<p>Syftet med denna studie är att belysa bostadsområdets betydelse för hur svenska ungdomar med invandrarbakgrund uppfattar sig själva, sin identitet, sina sociala livsvillkor och sina framtidsmöjligheter. Denna studie är en jämförande studie mellan två ungdomsgrupper. Varav fyra bor i så kallade marginaliserade och stigmatiserade förorter och de andra fyra är bosatta i förorter och innerstan. Uppsatsens metod bygger på kvalitativa forskningsintervjuer med åtta respondenter, alla boende i Stockholms län. Analysen har skett utifrån det intersektionella perspektivet och den symboliska interaktionismen. Ungdomar i den här studien har visat att det är av mindre betydelse för dem var i staden de bor när det gäller att vara utsatt för diskriminerande handlingar och egen framtidstro. Gällande uppväxten i förort, innerstan kontra en så kallad stigmatiserad och marginaliserad förort så är det inte enbart regionala skillnader som satt prägel och stämpel på respondenterna och deras syn på livet. Ungdomars egna attityder, värderingar, normer och perspektiv har enligt den här studien till stor del formats utifrån hur de <em>upplevt</em> sitt bostadsområde och sig själva.</p>

<p>Syftet med detta arbete är att belysa neopaganers religiositet i en relevant samhällskontext där religion blivit något personligt och nästintill tabubelagt. Med en fenomenologisk forskningsansats har fem neopaganers upplevelser studerats ifråga om hur de i dagens Sverige skapar och upprätthåller sina religiösa identiteter. I ljuset av Geertzs resonemang om religion som ett kulturellt system av meningsfulla symboler har jag beskrivit neopaganernas livsvärldar och med hjälp av Jenkins teori kring social identitet som förklaringsmodell har jag analyserat skapandet och upprätthållandet av informanternas religiösa identiteter. </p><p>Slutligen har det framkommit att neopaganer endast har möjlighet att skapa och upprätthålla religiösa identiteter i och genom sin kollektiva neopaganska identitet då det i dagens samhälle ges ett större erkännande till organiserade grupper än till individer. De skapar och upprätthåller sina neopaganska identiteter genom att umgås med likasinnade och skapa identitetsprospekt utifrån vilken publik de vänder sig till. Dessa prospekt har visat sig i hög grad variera och kan ibland innebära att den religiösa identiteten knappast ens skymtas men också att identiteten ibland klart och tydligt markeras med diverse symboler, alla utmärkande neopaganska. Det är publikens förförståelse kring neopaganism som avgör vilken typ av identitetsprospekt som presenteras och detta har fått som konsekvens att neopaganerna blivit relativt anonyma i det offentliga då allmänheten saknar god förförståelse.</p>

Syftet med detta arbete är att belysa neopaganers religiositet i en relevant samhällskontext där religion blivit något personligt och nästintill tabubelagt. Med en fenomenologisk forskningsansats har fem neopaganers upplevelser studerats ifråga om hur de i dagens Sverige skapar och upprätthåller sina religiösa identiteter. I ljuset av Geertzs resonemang om religion som ett kulturellt system av meningsfulla symboler har jag beskrivit neopaganernas livsvärldar och med hjälp av Jenkins teori kring social identitet som förklaringsmodell har jag analyserat skapandet och upprätthållandet av informanternas religiösa identiteter. Slutligen har det framkommit att neopaganer endast har möjlighet att skapa och upprätthålla religiösa identiteter i och genom sin kollektiva neopaganska identitet då det i dagens samhälle ges ett större erkännande till organiserade grupper än till individer. De skapar och upprätthåller sina neopaganska identiteter genom att umgås med likasinnade och skapa identitetsprospekt utifrån vilken publik de vänder sig till. Dessa prospekt har visat sig i hög grad variera och kan ibland innebära att den religiösa identiteten knappast ens skymtas men också att identiteten ibland klart och tydligt markeras med diverse symboler, alla utmärkande neopaganska. Det är publikens förförståelse kring neopaganism som avgör vilken typ av identitetsprospekt som presenteras och detta har fått som konsekvens att neopaganerna blivit relativt anonyma i det offentliga då allmänheten saknar god förförståelse.

Syftet med denna studie är att belysa bostadsområdets betydelse för hur svenska ungdomar med invandrarbakgrund uppfattar sig själva, sin identitet, sina sociala livsvillkor och sina framtidsmöjligheter. Denna studie är en jämförande studie mellan två ungdomsgrupper. Varav fyra bor i så kallade marginaliserade och stigmatiserade förorter och de andra fyra är bosatta i förorter och innerstan. Uppsatsens metod bygger på kvalitativa forskningsintervjuer med åtta respondenter, alla boende i Stockholms län. Analysen har skett utifrån det intersektionella perspektivet och den symboliska interaktionismen. Ungdomar i den här studien har visat att det är av mindre betydelse för dem var i staden de bor när det gäller att vara utsatt för diskriminerande handlingar och egen framtidstro. Gällande uppväxten i förort, innerstan kontra en så kallad stigmatiserad och marginaliserad förort så är det inte enbart regionala skillnader som satt prägel och stämpel på respondenterna och deras syn på livet. Ungdomars egna attityder, värderingar, normer och perspektiv har enligt den här studien till stor del formats utifrån hur de upplevt sitt bostadsområde och sig själva.

Att undervisa i historia kräver att eleverna stärker sitt historiemedvetande och sin identitet genom undervisningen. Enligt Skolverkets styrdokument ska skolan hjälpa till att skapa ”en trygg identitet och medvetenhet” för elevernas personliga och kollektiva identitet. Historieundervisningen ska hjälpa elever använda och tolka ämneskunskapen från olika perspektiv. Undervisningen ska utveckla elevernas historiemedvetandegenom att lära dem hur historia används och lära dem ge ”uppfattningar om framtiden”,menar Skolverket. Vad det kräver av historielärare och hur det ser ut i klassrummet är vad detta examensarbete kommer handla om. Historiedidaktiska begrepp och teorier ligger som grund för min undersökning. För att undersöka hur undervisningen kan stärka historiemedvetandet och identitetsutvecklingen har kvalitativa intervjuer genomförts. Intervjupersonerna är fyra gymnasielärare som undervisar historia i Skåne. Resultaten visar att lärarna fokuserar på att koppla elevernas historiekultur till historiska berättelser, via olika forum och perspektiv. Resultaten visar även att elevernas historiemedvetande och identitetsutveckling påverkas av lärarens förmåga att göra undervisningen meningsfull. Resultaten visar slutligen att skolan behöver vara en trygg och social plats för eleverna.

Detta arbete ägnar sig främst till alla lärare i grundskolan som undervisar i de samhällsorienterande ämnena, främst i religion. Under vår verksamhetsförlagda utbildning och vid arbete på diverse skolor har vi kunnat identifiera ett problem som är knutet till lärares identiteter och religionsundervisning. Syftet med detta arbete är att undersöka interaktionen mellan lärares identitetsarbete och religionsundervisning i hopp om att göra lärare medvetna om vikten av reflektion. Syftesformuleringen väcktes som en respons på lärares uttryck för deras erfarenheter i praktiken. Med beaktande av händelser i vår omvärld och samhällets förändrade dynamik blir det högst relevant att lärare visar medvetenhet för sitt identitetsarbete genom att synliggöra för sig själv hur deras kulturella bakgrunder och tro återspeglas i undervisningen.  Identitet, identitetsarbete och levnadsberättelser utgör centrala delar i detta arbete och är en förutsättning för besvarandet av arbetets frågeställningar. Semistrukturerade intervjuer gjorde det möjligt att undersöka sju lärares upplevelser av hur deras identitetsarbete påverkar religionsundervisningen. Analysen gjordes med hjälp av en tematisk analys med olika teman. Resultatet visade att identitetsarbete är viktigt och nödvändigt, men att det kan se olika ut. Detta beror på deras förståelse av sig själva och vilken plats deras personliga identitet får i undervisningen. Genom resultatet uppmärksammas även att identitetsarbete är en förutsättning för att lärares personliga värderingar ska kunna stå i linje med det yrkesmässiga ansvaret. Vidare fastställdes att levnadsberättelserna hade en stor påverkan på utformandet av den personliga identiteten där deras tidigare erfarenheter och värderingar kom till uttryck. Slutsatsen tyder på att lärarens självbild är kärnan i att kunna bedriva en icke-konfessionell undervisning. Det framgår även att det krävs en medveten reflektion för att kunna integrera personliga värderingar i det professionella tänkandet då lärares religiösa övertygelser inte kan uteslutas.

Denna uppsats är en litteraranalys av romanen Tiššārī av Inaam Kachachi. Analysen undersöker begreppet identitet och vad som bidrar till stärkandet av det, beroende på erfarenheterna man har varit med om. Metoden för analysen av denna roman är narratologi där strukturen i texten studeras närmare med fokus på ordningen av händelser samt vem berättaren av romanen är. Resultatet som har uppnåtts är att det finns flera irakiska identiteter som presenteras i olika tidsepoker och ur olika karaktärers perspektiv. Denna analys visar även vikten av kollektiva minnen som huvudkaraktären återberättar för att bidra till bevarandet och vidarebyggandet av den irakiska identiteten.

Syftet med föreliggande uppsats är tredelat. Den första delen behandlar hur deltagarna, som alla är tjejer med förortsbakgrund, använder och uppfattar företeelserna förortsslang och förorts­svenska. Den andra delen syftar till att ge en bild av hur hemförorten uppfattas och vilka faktorer som kan påverka användningen av förortsslang. Den tredje delen belyser sambandet mellan språk och identitets­­­skapande. Materialet består av fyra fokusgruppsamtal med sammanlagt 15 deltagare från en gymnasieskola i en Stockholmsförort. Undersökningen visar att deltagarna upplever att förortsslangen bidrar till en gemenskap. Den framstår som en språklig kompetens och en språklig resurs inom förorten. Utanför förorten blir förortsslangen däremot stigmatiserande, vilket bidrar till språklig medvetenhet och anpassning. Deltagarna berättar om vilka olika förväntningar det finns inom den talgemenskap som finns i förorten avseende tjejers respektive killars användning av slang. De upplever att de exkluderas från majoritetssamhället på grund av skillnader i språk och bakgrund (etnisk/kulturell/religiös). Genom att utmana en rådande genusordning och majoritets­samhällets negativa förväntningar utövar deltagarna egenmakt.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur elever på musiklinjen skapar och utvecklar identitet genom sitt huvudinstrument. Jag ville undersöka hur relationen mellan musikstudent och huvudinstrument tedde sig och vilken betydelse denna relation fick för dem som individer. Min huvudfråga var; vilken relation har elever på musiklinjen till sitt huvudinstrument elgitarr och vilken betydelse har det för deras identitetsskapande? Jag  valde ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt där identitet ses som något som skapas i en social kontext. Genom att hålla kvalitativa intervjuer med tre elever med elgitarr som huvudinstrument, samt en kvantitativ enkätundersökning undersökte och analyserade jag denna relation. Den kvantitativa undersökning granskade elever från flera instrumentgrupper vilket gjorde det möjligt att också jämföra olika grupper. Fokus låg dock på att utforska identitetsskapande hos studenter med elgitarr som huvudinstrument. I resultatet presenteras det insamlade materialet och en sammanfattande analys görs utifrån några olika teman som utkristalliserades. Det visade sig att gymnasieelever har ett starkt reflexivt förhållningssätt till sin omvärld och är djupt medvetna om hur deras musicerande förhåller sig till den. Relationen till deras huvudinstrument visade sig vara betydelsefull, där möjligheten att uttrycka känslor var en stark drivkraft till att spela elgitarr. Att uttrycka känslor visade sig för eleverna vara lika med att uttrycka identitet. Trots det starka förhållandet mellan huvudinstrument och identitet ville de flesta eleverna definiera sig som musiker. Detta har sin förklaring i en ovilja att klassificera och definiera sig i musikaliska sammanhang då man i det senmoderna samhället vill känna sig kreativ och föränderlig. Med att klassificera sig riskerar man också att förlora frihet och tillgång till andra musikaliska territorier.

Mitt syfte är att undersöka ”vita” svenska muslimers självbild i relation till omvärldens bild av dem i Sverige. Centrala frågor är: Hur identifierar sig de intervjuade? Hur beskriver de omvärldens bild av dem som muslimer? Hur hanterar de den beskrivna omvärldsbilden? Jag har intervjuat fyra män, varav tre är uppväxta i Sverige och en är växelvis uppväxt i Japan och Sverige med svenska föräldrar. Jag använder mig av ett postkolonialt teoretiskt perspektiv och använder mig av verktyg från detta fält. Jag har kommit fram till att informanternas identitetspositioner varierar situationellt och att de intervjuade förhåller sig till diskurser både hos den icke-muslimska omgivningen, diskurser hos andra muslimer och gentemot mig som intervjuare. Jag har sett att klädsel är en viktig markör för muslimsk identitet. Ett annat resultat av min studie som jag har sett är att de intervjuade använder sig av olika strategier för att bemöta stereotypa föreställningar från omvärlden. Det framkommer kritik mot media för att de inte utför sitt arbete vid skildringen av islam och muslimer och även kritik mot andra delar av samhället. / <p>HT 2015</p>