In order for a judgement to be enforceable in another Member State, there is a certain requirement for an "intermediate” court procedure, a so-called exequatur procedure. An exequatur procedure is both expensive and time-consuming. The average cost of the procedure within the EU is 2 200 euro in a case without particular difficulties. In more complex cases, the cost of the procedure can be validated up to 12 700 euro. It can take only a few days but also several months before the exequatur is completed, if one party appeals the process can last to three years. The exequatur is considered to be expensive and time-consuming in relation to the EU free movement of judgments. It can discourage companies and individuals from doing business across the EU borders. Therefore, the Commission presented a proposal for a revised Brussels I Regulation. The proposal means that the exequatur for the recognition and enforcement of judgments is to be abolished, except for judgments in cases of vilification or, indemnity regarding several defendants. The exequatur procedure is replaced with a standard form issued by the original court. These forms are supposed to act as an enforcement order to be submitted to the executive authority of the State. The abolition of the exequatur results in a procedural safeguard that makes it possible for the defendant, in certain exceptional circumstances, to prevent a Court from recognizing or enforcing a judgment in another Member State. The author does not consider these safeguards to be sufficient in order to achieve legal protection for the defendant. The Commission should evaluate the effect of the regulations where the exequatur already has been abolished before removing it from the Brussels I Regulation. / För att en dom ska kunna verkställas i en annan medlemsstat krävs i dagsläget ett särskilt ”mellanliggande” domstolsförfarande, ett s.k. exekvaturförfarande. Exkevaturförfarandet är både dyrt och tidskrävande. Den genomsnittliga kostnaden för förfarandet inom EU är 2 200 euro i ett mål utan särskilda svårigheter. I mer komplicerade mål kan kostnaden för förfarandet uppgå till omkring 12 700 euro. Det tar mellan ett par dagar till flera månader innan ett exekvaturförfarande är avgjort och om den ena parten överklagar beslutet kan processen ta upp till tre år. Exekvaturförfarandet anses p.g.a. kostnaderna det medför och tiden för själva processen vara ett hinder för den fria rörligheten av domar. Det kan avskräcka företag och privatpersoner att göra affärer över gränserna inom EU. Därför har kommissionen lagt fram ett förslag till en reviderad Bryssel I-förordning. Förslaget innebär att exekvaturförfarandet för erkännande och verkställighet av domar avskaffas, med undantag för domar i förtalsmål och skadeståndsmål med kollektiv prövning. Exekvaturförfarandet ersätts med standardformulär som utfärdas av ursprungsdomstolen. Dessa formulär är tänkta att fungera som en exekutionstitel som ges in till den verkställande myndigheten i verkställighetsstaten. Avskaffandet av exekvaturförfarandet åtföljs av rättssäkerhetsgarantier som gör det möjligt för svaranden att under vissa exceptionella situationer undvika att en dom erkänns eller verkställs i en annan medlemsstat. Författaren anser inte att dessa garantier är tillräckliga för att trygga svarandens rättskydd. Kommissionen bör utvärdera hur de förordningar där exekvaturförfarandet redan avskaffats fungerar i praktiken innan förfarandet avskaffas i Bryssel I-förordningen.

Ny teknik ger konsumenter nya förutsättningar att handla på nätet, så kallad e-handel. Genom e-handel ges konsumenter större valmöjligheter och företag utsätts även för större krav att konkurrera med varandra, eftersom konsumenten har större tillgång till information för att fatta beslut kring köp av olika produkter. E-handeln har ökat i omfattning under de senaste åren, där det varje dag blir fler konsumenter som använder Internet för att handla olika produkter och tjänster. Genom att omfattningen av e-handeln ökar och tekniken utvecklas, blir även kraven på att konsumenterna skyddas mot oseriösa aktörer större. För att följa med i denna nya utveckling måste det finnas möjligheter för en konsument att lösa en eventuell konflikt med en näringsidkare. Frågan som uppkommer är hur konsumentskyddet inom EU kan utvecklas för att gynna relationerna mellan konsumenter och företag samt att främja och utveckla den gränsöverskridande handeln på den inre marknaden. I uppsatsen kommer läsaren få en inblick i den problematik en konsument ställs inför, när denne hamnar i en konflikt med en näringsidkare angående en produkt eller tjänst som inhandlats via Internet, antingen här i Sverige eller utomlands. Alternativa tvistlösningsmekanismer kommer att undersökas samt i vilken utsträckning lagstiftningen inom konsumentskyddsområdet ger tillräckligt skydd för konsumenter vid e-handel. Tänkt målgrupp för uppsatsen är dels företag som erbjuder e-handel till sina kunder inom segmentet konsumentprodukter, dels jurister eller juridikstuderande som är intresserade av att få en inblick i EU:s konsumentskyddsregler samt hur alternativa tvistlösningssystem kan användas för att lösa denna typ av konflikter.

Utredning och avgörande genom partikulärdispasch är en sjörättslig konfliktlösningsmetod vid tvister om sjöförsäkringar. Dispaschören har att som första instans befatta sig med tvisten, och grundar sin behörighet på en tvingande forumregel i 17:9 sjölagen. I den här uppsatsen undersöks om förfarandet även måste iakttas vid tillämpningen av Bryssel I bis-förordningen. I NJA 2000 s. 3, ansågs försäkringstagarens rätt enligt art. 11.b Bryssel I bis-förordningen att väcka talan vid sitt hemvistforum, gå före det obligatoriska dispaschförfarandet. Detta eftersom det inte är möjligt att i en dispaschprocess utverka en exekutionstitel. HD:s avgörande har ifrågasatts. Anledning därtill är att Bryssel I bis-förordningen bygger på ”domstols” behörighet, vilket är ett begrepp som enligt vedertagen uppfattning ska tolkas autonomt, och som på goda grunder kan anses omfatta dispaschören. Förordningen reglerar vidare den internationella och, i viss mån, lokala behörigheten, medan möjligheten att fördela mål på olika domstolar allt efter deras sakliga kompetens, ankommer på medlemsstaterna. Art. 11 jämte art. 39 Bryssel I bis-förordningen sätter dock upp hinder mot det obligatoriska dispaschförfarandet. En tolkning av art. 11 Bryssel I bis-förordningen tar sin utgångspunkt i bestämmelsens syfte, det vill säga att bereda försäkringstagaren ett starkare skydd. Jämte en systematisk tolkning, där särskilt art. 39 Bryssel I bis-förordningen måste beaktas, kan den slutsatsen dras, att art. 11 förutsätter en möjlighet att inleda ett rättegångsförfarande för utverkande av en verkställbar dom. Både en försäkringstagare och en försäkringsgivare måste därför kunna väcka talan vid allmän domstol. Samtidigt bör försäkringstagaren ha kvar möjligheten att väcka talan mot försäkringsgivaren hos dispaschören, vilket däremot inte torde vara möjligt för försäkringsgivaren, när den senare väcker talan med stöd av art. 14.1 Bryssel I bis-förordningen. Den ovanstående slutsatsen får även verkningar på möjligheterna till prorogation. Prorogation till dispaschören bör tillåtas, med det föreligger hinder mot att, i enlighet med behörighetsfördelningen, hänskjuta en tvist till dispaschören på grund av bristande saklig behörighet, vid fall av prorogation till allmän underrätt. Det måste således vara möjligt att inleda ett rättegångsförfarande vid allmän underrätt genom prorogation, i mål enligt 17:9 sjölagen. Vidare bör det vara möjligt att inleda ett rättegångsförfarande hos dispaschören genom tyst prorogation. Det torde dock åligga dispaschören att informera försäkringsgivaren om de risker ur verkställighetssynpunkt som är förenade med ett sådant samtycke.

This doctoral thesis examines the influence of private international law on the Swedish model for collective self-regulation of employment conditions. The Swedish model is characterized by the crucial importance of private collective agreements. In the thesis, the Swedish model is structured as a three step procedure following the creation and implementation of employment conditions. In the first step employment conditions are negotiated under a mutual threat of industrial action. Employment conditions are then, in the second step, settled in collective agreements. In the third step, employment conditions are carried out in individual employment contracts. Swedish substantive labour law serves as an infrastructure for this collective self-regulation. Hence, in Sweden the right to strike is utmost extensive during the period of bargaining, but ceases once a collective agreement is in place. Additionally, collective agreements have several other legal effects, and individual employment contracts are interpreted as a part of the system. The research analyses how the private international law issues of jurisdiction, choice of law, application of substantive law in international relations and treatment of foreign judgments affect the Swedish model. The general conclusion in the dissertation is that EU private international law is based on individualism while the Swedish model is based on collectivism. This conflict of basic ideas creates several legal problems which are addressed in the thesis.

The freedom of establishment is a fundamental right on the internal market which enables companies to take up and pursue activity in other member states, “host states”, in a non discriminatory way. In situations where a company wishes to use the right to establish in a host state, complications will be discovered since the member states are applying different principles for deciding the nationality of a company. Since the Treaty of the Function of the European Union recognize both principles, and both of the legal areas company law and European international private law lack harmonization regarding companies wishing to perform such a transaction, the situation today brings the possibility that such a company could be covered by the legal system of several member states, or maybe no legal system at all. The Court of Justice of the European Union has through case law contributed to make the scope of the freedom of establishment a little bit clearer but there are still difficulties regarding situations when a company wishes to transfer its seat to another member state with a change of nationality. Today’s measures, for example the SE-company, is not enough to satisfy the companies wishing to transfer their seat to another member state. According to the writer, the Cartesio judgment brought an even greater need for a 14th Company Law Directive. The proposal for a 14th Company Law Directive enables companies to cease to be a company according to the legislation in the home state and then become a company according to the legislation in the host state without ever losing its legal personality. The conclusion is therefore that such a directive is crucial in order to make it possible for companies to fully enjoy and exploit the internal market. / Etableringsrätten är en grundläggande frihet på den inre marknaden vilken gör det möjligt för bolag att starta och driva verksamhet i andra medlemsstater utan att för den sakens skull riskera att utsättas för diskriminering. Då dessa bolag önskar utnyttja den fördragsstadgade etableringsfriheten genom att flytta sitt säte till en annan medlemsstat kommer svårigheter att uppstå då medlemsstaterna inom unionen många gånger använder olika anknytningsfaktorer för att bestämma bolags nationalitet. Då fördraget om Europeiska unionens funktionssätt godkänner båda lagvalsprinciperna samt det faktum att bolagsrättens och den europeiska internationella privaträttens område saknar tillfredställande harmonisering, kan situationen idag innebära att de bolag som önskar att vidta en sådan transaktion omfattas av fler än en medlemsstats rättsordning, eller i vissa fall ingen rättsordning alls. EU-domstolen har genom praxis bidragit till att i viss mån klargöra rättsläget på etableringsrättens område men oklarheter kvarstår för de situationer där bolag önskar att flytta sätet till en annan medlemsstat med åtföljande byte av nationalitet. Dagens gemenskapsrättsliga åtgärder, exempelvis SE-bolaget, är inte tillräckliga för att tillfredställa de bolag som önskar att genomföra en sådan transaktion. Enligt författaren har också den förhållandevis nya Cartesio-domen bidragit till ett ökat behov av ett 14:e bolagsdirektiv vilket möjliggör för bolag att flytta sätet till en annan medlemsstat. Processen skulle enligt detta direktiv innebära att bolaget skulle upphöra i ursprungsstaten samtidigt som det skulle bli en juridisk person i den nya medlemsstaten utan att under processen förlora sin status som rättssubjekt. Slutsatsen blir således att det är avgörande att åtgärder på EU-rättslig nivå vidtas, exempelvis genom det 14:e bolagsdirektivet, för att bolag till fullo ska kunna utnyttja den inre marknaden.

The economical and judicial cooperation that EU constitutes results in that there is an increasing amount of international disputes arising. These international disputes in turn result in questions concerning private international law. The principle of mutual trust is not only an important principle in the entire judicial cooperation but especially important in the area of private international law. The principle means that the member states have to trust each other and the different legal systems. The aim of the principle is to ensure a well functioning internal market that is permeated by free circulation and freedom of establishment. In order to achieve a well functioning internal market it is necessary that the member states trust each other. The development during the last years have resulted in that the recognition and enforcement have been and will be improved as well as simplified in the entire area of private international law. The question the author has in mind is if there will be a time when the EU and its member states are ready for full implementation of the principle of mutual trust. Such implementation would mean that the member states have to trust each other and the different legal systems completely and be willing to let go of the possibility to refuse to recognise and enforce judgments issued in other member states. The discussion in the paper leads to the conclusion that the author finds it unlikely that there will be such a time. This conclusion is based on the discussion of the development and the reasons behind it and also the situation of the EU today. The economical crisis within the union is also in an aspect likely to have an effect on whether or not member states are willing to trust each other’s legal systems. The result of this situation and the previous development in the area leads the author to the conclusion that it will probably be necessary to maintain some sort of safeguards in the future also, either by grounds for refusal or minimum standards.

According to article 8 in the Brussels II regulation a Member State has jurisdiction in matters of parental responsibility over a child who is habitually resident in that State at the time the court is seised. This includes compulsory care of children by the State. Furthermore, article 20 in the Brussels II regulation states that the regulation should not prevent the courts in Member States to make provisional measures in urgent cases in respect of persons or assets in that State, even if a court in another Member State has jurisdiction as to the substance of the matter. This thesis examines the jurisdiction of the Swedish social services and courts in cases regarding compulsory care of foreign children in Sweden. An immediate taking into care under the Care of Young Persons Act constitutes a provisional measure under article 20 in the Brussels II regulation. The provision does not require that the child is habitually resident in the Member State that is taking the measures. Some Swedish courts have despite this concluded that the child must be habitually resident in Sweden for social services and courts to have jurisdiction when it comes to immediate taking into care. This is due to a problematic wording in the provision. Sweden has extensive responsibilities for children according to both the UN Convention on the Rights of the Child and the Charter of Fundamental Rights of the European Union. The purpose of this thesis is to examine if the Swedish social services and courts, in making decisions of immediate taking into care of foreign children in Sweden, are meeting those obligations. The methods used in the thesis are the legal dogmatic method, the empirical method and the European legal method. The findings in this thesis demonstrate that it is possible to interpret the provision regarding the immediate taking into care of children in two different ways. In as far as the Swedish social services and the courts make the most favourable interpretation for the child Sweden meets its obligations under the convention and the charter. However, compulsory care is a huge interference in a child’s life and it is of great importance that legislation of that kind charter the power of the authorities in a clear and unambiguous way. This is particularly important in cases regarding compulsory care due to the risk of what a negative decision could mean for a child’s health and safety. Therefore, the conclusion of this thesis is that it is necessary and urgent that the problem is addressed at a legislative level both from a children’s safety perspective and a legal security perspective.

Inom ramen för Förenta nationernas internationella handelsorgan United Nations Commission on International Trade Law (UNCITRAL) har en konvention om internationella medlingsförfaranden (Singaporekonventionen) antagits. Denna syftar till att harmonisera den internationella handelsrätten, särskilt avseende alternativa tvistelösningsmetoder. I Sverige finns sedan 2011 lagen om medling i vissa privaträttsliga tvister, som reglerar hela medlingsprocessen, från hur förfarandet ska gå tillväga till hur en eventuell överenskommelse kan erhålla status som en exekutionstitel. Denna status nås, enligt svensk rätt, genom att en domstol meddelar en verkställbarhetsförklaring. Vid en prövning av en ansökan om verkställbarhetsförklaring från parterna, ska en domstol meddela förklaringen om innehållet i avtalet är sådant att det kan verkställas i Sverige. Avseende dessa så kallade vägransgrunder, går Singaporekonventionen längre och tillåter att en domstol vägrar att förklara en överenskommelse verkställbar om avtalet på något sätt är ogiltigt. Följaktligen medför Singaporekonventionen en mer omfattande prövning för domstolen, i och med att fler faktorer behöver beaktas innan en verkställbarhetsförklaring meddelas. En annan konsekvens är å andra sidan att risken för materiellt oriktiga verkställbarhetsförklaringar undviks i högre utsträckning.   Konventionen aktualiserar dessutom andra frågeställningar, nämligen hur en domstol ska hantera en invändning om att en medlingsöverenskommelse redan har avgjort saken som är föremål för talan i ett ordinärt, dispositivt, tvistemål. Överenskommelsen kan inte i sig utgöra en grund för att rättegångshinder föreligger, i och med att bestämmelsen om res judicata tar sikte på situationer där saken har varit föremål för en materiell prövning, vilket en ansökan om verkställbarhetsförklaring inte kan anses ha varit. Däremot medför en medlingsöverenskommelse en bevisverkan, i form av att parterna har avsagt sig att åberopa de eventuellt tillämpliga materiella bestämmelserna till förmån för det avtal som medlingsöverenskommelsen är ett uttryck för.

The Brussels I-Regulation, often referred to as the Jurisdiction Regulation, is said to be the matrix of the European judicial cooperation system within the area of international private law. The Regulation states how jurisdiction is to be determined in an international dispute. The aim of the Regulation is to ensure that parties in a dispute within the EU have access to justice.The Regulation is considered to be working well in general, and have been since it came in-to force in 2007. Although it is held to be well functioning it does not exclude that some improvements might be needed. The commission ordered a review of the Regulation and the result was that some deficiencies were identified. Some of the deficiencies that were found were concerned with the relation to defendants from third countries. It was held that the regulation was unsatisfactory in this aspect. These deficiencies resulted in the working group presenting a proposal of a review of the regulation.The aim of this thesis is to investigate some of the consequences that might come with the proposed solutions. The investigation is limited to only discussing some sections of the Regulation. The parts that will be discussed are the ones that are concerned with the rela-tion to defendants from third countries. The investigation shows that although the propos-al means positive developments within the area it is far from clear and precise. The result of these unclear rules might be that they are hard to interpret and apply.The author comes to the conclusion that although the proposal means positive and sought after development within the area of private international law it needs to be reworked due to the ambiguities with the proposed solutions. If the proposal is not reworked the EUD will probably have to interpret the meaning of the proposed rules which might lead to a time consuming and costly process.

Genom denna studie undersöker jag argumentationen som ligger till grund för den svenska lagstiftningen om barnäktenskap, med fokus på erkännande av utländska barnäktenskap. Jag beskriver argumenten för att generellt sätt motverka barnäktenskap. Därefter utvärderar jag argumentationen för att erkänna vissa utomlands ingångna barnäktenskap. Metoden för studien är argumentationsanalys och den teoretiska utgångspunkten är Kantiansk etik, som jag tillämpar på barn. Den svenska lagstiftningen om erkännande av utomlands ingångna barnäktenskap regleras i Lagen (1904: 26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap (IÄL). Jag undersöker argumentationen som ligger till grund för 1 kap. 8§a, som förbjuder utländska barnäktenskap, där det funnits anknytning. Samtidigt underkänns tvångsäktenskap, oavsett anknytning, utifrån samma paragraf. Det tycks motsägelsefullt att barnäktenskap kan erkännas inom svensk internationell privaträtt, då barnäktenskap förbjuds enligt 2 kap. 1§ Äktenskapsbalken (ÄktB). Syftet med studien är därför att undersöka om argumentationen bakom paragrafen, är hållbar. Studien visar att flera argument inte är hållbara, främst eftersom de inte är rimliga enligt Kantiansk etik, tillämpad på barn. Det går därför att ifrågasätta den sammantagna hållbarheten i argumentationen för erkännandet av utomlands ingångna barnäktenskap, ur ett Kantianskt perspektiv. / Through this thesis I examine the argumentation founding the Swedish legislation regarding child marriages, with a focus on the recognition of foreign child marriages. I describe the arguments for a general prohibition upon child marriages. Thereafter I identify the arguments regarding recognition of foreign child marriages. I use the method of argumentation analysis and the underlying theory is Kantian ethics, applied on children. The Swedish legislation for recognition of child marriages is regulated within Lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap (IÄL). I examine the argumentation underlying the 1st chapter 8§a, which prohibits foreign child marriages, with a connection to Sweden. In the same time, forced marriages are prohibited in any case, through the same paragraph. It seems contradictory that some child marriages are recognized within the Swedish private international law, when child marriages are generally prohibited through the 2nd chapter 1§ of Äktenskapsbalken (ÄktB). Thus, the purpose of the study is to find out if the argumentation, on which the law is based on, is sustainable. The study shows that many of the arguments are not sustainable, mainly since they are not reasonable according to Kantian ethics, applied on children. Therefore it is possible to question the sustainability of the overall argumentation for the possibility of recognizing foreign child marriages, from a Kantian point of view.