Studiens syfte är att undersöka och analysera hur hot och våld på särskilda boenden inom äldreomsorgen kan identifieras och hanteras av enhetschefer, samt vilken utbildning om våld i nära relation som kan erbjudas vårdpersonal. I studien har vi använt semistrukturerad intervjumetod då vi intervjuat fyra enhetschefer inom samma kommun i norra delen av Sverige. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys och resultatet presenterades under sju teman. Resultatet av vår studie visade att hot och våld var förekommande på särskilda boenden, det rörde sig om våldsamt och hotfullt agerande från både vårdpersonal och vårdtagare. Då vårdpersonal agerade våldsamt handlade det till största del om psykiskt våld, medan då vårdtagare agerade våldsamt handlade det främst om fysiskt våld. För att hantera uppkomsten av sådana situationer var det vanligaste tillvägagångssättet att öka kunskap om demenssjukdom och kognitiv nedsättning. Vidare visade studiens resultat att det rådde tydliga maktförhållanden mellan vårdpersonal och vårdtagare som speglades i det dagliga arbetet. Resultatet har även visat på att hot och våld på särskilda boenden kunde normaliseras till följd av skilda uppfattningar om innebörden av en hotfull eller våldsam situation.  Studiens slutsatser är att demenssjukdom och kognitiv nedsättning bland vårdtagare hade en stor betydelse vad gällde förekomsten och identifieringen av hot-och våldssituationer, tillvägagångssätt för hantering av sådana situationer, normalisering av hot och våld samt en stor betydelse vad gällde påverkan på maktförhållanden och kunskapsmöjligheter bland både vårdpersonal och vårdtagare. Vidare är en slutsats att våld i nära relation förekom på särskilda boenden, trots att det hot och våld som inträffade inte identifierades som det fenomenet av informanterna. Därav erbjöds vårdpersonal ingen utbildning gällande våld i nära relation.

Bakgrund: Världen över är hot och våld vanligt förekommande gentemot sjuksköterskor som arbetar på akutmottagningar. Hot och våld kan innebära allt från verbala trakasserier till fysiska övergrepp. Dess omfattning innebär en hälsorisk och säkerhetsrisk för sjuksköterskor och patienter och kan antas ge konsekvenser på omvårdnaden. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av hot och våld på akutmottagningar. Metod: Litteraturstudien baserades på tolv vetenskapliga artiklar av kvalitativ metod. Artiklarna inhämtades från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: De vetenskapliga studierna belyste sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av hot och våld på akutmottagningar från flertalet olika länder världen över. Resultatet bildade två huvudkategorier. Den första huvudkategorin var Hot och våld som en del av arbetet och bestod av två underkategorier Det nya normala och En ond cirkel. Dessa beskriver sjuksköterskornas upplevelser kring närvaron och normaliseringen av hot och våld på akutmottagningar. Den andra huvudkategorin var Påverkad av hot och våld som bestod av tre underkategorier En upplevelse av svek, En tappad gnista och En känsla av otrygghet. Dessa beskriver sjuksköterskors upplevelser och känslor av arbetsplatsvåld. Konklusion: Hot och våld mot sjuksköterskor på akutmottagningar upplevs ske ofta och påverkar sjuksköterskors hälsa fysiskt och psykiskt samt påverkar omvårdnadsarbetet negativt. Framgent behöver hot och våld uppmärksammas mer och sjuksköterskor utbildas och förebyggande strategier införas. / Background: Workplace violence is common worldwide towards emergency department nurses. Workplace violence can mean anything from verbal harassment to physical abuse. The prevalence magnitude implies a health and safety risk for nurses and patients and can be assumed to affect nursing. Aim: The aim of this literature review was to shed light on nurses' experiences of workplace violence in the emergency departments. Method: The literature review was based on twelve scientific articles using a qualitative method. The articles were obtained from the nursing focused databases Cinahl and PubMed. The articles were quality reviewed and analyzed. Results: The scientific studies highlighted nurses' experiences of threats and violence in emergency departments from several different countries around the world. The results formed two main categories. The first main category was Threats and violence as part of the work and consisted of two subcategories The New Normal and A Vicious Circle. These describe the nurses' experiences of the presence and normalization of threats and violence in emergency departments. The second main category was Affected by threats and violence which consisted of three subcategories A feeling of betrayal, A lost spark and A feeling of insecurity. These describe nurses' experiences and feelings of workplace violence. Conclusion: Threats and violence against nurses in the emergency departments is often experienced and affect nurses' well-being physically and mentally and negatively affects the nursing work. Onwards, threats and violence need more attention and nurses need to be trained and preventive strategies implemented.

Bakgrund Aggressivitet, hot och våld förekommer inom hälso- och sjukvården och är ett ökande problem, där en av de särskilt utsatta verksamheterna är akut- och ambulanssjukvård. Sjuksköterskors patientnära arbete gör att sjuksköterskor är en av de yrkesgrupper som löper högre risk att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen. Syfte Syftet med litteraturöversikten är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av aggressivitet, hot och våld inom akutsjukvård. Metod En strukturerad litteraturöversikt med inslag av metodologi som appliceras vid systematiska översikter genomfördes med 16 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2014-2023. Artiklarna inhämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat Resultatet visar att aggressivitet, hot och våld är frekvent förekommande och har därför normaliserats. För att hantera våldsamma situationer kan sjuksköterskor identifiera varningstecken för våld samt använda copingstrategier. Det förebyggande arbetet såsom utbildning i våldshantering och stöd från kollegor eller chefer är betydande för sjuksköterskors känsla av trygghet på arbetsplatsen. Både emotionella konsekvenser för sjuksköterskor och konsekvenser för omvårdnaden har identifierats. Slutsats Aggressivitet, hot och våld är vanligt förekommande inom akutsjukvården och är något som påverkar sjuksköterskor både på en personlig nivå och i sitt arbete. Eftersom förekomsten av aggressivitet, hot och våld är vanlig är det av stor vikt att detta uppmärksammas. Rutiner och riktlinjer för våldshantering skulle därmed kunna utvecklas på verksamhetsnivå för att stötta sjuksköterskan i sitt arbete. / Background Aggression, threats and violence occur in health care, and it is an increasing problem, where emergency care is one of the most exposed departments. Due to nurses’ close patient care they run a higher risk of being exposed to threats and violence in the workplace. Aim The aim of this literature review is to illustrate nurses’ experiences of aggression, threats and violence in emergency healthcare. Method A structured literature review with elements of the methodology applied in systematic reviews was conducted with 16 scientific articles, published between 2014-2023. The databases used to obtain the articles were CINAHL and PubMed. Results The results show that aggression, threats and violence occur frequently and have therefore been normalized. To handle violent situations, nurses can identify warning signs of violence and use coping strategies. Preventive work such as education in violence management and support from colleagues or managers is significant for nurses’ sense of security in the workplace. Both emotional consequences and consequences for nursing care have been identified. Conclusions Aggression, threats and violence are common in emergency healthcare and affects nurses both on a personal level and in their work. Since the occurrence of aggression, threats and violence is common, it is of great importance that this is being acknowledged. Routines and guidelines could thus be implemented at management level to support the nurses in their work.

Studien syftade till att undersöka vilka erfarenheter socialsekreterare har av otillåten påverkan samt hur de hanterar otillåten påverkan vid myndighetsutövning. Två gruppintervjuer genomfördes med tre socialsekreterare i respektive grupp samt en enhetschef i en av grupperna. Resultatet av studien visade att socialsekreterare har erfarenheter av otillåten påverkan från klienter och att den vanligaste formen är skuldbeläggande och verbala hotelser. Resultatet visade även att socialsekreterarna hanterar otillåten påverkan genom att vara professionell i sin yrkesroll och försöka förklara varför klientens situation ser ut som den gör och att ha ett lösningsorienterat tillvägagångssätt. Överlag ansåg majoriteten av socialsekreterarna att det kollegiala stödet är viktigt vid fall av otillåten påverkan. Det förekom skillnader i socialsekreterarnas resonemang som diskuterades och analyserades i studien. Analysen utfördes med hjälp av Foucaults maktteori, copingstrategier och KASAM för att lyfta fram olika aspekter av otillåten påverkan samt få en bredare förståelse för huruvida socialsekreterare hanterar otillåten påverkan.

Svensk socialtjänst, och framför allt socialsekreterare inom barn och unga är idag i blickfånget på grund av desinformationskampanjer på sociala medier.Desinformationskampanjerna består av ryktesspridning som uttrycker att socialsekreterare kidnappar barn utan stöd i lagstiftning. Detta har eskalerat och medför att socialsekreterare hamnar i hotfulla situationer. Forskning visar attdesinformationskampanjer, hot och våld mot socialsekreterare är ett problem i samhället och påverkar demokratiska processer. Det framgår att det kan öka risken för att medborgare inte får, eller vågar söka hjälp hos socialtjänsten. Syftet med studien var därav att undersöka om desinformationskampanjer och hot och våld på sociala medier, riktade mot socialtjänst påverkar myndighetsutövningen hos socialsekreterare, och iså fall hur. Studien genomfördes utifrån kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod och utfördes digitalt via Teams. Urvalet bestod av två socialsekreterare och en enhetschef med erfarenhet av myndighetsutövning inom individ- och familjeomsorg, barn och unga. Empirin analyserades med tematisk analys utifrån Michael Lipskys teori om Street-Level Bureaucracy - gräsrotsbyråkrati medbegreppet handlingsutrymme som en lins. I resultatet framgår att socialsekreterares myndighetsutövning, utredningsprocesser och handlingsutrymme påverkas av desinformationskampanjer och hot och våld på sociala medier. Slutsatser som dras är att arbetet med att mota desinformation är tidskrävande och påverkar socialsekreteraresandra arbetsuppgifter. Hot, våld och uthängning leder till rädsla vilket kan ställarättssäkerheten på sin spets. Det resulterar även i ett mer begränsat handlingsutrymme vilket påverkar socialsekreterares arbete. Sammantaget påverkar detta hela myndighetsutövningen på olika sätt.

Bakgrund: Hot och våld rapporteras öka mot samhällsnyttig personal och sjuksköterskor på akutmottagningar är den mest drabbade yrkeskategorin. Sjuksköterskorna beskriver att de dagligen är utsatta för hot och våld där patienter och anhöriga är utövarna.Våldspredisponeradefaktorer är väntetider och missnöje över de medicinska bedömningar som görs. Konsekvenserna är mångfacetterade och drabbar både sjuksköterskan och patientsäkerheten.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av hot och våld på akutmottagningar.Metod: Litteraturstudiens metod baseras på kvalitativ design i syfte att utforska upplevelser av ett fenomen. Den analysmetod som användes var kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Resultatet bygger på 12 vetenskapliga artiklar som analyserats och genom dessa har två huvudkategorier identifierats och som sedan fick två respektive tre underkategorier. De två huvudkategorierna var hot och våld som en del av yrket & konsekvenser av hot och våld.Konklusion: Sjuksköterskor har liknande upplevelser av hot och våld på arbetsplatsen och de efterföljande konsekvenserna. Organisatoriska faktorer behöver ses över och inställningen till att anmäla hot och våld behöver förändras för att fenomenet ska åskådliggöras och prioriteras. Då hot och våld mot sjuksköterskor är en möjlig faktor att lämna arbetsplatsen och professionen bör det ligga i allas intresse att bryta utvecklingen. / Background: Threats and violence are reported to increase against socially useful staff and nurses in emergency departments are the most affected professional category. Nurses describe that they are exposed to threats and violence on a daily basis where patients and relatives are the practitioners. Factors predisposing to violence are waiting times and dissatisfaction with the medical assessments that are made. The consequences are multifaceted and affect both the nurse and patient safety.Aim: The purpose of the literature review was to describe nurses' experiences of threats and violence in emergency departments.Method: The method of the literature review is based on qualitative design with the aim of exploring experiences of a phenomenon. The analysis method used was qualitative content analysis.Results: The results are based on 12 scientific articles that were analyzed and through these two main categories have been identified, each received two and three subcategories. The two main categories were threats and violence as part of the profession & consequences of threats and violence.Conclusion: Nurses have similar experiences of threats and violence in the workplace and the consequences made of. Organizational factors need to be reviewed and the attitude towards reporting threats and violence needs to change in order for the problem to be illustrated and prioritized. Since threats and violence against nurses are a possible factor in leaving the workplace and the profession, it should be in everyone's interest to break the trend.

Hot- och våldssituationer har generellt blivit ett mer förekommande fenomen i samhället, som påverkar ambulanssjuksköterskorna då de riskerar hamna i situationer som medför att de blir utsatta för hot och våld. Samverkan med polis i hot- och våldssituationer har därför blivit allt viktigare för både omhändertagandet av en patient i hot-och våldssituationer men även för ambulanssjuksköterskornas arbetsmiljö. Det finns sparsamt med tidigare kunskap om ambulanssjuksköterskors upplevelser i dessa situationer därav intresset till föreliggande studie. Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av samverkan med polis under hot-och våldssituationer. Genom intervjuer insamlades upplevelser från sju ambulanssjuksköterskor verksamma i Västra Götaland. Intervjuerna analyserades enligt Elo och Kygnäs (2008) metod för kvalitativ innehållsanalys. Dataanalysen genererade tre generiska kategorier; Kommunikationens betydelse för samverkan med polis, Samverkans betydelse för patientsäkerheten och Samverkans betydelse för den egna säkerheten. I resultatet framkom att kommunikationen var betydande för att samverkan mellan ambulanssjuksköterskorna och polisen skulle fungera. Det sågs en väsentlig skillnad mellan radiokommunikationen på talgruppen RAPS och den verbala kommunikationen på insatsplats. I situationer när samverkan var bristande på grund av otillräcklig kommunikation riskerade patientsäkerheten att äventyras, vilket resulterade i att ambulanssjuksköterskorna inte vågade åka fram till en hot-och våldssituation utan stöd av polis. Konsekvensen kunde bli en fördröjning eller utebliven vård, vilket riskerade ett lidande för patienten. Gemensamma samverkansövningar ansågs kunna vara en framgångsfaktor för att erhålla ökad förståelse om varandras professioner och arbetssätt. För att främja framtida samverkansinsatser under hot- och våldssituationer och tillsammans kunna stärka patienten i att eftersträva hälsa samt upprätthålla en säker och trygg arbetsmiljö.

<p>Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.</p>

Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.

<p>Tidningstjänst i Karlstad med omnejd har till uppgift att distribuera ut morgontidningar till prenumeranter vilket utförs av 98 ordinarie anställda tidningsbud. I den här uppsatsen är det just intresset för buden och deras arbetssituation som undersökningen handlar om. Utgångspunkten för studien, vilken genomfördes senhösten 2004 var ett stort antal teorier inom skilda områden så som arbetsvillkor och sömn. Med hjälp av teorierna skapades några av de kategorier och frågor som ställdes i de olika metoder vilka användes för att kunna besvara undersökningens frågeställning med tillhörande delfrågor. Metoder vilka tillämpades var observation, intervju och enkät vilka gav möjlighet att uppfylla syftet med studien. Syftet var att försöka uppleva, beskriva, förklara och förstå tidningsbudens arbetssituation samt lämna förslag på konkreta åtgärder för att försöka få rätsida på eventuella brister i tidningsbudens arbetssituation.</p><p>Undersökningens resultat visade bl.a. att budens sociala nätverk bidragit till en anställning påbörjats liksom ekonomiska incitament. Även om flertalet värderar arbetstiden högt tycks det vara allt för jobbigt i längden att också behöva arbeta på lördagarna vilket återspeglar sig i personalomsättningen som uppgår till 19 procent. Bland de förslag respondenterna lämnar för att reducera denna siffra kan nämnas att en förbättrad introduktion måste till och att personalen uppmuntras för sin arbetsinsats i större grad. En stor del av arbetstiden arbetar buden i ensamhet. Detta då 66 procent har en social kontakt från noll till fem procent av arbetstiden. Denna ensamhet verkar dock en klar majoritet (96 %) uppleva som positiv. Arbetet som bud tycks även gå att kombinera med det övriga livet. Framförallt verkar kvinnor ha väl utarbetade strategier för att exempelvis ekvationen arbete/familj ska få sin lösning. Det verkar även som om buden har en utarbetad sömnstrategi. Detta då sju av tio bud sover två gånger per dygn. Dock sover fyra av tio bud under sex timmar per dygn vilket påverkar hälsan negativt, exempelvis har denna grupp koncentrationssvårigheter.</p><p>Arbetsvillkoren utmärks av höga krav, hög egenkontroll och ett högt socialt stöd vilket gör att majoriteten av buden har de bästa jobben, kollektivt aktivt arbete (33 %) medan 13 procent har de sämsta jobben, isolerat högstressarbete. Tidningsbudens fysiska hälsa talar om att ryggbesvär är vanligast (73 %). Oavsett värkproblem besväras 93 procent av värk. Den psykiska hälsan tycks vara något bättre då 89 procent uppvisar psykosomatiska besvär exempelvis huvudvärk. En del av tidningsbudens ohälsa, framförallt de fysiska besvären kan avhjälpas med de arbetshjälpmedel som erbjuds. Dock visar resultatet att som bäst 57 procent använder sig av handskar i arbetet. Att hjälpmedlen används i begränsad omfattning syns också i siffror över sjukfrånvaron. Detta då 21 procent av buden varit sjukfrånvarande minst två gånger under det senaste året vilket bl.a. kan ha orsakats av ryggbesvär (80 %). Samtidigt kan det konstateras att 46 procent av buden varit sjuknärvarande under motsvarande tidsperiod. Vanligen går man till arbetet trots psykosomatiska besvär (92 %). Resultaten visar också att mer än vart fjärde bud (26 %) har varit utsatt för hot och våld. En möjlighet för att minska risken skulle kunna vara dubbelbemanning samt att utbildning gavs om hur man hanterar hot och våldssituationer. Av de vilka drabbats är det vanligt att man efter händelsen i första hand fått hjälp från arbetsledningen (63 %) samt arbetskamraterna (38 %). Dock visar det sig att över hälften (56 %) inte fått någon hjälp alls. I denna grupp hade 20 procent sömnsvårigheter. För dem vilka fick hjälp hade ingen sömnsvårigheter.</p><p>Utifrån resultaten vilka gäller för tidningsbuden i Karlstad med omnejd kunde undersökningens frågeställning besvaras. Detta resulterade i att undersökningens syfte kund uppfyllas. Sammantaget ger uppsatsen en röst åt dem vilka arbetar som tidningsbud och hur de förstår sin arbetssituation samt livstillvaro.</p>