SAMMANFATTNING Bakgrund Psykiatrisk slutenvård är ett särskilt utsatt område inom hälso- och sjukvården sett till hot- och våldssituationer. Våld och psykisk sjukdom behöver inte ha ett samband, däremot kan psykisk sjukdom vara en av de bakomliggande faktorerna till aggressiva, utåtagerande och våldsamma beteenden. Sjuksköterskans uppgift inom den psykiatriska slutenvården är att ge hälsofrämjande omvårdnad utifrån patientens autonomi och välbefinnande. Vården kan se annorlunda ut eftersom självbestämmandet kan tas ifrån patienten och sjuksköterskans omhändertagande blir då allt mer väsentligt. Bergenmodellen rekommenderas av Stockholms läns landsting och är en modell som beskriver hur sjuksköterskan inom psykiatrin ska arbeta förebyggande mot hot och våld i det vardagliga arbetet. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av vad god omvårdnad innebär inom den psykiatriska slutenvården samt hur omvårdnaden med Bergenmodellen som stöd kan förebygga hot och våld på avdelningen. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjumetod valdes. Sex intervjuer genomfördes inklusive en pilotintervju. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras med kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt synsätt. Resultat Sjuksköterskorna beskrev begreppet omvårdnad inom den psykiatriska slutenvården som allt från god kommunikation till att upprätthålla goda relationer mellan patient och sjuksköterska. För att förebygga hot och våld på avdelningen beskrevs att det krävdes patientfokus där autonomi och delaktighet var nyckelorden. Bergenmodellens riktlinjer ansågs användbara vid hantering av våldssituationer snarare än i den dagliga omvårdnaden. Slutsats God omvårdnad beskrevs som ett subjektivt, brett begrepp som ansågs kunna förebygga många hot och våldssituationer. Bergenmodellens förebyggande riktlinjer behövde utökas och breda begrepp definieras för att personalen ska kunna använda modellen i den dagliga omvårdnaden.

Hot och våld är vanligt förekommande inom ambulanssjukvården och har ökat det senaste decenniet. Ambulanssjuksköterskor möter människor i alla åldrar och i varierande miljöer i sitt arbete. Vid situationer där hot och/eller våld förekommer kan ambulanssjuksköterskorna riskera att tappa kontrollen över situationen. Detta kan resultera i bristfällig undersökning då ambulanssjuksköterskorna tvingas att ta avsteg från rutinundersökning exempelvis mätning av vitalparametrar. Forskning påvisar också att hot och våld kan ha negativa konsekvenser på ambulanssjuksköterskans välbefinnande och ge ökad stress. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av hot och våld. Studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats då innehållet i intervjuerna använts som utgångspunkt. Droger, alkohol och andra bakomliggande sjukdomar är bidragande orsaker till varför hot och våld uppstår mot ambulanssjuksköterskor. Resultatet beskrev att ambulanssjuksköterskans tidigare erfarenheter var av stor vikt då det kunde vara avgörande för hur de hanterar dessa situationer och hur de fortlöpte. Erfarenheterna påverkade även hur ambulanssjuksköterskorna förberedde sig för att undvika att hamna i allvarliga situationer. Ambulanssjuksköterskor upplever en rädsla inför att vårda patienter där hot eller våld kan förekomma. Detta kan försvåra arbetet då ambulanssjuksköterskorna i värsta fall frångår rutinerna och riskerar patientsäkerheten. I resultatdiskussionen uppmärksammas om ambulanssjuksköterskor har tillräckligt med utbildning för att hantera hot och våldssituationer. Ökade kunskaper och ökad förståelse inom hot och våld kan bidra till att ambulanssjuksköterskorna får en ökad trygghet i sitt dagliga arbete

Socialarbetare beskrivs som närbyråkrater utifrån att deras samhällsfunktion går ut på att tillhandahålla offentliga välfärdstjänster till samhällets medlemmar. I närbyråkratin arbetar socialarbetare medborgarnära och de har ett omfattande handlingsutrymme som gör att de har stor påverkan på människors livschanser i och med att de till stor del avgör om en person får insatser eller inte. Synen på människor som klienter är en social process där klienten sätts i beroendeställning till närbyråkraten. Tillgång till litteratur som tar upp hot och våld inom närbyråkratin har varit begränsad. Uppsatsens syfte är att förstå otillåten påverkan i socialarbetares tjänsteutövning för att tillföra forskningsområdet kunskap om otrygghet för socialarbetare när det gäller hot och våld. I uppsatsen används en kvalitativ forskningsstrategi. För att fånga upp djupbeskrivningar av socialarbetares upplevelser av hot och våld sågs semistrukturerade intervjuer som lämpligt tillvägagångssätt. För att förstå det undersökta fenomenet och se till socialarbetares världsbild har en fallstudie använts som forskningsdesign. I uppsatsen fann vi att det klientnära arbetet i närbyråkratin har haft stor betydelse för socialsekreterarna i anmälningsbenägenhet och att lära känna sina brukare för att skapa relationer. Eftersom brukarna är i utsatta situationer och i behov av hjälp har socialsekreterarnas syn på klientbeteenden förändrats när det gäller hot och våld i arbetsvardagen. Detta då genom att brukarnas utsatthet används som ett argument för hur de beter sig, vilket förklarar socialsekreterarnas tolerans för hot och våld i arbetslivet. I kontrast till jämförbara studier om socialtjänst som har visat att incidenter underanmäls, bedömde samtliga socialsekreterare i denna studie att incidenter inte under anmäls.

Hot och våld är en stadigt närvarande del i ambulanssjukvården. Statliga rapporter visar på en tilltagande närvaro av en grövre typ av våld med tillhyggen och skjutvapen. Det är en ny trend som påverkar ambulanssjukvården. Ökade svårigheter att upprätthålla god vårdkvalité ställer höga krav på ambulanssjuksköterskans bedömningar och hanterande av säkerhetsläget. Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskors uppfattningar om det grova hotet och våldets påverkan på ambulanssjukvården, samt jämföra uppfattningarna mellan en storstad och mindre orter. En enkätundersökning med kvantitativ jämförande design genomfördes via en anonym webbaserad enkät. Studien riktades mot två upptagningsområden för ambulansverksamheten i Västra Götalandsregionen (VGR); Skaraborg (SKAS) och Göteborg (SU). Av resultatet framkom gemensamma uppfattningar om att större städer hade mer problem med grovt hot och våld än mindre samhällen där 36 (85,7%) svarade delvis eller i högre grad. Större städer uppfattades ha säkrare arbetssätt än mindre samhällen där 23 (54,8%) svarade delvis eller i högre grad. Signifikanta skillnader mellan områdena fanns, där ambulanssjuksköterskor i SU uppfattade en större ökning av grovt hot och våld (p=0,037), försämrad vårdkvalité (p=0,037) och oftare upplevd oro (p=0,009). Det framkom ingen signifikant skillnad i utsattheten mellan områdena. Studiens resultat visar att ambulanssjuksköterskornas uppfattningar liknar det som syns i debatten om, statistiken för, och forskningen inom området grovt hot och våld. Slutsatsen av studien är att det finns ett behov av vidare utveckling av säkerhetsarbetet relaterat till det grova våldets påverkan på ambulanssjukvården.

Syftet med denna studie var att synliggöra hur diskursen om hot och våld i skolan konstrueras genom diskursiva sanningar i tidningen Läraren, samt hur denna diskurs kan förstås i relation till kompetens inom ramen för läraryrket. Syftet delades in i två forskningsfrågor, där den andra frågeställningen utgick från resultatet av den första: 1. Vilka diskursiva sanningar om hot och våld legitimeras i tidningen Läraren? 2. Hur kan diskursen om hot och våld förstås i relation till lärares kompetens? För att undersöka detta antogs en foucauldiansk diskursanalytisk metod- och teoriansats där det empiriska materialet bestått av 27 artiklar från ovannämnda tidning. Ett centralt antagande inom diskursanalys är att hur vi talar om saker och ting påverkar vårt sätt att uppleva, förstå och handla. Resultatet synliggjorde en problem- och lösningsdiskurs, där det talades om hot och våld som ett akut problem, vilket i sin tur möjliggjorde talet om lösningar kopplat till problemet. Genom språkbruket i artiklarna framställdes hot och våld som ett växande problem som hotar säkerheten i skolan, vilket medför negativa konsekvenser i form av oro, rädsla, sjukskrivningar och uppsägningar. I samband med detta talades det även om hur man ska lösa problemet med hot och våld, exempelvis genom PDV-utbildningar (pågående dödligt våld), krisberedskapsplaner och att förstärka lärares juridiska skydd och rättigheter. Genom talet om lösningarna, framstod hanterandet av hot och våld som lärares ansvar, och därför som en ny nödvändig kompetens inom ramen för läraryrket. I relation till resultatet kan lärarrollen sägas vara i förändring; från att i första hand inneha rollen som ämnes- och undervisningsexpert till att nu också behöva agera säkerhetsaktör.

Bakgrund: Hot och våld mot sjuksköterskor är ett växande internationellt problem, 63% av hälso- och sjukvårdspersonalen uppger att de utsatts för någon form av våld på arbetsplatsen. Sjuksköterskor uppger en osäkerhet och en markant påverkan på sin koncentration, effektivitet och säkerhet i sin yrkesutövning. Osäkerhet och bristande kunskap om arbete mot hot och våld från patienter påverkar patientsäkerhet och vårdkvalitet negativt. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa effekten av interventioner för sjuksköterskor i hanteringen av hot och våld från patienter. Metod: Litteraturstudien genomfördes med inspiration av Roséns (2023) granskningsprocess, samt kvalitetsgranskning enligt Forsberg och Wengström (2016). Vid databearbetning och analys användes ett induktivt förhållningssätt. Resultat utgick från sju kvantitativa artiklar som framtagits från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: Litteraturstudien identifierade 4 interventioner: evidensbaserade träningsprogram, preventionsstrategi, omvårdnadsrond, simulationsträning och BERT-program. Interventionerna har påvisad effekt på ökningen av sjuksköterskans självsäkerhet i hantering av hot och våld från patienter och en minskning av förekomsten av hot och våld från patienter. Slutsats: Litteraturstudien visar att hot och våld mot sjuksköterskor påverkar vårdkvalitet och patientsäkerhet. Nya interventioner och strategier bör fortsatt utvecklas och implementeras i arbetet för att minska hot och våld, främja säker vårdmiljö, god patientsäkerhet och vårdkvalitet.

Introduktion: De flesta inom akutsjukvården har någon gång under arbetslivet blivit utsatta för hot och våld från patienter eller deras anhöriga.  Syftet: Syftet med studien var att belysa vilken typ av hot och våld vårdpersonal inom akutsjukvården utsatts för samt vilka åtgärder som vidtagits till följd av detta.  Metod: Studien som genomförts är en kvalitativ innehållsanalys, där avvikelser från ambulans och akutmottagning granskats.  Resultat: Kategorierna som framkom vid innehållsanalysen var kön utsatt, våld/hot, tillhygge, förövare, åtgärd från utsatt, tid, allvarlighetsgrad, polisanmälan, åtgärd från verksamheten, plats och handläggningstid. Totalt återfanns 21 avvikelser från åren 2019–2023.  Slutsats: Fler kvinnor än män utsattes. Hot förekom i högre utsträckning än fysiskt våld. Det går inte att identifiera något tydligt mönster gällande när avvikelser skrivs. Få polisanmälningar av hotet och våldet görs. Från verksamhetens sida var ingen åtgärd den mest frekventa åtgärden som beskrivits.

Bakgrund: Både internationellt och i Sverige har incidensen av hot och våld inom vården ökat. Sjuksköterskor löper på grund av sin nära patientkontakt en större risk att utsättas för våldsamma incidenter jämfört med andra yrkeskategorier. Upplevelsen av våldsamma situationer i det dagliga arbetet kan ha allvarliga konsekvenser för sjuksköterskans hälsa och patientsäkerheten. KASAM som teoretisk referensram har använts för att förstå och analysera sjuksköterskors upplevelse av sammanhang och kontroll.Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hot och våld på akutmottagningen.Metod: En deskriptiv litteraturstudie genomfördes. I resultatet användes tolv vetenskapliga artiklar som söktes via databaserna Cinahl och Medline.Resultat: Två huvudkategorier och sex subkategorier framkom under studiens gång. Huvudkategorierna var Konsekvenser för sjuksköterskan samt Förekomst av hot och våld. Sjuksköterskor som hade utsatts för hot och våld upplevde situationen svår och stundtals hopplös. Detta sågs bidra till en bristande arbetsmoral och ohälsa. Normalisering sågs på akutmottagningarna och bristande stöd från arbetsgivaren sågs som en faktor till detta.Slutsats: Att klargöra hot och våld på akutmottagningar samt sjuksköterskors upplevelser ansågs vara avgörande för att förstå omfattningen av problemet. För att undvika negativa konsekvenser för sjuksköterskor krävs stöd från chefer/ledning, utbildning och förebyggande åtgärder.

The purpose of this study was to understand how social workers who works in social services in Sweden talk about and construct threats and violence from clients as a problem within their workgroup. The data in this study was collected through two focus group discussions with eleven social workers divided in two different work groups. The discussions were thereafter analyzed through a perspective analysis. The findings in this study shows that the social workers that participated had difficulties in defining threats and violence from clients because it was considered to be individual for every social worker. Furthermore, the study also shows that the social workers felt that threats and violence from clients came with the job and therefore had to accept it. Another finding the study showed is that the social workers tend to take responsibility for the threats and violence they were exposed from clients.

Titel: Att vårda under rädsla- en litteraturstudie om vårdpersonals upplevelser av hot och våld inom psykiatrisk vård. Bakgrund: Rapporter visar att hot och våld är vanligt förekommande inom vård och omsorg. Våld förekommer i alla delar av vården, men det finns vissa avdelningar som är mer utsatta för våld än andra, exempelvis psykiatrin. Det verbala och fysiska våldet skapar en otrygg miljö och kan ge allvarliga konsekvenser för både för personal och patienter. Syfte: Att beskriva vårdpersonals upplevelser av hot och våld inom psykiatrisk vård. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta artiklar med kvalitativ ansats. Dessa artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes. Resultat: Hot och våld orsakade starka känslor som rädsla och ilska hos vårdpersonal som påverkade arbetet och privatlivet negativt. Den otrygga arbetsmiljön utgjorde ett hot mot vårdpersonalens yrkesroll och självbild. Våld på en psykiatrisk avdelning ansågs oundvikligt, och vårdpersonals förmodades acceptera det som en del av arbetet. Våldet hanterades och förebyggdes med olika strategier, samtidigt som stöd från chefer var bristfälligt. Konklusion: Våld mot vårdpersonal inom psykiatri är ett relativt outforskat ämne som är i behov av mer forskning. vårdpersonalen blir lidande av fysiska och psykiska konsekvenser, som påverkar vårdandet av patienterna och vårdpersonalens hälsa. För att förbättra arbetssituationen krävs mer utbildning för vårdpersonal i hantering av våld. Nyckelord: Vårdpersonal, Psykiatri, Hot och våld, Arbetsrelaterat våld / Title: Working under fear- a literature review about nursing staff’s experiences of threat and violence in psychiatric care. Background: Reports show that threat and violence is a common phenomenon in healthcare. It appears in every part of healthcare, but some units are at more risk than others, for example psychiatric care. The verbal and physical violence creates an insecure work environment and can cause serious consequences for both personnel and patients. Aim: To describe psychiatric nursing staff’s perceptions of threat and violence in psychiatric care. Methods: A literature review based on eight qualitative articles. These articles were examined, analyzed and compiled. Results: Threat and violence caused strong emotional reactions, like fear and anger, among nursing staff that influenced the work and their private life. The unsafe work environment composed a threat to the nursing staff’s professional role and self image. It was percieved that violence were unavoidable, and that nursing staff were expected to accept violence as a part of the job. Violence were handled and prevented with different strategies, while manegement support were lacking. Conclusion: Violence against nursing staff in psychiatric care are a relatively unexplored subject in need of more research. Nursing staff are suffering both physical and psychological damage due to violence in the workplace, which also effects the care given to patients and the nursing staff’s own health. To improve the work situation the nursing staff need more education in handling violence. Keywords: Nursing staff, Psychiatry, Threat and violence, Workrelated violence