Introduktion: Under de senaste 20 åren har icke-tekniska färdigheters betydelse för patientsäkerheten belysts mer och mer i forskningen. Interprofessionell utbildning med CRM som simulatorkoncept används för att träna icke-tekniska färdigheter och teamarbete men att träna under pågående operation är ovanligt. Syfte: Syftet är att utvärdera hur deltagarna upplever användandet av icke-tekniska färdigheter under en interprofessionell lärandeaktivitet på en dagkirurgisk operation. Metod: Tvärsnittsstudie med enkät som deltagarna (N=239) blev tillfrågade att svara på efter deltagande vid operation. Enkäten utvärderas deltagarnas upplevelse av kommunikation och teamarbete. Deskriptiv statistik och analys med Chi2, Wilcoxon sign rank test och Kruskal-Wallis användes. Resultat: Användandet av kommunikation inom och mellan professionerna har rankats som mycket högt av majoriteten av deltagarna i alla frågor, vid kontroll med Chi2 analys är det statistiskt signifikanta svar. Deltagarna upplever en ökad förståelse för andra professioner i teamet efter deltagande och de flesta anser att de blir en mer effektiv medlem i teamet och samt att patienter har fördel av att ett team löser patientens problem. Ingen statistisk signifikant skillnad sågs mellan professionerna. Slutsats: Träning under en pågående operation är möjligt att genomföra samt är uppskattat av deltagarna och viktigt för deras utveckling av icke-tekniska färdigheter Nyckelord: Icke-tekniska färdigheter, interprofessionellt lärande, CRM, SBAR, closed-loop-kommunikation. / Introduction: During the past two decades, there has been increased interest in non-technical skills and how they affect patient safety. The number of articles published in the field has increased. Interprofessional education with the concept of CRM has been shown to be an effective way to train non-technical skills and teamwork, but training during ongoing surgery is uncommon.  Purpose: The purpose is to evaluate how the participants experienced the use of non-technical skills in an interprofessional learning activity during ambulatory surgery. Method: This was a cross-sectional study in which the participants (N=239) were asked to answer an evaluation survey following ambulatory surgery, concerning their experience of communication and teamwork. Descriptive statistics and inferential statistics with chi-square, Wilcoxon signed-rank test and Kruskal-Wallis were used to analyse the material.  Results: The use of communication within and between the professions was ranked as very high by the majority of the participants in all the questions in the survey, and control using chi-square showed the results to be statistically significant. The participants experienced an increased understanding of the other professions in the team, and deemed that they had become more effective team members. They were also of the opinion that patients have an advantage when a medical team solves their problems. There were no statistically significant results between the professions. Conclusion: Training can be implemented during ongoing surgery. This is a popular activity with participants, and is vital for their development of non-technical skills. Keywords: Non-technical skills, interprofessional education, CRM, SBAR, closed-loop communication

The purpose of this study is to investigate the challenges and opportunities in the communication between software developers and their stakeholders, as well as the impact that the product owners have on the communication. The research was conducted using a case study approach, and data was mainly collected through observations andinterviews with product owners and software developers at the case company Kry. The findings show that the challenges in communication are the technical language of software developers, difficulty for stakeholders to understand the software development process and difficulty for developers to understand the underlying context of a feature request. The opportunities in their communication are that the developers can better understand the reasons of a request and thus feel more engaged in the product and more satisfied towards the company; Good communication can cut development time and cost. The product owner is shown to be almost irreplaceable due to the large impact that they have. They become translators between the developers and stakeholders, enabling them to communicate better. Furthermore, they are the main point of contact for the stakeholders, thus allowing the developers to focus more on doing development work. However, this might sometimes result in that the developers get involved too late in the process, making changes costly when they discover something faulty. As a conclusion, the communication between stakeholders and developers powered by product owners greatly enhance the possibility to build good, maintainable software and lead to a more sustainable work environment for all involved. / Syftet med studien är att undersöka utmaningar och möjligheter i kommunikationen mellan mjukvaruutvecklare och stakeholders, samt den påverkan som produktägare har på kommunikationen. Detta gjordes genom en fallstudie och data är i huvudsak insamlad genom observationer och intervjuer med produktägare och utvecklare på företaget Kry. Resultatet visar att utmaningar i kommunikationen är mjukvaruutvecklarnas tekniska språk, svårigheter för stakeholders att förstå mjukvaruutvecklingsprocessen och för utvecklarna att förstå de bakomliggande anledningarna för en kravändring. Möjligheter i kommunikationen är att utvecklarna bättre kan förstå de här anledningarna och därför bli mer engagerade i produkten och känna sig mer nöjda med företaget; bra kommunikation kan minska utvecklingskostnader och tid. Produktägare visar sig vara nästan oersättliga på grund av den stora påverkan de har. De blir översättare mellan utvecklare och stakeholders, och hjälper dem att kommunicera bättre. De blir också den huvudsakliga kontaktpersonen för stakeholders, vilket ger utvecklarna mer möjligheter att fokusera på deras utvecklingsarbete. Dock kan det resultera i att utvecklarna ibland blir inblandade för sent i processen, vilket gör potentiella behov av förändringar dyra när de upptäcker något som är fel. Sammanfattningsvis, när kommunikationen mellan stakeholder och utvecklare är faciliterad av produktägare så ökar möjligheterna för att bygga bra mjukvaraoch det leder till en mer hållbar arbetsmiljö för alla inblandade.

Internationella studier visar att lärare inom hälso- och medicinutbildningar saknar kompetens att främja studenters interprofessionella lärande. Studiens syfte var att undersöka hur lärare, inom ramen för ett akademiskt lärarskap, arbetar med sin kompetensutveckling för att främja studenters interprofessionella lärande. Fallstudien genomfördes med semistrukturerade intervjuer av 17 lärare vid Linköpings universitet. Data analyserades med tematisk analys. Resultaten visade på behov av ökade kunskaper om akademiskt lärarskap samt samsyn kring lärarens roll och uppdrag. Kompetensutveckling genomfördes på generell nivå och ej utifrån identifierade lärbehov. Den systematiska och kontinuerliga uppföljningen av studenternas interprofessionella lärande försvårades då det saknades kompetens samt tid att kritiskt granska pedagogisk praktik. / International studies show that teachers in health and medical education needs more competence to promote students' interprofessional learning. The purpose of this study was to investigate how teachers, within the framework of scholarhip of teaching and learning work with their faculty development to promote students' interprofessional learning. The case study was conducted with semistructured interviews of 17 teachers at Linköping University. Data were analyzed using thematic analysis. The results showed a need for increased knowledge of scholarship of teaching and learning as well as consensus regarding the teacher's role and responsibility. Competence development was carried out on a general level and not based on identified learning needs. The systematic and continuous follow-up of the students' interprofessional learning was difficult as there was a lack of competence and time to critically examine pedagogical practice.

Under vintern 2019-2020 drabbades världen av en pandemi, covid-19. Under denna omvälvande period omstruktureras all sjukvård tillfälligt för att möta denna nya patientgrupp. Intensivvården drabbades särskilt hårt då de skulle omhänderta denna kritiskt sjuka och sårbara patientgrupp. För att kunna ge en god vård och avlasta intensivvårdspersonal infördes funktionen förstärkningsläkare. Dessa fick bland annat ansvar för att skriva dagbok till patienterna, en uppgift som vanligen utföres av sjuksköterskor och undersköterskor. Studien belyser förstärkningsläkarens upplevelse av att skriva dagbok till patienter som vårdas för covid-19 på intensivvårdsavdelning under pandemin. Studien är av kvalitativ design med induktiv ansats bestående av intervjuer, med resultat baserat på tematisk analys. I resultatet identifierades fem teman: att erbjuda en berättelse, samarbetets betydelse, erfarenhetens betydelse, ödmjukhet inför ansvaret och att göra gott. Resultatet visar att det kändes meningsfullt, värdefullt och ansvarsfullt att skapa ett sammanhang av intensivvårdstiden som utgick från patientens perspektiv och att använda ett förståeligt språk i skrivandet var viktigt. Det fanns en ambition och vilja hos förstärkningsläkarna att förmedla en berättelse, med syfte att göra gott genom att dagboken skulle komma patienter och närstående till nytta och på så sätt vara en hjälp i återhämtningen efter intensivvård. Brist på erfarenhet av uppgiften blev en utmaning, men genom interprofessionellt samarbete gavs möjlighet till avlastning, stöd och inspiration. Att skriva dagbok gav en känsla av uppskattning, reflektion och utveckling. Genom interprofessionellt samarbete kring uppgiften att skriva dagbok kan slutsatser dras att det kan komma patienter och närstående till nytta med en dagbok som skapar en helhet utifrån flera synvinklar. Genom att skriva dagbok sammanfattas dagen, vilket kan ge tid för eftertanke och reflektion. / During the winter of 2019-2020, the world was hit by a pandemic, the covid-19. During this upheaval period, many parts of the healthcare system was temporarily restructured to meet this new patient group. Intensive care was particularly affected as it was supposed to take care of this critically ill and vulnerable patient group. In order to be able to provide good care and relieve the intensive care staff, the function of supportive physician was introduced. Among other things, these were given responsibility for writing diaries for the patients. This is a task normally performed by intensive care nurses and assistant nurses. This study highlights the supportive physician's experience of writing a diary for patients treated for covid-19 in the intensive care unit during the pandemic. The study is done through qualitative design with an inductive approach consisting of interviews, with results based on thematic analysis. The results identified five themes: offering a story, the importance of collaboration, the importance of experience, humility in the face of responsibility and doing good. The result shows that it felt meaningful, valuable and responsible to create a context of the intensive care period that starting from the patient's perspective. To use comprehensible language in the writing was important. There was an ambition and desire on the part of the supportive physician to convey a story, with the aim of doing good by making the diary useful to patients and relatives and thus being a help in recovery after intensive care. Lack of experience with the task initially became a challenge, but interprofessional collaboration provided the opportunity for relief, support and inspiration. Journaling provided a sense of appreciation, reflection and development. Through interprofessional collaboration around the task of writing a diary, conclusions can be drawn that patients and relatives can benefit from a diary that creates a whole based on several points of view. By writing a diary, the day is summarized, which can give time for thought and reflection.

I Barn- och ungdomsklinikens strävan efter barnanpassad vård har behandlingssituationer framför allt identifierats som en utmaning, där det medicinska perspektivet ibland bedöms vara överordnat det barnrättsliga. Forskning och evidens visar att när sjukhusclowner och medarbetare samverkar i behandlingar och procedurer minskar barnens oro, stress och smärta och trygghet, delaktighet och självbestämmande ökar. Syftet med förbättringsarbetet är att förbättra samverkan mellan sjukhusclowner och medarbetare och därigenom bidra till och stärka barnanpassad vård. Utifrån detta sattes ett mål om att öka samverkan från 16%-75%. Syftet med studien är att undersöka möjligheter och hinder mellan sjukhusclowner och medarbetare i barn- och ungdomssjukvården för en hållbar samverkan. Två förändringsidéer har arbetats med; skriva en rutin för samverkan och skapa en e-utbildning. Förbättringsarbetets metod utgår från mikrosystemet och beskrivs genom förbättringsrampen. Studien är kvalitativ och har använt tematisk innehållsanalys med induktivansats. Patientens röst kommer från resultatet av strukturerade intervjuer som genomfördes med 15 barn i åldrarna 0–15 år och deras föräldrar. Övrigt insamlat material kommer från enkäter till medarbetare, en fokusgrupp och fyra djupintervjuer med medarbetare och sjukhusclowner.Målet på 75% samverkan nåddes under mars. Det resultatet visar är att information, kommunikation och workshops gett önskad effekt. Studiens resultat lyfter fram två teman med vardera två kategorier. Det första temat berör gemensamma incitament som knyter samman grupper, med kategorierna värdet av ett reflekterande arbetssätt och uppbyggnad av gemensam kunskap. Det andra temat är hållbarhet i förbättringsarbete, med kategorierna förbättrad systematik och struktur och tillgänglighet och trygghet.Slutsatsen är att informanterna anser att den barnanpassade vården stärks när sjukhusclowner och medarbetare samverkar i behandlingar och procedurer. Sjukhusclownernas tillgänglighet ses som det största hindret för samverkan. För att skapa en gemensam kunskapsgrund och hållbarhet i förbättringsarbetet behöver det interprofessionella lärandet och arbetet stärkas genom bl.a. användandet och skapandet av nya och befintliga forum. / In the striving for child-friendly care, treatment situations have above all been identified as a challenge, where the medical perspective is sometimes judged to be superior to childrens rights. Research and evidence show that when hospital clowns and staff collaborate in treatments and procedures, children's anxiety, stress and pain decrease and security, participation and self-determination increase.The purpose of the improvement work is to improve collaboration between hospital clowns and employees and thereby contribute to and strengthen child-friendly care. Based on this, a goal was set to increase collaboration from 16% -75%. The purpose of studies is to investigate opportunities and prevent between hospital clowns and employees in child and adolescent health care for a sustainable collaboration. Two ideas for change have been worked on; write a routine for collaboration and create an e-learning.The method of improvement work is based on the microsystem and is described through the improvement ramp. The study is qualitative and has used thematic content analysis with an inductive approach. The patient's voice comes from the results of structured interviews conducted with 15 children aged 0–15 years and their parents. Other material collected comes from surveys of employees, a focus group and four in-depth interviews with employees and hospital clowns.The target of 75% collaboration was reached in March. The results that shows is that information, communication and workshops have the desired effect. The results of the study highlight two themes, each with two categories. The first theme concerns common incentives that connect groups, with the categories the value of a reflective approach and the building of common knowledge. The second theme is sustainable in improvement work, with the categories improved systematics, structure and accessibility and security.The conclusion is that informants believe that child-friendly care strengthens when hospital clowns and staff collaborate in treatments and procedures. The availability of hospital clowns is seen as the biggest obstacle to collaboration. In order to create a common knowledge base and sustainability in the improvement work, interprofessional learning and work need to be strengthened through e.g. the use and creation of new and existing forums.

The thesis investigates team talk and team collaboration from a dialogical perspec­tive, and is based on video recordings of 15 multi­professional team conferences involving a pain rehabilitation team. The analyses also draw upon a vast material of interviews, field notes and documents collected during almost a year of fieldwork at the clinic. The main purpose of the thesis is to shed light on some of the distinguish­ing linguistic features of such team confe­ren­ces and on the pragmatic strategies deployed by the team members in order to bring into play the variety of professional perspectives represented in the team. Ana­lyses of their lexical choices and interaction show three areas of responsibility: professional, overlapping and shared. Analyses of phases, activities and participant structures show how the team conferences can be understood as a specific type of institutional interaction, a communicative activity type that makes it possible both to share information and to reach a shared understanding of the patients’ problems. A deeper interactional analysis reveals pragmatic strategies enhancing the team’s multiprofessional com­munication: the identification and sorting of information, in-depth discussions of specific problems and decision-making procedures. The results illustrate central aspects of what is often called interprofessional competence within the field of health care, i.e. the ability to make the most of multiprofessional collabo­ration. The thesis adds to our understanding of team conferences as a communi­ca­tive activity type and increases our understanding of how participants can offer their perspec­tive through conversation, thereby making it possible for the others to adopt this perspective – in short, to achieve what is often referred to as a democratic dialogue. / Med utgångspunkt i ett dialogiskt perspektiv analyseras samtalen under teamkon­ferenserna i ett smärtrehabiliteringsteam för att beskriva språkliga strategier som stödjer samarbetet mellan företrädare för olika professioner. Analyserna baseras på videoinspelningar av 15 teamkonferenser (motsv. c:a 40 tim) samt fältanteck­ningar, intervjuer och dokument insamlade under ett knappt års fäl­tarbete. Analys­erna av ordförråd och interaktion visar att teammedlemmarnas ansvars­områden består av tre typer: professionsspecifika, delade och gemen­samma ansvarsom­råden. Analyser av faser, delaktiviteter och deltagarstruktur visar hur samtalen kan beskrivas som en form av inominstitutionella arbetsmöten, en verksamhetstyp som både ger möjlighet för teammedlemmarna att dela med sig av information till varandra och att nå en delad förståelse av patienternas situation och möjliga lös­ningar. Vidare har en mer omfattande interaktionsanalys resulterat i en beskriv­ning av språkliga strategier som stödjer samarbetet i teamet: inventering och sortering av information, fördjupande diskussioner av specifika problem samt för­handling och förankring av beslut. Analyserna visar också hur teammedlemmarna tillsammans definierar vilket förklaringsdjup som krävs i dis­kussionen av en viss aspekt av ett problem för att en delad förståelse av prob­lem och potentiella lös­ningar ska kunna uppnås. Tillsammans tydliggör resultaten några centrala aspek­ter av det som brukar kallas interprofessionell kompetens – förmågan att på ett socialt smidigt och interaktionellt effektivt sätt förhålla sig till och överskrida gränserna mellan olika professioners kompetens- och ansvarsområden. Avhandlingen bidrar till för­ståelsen av team­konferenser som verksamhetstyp och fördjupar förståelsen av hur samtalsdel­tagare kan göra sina respektive perspektiv tillgängliga för varandra – en grundläggande förutsättning för att uppnå det vi brukar kalla det goda samtalet.

Bakgrund: Operationssalens kommunikation är komplex och kommunikationsproblem är den mest rapporterade orsaken för operativa misstag. Ljudnivå och munskydd är faktorer som försvårar kommunikationen. Teamarbete i operationssalen är nödvändigt för att vården ska vara patientsäker. Operationsteamet utgörs av olika professioner som har ansvaret för patientens säkerhet intraoperativt. Kravet från samhället är att operationssjuksköterskan ska besitta kompetensen att skydda patienter från vårdskador. World Health Organization har utformat en checklista för att förbättra patientsäkerheten på operation. Syfte: Att undersöka operationssjuksköterskans upplevelse av intraoperativ kommunikation. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor utfördes på två sjukhus i södra Sverige. Sju intervjuer hölls med operationssjuksköterskor som spelades in och transkriberades. Datan analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) latenta innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras under fyra teman. Temat Vikten av att kommunicera belyser att kommunikationen måste fortlöpa under operationen för att inte riskera patientsäkerheten. Temat Intraoperativa Teamgrupperingar beskriver att operationsteamet arbetar i separata team tills den peroperativa fasen där de är ett gemensamt operationsteam. Professionerna är kopplade till varandra vilket ger stort ansvar i kommunikationen. I temat Ledarens Inverkan på Teamkommunikation framkommer att auktoritära ledare kan medföra en nervös stämning och upplevd minskad patientsäkerhet. Operatören har betydelse för användningen av WHO:s checklista och följsamheten till den. I temat olika uttryck för Intraoperativ Kommunikation framträder olika typer av kommunikation ha påverkan intraoperativt. Slutsats: Operationsteamet sammanhålls av respekt och gemensamt ansvar. Kvaliteten av den intraoperativa kommunikationen är beroende av ett ansvarstagande från varje teammedlem och kräver en långsiktig plan för utveckling från verksamhetens ledning. / Background: Communication in the operating room (OR) is complex. Communication failures is the most reported cause of operative misstakes. Sound levels and operating masks are some factors that complicates the communication. Teamwork in the OR is necessary for patient safe care. The operating team consists of various professionals who are responsible for patient safety intraoperatively. The society’s requirement is that the operating room nurse must possess competence to protect patients from medical harm. The World Health Organization designed a checklist to improve patient safety in the OR. Aim: To investigate the operating room nurse's experience of intraoperative communication. Method: A qualitative interview study with semi-structured questions was conducted at two hospitals in southern Sweden. Seven interviews were held with surgical nurses which were recorded and transcribed. The data were analyzed according to Graneheim and Lundman's (2004) latent content analysis. Results: The result is presented under four themes. The theme The Importance of Communicating highlights that communication must continue throughout the surgery in order not to risk patient safety. The theme of Intraoperative Team Groupings describes that the operating team works in separate teams until the peroperative phase where they are a joint operation team. The professions are linked to each other, which gives great responsibility in communication. The theme The Leader’s Impact on Team Communication reveals that hierarchical leaders can cause a nervous mood and cause reduced patient safety. The surgeon is important for the use of WHO's checklist and its compliance. In the theme Different Expressions for Intraoperative Communication, different types of communication have an impact intraoperatively. Conclusion: The operating team is united by respect and shared responsibility. The quality of intraoperative communication depends on the responsibility of each team member and requires a long term plan for development from the management.

I dagens samhälle vill människor bli delaktiga och få medbestämmande. Personcentrerad vård medför att sjukvårdens strävar efter att patienten involveras och vården anpassas efter dennes behov och förutsättningar. På så sätt blir vården mer jämlik och kan utföras på ett kostnadseffektivt sätt. Vid utgångsläget på studerat sjukhus utfördes mindre gynekologiska interventioner på operationsavdelningen. Processen var resurskrävande och hade låg patientdelaktighet. Patientkontrollerad sedering (PCS) betyder att patienten styr sederingen själv. På så sätt kan både patientens delaktighet och värdet i mikrosystemet öka. Förbättringsarbetet innebar att utbilda sjuksköterskor från kvinnoklinikens mottagning att erbjuda PCS självständigt utan att anestesisjuksköterskan deltar. Då skapas möjlighet att utföra vissa interventioner på mottagningen istället för på operation. Syftet med förbättringsarbetet var att öka patientens delaktighet genom att införa patientkontrollerad sedering vid gynekologiska interventioner på kvinnoklinikens mottagning, Värnamo sjukhus. Eftersom detta arbetssätt inte är vedertaget var studiens syfte var att undersöka medarbetarnas erfarenheter av att erbjuda patientkontrollerad sedering. Förbättringsarbetet utgick från Nolans förbättringsmodell och strukturen i förbättringsrampen. Värdekompassens perspektiv och mätetal användes för att belysa effekten av förändringen, både för patienten, medarbetarna och verksamheten. Studien genomfördes med kvalitativ metod med hjälp av semistrukturerad fokusgruppintervju av medarbetare på kvinnoklinikens mottagning, Värnamo Sjukhus. Förbättringsarbetet resulterade i en funktionell sederingsmetod och ett förändrat mikrosystem för kvinnor som ska genomgå gynekologiska interventioner. Förbättringsarbetet stärkte patientens delaktighet och ökade möjligheten att bli en aktiv medspelare i sin egen vård. Samtliga värdekompassens balanserade mått påvisade att arbetssättet var välfungerande, patientsäkert och uppskattat både av patienter och medarbetare. Ytterligare effekt var att medarbetarnas kompetens ökade och att samverkan mellan klinikerna förbättrades. Studien påvisade att medarbetarna upplevde att det nya arbetssättet stärkte den personcentrerade vården. Införandet av PCS upplevdes både relationsskapande, engagerande och resurskrävande. / In modern society people prefer participation and co-determination. Person-centred care leads health care to involve the patient and the care adapts to the patient´s needs and conditions. This way the care will be more equal and can be performed in a more cost-effective way. Originally gynaecological interventions were costly performed in the operating room (OR) with lack of participation. Patient- controlled sedation (PCS) means that the patient controls the sedation itself. With this the patient's participation grows and increases value in the microsystem. The Quality improvement (QI) involved to teach nurses at the out-patient clinic (OPC) to handle PCS by themselves, without an anaesthetic nurse attending. In this way some interventions could be performed in the OPC instead of in the OR. The purpose of QI was to increase patient-participation by introducing PCS during interventions at the gynaecological OPC at Värnamo hospital. The study aimed at determining the co-worker's experiences when introducing PCS. The QI started from Nolans improvement model and the structure in the improvement ramp. The value-compass and measurements were used to evaluate the effects of the changes. The study was performed in a qualitative method with inductive approach using focus-group interview with co-workers at the gynaecological OPC. By introducing PCS in the QI women became participants in the gynaecological OPC. The QI resulted in that more interventions could safely be performed in the OPC. The new procedure makes the patient an active co-player, the competence of the co-workers rises, the collaboration between the clinics grows and the care is performed at the right level of care.  The study showed that the co-workers experienced increased patient-centered care. The QI built relationships, was engaging and demanding resources.

Ett nytt instrument utvecklades från Katz´ ADL-index, vilket visat sig vara ett allt för grovt instrument, för att kartlägga patientens aktivitetsförmåga och självständighetsutveckling. Bedömningsinstrumentet innehåller patientdata samt kategori-index och kom att kallas RAINBOW på grund av att instrumentet är i fyrfärgstryck. En kontroll av det nykonstruerade team-instrumentet utfördes i syfte att mäta dess tillförlitlighet. Mellanbedömar reliabilitet mellan oberoende bedömare har prövats. Validiteten har analyserats på 4 patienter ur materialet och jämförts med Katz´ ADl-index. Studien, som bestod av parvisa oberoende bedömningar, utfördes av sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. 40 patienter deltog i studien. Delaktivitetsbedömningarna uppgick till 950 och innehöll 36 avvikelser. Resultaten visade på 96 % samstämmighet i bedömningarna. Den kvalitativa analysen visade, i jämförelse med Katz´ ADL-index, att RAINBOW kategori-index gav utförligare information om patientens självständighetsnivå samt hjälpbehov. I denna studie bedömdes endast strokepatienter, men då begreppen som ingår i instrumentet kan anses allmängiltiga, torde det även kunna användas på andra diagnosgrupper. En gemensam rehabiliteringsterminologi gav teamarbetet en ökad kvalitet gällande bedömning, planering samt utvärdering av den enskilde patientens aktivitetsförmåga. / <p>Uppsatsarbete omfattande 10 poäng, C-nivå, inom ramen för arbetsterapeutprogrammet 120 p., Högskolan i Örebro, Institutionen för vårdvetenskap och omsorg. Författarens namn i uppsatsen är Gull-Britt Johansson.</p>

Syftet med denna studie är att synliggöra det interprofessionella samarbetet mellan specialllärare i matematikutveckling, specialpedagog och matematiklärare i relation till särskilda utbildningsbehov i matematik, SUM. Studien belyser samarbbetet genom begreppen interprofessionellt lärande, inkludering och tillgänglig lärmiljö. Som teoretiskt ramverk för studien har Engeströms (2001) aktivitetsteori använts. Tre verksamheter i två olika kommuner användes som studieobjekt. En kvalitativ forskningsansats valdes som metod för studien och datainsamlingen genomfördes med hjälp av fokusgruppsintervjuer samt observationer av samtal mellan matematiklärare, speciallärare i matematikutveckling och specialpedagog. Sammantaget framkommer att samarbete mellan professionerna förekommer i stor utsträckning. Dock sker samarbetet ofta mer genom information och enskilda lösningar där professionerna arbetar skilt från varandra än genom gemensam undervisning. Det upplevs mer effektivt att ta ut elever ensklit än att båda professionerna samarbetar i klassrummet samtidigt för att på så sätt lära av varandra och arbeta med en tillgänglig, inkluderande lärmiljö i relation till SUM. Samarabetet stannar på individnivå för såväl professionerna som eleven och utvecklar således varken professionerna eller den inkluderande lärmiljön i stort. / This study aims to identify interprofessional collaboration between special educational needs teachers in mathematics, special educational needs coordinators and mathematics teachers in relation to special educational needs in mathematsics. The stdy has focused on collaboration from the perspective of interprofessional learning, inclusion and an accessible learning enviroment. The research apporoach is qualitative and interviews in focus goups have been conducted as well as observations. The activity theory has functioned as the theoretical framwork through this study. Three public schools from two different municipalities were chosen for this study. The results show that collaboration between the different professions occurs frequently. However, the collaboration tends to relate more to presenting information or producing individual solutions where professins work side by side rather than together in the classroom. It is considered more efficient to extract students frpm ordinary education to provide extra support, than to collaborate within the classroom to develop the learning environment towards inclusion and learn from other professions in relation to special educational needs in mathematics. Thus, the collaboration remains on an individual level both professionally and for the students as opposed to generating new knowledge within the professions as well as an inclusive, learning environment.