I arbetet studeras möjligheten att använda inspelningsteknik som ett verktyg i en kreativ musikalisk process, som en hjälp för att analysera och bedöma musikers insatser för att tydliggöra och förbättra prestationen. Studien behandlar frågan om inspelningar kan vara ett aktivt hjälpmedel vid komposition och om det är möjligt att använda i formellt pedagogiska miljöer för individuell utveckling och ensemblespel. Studien har genomförts vid ett tillfälle, med fyra musiker som utifrån ett grundmaterial, improviserat, arrangerat och spelat in en låt tillsammans. Inspelningarna har gjorts i en studio med datorbaserad inspelningsteknik och analyserats och värderats utifrån studiens syfte och presenteras tillsammans med en ljudinspelning på CD med material från inspelningen. Reflektion och bedömning av materialet och metoden har skett i samtal mellan musikerna under inspelningssessionen. Resultatet från inspelningen visar att metoden kan vara ett funktionellt hjälpmedel för musiker i syfte att reflektera över den egna och medmusikanternas insatser vid exempelvis repetitioner. Användningsområdet inkluderar skolans musikundervisning med fokus på ensemblespel.

I denna uppsats undersöks användandet av inspelade föreläsningar och hur studenters och lärares inställning är och hur de påverkas av att använda tekniken. Undersökningen som gjordes är begränsad till Linnéuniversitet i Växjö. Undersökningen som gjordes ger dessutom information hur man kan förbättra en inspelad föreläsning och vad som behövs göras före, under och efter en föreläsning. / This essay examines the use of recorded lectures and how students and teachers thought about it and how they are affected by the use of the technology. The survey was limited to Linnaeus University of Växjö. The survey conducted also provides information about how to improve a recorded lecture and what to do before, during and after a lecture.

Begreppet ”fasfel” är ett förvirrat begrepp inom ljud- och musikproduktion. Fasfel – eller fasutsläckningar som det mer allmänt kallas – är ett problem som bl.a. uppkommer då flera mikrofoner används samtidigt. Ett sådant tillfälle är vid inspelning av akustiskt trumset. Mina frågeställningar leder till att fasställa vilka tekniker som lämpar bäst sig för att motverka fasutsläckningar vid inspelning och mixning av akustiskt trumset, i den mån att de inte släcker ut trummornas grundtoner, samt om bättre ljudkvalité faktiskt uppnås genom detta och hur skillnaderna i så fall uppfattas.Ett lyssningstest har genomförts där ett tjugotal personer som alla har vana inom ljud- och musikproduktion, har fått lyssna på ett antal ljudklipp med trummor inblandade. Trummorna har i varje grupp motverkats av fasutsläckningar på ett eller annat sätt. Deras uppgift har sedan varit att bedöma ljudklippens ljudkvalité.Resultatet visar att det går att motverka fasutsläckning av ett trumsets trummors grundtoner, och att skillnader i ljudkvalité finns – till fördel för de ljudklipp som motverkats från fasutsläckningar. Speciellt en av dessa tekniker bevarade trummornas grundtoner bäst. Dock är skillnaderna små, och flera anser dem vara obetydliga. Huruvida jobbet att motverka fasutsläckningarna är värt det eller inte, beror således från fall till fall; det beror helt enkelt på vilken ljudkaraktär på trummorna som eftersträvas.

Det kan hävdas att den digitala erans tekniska verktyg för musikproduktion bjuder på ständigt ökande valmöjligheter. Detta kan tyckas vara en fördel, men här finns också en paradox där ett överflöd av valmöjligheter ibland blir överväldigande och hämmande för den kreativa processen. Denna studie syftar till att utforska hur utövande musiker och producenter upplever musikproduktion utifrån ett antal konstruerade begränsningar, som påminner om hur musikproduktion gick till i begynnelsen av den inspelade musikhistorien. För ändamålet har en albumproduktion genomförts med begränsningar i tid och antal tagningar, utan möjlighet att göra pålägg, ändringar eller destruktiv ljuddesign i efterhand. Studiens frågeställningar handlar om hur de medverkande upplever både sin egen och gruppens kollektiva prestation när de är medvetna om dessa begränsningar. Dessa frågeställningar har undersökts med hjälp av ett frågeformulär som deltagarna uppmanades svara på efter att inspelningen var avslutad. Resultaten visar att de medverkande upplevde denna metod för inspelning som ny och annorlunda. En tendens som framkommer är att man generellt värderar gruppens kollektiva prestation som bättre än sin egen individuella. Inslag av nervositet, utmattning och missnöje över sin egen prestation förekommer hos flera av deltagarna, även om den större delen av enkätsvaren uttrycker positiva reaktioner och känslor. / <p>Bifogas en kort sammanställning av utvalda delar från alla låtar som spelades in inom projektet.</p>

Syftet med detta arbete var att undersöka om man med inspelning som verktyg kunde vidareutveckla musikaliska kvalitéer som upptäckes genom att lyssna på sig själv via en inspelning. Ifall detta verktyg kunde skapa motivation till lärande undersöktes också. Detta har gjorts genom att spela in två elever vid tre olika tillfällen vardera. Efter varje tillfälle har eleverna fått lyssna på sin inspelning och hitta något som de vill utveckla, för att sedan komma på hur de ska öva det momentet. Elevernas tankar skrevs både ner i en loggbok och spelades in. Efter alla inspelningstillfällen var klara gjordes enskilda intervjuer med eleverna. Arbetet resulterade i slutsatsen att man kunde använda inspelningen som verktyg för att vidareutveckla musikaliska kvalitéer. Eleverna uttryckte också att metoden var ett bra verktyg för dem att få insikt i vad de skulle kunna utveckla i sin egna musikalitet. Resultatet visade också på att verktyget kunde leda till motivation.

Under alla mina år som sångerska har jag alltid haft som största problem att beröra människor med mitt uttryck utanför scenen. Det vill säga när jag spelar in sång i studio och allt kroppsspråk samt all publikkontakt fattas i ekvationen. Jag har aktivt jobbat hårt med detta från ett sångarperspektiv i flera år och hittat olika vägar för att förstärka min kommunikation från studiorummet till högtalarna. Det jag ville göra med detta arbete var att isolera tre olika tekniker jag har provat på för att se om ett av dem är allra mest effektivt för att beröra lyssnaren. Jag har länge jobbat som sångproducent och tog steget till musikproducent för ett par år sedan. Följaktligen ville jag även jobba från ett producentperspektiv och ge både sångaren och producenten i mig utmaningen att generera ett så starkt uttryck som möjligt. Utmaningen ligger framförallt i att sångaren i mig ofta försöker låta fint medan producenten i mig har som huvuduppgift att vara objektiv och titta på vad som genererar mest uttryck. Jag har skrivit en låt specifikt till det här arbetet som jag spelat in 3 gånger; en helt intuitiv version, en sångtekniskt planerad version samt en manipulerad version. Den intuitiva är från ett sångarperspektiv, den sångtekniskt planerade är en kombination av sång och produktion och den manipulerade är helt baserad på producentval. Jag använde mig i slutskedet av en referensgrupp på 10 personer för att se om jag lyckades nå fram till dem som lyssnare så de berördes. Jag ställde frågan ”Blev du berörd av någon version?” rakt ut till dem och fick 10 stycken ”Ja” tillbaka. Mitt syfte med arbetet var att se om jag kunde konkretisera ett arbetssätt för att lättare hitta ett uttryck som berör. Utifrån referensernas svar och mina egna upplevelser kände jag att jag lyckades.

I det här arbetet utforskar jag vilka konstnärliga beslut jag tar som producent och varför. Jag har skrivit mycket musik i mitt liv och är bekant med vilka beslut jag behöver ta i låtskrivarprocessen men som producent har jag, än så länge, inte lika stor erfarenhet. Jag har därför analyserat min egen kreativa process som producent av mitt soloalbum. Frågor jag har tagit upp är instrumentering, arrangering, psykiska och fysiska aspekter av musikproduktion och personlig utveckling. Det som blev tydligt i det här arbetet är att gränsen mellan vilka beslut som tas som låtskrivare, musiker och producent är inte lika tydliga som jag tidigare trott. Hur jag väljer att lägga en sångmelodi påverkar soundet så pass mycket att andra musikaliska element berörs och behöver anpassas efter det beslutet. Gitarrarrangemanget, som jag oftast skriver under tiden låten skapas, påverkar hur mycket plats som finns kvar till resterande pålägg osv. En lärdom jag har tagit av detta arbete är vikten av att våga ställa de rätta frågorna när produktionen inte känns bra. Istället för att försöka rädda en låt eller produktion med fler pålägg är ofta problemet att låten inte är tillräckligt bra eller att jag inte har haft en tillräckligt tydlig vision om hur produktionen ska låta. Då är det mycket effektivare att angripa kärnproblemet än att försöka rädda låten med många pålägg. Jag har även observerat när och varför jag har hamnat i ett kreativt gynnsamt och behagligt tillstånd, som ofta kallas för flow. När jag har fokuserat på prestation och fastnar vid för små detaljer blir det tydligt att flow inte kan infinna sig, men när jag däremot har en tydlig vision om vart jag vill med en produktion eller låt och känner att jag vet hur jag ska ta mig dit, hamnar jag lätt i flow. Jag har fokuserat mest på mitt eget förhållningssätt till musikproduktion men har även lyft in andras erfarenheter i ämnet, t.ex. producenterna Pharrell Williams och Rick Rubin.

I detta konstnärliga projekt har jag agerat producent och planerat för och genomfört en inspelning av två nyskrivna låtar med mitt band. I denna uppsats har jag undersökt hela den konstnärliga processen noggrant för att förstå vad som händer i den och hur man kommer fram till och kan påverka resultatet. Jag har även valt ut två musikaliska referenser och tagit reda på hur deras produktionsmetoder sett ut och jämfört dem med varandra, samt tagit inspiration därifrån till min egen process. Reflektionerna kring processen kretsar främst kring de tekniska och fysiska förutsättningarna inspelningen har haft och den beslutsfattande roll jag som producent har haft. Detta har resulterat i två grundmixar som ska produceras vidare. Låtarna är inspelade på ett sätt som kan mixas för att matcha flera olika ljudideal och kommer därmed med stor sannolikhet kunna uppfylla min vision av produktionen senare. I den avslutande diskussionen redogör jag mina insikter om att tid och pengar är stora faktorer för vilka förutsättningar man har, vikten av att vara förberedd för att kunna vara tidseffektiv i studion, samt att det mesta går att lösa ändå med hjälp av noga förberedelser och planering.

I detta arbete har jag undersökt hur reamping av mina låtars syntar påverkar min konstnärlighet. Jag har gjort detta genom att producera tre låtar. Efter det tog jag syntarna och använder reamp för att forma ljuden på nytt. Resultatet blev tre låtar i två versioner. På så sätt kunde jag reflektera över hur metoden påverkat min konstnärlighet. Jag kom fram till att reamping är ett bra sätt för att utveckla sin konstnärlighet. Att använda metoden i praktiken är en övervägning om hur mycket tid och resurser som man har tillgång till.

Majoriteten av dagens musiklyssnande sker genom att lyssna på inspelningar. Av den anledningen har en stor del av kompositionen, arrangeringen och produktionen av musik idag anpassats för att göra sig bra i inspelad form. Ett av de få undantagen till detta är klassisk musik, av vilken de flesta inspelningar är i stort sett inspelade konserter med sparsam mikrofonuppsättning. Syftet med det här arbetet var att undersöka en alternativ inspelningsmetod med avseende på klang, ljudbild, intresse hos allmänhet, samt arbetsprocess under och inför inspelningen. I undersökningen spelades första satsen av Bottesinis andra kontrabaskonsert in, ett instrument i taget, för att sedan mixas för att skapa en annan typ av lyssningsupplevelse än den i konventionella klassiska inspelningar. Instudering, repetition, inspelning och post-produktion analyserades metodiskt och jämfördes med en vanlig konsertproduktion. Den färdiga inspelningen skickades också, tillsammans med två kommersiellt utgivna inspelningar av samma stycke, till tio personer som lyssnade på alla tre inspelningarna för att sedan svara på en enkät om hur de uppfattade inspelningarna. Resultaten visade att även om den är långt ifrån felfri, så finns det väldigt mycket outnyttjad potential med den här inspelningsmetoden. En hög nivå av musicerande uppnåddes, och en uppslukande mix kunde göras. Svaren på enkäterna visade också att en betydande del av deltagarna föredrog den här produktionen framför en konventionell inspelning. Detta tyder på att det finns stor potential för klassiska musiker att, med hjälp av alternativa inspelnings- och produktionsmetoder, nå ut till en bredare publik.