Studiens syfte är att undersöka vad barn upplever som meningsfullt i skogsmiljö. Studiens empiri inhämtades i skogsmiljö ur tre ostrukturerade observationer och fältanteckningar om några barns handlingar och lekar. Observationerna utgör grunden för analysen och tolkas främst genom teoretiska begrepp från miljöpsykologin, begreppen meningsskapande och meningserbjudanden och begreppet kamratkulturer. Resultatet av studien visar att skogsmiljön påverkar barnens enskilda och gemensamma meningsskapande och att miljön och tingen har stor betydelse för vilka meningserbjudanden barnen verkar uppfatta och identifiera. / The purpose of the study is to investigate what children experience as meaningful in a forest environment. The study's empirical data were collected in a forest environment from three unstructured observations and field notes on some children's actions and games. The observations form the basis of the analysis and are interpreted primarily through theoretical concepts from environmental psychology, the concepts of meaning-making and meaning-offering, and the concept of companion cultures. The results of the study show that the forest environment influences the children's individual and shared meaning creation and that the environment and things have a great significance for which meaningful offerings the children seem to perceive and identify.

Inom förskolan kan man se hur barns interaktioner blir påverkade av rummet och platsens uppbyggnad (Eriksson Bergström (2013). För att få bättre kunskap kring barns agerande i dessa situationer behövs en fördjupad studie för att kunna förklara och förstå när problem kan uppstå och vilken betydelse som platsen har i sådana situationer. Syftet med denna studie är att bidra med ökad förståelse för rummet och platsens påverkan i de vardagliga interaktionerna mellan barn i 3–5 års ålder.För denna studie är det den barndomssociologiska teorin som ligger till grund. Relevanta begrepp inom kamratkulturer som har synliggjorts under studien kommer i detta arbete att analyseras. Med andra begrepp syftar vi på rum och plats, rumslig reglering, status och hierarkier, motstånd samt icke-verbala och verbala uttryck.  Maktbegreppet kan kopplas till övriga begrepp då dessa visar på hur makt kan förete sig. Studien är baserad på en kvalitativ forskningsmetod med fokus på ett etnografiskt perspektiv. Observationerna utfördes på förskolor i olika kommuner på två avdelningar med barn i åldersgruppen 3–5 år. Underlagsmaterial för denna studie är deltagande observationer, fältanteckningar, skisser och beskrivningar. Resultatet av denna studie är kopplat till Fanger, Frankel & Hazen (2012) och Eriksson Bergströms (2013) tidigare forskning, och utfallet visar att rummet och platsen har en betydande roll i barnens interaktioner. Barns interaktioner blir påverkade med hänsyn till utformning av rum och plats, där möjligheter och begränsningar sker genom exempelvis tillgänglighet av material.

Övergångar mellan olika skolformer innebär förändringar. Vad övergången från förskola till förskoleklass innebär utifrån barns perspektiv med kamratrelationer och pedagogers arbete med relationer är grunden för min studie.Arbetet är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som underlag. Det medverkade 12 barn i förskoleklass och fyra förskollärare. I analysen utgår jag från teorier kring övergångskompetens, kamratrelationer och kamratkultur. Den aktuella studien visar barns syn på kamratrelationer i övergångar. Kamratrelationer är det barnen påtalar som viktigast i sin nya tillvaro i förskoleklass. Att skapa en ny gemenskap och nya relationer är det barnen lägger mest vikt vid. Studien visar att barn har erfarenheter av övergångar i förskolan och kan därmed utveckla en viss övergångskompetens, vilka de eventuellt har en viss nytta av i övergången till förskoleklass och vidare till årskurs 1. Pedagogernas arbete i förskolan är förebyggande i syftet att låta barnen bli mer självständiga och förberedande inför övergången med besök på skolan. Förskollärarna i förskoleklass arbetar med kamratrelationer genom olika samarbetsövningar. De ger barnen verktyg för ett relationsskapande och en tillhörighet i den nya gruppen, barnen får därmed förutsättningar att skapa en ny kamratkultur. Nyckelord: Förskoleklass, identitetsskapande, kamratkultur, kamratrelationer, övergångar

Syftet med denna studie är att beskriva samt skapa en djupare förståelse för hur barns sociala interaktion gestaltas i den fria leken kring en klätterställning på en förskola. Studien bygger på fem icke deltagande observationer, där barns sociala interaktioner kring klätterställningen har dokumenterats. Frågeställningarna vi har utgått ifrån är:•Hur kommer barns sociala interaktioner till uttryck inom kamratkulturerna kring klätterställningen? •Vilka tillvägagångssätt använder barnen sig av i den fria leken inom kamratkulturen?Resultatet av denna studie uppvisade ett mönster, hur kamratkulturen styrdes av en informell ledare. Utifrån empirin synliggjordes tre påverkande faktorer för den sociala interaktionen inom kamratkulturen. Slutsatsen av denna studie är att makt, ålder och vänskap är de tre påverkande faktorerna i barnens sociala interaktion inom kamratkulturen. Barnen tillämpade de tre faktorerna och olika tillträdesstrategier för att inkludera och exkludera andra barn i den fria leken inom kamratkulturen.

This study makes the starting point in pre-school children's inclusion in their play and preschool teacher's role and responsibilities in it. I will begin with a review of previous research and literature that are available around topics like children's play and social interactions, preschool teacher's inclusion in children's play and play-environment in the preschool. By using this research and literatur the study will have a socio-cultural basis. The study was conducted with semi structured interviews together with five preschool teachers. The results show that the majority of the respondents answers about how they see their role, their responsibility and their course of action in children's play match with their misson in preschool and the previous research in the sociocultural theory. / Denna studie gör avstamp i förskolebarns inkludering i lek och förskollärarens roll och ansvar i den. Jag börjar med en genomgång av tidigare forskning och litteratur som finns kring barns lek och sociala samspel, förskollärarens roll samt lekmiljö i förskolan. Genom att ha använt mig utav denna forskning och litteratur så kommer studien få en sociokulturell utgångspunkt. Studien genomfördes på en förskola där semistrukturerade intervjuer genomfördes tillsammans med fem förskollärare. I resultatet framgår det att majoriteten av respondenternas svar kring sin roll, sitt ansvar och tillvägagångssätt i barns lek stämmer överens med förskolans uppdrag samt tidigare forskning kring den sociokulturella teorin.

Syftet med denna studie är att undersöka hur barnets grundkänslor kommer till uttryck i leken. För att svara upp till syftet har vi använt oss av två frågeställningar: Hur kommer barnets grundkänsla till uttryck, är det via kroppsspråket, verbalt eller båda? Hur bekräftar barn känslouttryck till andra barn, är det via kroppsspråket, verbalt eller båda? Vi valde att observera barn till barn interaktionen mellan de äldre barnen. För att vi bedömde att det vore lättare att urskilja deras känslouttryck och om de bekräftas. Vi observerade två grupper med fyra- respektive femåriga barn i deras fria lek. Observationen gjordes på en förskola i Mellansverige och blev totalt åtta timmar. Vi har använt oss av en kvalitativ observationsstudie och utgått ifrån ett eget observationsschema. I det har vi avgränsat oss till grundkänslorna glädje, intresse, ilska och ledsamhet för att observera hur barnen uttrycker sin känsla och bekräftar varandras känslor. Vi observerade om både uttrycket och bekräftelserna skedde verbalt, kroppsligt eller både på ett verbalt och kroppsligt sätt.   Resultatet visar på att barnen uttryckte och bekräftade varandra till största del med glädje och intresse i leken. De skapar att konflikter sällan uppstår och det kan vara en indikation på att barnen känner sig trygga med varandra. Grundkänslorna ilska och ledsamhet uttrycktes och bekräftades inte av barnen i samma utsträckning. Det fanns några barn i de olika grupperna som uttryckte grundkänslorna och bekräftelserna mer frekvent i relation till gruppens uttryck och bekräftelse resultat. I uttrycken av grundkänslorna var det två barn i både fokusgruppen och övriga gruppen som uttryckte ökad procentandel ilska och ledsamhet. I bekräftelsens resultat uttryckte två barn i fokusgruppen ökade procentandelar ilska och ledsamhet och i övriga gruppen var det tre barn som uttryckte högre procentandelar ilska, ledsamhet och intresse. I samtliga grundkänslor uttryckte barnen sig mest verbalt och med både verbalt och kroppsligt sätt. Barn behöver utveckla konstruktiva strategier i hanteringen om sina grundkänslor för att kunna agera i sin omgivning. Det skapar empatiska relationer och samhörighet i kamratkulturen.

Leken är ett självklart moment i förskolan, det är en nödvändighet för att barn ska kunna utvecklas och leken ska utgöra den centrala delen av barns vardag. För att en lek ska bli bra och kunna fortgå krävs det av samtliga deltagare att de kan samspela med varandra.Syftet med det här examensarbetet har varit att ta reda på hur barn i tre till femårsåldern samspelar i den fria leken och hur de får tillträde till lek. Den empiriska undersökningen har genomförts med hjälp av observationer på en förskola. Barnen och pedagogerna på förskolan kände jag sedan innan då jag hade gjort verksamhetsförlagd utbildning där vid ett tidigare tillfälle. Genom mina observationer kunde jag se att barn ägnar en stor del av sin dag på förskolan åt att etablera kontakt med sina kamrater. Det är ett relationsarbete som pågår hela dagarna för dem och det går åt mycket uppmärksamhet, kraft och energi för att uppnå goda gemenskaper med andra barn och för att bli delaktig i lek och andra gemensamma aktiviteter.När jag studerade dem under deras fria lek såg jag att de samspelade med varandra på olika sätt beroende på vem eller vilka de lekte med. Utifrån litteratur jag tagit del av kan jag även konstatera att barn lär sig att förstå sin omvärld när de utforskar och prövar tillsammans.För att få tillträde till lek behöver barn ibland använda sig av olika strategier. Strategierna fungerar som redskap för dem. Det kan till exempel innebära att tillföra något nytt till leken eller att verbalt fråga om tillträde. Den amerikanske forskaren William Corsaro har genom många års studerande av barns fria lek funnit olika tillträdesstrategier de använder sig av då de söker tillträde till en pågående fri lek. Dessa strategier var min utgångspunkt då jag analyserade mitt empiriska material. Mina resultat visade att de flesta av barnen använde sig av någon tillträdesstrategi för att få tillträde till lek. En del barn prövade sig fram genom att byta strategi om någon strategi inte gav positivt resultat. Jag kunde även se att något barn använde sig av samma strategi gång på gång trots negativa resultat.

Syftet med studien var att undersöka vilka strategier som barn använder sig av när de vill tillträda en redan pågående lek. Det fanns tre frågeställningar som studien utgick ifrån och den första handlade om vilka strategier barn använde mest och den andra om vilka som accepterades från övriga barn. Den tredje frågeställningen inriktade sig på förskollärarens roll att stötta barns samspel. Insamlingen av data skedde genom observationer av barn när de skulle tillträda en lek samt intervjuer med två förskollärare. Studien resulterade i att barn ofta använder sig utav flera olika strategier och att det inte är ovanligt att de försöker med en ny strategi efter ett misslyckande. Förskollärarna har båda belyst betydelsen av att finnas till hands för att stötta barns samspel. Det kan finnas situationer där det inte går att vara fler barn och det är av största betydelse att då se till att barnet som inte får vara med inte känner sig kränkt. Här har förskollärarna en stor roll att fylla genom att kunna se när dessa händelser övergår till kränkningar. Kompissolen är en metod som de använder sig utav för att belysa positiva handlingar som barnen uträttar. Istället för att bara upprepa vad barnen inte får göra, inriktar de sig på när barnen är hjälpsamma mot deras kamrater.

Den mobila förskolan introducerades 2006, verksamheterna består av bussar som reser med barnen till olika platser. Införandet av de mobila förskoleverksamheterna var en lösning på akut brist på förskoleplatser och ett sätt att öka tillgång på utomhusmiljöer. Den första forskningen kring mobila förskolor bedrivs för närvarande på Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudiet vid Uppsala universitet. Inom ramen för pågående forskningsprojekt är denna studies syfte att undersöka barns användande av och deltagande i de platser de besöker i en mobil förskola samt hur användande och deltagandet varierar i relation till plats. Frågeställningarna utgår från vilka ramar och förhållningsätt som presenteras av pedagogerna i relation till platsen och hur dessa hanteras av barnen. Vidare studeras hur barnen använder platsens fysiska egenskaper och materialiteter samt hur barnen använder olika platser för social interaktion i sina kamratkulturer. För att finna svar på frågeställningarna har videoupptagningar från en mobil förskoleverksamhet analyserats djupgående. Resultaten visar att barns användning av plats varierar utifrån de regler och förhållningssätt som pedagogerna presenterar i relation till platsen samt utifrån platsens fysiska förutsättningar. Barnen använder även platserna i sin sociala interaktion i kamratkulturer på olika sätt. På de platser barnen känner till sedan tidigare eller av andra anledningar har lyckats ta platsen i besittning via sina praktiker uppstår i högre grad social interaktion i kamratkulturer i form av olika sorters lek.  Studien är sprungen ur, och resultaten knyts samman med, ett intresse för en utökad samhällelig diskussion kring barns vardagliga praktiker sett ur ett medborgarskapsperspektiv samt barns medskapande av rumsligheter.

Grovt språk är någonting väldigt förekommande i dagens samhälle, speciellt bland ungdomar. Vad ungdomarna som då använder grovt språk har för erfarenheter och uppfattningar om det skulle därför vara hjälpsamt att veta, så att man kan få en övergripande blick över deras användning av grovt språk. Syftet med denna uppsats är att få en fördjupad förståelse och kunskap om ungdomars tankar och uppfattningar av användandet av grovt språk mellan vänner. Studiens frågeställningar är: • Vad uppfattar informanterna som grovt språk? • Vad för erfarenheter av grovt språk har de,? • Hur definierar informanterna vänskap? • Vad för mening har det grova språket och erfarenheterna av detta för informanterna? • Hur uppfattas grovt språk som en vänskapsfunktion? För att uppnå detta syfte utgår studien ifrån Edmund Husserls teori om fenomenologi som fokuserar på individers tankar, erfarenheter och uppfattningar om något. Studien utgår även från Steiner Kvale och Sved Brinkmans semistrukturerade forskningsanalys för att intervjua informanterna, och Virginia Braun och Victoria Clarkes metoder för att analysera intervjuerna och finna mönster i dem, och sedan konstruera teman utifrån dem. Studiens slutsats är att grovt språk är ett flexibelt verktyg för ungdomar som har olika applikationer. Ungdomarna uppfattar grovt språk som vardagligt språk som har fått nya betydelser inom olika kompisgrupper, vilket även gör det enklare att uttrycka sig. Ungdomarna nämner hur de blir påverkade av andra som de umgås med till att själva använda grovt språk, vilket de inte alltid är stolta över. De tar inte illa upp av grovt språk heller, då de vet att deras vänner inte menar någonting illa, men samma tankesätt gäller inte bland obekanta. Därför är de mer vaksamma om det grova språket kring personer de nyligen träffat. Men om två personer delar en uppfattning om vad ett ord betyder så är det ett tecken på att de är vänner och tillhör samma kompisgrupp. / Crude or harsh language is something very prevalent in today’s society, especially among youth. What experiences and perceptions the youths who use harsh language have regarding it would therefore be helpful to know, to achieve a greater understanding of their usage of harsh language. The purpose of this thesis is to achieve a deeper understanding and knowledge about the thoughts and perceptions of harsh language between friends youths have. The question this study poses are: • What does my informants perceive as harsh language? • What experiences do they have of harsh language? • How do the informants define friendship? • What significance does the harsh language and the experiences of it embody for the informants? • How is harsh language perceived as a way to form friendships? To achieve its purpose this study will be based on Edmund Husserls theories of phenomenology to interview volunteers about their thoughts, experiences and perceptions of harsh language. It will also be based on Steiner Kvale and Sved Brinkmans descriptions of the semistructured research interview, and Virginia Braun and Victoria Clarkes method of analyzing text to find patterns in my informants interview, and then construct themes with them as a basis. The conclusion is that harsh language is a flexible tool for youth with many applications. Youths perceive harsh language as everyday language with different meanings among different friend groups, which makes it easier for them to express themselves. The youths mention how they are influenced by others in their company to themselves use harsh language, which not everyone is happy about. They do not take offense to harsh language from friends, because they know that there is no ill intent. The same sentiments do not apply among strangers. Therefore they are careful with their language among new people they meet. However, if two people share the same perception of a words meaning, it’s a sign of their friendship and their belonging to the same circle of friends.