Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur det multiprofessionella teamet vid avdelningen luftburen intensivvård på Akademiska sjukhuset i Uppsala samordnas, samt om detta ställer särskilda krav på samordningen. De frågor som uppsatsen ämnar besvara är vad som händer när utomstående professioner som inte vanligtvis arbetar inom sjukvården ska medverka i ett sjukvårdsteam samt vilka särskilda krav denna situation ställer på samordningen. För att besvara frågorna har tidigare forskning inom samordning, samarbete, multiprofessionella team samt kultur i främst en sjukvårdskontext använts. En fallstudie genomfördes på avdelningen för luftburen intensivvård vid Akademiska sjukhuset i Uppsala där åtta intervjuer genomfördes med professioner på avdelningen. Intervjuerna kompletterades med en observation samt dokumentation. Studien kom fram till att kommunikation får särskild betydelse när en utomstående profession lyfts in i ett sjukvårdsteam. Samordningsformen av implicit karaktär är något team i sjukvården bör ta hänsyn till eftersom hög grad av implicit samordning kan vara en säkerhetsrisk för både besättning samt patienten. Vid interprofessionellt arbete där det krävs interaktion blir tydliga gränser mellan professioner viktigt, då en gränsöverskridning mellan professionerna kan resultera i negativa konsekvenser för patienten.

För att upprätthålla vård och omsorgens krav på säkra och högkvalitativa verksamheter är samarbete mellan professioner en förutsättning. Interprofessionell samverkan ses som ett arbetssätt för både organisationens och brukarens bästa. Tidigare studier har dock visat att detta är långt ifrån oproblematiskt. Syftet med föreliggande studie var att belysa professionellas upplevelser av interprofessionell samverkan inom funktionshinderområdet. Vidare behandlar studien samverkan utifrån professionsgränser och informella hierarkier. Studiens teoretiska referensram utgörs av Andrew Abbotts professionsteori samt Ingela Thylefors modell för tvärprofessionella team. Studien utgår från en hermeneutisk tradition och har en kvalitativ ansats. Det empiriska materialet bestod av sju semistrukturerade intervjuer med professionella som arbetar i interprofessionella team. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys där tre teman utkristalliserades: Herren på täppan, Ensam är inte stark samt Det ena efter det andra. De tre temana representerar olika aspekter av interprofessionellt teamarbete. Herren på täppan symboliserar de professionellas upplevda ställning och status i teamen. Ensam är inte stark redogör för de möjligheter som samverkan för med sig. Det sista temat tar upp de utmaningar som de professionella upplever finns i teamen. Resultaten visar att interprofessionell samverkan ses som ett komplext fenomen. Det uppfattas av de professionella som ett välfungerande och vinnande koncept, men samtidigt ett samarbete kantat av utmaningar. Vidare lyftes interprofessionell samverkan fram som något som var gynnande för både brukarna, organisationen och de professionella själva. Resultaten talar för att vägen till ett fullt fungerande samarbete är lång och ställer krav på en öppen kommunikation mellan teammedlemmar.

För att på bästa sätt tillgodose brukarens behov behöver det interprofessionella samarbetet mellan arbetsterapeut och boendepersonal fungera. Därför är det viktigt att ha kunskap om vilka aspekter som bidrar till ett välfungerande interprofessionellt samarbete samt vilka aspekter som försvårar. Syftet med studien var att belysa arbetsterapeuters erfarenheter och reflektioner över interprofessionellt samarbete med boendepersonal inom LSS-verksamhet. Studien genomfördes med en kvalitativ metod där fyra legitimerade arbetsterapeuter deltog i semistrukturerade individuella intervjuer. Det insamlade materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Enligt resultatet upplever arbetsterapeuterna att det interprofessionella samarbetet mellan arbetsterapeut och boendepersonal behöver fungera för att de ska kunna arbeta för brukarens välmående. Resultatet visar arbetsterapeuters erfarenheter av rollskillnader, kunskapsskillnader, kommunikationssätt och relationsskapande samt hur dessa aspekter påverkar det interprofessionella samarbetet mellan arbetsterapeut och boendepersonal. I resultatet framkommer det även reflektioner över förbättringsområden samt brister som behöver åtgärdas för att förbättra det interprofessionella samarbetet. Studien rekommenderar även ytterligare undersökningar för att få fördjupad förståelse av de olika synsätt arbetsterapeuten och boendepersonalen har på arbetets tillvägagångssätt samt hur det interprofessionella samarbetet påverkas av organisationens uppbyggnad.

På en akutmottagning tas akut och kritiskt sjuka patienter emot av interprofessionella team. För att patienterna skall ges en säker vård förutsätts att dessa team har ett välfungerande teamarbete både vad gäller struktur i omhändertagandet och i kommunikationen. Medlemmarna i de olika teamen byts ständigt ut vilket gör att alla som ingår i teamarbete måste tränas i att använda en gemensam struktur. Kvalitén på teamarbetet är en viktig och avgörande faktor som påverkar patientsäkerheten. Ett sätt att träna teamarbete är interprofessionell patientsimulering. Genom att använda en patientsimulator i stället för en riktig patient är det en säker miljö för lärande då ingen patient riskerar att skadas.   Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor på akutmottagning upplever interprofessionell patientsimulering.   Metoden var en kvalitativ deskriptiv intervjustudie. Nio semistrukturerade intervjuer utfördes. En manifest innehållsanalys användes för att analysera insamlade data.   Resultatet visade att sjuksköterskorna hade en positiv upplevelse av interprofessionell patientsimulering och att repetitionsträning önskades i stor omfattning. Att få öva realistiska situationer i ett verkligt team och på så sätt lära av varandras professioner kändes roligt och lärorikt. Sjuksköterskorna beskrev ett lärande både i den praktiska övningen, observationsrollen och genom reflektion och filmsekvenser samt att de tagit med sig nya kunskaper och insikter till verkliga situationer. Övningen upplevdes realistisk. Deltagarnas syn på teamarbete förändrades inte nämnvärt efter simuleringen. Några deltagare beskrev dock att synen på hur viktigt teamarbete är hade förstärkts och för någon hade bilden om hur teamarbete bör fungera klarnat.   Slutsatsen är att sjuksköterskorna i denna studie upplevde simuleringen som en realistisk, rolig och lärorik upplevelse. Samtliga sjuksköterskor upplevde att de tagit till sig insikter och kunskaper som de använde sig av vid verkliga vårdsituationer. Interprofessionell patientsimulering kan bidraga till ett förbättrat teamarbete. Resultatet visar att sjuksköterskorna upplever att för att få teamarbete att fungera behöver alla i teamet utbildas och repetitionsutbildning bör erbjudas för att bibehålla kunskaperna.

Hjärtstopp uppträder vanligen i slutstadiet av en döendeprocess. Alla döende patienter kan därför i princip betraktas som aktuella för hjärt-lungräddning (HLR) såvida ett beslut om att avstå från HLR inte har fattats. Läkare har det fulla ansvaret vid beslut om HLR. Studier belyser emellertid att samarbete med sjuksköterska, patient och närstående medför en bättre kunskapsplattform inför beslut om HLR. Trots att riktlinjer och föreskrifter förespråkar denna form av samarbete visar studier att samarbete inte alltid sker i det kliniska arbetet vid beslut om HLR.   Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av samarbete med läkare, patient och närstående vid beslut om HLR.   Metoden som användes vid genomförandet av denna studie var av kvalitativ design. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes och det manifesta innehållet analyserades utifrån en induktiv innehållsanalys.   Resultatet visade att sjuksköterskornas upplevelser av samarbete varierade utifrån deras tidigare erfarenheter. Sjuksköterskorna delade dock en gemensam önskan om samarbete med läkare, patient och närstående. De reflekterade kring upplevda svårigheter i samband med samarbete och svårigheter som kunde förhindra att samarbete uppstod. De belyste även olika möjligheter som ett välfungerande samarbete kunde generera inför beslut om HLR.   Slutsatsen blev att sjuksköterskornas upplevelse av samarbete, vid beslut om HLR, skiljde sig från deras upplevda önskan om samarbete. Sjuksköterskorna beskrev vidare ett önskemål om samarbete som överensstämde väl med aktuella riktlinjer och föreskrifter för tillvägagångsätt vid beslut om HLR samt begreppen interprofessionellt teamarbete och partnerskap. Den stora utmaningen framöver är emellertid att kliniskt implementera sjuksköterskornas önskemål om samarbete vid beslut om HLR.

Forskning visar att det finns begränsade kunskaper om samarbetet mellan specialpedagoger och lärare. Det gäller då särskilt kunskaper som berör hur specialpedagogen stödjer läraren i arbetet med att möta elevernas behov inom ramen för ordinarie undervisning. Syftet med studien var att undersöka det interprofessionella samarbete mellan specialpedagoger och lärare samt hur specialpedagogers kompetens används i arbetet med att utforma inkluderande lärmiljöer. Skrtics teori, om att lärare bör samarbete med andra professioner för att kunna skapa en varierad undervisning och en flexibel organisering, utgör studiens utgångspunkt. Skolor från tre kommuner och skolenheter från grundskola upp till vuxenutbildning representerades. En kvalitativ forskningsansats valdes och datainsamlingen som genomfördes var intervjuer med specialpedagoger och observationer av deras arbete. Sammantaget framkom att samarbete mellan specialpedagoger och lärare förekommer. I studiens resultat framkom att alla specialpedagoger använde kollaborativ handledning i sitt uppdrag, det vill säga att lärare och specialpedagog gemensamt reflekterade, samverkade och på olika sätt bidrog med sin expertis. Ofta startade den kollaborativa handledningen med en observation. Enligt specialpedagogerna anser lärare att det är mer effektivt att särskilja elever från ordinarie undervisning än att båda professionerna samarbetar i klassrummet. Ett råd som studien lämnar till specialpedagoger som vill bygga goda relationer med lärare är att de behöver göra mer än att samtala om en enskild elev eller utformning av den fysiska miljön. De behöver vara med i verksamheten och exempelvis delta i undervisning som görs.

Bakgrund: Interprofessionella team inom hälso- och sjukvården är viktiga för att kunna tillhandahålla en högkvalitativ, säker och personcentrerad vård. I ett framgångsrikt team bidrar alla med sin kunskap och sina värderingar från sitt yrke för en heltäckande vård. Olika värderingar kan emellertid skapa konflikter och hämma teamets samarbete och enighet. Enligt forskning finns bristande kunskap om arbetsterapeutens bidrag till teamet vilket kan hindra ett välfungerande interprofessionellt arbete. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters upplevelser av att arbeta i interprofessionella team. Metod: Examensarbetet har en kvalitativ design med induktiv ansats där data har samlats in via semistrukturerade intervjuer med åtta kliniskt verksamma arbetsterapeuter i interprofessionella team. Data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Samtliga arbetsterapeuter är eniga om att interprofessionellt samarbete är att föredra men att de stundtals behöver förtydliga sitt bidrag till teamet. Utmaningar i teamet och främjande insatser och faktorer för fortsatt utveckling var något alla delade med sig av. Utifrån deltagarnas svar bildades fyra huvudkategorier som resultatet diskuterades utifrån: Arbetsterapeutens bidrag till det interprofessionella teamet, Styrkor i det interprofessionella arbetet, Utmaningar och svårigheter, samt Främjande insatser och faktorer. Slutsats: Arbetsterapeuten bidrar med en unik helhetssyn på patienten i det interprofessionella teamet. Arbetsterapeutens aktivitetsbedömningar är efterfrågade av olika yrkesprofessioner men kan ibland begränsas av okunskap hos teammedlemmar. Ett förtydligande av arbetsterapeutens bidrag och funktion behöver utvecklas samt främjande insatser såsom ett nära samarbete med täta kontaktvägar, strukturerade möten, respektfull kommunikation och en engagerad chef för att möjliggöra ett lyckat interprofessionellt team.

Hälso- och sjukvården består idag av många professioner med olika yrkestitlar, en av dem är hälso- och sjukvårdskurator. De ingår i ett professionellt arbete med andra professioner som har annan utbildningsbakgrund. Kuratorernas olika roller är viktiga för det interprofessionella arbetet samt för att lyfta det psykosociala perspektivet hos patienter. Vi har i vår studie valt att fokusera på den somatiska sjukvården som innebär en specialiserad somatisk sjukvård för patienter. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hälso- och sjukvårdskuratorers beskrivningar av att arbeta i en medicinsk kontext samt lyfta fram vilken betydelse det interprofessionella arbetet kan ha. Grunden för denna studie är en kvalitativ metod med semi-strukturerade intervjuer och ett målstyrt urval har använts. Konventionell kvalitativ innehållsanalys användes för att kunna analysera det insamlade materialet. Resultatet visade på att hälso- och sjukvårdskuratorer som ingår i ett interprofessionellt arbete kan vara beroende av andra professioner inom sjukvården samtidigt som att sjukvårdspersonal kan vara beroende av kuratorns kompetens. Det framkom att informanterna ansåg att de var uppskattade på sin arbetsplats och kände sig som en del i sammanhanget i det interprofessionella arbetet. Något ytterligare som framgick är att det kan krävas att hälso- och sjukvårdskuratorerna visar prov på sin kompetens till sjukvårdspersonalen, exempel som tagits upp är att de behöver informera sjukvårdspersonalen om deras roll och kompetens. Det fanns en gemensam syn att det psykosociala perspektivet på patienters situation var grunden till kuratorers bidragande i det interprofessionella arbetet.

Bakgrund: Sjuksköterskan ska kunna samverka i team där flera vårdprofessioner är delaktiga, så kallade interprofessionella team. För att kunna lära sig arbeta i ett interprofessionellt team kan interprofessionellt lärande vara till hjälp. En läraktivitet som används vid interprofessionellt lärande är simuleringar, där studenter från olika vårdutbildningar kan samlas i ett team och arbeta med ett iscensatt patientfall. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskestudenters upplevelser av interprofessionella simuleringar.  Metod: Litteraturstudien baserades på tolv vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Litteratursökningarna som låg till grund för arbetet gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. De vetenskapliga artiklarna granskades enligt en granskningsmall för kvalitativa studier och innehållet analyserades. Resultat: I resultatet framkom tre teman om sjuksköterskestudenternas upplevelser: interprofessionella team, roller, och lärsituation. Alla tre teman hade två subteman, vilket resulterade i totalt sex subteman.  Slutsats: Flertalet sjuksköterskestudenter upplevde de interprofessionella simuleringarna som en positiv erfarenhet, som gav möjligheten att lära om teamarbete, kommunikation samt den egna rollen och andras roller i teamet. / Background: Nurses are required to be able to work within a team. Within healthcare these teams are oftentimes interprofessional, where a multitude of healthcare professions are working together. Learning how to work in interprofessional teams is aided by interprofessional education. One activity often used in interprofessional education are simulations, where students from different professions gather and work together on a staged patient case.  Aim: The aim of this study was to describe nursing students’ experiences of interprofessional simulations. Method: This literature study used twelve scientific articles with a qualitative study design. The included articles were found in two databases, CINAHL and PubMed. The scientific papers were reviewed using a template for reviewing qualitative articles and then the content was analyzed.  Results: Three themes related to nursing students’ experiences were found in the result, interprofessional teams, roles and learning situation. Each theme had two subthemes, resulting in a total of six subthemes.  Conclusion: The nursing students who participated in simulations within interprofessional education had mainly positive experiences. These experiences were summarized as improved communication skills, improved understanding of teamwork as well as an improved understanding of their own and other’s roles within the team.

Det interprofessionella lärandet, IPL, i team har blivit ett populärt medel för att öka samarbete och kvalité i den sociala sektorn och hälso- och sjukvård. En alltmer specialiserad och fragmentiserad vård, som ofta genomförs i team, har lett till stor spridning av interprofessionell utbildning, IPE. Studerande och/eller medlemmar från olika professioner lär sig därmed, med, från och om varandra. Sådant lärande antas ske vid utbyte av och reflektion över varandras olika erfarenheter, perspektiv och kunskaper, d.v.s. professionella skillnader, och leda till förbättrad effektivitet och kvalitet i vården. Inom hälso- och sjukvårdsområdet har man dock bara i mindre skala undersökt vad IPL i etablerade team innebär och hur professionella skillnader påverkar lärandet. Denna licentiatuppsats hade som övergripande syfte att bidra med ökad kunskap inom detta område. Här studerades ett arbete, med kliniska riktlinjer för psykiatrisk tvångsvård, som skulle genomföras av ett interprofessionellt team. Huvudfrågan var hur teamet arbetade med riktlinjerna och hur professionella skillnader kom till uttryck och gav implikationer för IPL. Licentiatuppsatsen är en fallstudie. Undersökningen baseras dels på material (mötesprotokoll, mejlkommunikation, dokument och mediarapporter) från teamets tre-åriga arbete, dels nio intervjuer och en observation av seminariet där teammedlemmar presenterade de färdiga riktlinjerna. Studie 1 syftade till att undersöka hur teamet hanterade en kontrovers och hur de strategier som användes gav konsekvenser för interprofessionellt lärande. Studie 2 syftade till att studera hur teamet granskade kön/genus i arbetet med riktlinjerna och vilka implikationer det blev för riktlinjerna och för interprofessionellt lärande. Fokus här är därmed på ett lärande i ett "färdigt" team. Resultaten i studierna baseras på fallbeskrivning och narrativ analys. Fynden i studierna tolkades huvudsakligen utifrån sociokulturell teori och idéer och insikter från kontroversstudier (studie 1) och det genusvetenskapliga fältet (studie 2). Resultatet i studie 1 visade att kontroversen hanterades främst genom en kompromiss. Resultatet visar också hur lärandestrategier nyttjades vid användning av texter. Lärandet utmanades dock när maktstrategier användes genom hävdande av auktoritet snarare än utforskande av kunskapsläget. Resultatet i studie 2 visade hur kön/genus aktualiserades i en diskussion om könsskillnader i användning av tvångsbälten. I diskussionen användes professionsspecifika erfarenheter och kunskaper om kön/genus, vilket kan antas främjade IPL. Teamets lärande om komplexiteten kring kön/genus resulterade i riktlinjer som betonar makt och med fokus på den individuella patienten. Därmed ledde teamets analys och lärande relaterat till kön/genus paradoxalt till könsneutrala riktlinjer. Slutsatsen är att studierna, på olika sätt, visade förekomst av IPL och hur detta påverkades både positivt och negativt av professionella skillnader. / <p>De delarbeten som ingår i avhandlingen visas inte elektroniskt eftersom de är inskickade till tidskrift, men ännu inte publicerats. </p>