Problemformulering: Hur kan tjänste- och tillverkningsföretag arbeta med styrning av intangibles? Syfte: Uppsatsens syfte är att beskriva om och hur tjänste- och tillverkningsföretag arbetar med styrning av intangibles. Styrningen fokuseras och beskrivs utifrån mått och mätning, budgetering och resursallokering, tillgång eller kostnad. Vi vill skapa en ökad förståelse för hur företag kan bemöta utmaningen vid styrningen av intangibles, då flertalet organisationer an-ser att sin nuvarande styrning och mätning av intangibles antingen är bristfällig eller inte existerar alls. Metod: En kvalitativ metod med en abduktiv ansats har använts för att besvara problemformuleringen. Fyra stycken besöksintervjuer har genomförts och legat till grund för empirin. Slutsats: Alla fallföretag bekräftar utmaningen med styrning av intangibles, trots detta arbetar samtliga företag med det. Tillvägagångssätten skiljer sig åt och det pekar på att det inte finns ett "optimalt" sätt att styra intangibles.

Intellektuellt kapital anses av många vara en av de största drivande faktorerna till företags framgång och i litteraturen värderas den ofta som skillnaden mellan ett företags marknadsvärde och dess bokförda värde. Market-to-book ratio är det relativa måttet som beskriver denna skillnad och gör det möjligt att jämföra detta värde med andra företag. Målet med denna uppsats är att undersöka hur företag redogör för sitt intellektuella kapital och utreda hur detta reflekteras i företags market-to-book ratio. Frågeställningarna som besvaras är huruvida det finns något samband mellan ett företags market-to-book ratio och dess redogörelser för intellektuellt kapital i dess årsredovisningar och om det finns något samband mellan dessa redogörelser och förändringar i market-to-book ratio. För att mäta redogörelser för intellektuellt kapital gjordes innehållsanalyser. Totalt undersöktes 60 företags årsredovisningar på Stockholmsbörsens Large- och Mid Cap. Resultatet tyder på att samband mellan företags market-to-book ratio och dess redogörelser för intellektuellt kapital saknas, undersökningen fann inte heller något samband mellan redogörelser för intellektuellt kapital och förändringar i market-to-book ratio.

Bakgrund och problem: Dagens marknad karaktäriseras av kunskapsintensiva företag som är beroende av sina medarbetare och deras kompetens för att nå framgång. De flesta aspekter i ett företag kan härmas av konkurrenter, men det är humankapitalet som gör dem unika och konkurrenskraftiga. Trots att denna resurs är så viktig får den inte något större utrymme i företags redovisning, då dagens redovisning fortfarande baseras på principer från 1400-talet och främst fokuserar på materiella tillgångar. Intresset för humankapitalredovisning uppstod på 1960-talet och har sedan dess kommit och gått; initiativ har tagits och teorier har bildats, men utvecklingen har ännu inte lett till någon enhetlig metod för att synliggöra immateriella tillgångar. Syfte: Huvudsyftet med studien är att beskriva utvecklingen av humankapitalredovisning, vilket ska leda fram till en diskussion om möjlig framtida utveckling. För att göra detta ska vi först identifiera drivkrafterna bakom utvecklingen, analysera de möjligheter och begränsningar som finns för att redovisa humankapital samt granska utbredningen inom ämnet idag. Metod: I denna kvalitativa studie har vi genomfört intervjuer med fem nyckelpersoner som alla arbetat med området, granskat årsredovisningar från de fem största revisionsföretagen i Sverige samt studerat relevant litteratur. Slutsats: Resultatet av denna studie är konstaterandet att humankapital är en viktig resurs som bör synas i företags redovisning, dock inte inkluderad i den traditionella, finansiella redovisningen. Det har skett en utveckling på området, kanske inte lika mycket i Sverige som i andra länder, men det finns fortfarande ingen konsensus om exakt vad som bör redovisas eller hur det ska göras. Vi tror att det krävs en internationell harmonisering och gemensamma riktlinjer för att uppnå bästa resultat gällande redovisning av humankapital. / Background and problem description: Today’s market is characterized by knowledge-intensive companies that are dependent on their employees and their competence to reach success. Most aspects of companies can be copied by competitors, but it is the human capital that makes them unique and competitive. Despite the fact that these resources are so important, they do not get enough attention in companies’ accounting, this is due to the fact that today’s accounting still is based on principles from the 15th century and mainly focus on material assets. The interest for human capital accounting was first raised in the 1960s and have since then come and gone; initiatives have been taken and theories have been formed, but the development still has not lead to a uniform method for displaying intangible assets. Purpose: The purpose of this study is to describe the development of human capital accounting, which will lead to a discussion about what can be expected about the development in the future. To do this we will first identify the driving forces behind the development, analyse the possibilities and limitations concerning human capital accounting, as well as examining the extension of the subject today. Method: In this qualitative study, we have carried out interviews with five key persons who all have worked with the subject, examined annual reviews from the five largest accounting firms in Sweden, and studied relevant literature. Conclusions: The result of this study is that human capital is an important resource that should be paid attention to in firms’ accounting. However, it should not be included in the traditional, financial reports. There has been a development in human capital accounting, maybe not as extensive in Sweden as in other countries, but there is still no consensus concerning exactly what should be reported on and how to report it. We believe that there is a need for harmonization and corporate guidelines to achieve the best results concerning human capital accounting.

Bakgrund och problem: Med anledning av den aktuella debatten om stora noterade bolag som får akuta ekonomiska problem på grund av sina värderingar av immateriella tillgångar tillägnas denna studie att belysa hur detta tillgångsslag förändrats i och med en ändring av värderingsregler år 2005. Regeländringen innebar avskrivningsförbud av goodwill och att värdet istället endast får justeras genom nedskrivning vid behov. Den immateriella tillgången är abstrakt att värdera och ju större del den har av koncernbalansräkningen desto viktigare är värderingen för bolagets intressenter. Den teoretiska delen beskriver tillvägagångssätt och regelverk för värdering dels vid anskaffning, dels vid den löpande värderingen. Problemformulering: Hur har andelen goodwill samt övriga immateriella tillgångar förändrats i koncernbalansräkningar sedan införandet av IFRS 3 och IAS 38 och hur påverkar regeländringen den rättvisande bilden för läsaren? Syftet: Syftet med denna studie är att utreda hur regeländringen påverkat andelen av svenska noterade bolags koncernbalansräkningar som utgörs av immateriella tillgångar. En beskrivande del av studien tar fram eventuella problem som tillkommit avseende den rättvisande bild finansiella rapporter skall utge för dessa tillgångar. Metod: En kvantitativ undersökningsmetod har använts, där sekundärdata samlats in i form av litteratur, artiklar, lagtext och uppgifter från finansiella rapporter. Ett urval av noterade bolags årsredovisningar har sammanställts för respektive år och analyserats avseende en sjuårsperiod, 2003-2009, under vilken regeländringen infördes år tre av studien. Resultat och slutsatser: Resultatet av studien visar att tillgångsgruppen immateriella tillgångar har fått större betydelse i svenska noterade bolags koncernredovisningar med enökning från 15.2% till 21.9 % av balansomslutningen. Andel goodwill har ökat ifrån 12.8 % till 15.6 %, och övriga immateriella tillgångar har ökat ifrån 2.4 % till 6.3 % av balansomslutningen. Andelarna förändrades som mest under åren 2005-2007 och har därefter stabiliserats. Regeländringen av redovisning till verkligt värde ger en mer rättvisande bild av ett företags ställning när företagen följer aktuella värderingsregler och lämnar relevanta upplysningar i de finansiella rapporterna. Däremot kan en tillförlitlig och rättvisande ögonblicksbild av tillgångens verkliga värde på balansdagen inte garantera att värdet är bestående i framtiden vilket gör den till en osäker tillgång. Den osäkra tillgången lyfts fram i redovisningen och förutsätter att läsaren har rimlig kunskap om vilka konsekvenser tillgången kan medföra i framtiden. Företag med stor andel goodwill behöver ett starkt eget kapital för att överlevnadsförmågan inte ska påverkas vid en eventuell nedskrivning. Förslag till fortsatt forskning: En uppföljning av hur andelen goodwill förhåller sig till företagets eget kapital kommer att bli en intressant utveckling att följa. Även hur nedskrivningarna kommer att utvecklas ses som intressant.

Studien belyser skillnader mellan hur bolag med och utan resultatbaserad ersättning allokerar goodwill och immateriella tillgångar vid rörelseförvärv. Studien omfattar noterade bolag på NASDAQ OMX Stockholm. Noterade bolag är efter införandet av IASBs redovisningsstandarder i Sverige 2005 skyldiga att vid rörelseförvärv identifiera och särredovisa immateriella tillgångar från goodwill i linje med IFRS 3. Studien uppmärksammar att stora delar av köpeskillingen allokeras till goodwill och att få immateriella tillgångar identifieras. Ett av motiven till detta kan finnas inom Positive Accounting Theory där företagsledningen antas handla i egenintresse genom att välja en redovisningsmetod som gynnar resultatet och därmed också den personliga ersättningen. Bolag kan undvika kravet på en årlig avskrivning genom att allokera en relativt hög andel av övervärdet till goodwill som, allt annat lika, kan öka resultatet. Studien visar indikationer på att resultatbaserade ersättningssystem är en bakomliggande orsak till hur övervärdet redovisas. I studien framkommer även tendenser till att storleken på bolag kan ha en inverkan på allokeringen mellan immateriella tillgångar och goodwill.

No description available.

I och med att immateriella tillgångar inte redovisas i balansräkning och värdet av dessa tillgångar är svåra att mäta, anses värderingen av immateriella tillgångar vara ett svårt uppdrag att genomföra. Dessutom baseras kreditbedömningen på en uppfattning om framtiden vilket kan innebära att ett och samma tjänsteföretag får olika värde från olika kreditgivare. Därför blir det problematiskt att bedöma dessa tillgångar, som inte finns redovisade i balansräkningen, vid en kreditgivning. Vi kan se att värderingsprocessen går till på ungefär samma sätt i alla de fem bankerna inför en kreditgivning. Det är främst faktorer som kassaflödet, återbetalningsförmågan och eventuella risker som tas hänsyn till vid en kreditbedömning. Det är inte heller någon direkt skillnad mellan värderingsprocessen i tjänsteföretag mot hur det går till i tillverkande företag.

Frågeställning:   - Vad består intellektuellt kapital av? - Vilka problem och möjligheter finns med extern rapportering av intellektuellt kapital enligt finansanalytiker, revisorer och banker? - Vilken uppfattning har finansanalytiker, revisorer och banker om intellektuellt kapital angående extern rapportering av intellektuellt kapital? Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad intellektuellt kapital består av och dess nytta i extern rapportering ur tre olika intressentgruppers perspektiv. Därmed bidra till större förståelse om nyttan av extern rapportering av intellektuellt kapital samt vilka som kan använda sig av denna information. Metod: Uppsatsen förhålls mot en abduktiv metodansats och bygger på fyra semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Dessa intervjuer kodades tillsammans med referensramen för att underlätta analyseringen och besvara frågeställningarna samt uppnå syftet med studien. Slutsats: Studien visar på att intellektuellt kapital behöver en tydligare definition för att det ska bli allmänt användbart. Svårigheten att hitta en gemensam definition för intellektuellt kapital kan bero på att intellektuellt kapital ses som ett dynamiskt kapital. Intellektuellt kapital kan dock redan idag bidra till att ge en mer rättvisande bild av företag vilket kan underlätta finansanalytikers och andra informationsanvändares bedömning av företag. Studien visar vikten av personalen där värdet ligger i kompetens- och kunskapsutvecklingen. Detta kan ses som en beståndsdel av intellektuellt kapital och bör redovisas i den finansiella rapporteringen. Utöver detta kan rätt hantering av intellektuellt kapital ge konkurrensfördelar, bättre styrning och framtida tillväxt. Den stora problematiken ligger i att värderingen av intellektuellt kapital är väldigt svår vilket kan skapa en osäkerhet för investerare utan ett nytt ramverk.

Immateriella tillgångar, vilket innefattar redovisning av utgifter för FoU, är ett av de mer komplexa områdena inom redovisningsteorin. Det finns åtminstone två vedertagna tillvägagångssätt vid redovisning av FoU, en direkt kostnadsredovisning eller en tillgångsredovisning av utvecklingsutgifterna. Syftet med studien var att beskriva och förklara hur valet att redovisa utgifter för FoU påverkade lönsamheten i ett företag. En kvantitativ metod användes eftersom vi ville få en generell bild av fenomenet. Vi studerade totalt 16 företag som tillgångsredovisar utgifter för FoU. Dessa företags årsredovisningar räknades om till en kostnadsredovisning. För att analysera omräkningens effekt på lönsamheten använde vi oss av nyckeltalen räntabilitet på totalt kapital, kapitalets omsättningshastighet och vinstmarginalen. Resultatet av undersökningen visade att valet av redovisningsmetod hade en inverkan på lönsamheten. En kostnadsredovisning medförde att lönsamheten, i termer av räntabilitet på totalt kapital, förändrades negativt i fyra av fem mätperioder. Nyckelord: FoU, tillgångsredovisning, kostnadsredovisning, immateriella tillgångar

No description available.