige är stroke en av våra stora folksjukdomar. De som drabbas är en stor patientgrupp och sjuksköterskor har en central roll i deras omvårdnad oavsett vart i vårdkedjan de befinner sig. För att kunna bemöta patientens behov av omvårdnad måste sjuksköterskan sätta sig in i patientens livsvärld. Varje patient är unik och upplevelsen av att drabbas är olika beroende på personlighet och livssituation. Personer med afasi har tidigare uteslutits i studier vilket gör att det saknas forskning inom ett stort och viktigt område. Syftet med studien är att beskriva människors upplevelser av att drabbas av och leva med stroke. Genom att studera självbiografier tillkom även möjligheten att ta del av patienter med afasis upplevelser. Att drabbas av stroke är en stor omställning i livet och ger synliga och osynliga handikapp som begränsar i vardagslivet. Vårdpersonal blir auktoriteter i deras liv, och det är viktigt att de har tid för samtal med de drabbade. Ett gott samtal upplevs minska lidande och skapar känslan av att vara sedd och delaktig i vården. Resultatet visar att de drabbade längtar och strävar efter att leva livet så normalt som möjligt.</p>

I dagsläget finns få arbetsterapeuter inom företagshälsovården och arbetslivsinriktad rehabilitering är inte prioriterat av hälso- och sjukvård. Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner vid arbetslivsinriktad rehabilitering vid återgång till arbete efter förvärvad hjärnskada samt beskriva resultat av dessa. För att kunna besvara syftet valde författarna att genomföra en litteraturstudie. Fyra databaser genomsöktes och resulterade slutligen i nio artiklar som kvalitetsgranskades. Därefter analyserades interventionerna i artiklarna med interventionsmodellerna av Fisher (2009) som raster. I analysen framgick att alla fyra  interventionsmodellerna användes inom arbetslivsinriktad rehabilitering. I  modell för kompensation framkom strategier för fatigue och minne medan det i modell för aktivitetsträning rapporterades träning inför arbete och på arbetsplatsen. I modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner tydliggjordes interventioner som träning av muskelstyrka och kognitiva förmågor. Inom den pedagogiska modellen framkom coaching som en av interventionerna. Författarna har uppmärksammat behovet av mer forskning som tydligt kan visa på effekter av arbetsterapeutiska interventioner som utförs inom olika delar av arbetslivsinriktad rehabilitering. Likaså finns behov av uppföljningar över längre tid för att se hur interventionerna har fungerat för de individer som har återgått i arbete efter en förvärvad hjärnskada.