Delaktighet anser vi är ett viktigt begrepp för att kunna skapa bra förutsättningar för jämlikhet och inflytande för elever med funktionshinder inom skolan. Hur delaktighet kan skapas för dessa elever påverkas av samspelet med andra och av miljön i omgivningen. Att vara delaktig är att vara respekterad i sin omgivning och detta kan höja självkänslan. Detta kan i sin tur skapa en positiv utveckling för dessa elever, som gör att det är de som individer och inte funktionshindret i sig som är det huvudsakliga. Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger i skolans verksamhet uppfattar att de kan skapa förutsättningar för delaktighet för elever med funktionshinder utifrån vad Läroplanen 94 skriver om delaktighet och hur delaktigheten fungerar för dessa elever i jämförelse med elever utan funktionshinder. De metoder vi har använt är intervju och observation, där observationerna ska ses som ett komplement till intervjuerna. Vårt resultat är att pedagogerna upplever att de har möjlighet att skapa förutsättningar för delaktighet i skolans verksamhet för elever med funktionshinder. Verktyg för dem till detta är vilja till samarbete i arbetslaget, egen erfarenhet och utbildning och att anpassa undervisningen. De tror dock att förutsättningarna skulle kunna vara bättre med rätt stöd i verksamheten som till exempel mindre elevgrupper och fler pedagoger. I jämförelse med elever utan funktionshinder anser de att elever med funktionshinder har samma möjlighet till inflytande i verksamheten. Funktionshindret i sig kan dock göra att de syns och uppmärksammas mer av pedagogerna. I våra observationer upplevde vi att elever med funktionshinder var mer delaktiga i sitt samspel i vuxenstyrda aktiviteter än i fri lek och vi tror därför att det i fri lek kan behövas mer stöd av pedagogerna.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur förskollärare resonerar kring ett lekpedagogiskt arbetssätt och barns relationer. För att undersöka detta valde jag att genomföra min studie med hjälp av intervjuer som metod. Jag valde att intervjua tre förskollärare som alla arbetar lekpedagogiskt på olika förskolor, för att på så vis få en så bred bild som möjligt. Resultatet visar att gemensamma upplevelser är viktigt för relationerna på förskolan, då dessa upplevelser utgör en grund för både samtal och lek mellan barn, men även mellan barn och pedagoger. Även temat och lekvärlden utgör en stabil grund för lek, där både barn och vuxna delar samma kontext. På så vis skapas en gemensam kontext för vad, när och även hur man leker med varandra. Min förhoppning är att denna studie kommer att bidra med kunskap kring hur lekpedagogik kan påverka barns kamratkulturer, men även hur det påverkar atmosfären i förskolan. / The aim of this study was to investigate how preschool teachers reason about the educational approach of pedagogical play, and how it can affect children's relationships. I decided to use interviews as a method. I chose to interview three preschool teachers, who all work with this educational approach. The results show that collective experiences are important for relationships in preschool. These experiences creates a foundation for conversations and play between children, but also between children and adults. The theme and playworld creates a mutual context for what, when and even how you play with each other. My hopes are that this study will contribute knowledge about how pedagogical play can affect children’s peer cultures and the atmosphere in preschool.

Syftet med detta examensarbete är att utifrån ett förskollärarperspektiv bidra med kunskaper om hur de uppfattar att deras arbete kan bidra till barns sociala utveckling. För att undersöka frågan har vi tagit del av 10 förskollärares resonemang kring deras relationsfrämjande arbete på förskolan samt hur de beskriver de relationer som kan gynna hela barnets utveckling. I studiens resultat framgår det att förskollärarna vill främja relationer som bygger på ömsesidigt samspel, empati och som kan möjliggöra att barnen vidareutvecklas både socialt och kognitivt. Relationer som är maktbaserade och som inte bygger på ömsesidigt samspel är relationer som förskollärarna vill arbeta för att de ska utvecklas till positiva relationer som gynnar barnens sociala utveckling. Förskollärarna beskriver att deras förhållningssätt gentemot barns sociala förmågor är viktigt för hur relationerna formas på förskolan. Förskollärarna menar att hur de bemöter barnens sociala yttranden inom de vardagliga situationerna är en del av deras förhållningssätt. Inom olika projekt, aktiviteter och lek menar förskollärarna att de arbetar för att utveckla barnens sociala förmågor gällande att skapa kamratrelationer.

Syftet med vår studie är att ta reda på hur några olika pedagoger ser på barns kamratkulturer och hur de stödjer och hjälper barn i leksituationer. För att ta del av detta har vi använt oss av den halvstrukturerade intervjun som metod. Utifrån den tidigare forskningen är pedagogens betydelse viktig samt att pedagogen bör utveckla sin egen professionalitet eftersom detta även kan vara utvecklande för barnen. I kamratkulturer tolkar och omtolkar barnen vuxenkulturen och därför är de vuxna viktiga förebilder. Tidigare forskning visar även att den tillträdesstrategi som lärare undervisar barnen i är en strategi som sällan fungerar och att barn skapar närmare relationer till ett fåtal barn samt att barn utesluter för att skydda sin lek och sina relationer. Vi har valt att använda oss av kamratkultur som teoretiskt perspektiv eftersom kamratkultur handlar om barnens lek och relationer, därför anser vi att det är av vikt att pedagoger har insyn i kamratkulturer samt att de är medvetna om att barn tolkar och omskapar den vuxna kulturen. Resultaten visar bland annat att vuxna är förebilder för barnen där pedagogerna i studien lyfter att vuxna bör vara närvarande och skapa trygghet för barnen. Vid uteslutning skulle vuxnas uppmärksamhet kunna öka genom deras närvaro då de kan bidra till att barnens positioner aldrig blir en norm för barnen. Den värsta sortens uteslutning handlar enligt resultaten om att inte bli bekräftad och är något som förekommer konsekvent. Resultaten visar även att pedagoger använder flera olika strategier gällande stöd vid leksituationer. Utifrån studien har vi hittat ett intressant område, gällande gruppstorleken, eftersom resultaten visar att det händer något när det tredje eller femte barnet kommer till en lek. Ett intressant område att forska vidare kring eftersom det öppnar upp för frågor som rör hur gruppstorleken påverkar barnens kamratkulturer.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka strategier flerspråkiga barn i åldrarna tre till fem år använder för att få tillträde och samspela i den fria leken samt hur förskollärare och barnskötare agerar för att stötta flerspråkiga barn. En kvalitativ metod med etnografisk ansats samt Corsaros tillträdesstrategier har legat till grund för datainsamling och analys. Observationer av flerspråkiga barns samspel samt förskollärares och barnskötares agerande i den fria leken har utförts på två olika förskolor: Ugglan och Järven, i två olika kommuner. Dessutom har intervjuer genomförts med pedagogerna som arbetar i respektive barngrupp. Resultatet visar att flerspråkiga barn använder både verbala och icke-verbala tillträdesstrategier för att träda in i en pågående lek, dock var vissa strategier mer framträdande än andra. På Ugglan var verbala tillträdesstrategier mer framträdande medan enbart icke-verbala tillträdesstrategier förekom på Järven. Ett nyanlänt barn hade trots stöd från pedagogerna i många fall svårt att komma in i pågående leksituationer, och pedagogerna uppgav att det tidvis upplevde att det var svårt att stötta barnet i leksituationer. I intervjuerna uppgav förskolläraren och barnskötarna att pedagogens närvaro i barns fria lek är viktig för att kunna läsa av leksituationer och för att på ett medvetet sätt kunna ge stöd, fast på lite olika sätt. På Järven arbetade personalen aktivt med tydligt kroppsspråk, tecken som stöd samt genom att främja flerspråkighet, vilket inte var lika vanligt på förskolan Ugglan där det svenska språket ansågs vara viktigt att lyfta fram vilket också kan vara en av anledningarna till att barnen på Ugglan främst använde det svenska språket då de sökte tillträde till lek. Med denna studie som grund menar författarna att det som pedagog är viktigt att lära känna varje barn och studera hur flerspråkiga barn agerar inom deras kamratkulturer för att kunna stötta dem på ett givande sätt då studien visar att det kan se olika ut i olika barngrupper och för olika individer. Det framkommer i studien även att pedagogerna har olika förhållningssätt gällande flerspråkiga barns språkutveckling och behov av stöd i den fria leken. Genom att anta ett barnperspektiv anser författarna till denna studie att man får en större insikt om barns socialisation och lek samt en bättre förståelse för deras relationsskapande. Det är värdefullt att inse att pedagogen är en viktig del i barnens fria lek för att den gemensamma leken ska bli lustfylld samt även bidra till barns utveckling och lärande. Kunskap om barns lek och flerspråkiga barns språkutveckling anser författarna är viktigt för att förhindra fördomar och se möjligheterna kring flerspråkighet.

Syfte: I vår studie har vi valt att undersöka hur barns maktrelationer förhandlas i den fria leken. Baserat på tidigare erfarenheter har vi uppmärksammat hur barn använder olika maktroller för att kontrollera leken.  Frågeställningar:  Hur uttrycks makt i barns fria lek?  Vilka maktrelationer uppstår/förhandlas i barns sociala samspel i den fria lek på förskolan? Vilken funktion har makt i barns fria lek, och hur förhandlas barn om den? Metod: Vi använde observationer som metod för att hitta svaren på våra frågor och belysa hur barn i sitt sociala samspel använder och uttrycker sig av makt i den fria leken. Vi har även kopplat studien med William Corsaros teori om kamratkulturer och Lev Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet. Vi har gjort observationer på hur barn uttrycker makt som är kopplad till den kultur och status de är omgivna av i sin dagliga miljö. Dessa observationer genomfördes på en förskola och i en förskoleklass under fem tillfällen.  Resultat: Resultatet av studien visar att barn använder makt både ur ett kulturellt perspektiv och hur de samhälle de omges av har stort inflytande på barnen. Observationerna visar också att miljö och material är av betydelse i deras interaktion samt att både verbal och icke verbal kommunikation spelar en viktig roll.

Förskolan ska vara en trygg plats för alla barn att lära och utvecklas. Trots detta upplever förskollärare att kränkningar förekommer i förskolan samt att kamratkulturen inte är trygg i alla barngrupper. Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattning om förekomsten av kränkningar mellan barn i förskolan och förskolans arbete mot kränkningar. Vi valde att genomföra en kvantitativ studie med webbenkät som metod för att söka svar på vårt syfte och våra frågeställningar. Studien utgick från det relationella perspektivet. Studiens resultat visar att förskollärares kunskaper om likabehandlingsplanen påverkar i vilken mån förskollärare anmäler och följer upp kränkningar i förskolan. Resultatet visar även att de förskollärare som arbetar aktivt mot kränkningar i förskolan upplever i mindre utsträckning att kränkningar är ett problem i förskolan. Studiens slutsats är att god kännedom om likabehandlingsplanen och förskollärares aktiva arbete mot kränkningar kan ha betydelse för i vilken omfattning kränkningar förekommer mellan barn i förskolan.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare arbetar med att främja barns relationer i förskolan och hur de ser på sitt uppdrag utifrån läroplan för förskolan. Vi undersöker även hur förskollärare tolkar barns relationsbyggande under fri lek, i termer av inkludering och exkludering. Arbetet belyser barns kamratrelationer ur en förskollärares perspektiv. Metoden vi använt oss av är kvalitativ intervju och i vårt arbete har vi intervjuat fem förskollärare i olika verksamheter runt om i Sverige för att komma fram till vårt resultat. I våra analyser har vi utgått från William Corsaros teori om kamratkultur. Vi använder oss av den teorin för att den utgår från barns relationer med andra barn. De teoretiska begrepp vi har använt för att analysera vårt resultat är kamratkultur, inkludering, exkludering och stöttning. Resultatet visar att förskolläraren har en betydelsefull uppgift att främja barns relationsskapande. Samtliga förskollärare beskriver hur viktigt det är att de är närvarande i leken för att stötta barnens relationsskapande. Genom att förskolläraren är närvarande går det att främja att alla barn inkluderas samt förebygga exkluderingar i barngruppen. Resultatet visar även att förskollärarna använder sig av olika arbetsmaterial som utgår från förskolans värdegrund, när de jobbar med att stötta barnens relationsbyggande.

Syftet med vår studie är att undersöka hur barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken på förskolan samt vilka strategier de använder sig av för att göra detta. Vi vill med denna studie synliggöra barns agerande i relation till varandra för att utmana pedagogernas förhållningssätt samt handlande i barns fria lek.Frågeställningarna som kommer att besvaras är: ●Hur kommer inkludering och exkludering till uttryck mellan barn i den fria leken? ●Vilka strategier använder barn för att inkludera och exkludera andra barn?●Vilka strategier använder barn för att bli inkluderade i en pågående lek?För att utföra studien valdes en kvalitativ metod för att kunna gå på djupet och få svar på ovan nämnda frågeställningar. Observationerna genomfördes under sex dagar på en förskola på en avdelning för barn i åldrarna fyra till fem år. Dessa observationer transkriberades samt kategoriserades för att sedan analyseras med hjälp av Corsaros olika teoretiska begrepp. Studiens resultat visar att det förekommer inkludering och exkludering mellan barn i den fria leken. Barn värnar om att vara en del av en kamratkultur samt skydda denna kultur genom att inkludera eller exkludera kamraterna. I resultatet synliggörs det att barn använder sig av flera olika strategier för att bjuda in samt skydda sin pågående lek. Vid inkludering används övervägande verbala strategier men även icke-verbala strategier blir synliga. De verbala strategierna är även dominerande vid exkludering. Studiens resultat påvisar också att barn strävar efter att känna gemenskap och därmed använder sig av olika strategier för att få tillträde till en pågående lek. Barn använder sig ofta av flera strategier när den första inte leder till framgång. Resultatet visar att en och samma strategi kan generera i olika framgångar samt konsekvenser. Därmed blir strategierna situationsbundna beroende på dess kontext och vilka relationer leken består av.

Syftet med studien är att undersöka hur barn i 1-5 års ålder i förskolan söker tillträde och involveras i den fria leken. Studien besvarar tre frågeställningar; Vilka tillträdesstrategier använder barn sig av? Hur bemöts olika tillträdesstrategier av andra barn? Hur skiljer sig olika tillträdesstrategier gällande framgång? Studien utgår från teorier kring tillträdesstrategier, interaktionsutrymme och kamratkultur samt aktuell forskning kring hur barn försöker få tillträde till och involveras i den fria leken.Genom att observera barn i den fria leken vid ett antal tillfällen fick vi ihop empiri för att kunna analysera barns tillträdesstrategier vid olika situationer. I vår roll som observatörer valde vi att vara icke deltagande för att inte påverka barnens tillvägagångssätt. Barnen var medvetna om att vi studerade deras lek under observationerna.Resultatet visar att vi kan se mönster på hur äldre och yngre barn behöver använda sig av flera olika tillträdesstrategier vid tillträde av den fria leken. Anledningen till detta beror på att äldre barn har ett tydligare interaktionsutrymme än vad de yngre har, som de skyddar och därmed måste det barn som vill komma in i leken använda sig av fler tillträdesstrategier. Vi har uppmärksammat nekande, ignorans och inkludering som bemötandestrategier hos barn i alla åldrar som de visar med ord, blickar och kroppsspråk. Beroende på vilken strategi som barnen använder är det denna faktor som avgör framgången till tillträde i leken.