No description available.

Problem Ideation in group is used by many, often as a tool for creating new and innovative ways to solve problems and creating change. Groups may have difficulties to move from the phase of inspiration to the phase of ideation, if information and ideas aren’t defined in the team. The authors claim that this process can be helped by providing practical tools that are adapted and tested for the purpose. The reason is to foster concretization of volatile thoughts in form of inspiration and information. Purpose The study aims to investigate how Storyboard as a tool can be used to concretize thoughts and inspiration in a group before ideation. Method In order to collect empirical data the authors along with four other facilitators, conducted 24 DO TANK:s for the innovation contest Smart Lunch. The empirical data where then analyzed using theories related to the topic. To obtain further empirical information the authors conducted a open dialogue with the other facilitators. Conclusions The study shows that it’s possible to use Storyboard as a tool for specifying and collect a group’s thoughts before ideation. Furthermore the authors consider that the use of Storyboard enables a more efficient ideation as the groups becomes more focused when they’ve defined their thoughts. / Problemformulering Idégenerering i grupp används idag av många, ofta som ett verktyg för att kunna skapa nya och innovativa sätt för att lösa problem och skapa förändring. Det finns svårigheter för grupper att gå från det som författarna kallar inspirationsfasen vidare till idégenereringsfasen, då information och tankar fortfarande inte är fastställda. Författarna menar att denna process går att underlätta genom att tillföra konkreta verktyg anpassade och testade för idéutvecklingsprocessernas olika faser. Anledningen är att främja konkretisering av flyktiga och svårtolkade tankar i form av inspiration och information. Syfte Studiens syfte är att undersöka hur verktyget Storyboard, tidigare använt inom filmindustrin kan användas som konkretiseringsverktyg inför en idégenerering i en gruppkonstellation? Metod För att samla in empirisk data har författarna, tillsammans med fyra andra facilitatorer, genomfört 24 st. DO TANK:s för innovationstävlingen Smart Lunch. Detta empiriska material har sedan analyserats med hjälp av teorier kopplade till ämnet. För att få ytterligare empirisk information har författarna utfört en öppen dialogintervju med facilitatorerna. Slutsatser Studien visar att det med fördel går att använda verktyget Storyboard för att konkretisera och samla en grupps tankar inför en idégenrering. Vidare anser författarna att detta möjliggör en effektivisering av idégenrereringsprocessen då denna blir mer fokuserad när gruppen är enig.

No description available.

Som en direkt reaktion på företagsskandalerna kring millennieskiftet började arbetet med att materialisera olika idéer för hur den finansiella datan kan kvalitetssäkras. Paul Sarbanes och Michael Oxleys arbete resulterade i Sarbanes-Oxley Act (SOX) och kom att bli det regelverk som antogs den 30 juli 2002. Lagen förespråkar starkt att företagen ska stärka den interna kontrollen över de finansiella data som ligger till grund för de finansiella rapporterna.Företag som är noterade på den amerikanska börsen är idag skyldiga att följa lagen och detsamma gäller deras dotterbolag i hela världen. Det har inneburit att lagen har fått en global betydelse för finansmarknaden och påverkar även företag här i Sverige. Det svåraste för företagen har varit att ta till sig lagen. Ett sätt har varit att översätta den till något som företaget kan applicera, en form av verktyg. För att en organisation ska adoptera ett verktyg ska det ha olika egenskaper; bland annat skall det vara modernt och effektivt. Verktyg som kan användas vid implementeringen av SOX är Committe of Sponsoring Organzations of the Treadway Commission (COSO) och Control Objectives for Information and related Technology (COBIT). De här verktygen har riktlinjer för hur ledningen ska utforma den interna kontrollen samt hur de ska uppföljas. Att bibehålla säkerheten på den interna kontrollen har blivit en planeringsfråga för ledningen och en process som kräver kontinuerligt arbete och uppföljning. Det här har fört våra tankar till att ta reda på hur efterarbetet med SOX-regleringen har skett inom IT-verksamheten bland företag.Uppsatsens syfte är att analysera företagsledningars förmåga att översätta SOX och uppföljningen av lagen för att säkerställa en god intern kontroll. Syftet är även att analysera företagsledningars förmåga att upprätta en god nivå av IT Governance samt att bidra för teoriutvecklingen på området. För att uppfylla vårt syfte har vi använt oss av en abduktiv och kvalitativ metod för att samla in data, datan har sedan bearbetats genom en narrativ metod. Dedata som vi har samlat in har delvis utgjorts av vetenskapliga artiklar och intervjuer med relevanta personer.Vis a vid teoriutvecklingen är det akademiska bidraget med den här att det inte finns och inte heller kommer att finnas några modeller för hur SOX ska implementeras i en organisation. Utifrån organisationens unika situation måste ledningen vara handlingskraftig och översätta SOX till riktlinjer och policys som identifierar organisationen. Till hjälp kan ledningen använda sig av ramverk som COSO och COBIT. Den bör också sträva efter att ha en hög nivå av IT Governance.Lever företaget inte upp till de legitimitetskrav och mode som samhället kräver kan det få förödande konsekvenser och företagets överlevnad kan sättas på spel. / Uppsatsnivå: D

In this thesis, we have analyzed the Swedish debate about whether to impose a national canon, and make it compulsory in school curricula. Cecilia Wikström, a Liberal MP in Sweden, made the suggestion in July 2006, and the focus of our analysis is the subsequent debate during July and August 2006. Our materials are polemical articles from three Swedish newspapers, which we have examined to find the main ideas and arguments behind the various standpoints. Three issues have been our main focus; first, we have analyzed which concepts of culture the various debaters have used, where we have seen a difference between an anthropological and an aesthetical concept, but, surprisingly, found that there isn’t a very strong correlation between an aesthetical concept of culture and being pro-canon, or between an anthropological concept of culture and being anti-canon. Secondly, we have analyzed how the different arguments in the debate related the political ideas, in this case “Nationalism”, ”A will to broaden the current canon”, and “Reach out to disadvantaged children” with literature. According to nationalism we could, in some cases, even identify right populist tendencies. The third issue that we have analyzed is how the various arguments relate to three different cultural rationales made up by Danish cultural sociologist Dorte Skot-Hansen. These three rationales are humanistic rationale, focusing on giving all people in a society access to “good” culture, a sociological rationale focused on giving different social groups the ability to express their own culture, and an instrumental rationale where a main focus of cultural policy is becoming visible, and generating profit or things not directly related to culture itself. We found, not surprisingly, that the sociological rationale was dominated by actors against canon, and that pro-canon actors belonged to the humanistic rationale. / Uppsatsnivå: D

No description available.

No description available.

<p>I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som <em>intellektuell verksamhet</em>.<em> </em>Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser.</p><p>Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras.</p><p>Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework<em>, </em>Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework<em> </em>och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory<em>.</em> De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga <em>sociala konstruktioner, </em>som både är förankrade i<em> och </em>organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv.</p><p>I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de <em>kognitiva låsningar</em> som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk <em>maktanalys</em>.</p><p>Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna <em>gör</em> med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är <em>språk</em>, <em>kommunikation</em> och <em>samtal</em>: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor.</p><p>Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.</p>

I den snabbt växande litteraturen om idéer i policyprocessen, som ibland kallats ”the ideational turn” tänker man sig ofta att idéer och språk styr politikens aktörer, snarare än styrs av dem. Hur politiska problem formuleras styr vilka lösningar som ter sig rimliga. Intresset riktas mot politik som intellektuell verksamhet. Dessutom tänker man sig att de resulterande tänkesätten kring problem och lösningar – tolkningsramarna eller problembilderna – tenderar att börja leva sitt eget liv, och utanför aktörernas direkta kontroll påverka det politiska beslutsfattandet. Påståenden om verkligheten och värderingspåståenden blir alltså med ett sådant perspektiv väsentliga, eftersom de antas utgöra utgångspunkt och ram för den fortsatta formuleringen av den offentliga politiken. De stänger in och riktar blicken. I den här avhandlingen ska ett antal teorier, med stor tilltro till slagkraftiga idéers förmåga att styra och organisera tanke och handling vid utformning och upprätthållande av offentlig politik, skärskådas och prövas teoretiskt. Målet är att urskilja huruvida dessa innehåller empiriskt prövvärda teoretiska påståenden om idéers funktion i policyprocesser. Med utgångspunkt i en teorigenomgång argumenterar jag för att det verkar rimligt att förvänta sig att stabila eller instängande idéstrukturer hänger samman med stabil interaktion i policyprocesser. I så fall är det likaledes rimligt att undersöka hur reproduktion av idéer, och tröghet i förändring av policy, förhåller sig till det sätt på vilket politiken och policyproduktionen är organiserad. Ett sådant perspektiv innebär alltså att policyproduktion bör undersökas utifrån de organisatoriska och institutionella villkor som präglar den konkreta intellektuella verksamhet som krävs för att policybeslut ska materialiseras. Teorier som tycks svara mot detta krav är Maarten Hajers Discourse Coalition Framework, Paul Sabatier och Hank Jenkins-Smiths Advocacy Coalition Framework och Frank Baumgartners och Bryan Jones Punctuated Equilibrium Theory. De valda teoretikerna beskriver idéer som mer eller mindre trögrörliga sociala konstruktioner, som både är förankrade i och organiserar policyprocessen – även om de inte själva uttrycker det så. De kan alltså ses som olika teoribildningar inom samma teoriperspektiv. I avhandlingen identifieras flera problem i detta teorperspektiv. De handlar alla om de kognitiva låsningar som teorierna förutsätter som förklaringar till stabil policyproduktion. Jag menar att teorierna, för det första, inte på ett tillfredställande sätt lyckas lösa struktur-aktörproblemet utan glider mellan en föreställning om individen som ömsom strukturernas slav och ömsom dess herre, mer beroende på vad som behövs för att lösa förklaringsekvationen än på vad som verkar rimligt och troligt. För det andra ifrågasätter jag, mot bakgrund av det begränsade sociala sammanhang som en policysektor oftast är, rimligheten i att anta att det normala är att den diskurs som präglar ett politikområde förmår definiera världen för policyprocessens aktörer. För det tredje argumenterar jag för att sättet att beskriva de politiska aktörerna som i tanken ”infärgade” av en organisatoriskt, institutionellt eller socialt förankrad diskurs begränsar möjligheten att göra policyanalys till politisk maktanalys. Ett särskilt kapitel ägnas därför åt olika möjligheter att konceptualisera idéstrukturernas relation till aktörerna i policyprocesser. Detta hänger också ihop med förståelsen av makt. Jag menar nämligen att frågan om vad idéstrukturerna gör med aktörerna i policyprocessen är nära sammankopplad med hur vi ska förstå maktrelationerna i denna process. I centrum för avsnittet står den idéernas sociala praktik som är språk, kommunikation och samtal: den språkliga praktik där idéer kommer till uttryck. Frågan som ställs i detta kapitel är om det finns andra sätt än teoriernas antagande om ”kognitiv inlåsning” att tala om politiska idéer som en faktor för makt och inflytande. Detta i sin tur beror på huruvida det finns alternativa sätt att förstå idéstrukturers effekter på policyprocessens aktörer. Och om det går att på ett rimligare och mer konsistent sätt beskriva hur idéer kan skapa maktrelationer, kan vi därmed omvärdera Baumgartner och Jones, Sabatier och Jenkins Smiths, och Hajers teorier i ljuset av dessa insikter? I föreliggande text argumenterar jag för att svaret är ja på båda dessa frågor. Det nästföljande kapitlet ägnas därför åter dessa teorier, nu med fokus på hur de ska prövas empiriskt. Jag diskuterar dels olikheter mellan teorierna beträffande vilka konkreta arenor och aktörer de menar spelar roll för stabilitet i och förändring av policy, dels hur dessa påståenden kan ”översättas” till en prövning i svensk kontext. Diskussionen summeras i ett antal ur teorierna härledda prövbara, delvis konkurrerande, påståenden om hur idéer strukturerar policyprocessen. Det femte avslutande kapitlet summerar hela avhandlingen.

No description available.