Sammanfattning Socialstyrelsen visar i kartläggning (2008) att allt fler dagliga verksamheter i Sverige har börjat använda sig av individuella placeringar på arbetsplatser. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur ett urval av arbetsledare i två medelstora kommuner genomför och upplever arbetsintegreringen av personer som blivit beviljade individuell placering inom daglig verksamhet enligt LSS. De valda frågeställningarna var; Hur genomförs arbetsintegreringen med individuella placeringar av personer med intellektuell funktionsnedsättning i två medelstora kommuner? Vilka problem respektive framgångsfaktorer upplever arbetsledarna vid arbetsintegreringen för denna grupp? Hur upplever arbetsledarna samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och det lokala näringslivet? Vad har en evidensbaserad arbetsmetod, t.ex. supported employment, för betydelse för arbetsintegreringen? För att besvara frågeställningarna utfördes en kvalitativ studie med intervjuer av sex arbetsledare i två medelstora kommuner. Det empiriska materialet analyserades utifrån de teoretiska perspektiven empowerment och socialt kapital. Studien visade att de bägge kommunerna utförde arbetsintegreringen på liknade sätt men att det förekom skillnader. Bägge kommunerna kartlägger arbetstagarens resurser, försöker tillmötesgå önskemål om praktikplats och använder valda delar av en arbetsmodell, ISA-modell, för lyckad arbetsintegrering. Resultaten visade att det är svårt att få ut människor med intellektuella funktionsnedsättningar i lönearbete. Studien visade en otydlig målsättning med de individuella placeringarna samt behovet av ökad samverkan med bland annat Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Författarna upplevde att människor med intellektuell funktionsnedsättning fortfarande är fångade mitt emellan ett omsorgsperspektiv och ett medborgarperspektiv, vilket begränsar deras möjlighet att etablera sig på den reguljära arbetsmarknaden.

I Sverige är det idag ovanligt att man i flerbostadshus använder sig av individuell mätning och debitering av energi för uppvärmning. Med individuell mätning och debitering menas att hyresgästen debiteras efter sin individuella förbrukning per lägenhet. Detta är mer vanligt i övriga Europa och den här studien syftar till att få kunskap om erfarenheter och problemställningar inom detta område från Tyskland och Danmark. Dessa länder har sedan länge en hög andel användare av systemet samt även lagstiftning om obligatorisk mätning och debitering på individuell nivå. Studien görs på uppdrag av Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna. Den är en del av ett projekt där dessa organisationer tillsammans ska försöka komma fram till en central rekommendation som kan gälla för dess medlemmar vid införande av individuell mätning. Skillnader som undersöks länderna emellan är klimat, fastigheters energiprestanda, vanor, hyressättningssystem, affärsmodell för energiförsäljning samt lagstiftning. I rapporten beskrivs också de tekniker man använder samt dess för- och nackdelar. Målet med arbetet är att öka förståelsen och kunskapen inom området samt visa på andra länders erfarenheter och lösningar. Vad man kan se av jämförelsen är att Sverige i många fall har liknande förutsättningar som Tyskland och Danmark. Det finns även en del skillnader. Exempelvis kan det i Sverige vara svårt att föra över värmekostnaden separat från grundhyran, vilket inte varit något problem i Tyskland där man redan har kallhyra för sig och driftskostnader för sig. Däremot skulle man förmodligen i Sverige spara mer energi vid ett införande av ett sådant system, i absoluta tal på grund av vårt kallare klimat. Vad gäller lagstiftningen inom området i Danmark och Tyskland kan man se att den fungerar på ett liknande sätt. Det europeiska energidirektivet, EED, skulle om det går igenom i sin nuvarande form kunna tvinga även Sverige att lagstifta om ett obligatoriskt införande av individuell mätning och debitering. / Today it is unusual to use consumption based billing of heat in Swedish apartment buildings. This is more common in the rest of Europe and this study aims to learn about experiences and possible problems from Germany and Denmark, which are countries who have this system implemented in their law. The current study is made on behalf of the Swedish Union of Tenants, the Swedish Association of Public Housing Companies (SABO) and the Swedish Property Federation as part of a project where these organizations want to establish a recommendation for their members if they would like to start using the method. Differences within countries that are examined include climate, the property´s energy performance, local habits, rent-setting system, business model for energy sales and the law. The techniques to measure consumption are also described. The main objective of this report is to increase understanding and knowledge in this subject. The report is meant to serve as a basis for a recommendation on introducing this system in Sweden. As can be seen from the comparison, Sweden in many cases has similar conditions as Germany and Denmark. There are also substantial differences. For example it may be difficult to transfer heating costs separately from the basic rent because of the Swedish rent-setting system. Due to the colder climate in Sweden, the energy savings would be greater in absolute terms. It can also be seen that German and Danish laws regulates the market in a similar way. If implemented in Sweden in its current form, the European Energy Directive could force legislation for the mandatory introduction of the system.

Dokumentation handlar om att skriftligt stödja eleverna i deras kunskapsutveckling samt sociala utveckling, då den bland annat synliggör styrkor och svagheter hos eleverna. Denna studie kommer att behandla de problem som lärare och rektorer upplever i samband med dokumentation av elever.

The aim of this study is to see if the individual developing plans (i.e. individuella utvecklingsplaner) can be used as a tool for the special needs teacher (i.e. specialpedagog) to develop the school in its challenge to meet the needs of every child.   The study is based on contentanalycis and interviews, in order to understand how one school worked with the students´ individual developing plans.The results showed that the school did not use the plans as a tool to develop the education for each and every child, since the plans didn´t affect the tuition.The headmaster did not include the special needs teacher in the responsibility of developing the school. Even though our results showed that the school didn´t use the individual developing plans as a tool for the special educator to develop the school, we still found a possibility for developing the individual educational plans in the capacity of the special needs teacher. The study showed a need of dialogue in which teachers can reflect and problematize their actions and their teaching for the purpose of developing new understanding and new actions in the work with the individual educational plans. We believe that the profession of special needs teacher should supervise these dialogues.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka utvecklingsmaterial som används på förskolorna i en mindre kommun i Sverige och om användandet av dem kan leda till att enskilda barn bedöms. Ett annat syfte var att ta del av förskollärares tankar kring begreppet bedömning då vi själva ville ha en ökad förståelse för detta begrepp. Vi valde att anta en hermeneutisk ansats och arbetade på ett kvalitativt arbetssätt. För att samla in resultat till vår studie genomfördes intervjuer. Intervjuerna skedde med utbildade förskollärare. De kvalitativa intervjuerna transkriberades för att analyseras ihop med relevant litteratur och det låg till grund för studiens diskussion. Resultatet av studien visar att samtliga förskollärare vi intervjuade arbetar med samma slags utvecklingsmaterial och de arbetar med dem på ett sätt som till största del stämmer överens med materialens grundidé. Dock förekom vissa avvikelser men dessa har mindre betydelse för användandet av materialen. De material som användes var främst utformade för att se barnens utveckling och därefter vidareutveckla verksamheten. Förskollärarna var tydliga med att upplysa om att de inte bedömde barnen i förskolan. I resultatet framkom att de dock ansåg att begreppet bedömning var svårt och de hade inga bestämda tankar om det.

Den kollektiva   tanken om ”lika lön för lika arbete” var länge mottot i svensk lönepolitik. Denna tanke har övergått i allt högre grad till att belöna varje enskild   individ efter dennes egna prestationer och personliga egenskaper. Samhället   har gått mot ett individfokus och likaså har även tankarna kring   lönesättning. De senaste tjugo åren har den individuella lönesättningen varit   dominerande på den svenska arbetsmarknaden. Vitsen med individuell lön är,   för företagen, att motivera och styra medarbetare mot de prestationer och mål   som önskas. Väl utförda och genomförda arbetsuppgifter samt önskvärda   personliga egenskaper och beteenden skall belönas genom högre lön.  Kompetens, ett vanligt förekommande arbetsrelaterat begrepp, ligger även till grund för lönesättning idag. Men vad innebär det egentligen att vara kompetent? Fenomenet kan operationaliseras och brytas ner i många olika aspekter och kan därför vara svårt att sätta fingret på som ett enskilt och eget begrepp. Problemet med att lönesätta efter kompetens är således att begreppet har så många olika subjektiva betydelser. Att lönesätta utifrån utbildningsbakgrund, erfarenheter och kunskaper är förhållandevis lätt då dessa aspekter som regel finns dokumenterade eller är mätbara. Men hur går man egentligen tillväga för att mäta de kompetenser som finns hos individen? Och hur gör man för att rättvist bedöma dessa kompetenser och belöna därefter? För att se närmare på problemet har jag, i en statlig organisation, utfört en undersökning med en HR-specialist med ansvar för företagets löneprocesser, i form av en intervju, samt genomfört en enkätundersökning med ett antal, strategiskt utvalda, medarbetare i företaget som blir lönesatta individuellt. Studien visar att företaget jag valt att studera lägger störst fokus på prestation och någon form utav helhetsbedömning vid lönesättning. Studien visar även att personalen har dålig uppfattning om huruvida kompetensen vägs in vid lönesättning överhuvudtaget. Resultaten av studien visar även att det studerade företaget inte använder begreppet kompetens som enskilt begrepp utan har valt att bryta ner det till mätbara kriterier. Studiens enkätundersökning fick relativt låg svarsfrekvens vilket har lett till svårigheter med att få fram ett generaliserbart och representativt resultat men trots detta har en analys kunnat göras då svaren pekar i någon riktning och kvaliteten på intervjun var god och gav en god överblick över företagets kultur.

2006 infördes de individuella utvecklingsplanerna med skriftliga omdömen för att öka elevernas måluppfyllelse (IUP). Forskning har visat att implementeringstiden är lång vid förändringar i skolan, samt att lite utbildning har erbjudits gällande dokumentationens utformande och innehåll. Detta kan ha fått en betydande roll gällande lärarnas uppfattningar av dokumentets syfte och användning, nämligen att fler elever ska nå de nationella målen. Studien undersöker hur lärare i grundskolan uttrycker att de använder sig av IUP med skriftliga omdömen och om det arbete läraren ägnar åt denna dokumentation uppfattas bidra till ökad måluppfyllse. Frågan har belysts utifrån ett sociokulturellt perspektiv och har undersökts genom fem semistrukturerade intervjuer och dokumentanalyser, där formuleringar och innehåll av dokumentens framåtsyftande delar har granskats. Resultatet visade att samtliga undersökningsdeltagare inte visste varför den omfattande dokumentationen infördes. Lärarna uppfattar arbetet med IUP som tidskrävande, där tid tas från planering med minskad undervisningskvalitet som följd. Studiens resultat ligger i linje med tidigare forskning, då det visar sig att lärare inte upplever IUP med skriftliga omdömen som ett effektivt verktyg som bidrar till ökad måluppfyllelse i den svenska skolan. Genom dokumentanalyserna framkom det att inte lika mycket tid läggs på de elever som enkelt når de bestämda målen, utan dessa elever tenderar att hamna i skymundan i jämförelse med de elever som har svårigheter.

I dagens samhälle arbetar de flesta föräldrarna och därmed behöver de barnomsorg till sitt/sina barn. När barnet börjar i förskolan måste barnet och föräldrarna skiljas åt under tiden barnet är i förskolan, det är en påfrestande procedur både för barnet och föräldrarna. Hur inskolningen går för barnet har stor betydelse för barnets framtid på förskolan. Syftet med detta arbete är att undersöka förskollärares tankar om inskolning, individuell inskolning respektive gruppinskolning samt vad de anser är viktigt under inskolningen för att få det lilla barnet tryggt i förskolan. Undersökningen är gjord med en kvalitativ metod och tre förskollärare har intervjuats. Resultatet visar att inskolningen liknar vardagen på förskolan, det finns både för- och nackdelar med individuell inskolning respektive gruppinskolning och vilken av metoderna som används avgörs av hur många barn som skall skolas in. Det viktigaste under inskolningen är att få en trygg relation mellan barnet och ansvarspedagogen, detta genom att läsa av barnet, anser förskollärarna. Min slutsats är att alla barn är individuella och därmed måste inskolningen anpassas efter varje barn som skolas in för att göra inskolningsperioden och återstående tid på förskolan så god som möjligt för barnet.

I dagens postmoderna samhälle ser vi en tydlig utveckling mot individualisering. Dennautveckling kommer att spegla dagens skolor. Studiens syfte är att ge en möjlig förklaring tilldenna utveckling och att lyfta fram en diskussion kring den individualisering som sker iskolan. Studien belyser detta fenomen, där vi genom kvantitativ metod har undersökt eleversoch lärares attityder kring individualisering i skolan. Studien visar på att lärare i Kalmarkommun anser att individualiseringen har hamnat allt mer i fokus, men att dagensindividualiseringsverktyg så som IUP och åtgärdsprogram inte fyller sin funktion fullt ut. Urett elev- och lärarperspektiv är kraven i dagens läroplan i många fall ett svåruppnåeligt mål.Samtidigt som skolorna lyckas med uppdraget ur vissa aspekter, visar studien på flertaletbrister.  In today’s postmodern society we can clearly see a development of individualization, adevelopment which reflects upon today’s schools. The study aims to give a possibleexplanation on this change and bring forth discussion about the individualization that occursin school. The study illustrates the phenomenon by probing, through quantitative methods,pupils and teachers attitudes on individualization within school environment. The study showsthat teachers in Kalmar municipality believe that individualization has entered the spotlightmore than previously, and that the current individualization-instruments such as individualdevelopment plan and measure-program don’t work as intended. From a pupil and teacherperspective, demands in the present curriculum seem to be a distant goal. At the same time asthe schools seem to succeed in one aspect of the commission this study points out severalessential shortcomings.

Denna uppsats syftar till att undersöka vårdnadshavares tankar kring IUP (Individuella utvecklingsplanen) och utvecklingssamtal. Undersökningen har utförts genom formella intervjuer som riktats till vårdnadshavare, vars barn går i år 1–3, och som nyligen varit på utvecklingssamtal. Sammanlagt har åtta vårdnadshavare intervjuats i två olika mellansvenska kommuner. Att vi gjort vår studie på olika platser i Sverige är för att öka den empiriska bredden, men vi har inte haft för avsikt att utföra någon jämförelse mellan de olika rektorsområdena. Våra intervjusvar har sammanställts för att sedan bearbetas och nå ett resultat där våra frågeställningar kan besvaras. Det resultat vi kom fram till visar att vårdnadshavare inte anser sig ha tillfredsställande kunskap om IUP och att delaktigheten i dokumentationen kring deras barn upplevs olika. Men detta till trots anser vårdnadshavare att de genom IUP:n har möjlighet att följa sitt barns kunskapsprocess och på så vis stödja deras utveckling. Vårdnadshavarna anser att utvecklingssamtalen fungerar bra och de är nöjda med dem och dess innehåll. Våra principiella slutsatser är att vårdnadshavare tillhandahålls för lite information kring IUP. Som blivande lärare har vi fördelen att veta om denna brist så att vi kan vidareförmedla vetskapen om detta på våra kommande arbetsplatser i utvecklande syfte.