No description available.

I Antropocen aktualiseras allt oftare diffusa planetära geografier som kan vara svåra för människorna att greppa, en konsekvens som detta har på oss är exempelvis klimatångest. Denna undersökning syftar till att undersöka hur väl tidsresemetodiken, som är en kulturarvspedagogisk metodik framtagen vid Kalmar läns museum, kan koppla stora geografier till lokala platser. Experter på tidsresemetodiken från hela världen har intervjuats och deras erfarenheter har lett analysen av tidsresemetodiken som platsskapande kulturarvsprocess. Analysen antyder att tidsresemetodiken är bra på att förklara stora perspektiv genom en lokal plats, samt att den har en stor affektiv effekt på de medverkande, vilket hjälper till att skapa djup inlärning och ett stort engagemang. Undersökningen har kommit fram till att tidsresemetodiken potentiellt skulle kunna användas som terapimetod för att hjälpa människor hantera sin klimatångest, men det krävs vidare forskning för att utvärdera om den har en reell effekt på de medverkande.

Denna kunskapsöversikt syftar till att undersöka hur klimatundervisning i skolans tidiga år kan utformas för att bidra till miljövänliga attityder och beteenden i klimatundervisning. Arbetet behandlar även hur lärare kan minska klimatångest hos elever i klimatundervisning. Ämnet är av stor relevans att undersöka då forskning om klimatundervisning i förskoleklassen och skolans 1–3 (F–3) är begränsad.  För att få svar på frågeställningarna genomfördes en informationssökning i databaserna ERC och ERIC. Olika sökord har kombinerats med hjälp av boolesk sökteknik och frassökning för att hitta relevanta källor. Ytterligare sökteknik som använts är kedjesökning med hjälp av valda forskningsartiklars referenslistor. Totalt valdes 21 artiklar och rapporter ut. Då forskning om klimatundervisning i skolans tidiga år är begränsad har generaliseringar gjorts utifrån vad utvald forskning om klimatundervisning för andra årskurser än skolans F–3 beskriver.  Resultatet presenterar användbara undervisningsstrategier med varierande arbetssätt som kan vara gynnsamma i klimatundervisning för att utveckla positiva attityder och beteenden. Exempel på strategier som tas upp är diskussioner, att möta klimatvetenskapen, hantera missuppfattningar samt att göra lokala projekt. Dessa strategier kan implementeras i undervisningen genom erfarenhetsbaserat lärande, rollspel och användning av skönlitteratur. Arbetssätten som presenteras kan minska klimatångest och istället bidra till hopp för att utveckla miljövänliga attityder och beteenden. Slutsatserna som dras i kunskapsöversikten är att arbetet med klimatundervisning bör påbörjas i så tidig ålder som möjligt trots bristande direktiv från läroplanen för grundskola samt för förskoleklassen och fritidshem (LGR11). Att lärare för de lägre årskurserna kan välja att inte genomföra klimatundervisning med tanke på de bristande direktiven samt i oro för att väcka negativa känslor som klimatångest hos elever är ännu en slutsats som dras. På grund av att klimatångest är ett faktiskt problem är det av största vikt att fokusera på undervisning som bidrar till hopp.

Climate change is one of the hottest topics on the globe as of right now. The deadline of reaching both the Sustainable Development Goals and the Paris Agreement is getting closer, and actions are needed. This thesis focus on how two countries, Sweden and the United Kingdom are working towards achieving goal 13 of the Sustainable Development Goals. Policies, implementations of policies and actions are assessed. The study is a comparative case study that is based on secondary data presented by each country in official reports, the annual Sustainable Development Report as well as the Nationally Determined Contribution report by each country. The International Regime Approach is the theoretical framework used for consideration and comparison between the actions and non-actions by the two countries, where the relationship to the European Union plays an important role. The findings of the study shows that both Sweden and the United Kingdom is passionately working towards achieving the climate goals and has pointed out relevant policies and actions to meet the SDGs. Progress has been made in both countries as emission rates has been radically reduced but despite their devotion, both countries are far from reaching the climate goals as the overall progress of implementation of policies are not on satisfactory levels.

Markanvändningssektorn (LULUCF) står för 7–11 % av de globala utsläppen av växthusgaser, däribland koldioxid (CO2), metan (CH4) och dikväveoxid (N2O). Genom förändringar av markanvändningen kan kolinlagringen i mark och vegetation ökas och sektorn kan istället vara med och bromsa klimatförändringarna. Åtgärder för att minska nettoutsläppen av växthusgaser måste vidtas på alla nivåer i samhället, däribland kommuner. Ökad kunskap om kolförråd och kolsänkor samt kartläggning av dessa är ett första steg för åtgärder på kommunnivå. Förutom att bromsa klimatförändringarna måste samhället hitta sätt att anpassa sig till ett förändrat klimat. En strategi för det är att bygga resiliens, vilket i levande system syftar på systemens förmåga att absorbera och hantera förändringar samt anpassa sig till dem och utvecklas av dem. En faktor som stärker resiliensen i ett samhälle är hög biologisk mångfald i ekosystemen. Biologisk mångfald påverkas liksom kolinlagring av markanvändningen och sättet som marken generellt brukas på idag leder till förlust av biologisk mångfald. Syftet med denna rapport är att beräkna kolförråd och kolbalans i mark och vegetation inom Tierps kommun. Vidare är syftet att analysera hur markanvändningen påverkar kolinlagring och biologisk mångfald samt hur dessa kan gynnas genom att anpassa markanvändningen. Studien undersöker även den potentiella betydelsen av biologisk mångfald och arbetet med kolinlagring för att skapa resiliens och bromsa klimatförändringarna. Forskningsstrategin var en fallstudie och för att besvara syftet användes en kombination av kvalitativ och kvantitativ metod. Den kvalitativa delen bestod av en litteraturstudie och den kvantitativa delen utgjordes av beräkningar av kolförråd och kolbalans i Tierps kommun. Vid beräkning delades marktäcket in i sex olika markklasser på organogen och minerogen mark. Kolförrådet delades upp i tre kolpooler; markkol, dött organiskt material och levande biomassa. Resultatet visar att kommunens totala kolförråd uppgår till cirka 25 036 639 ton kol. Av de tre olika kolpoolerna är det markkol som lagrar störst mängd kol inom samtliga markklasser. Nettoupptaget i kommunen är -655 466 ton koldioxidekvivalenter (CO2e) per år med nuvarande markanvändning, där kolpoolen levande biomassa står för majoriteten av koldioxidupptaget. För att öka kolinlagringen i mark och vegetation och gynna den biologiska mångfalden presenteras förslag på förändrad markanvändning. Dessa grupperas i tre olika områden; ökning av mängden levande biomassa, återvätning samt stärka urbana grönytor. Varje område inkluderar ett flertal åtgärdsförslag. Slutsatsen är att mark och vegetation inom Tierps kommuns totalt sett är en kolsänka och med en förändrad markanvändning kan både kolinlagring och biologisk mångfald gynnas, vilket kan bidra till att klimatförändringarna bromsas och resiliensen stärks. / The land use sector (LULUCF) accounts for 7–11 % of global greenhouse gas emissions, including carbon dioxide (CO2), methane (CH4) and dinitrogen oxide (N2O). Through changes in land use, the carbon storage in soil and vegetation can be increased and the sector can instead play a part in mitigate climate change. Measures to reduce net emissions of greenhouse gases must be taken at all levels of society, including municipalities. Increased knowledge about carbon stores and carbon sinks and their mapping is a first step for measures at the municipal level. In addition to mitigate climate change, society must find ways to adapt to a changing climate. One strategy for that is to build resilience, which in living systems refers to the systems' ability to absorb and manage change as well as adapt to and evolve from it. A factor that strengthens the resilience of a society is high biodiversity in the ecosystems. Biodiversity, like carbon storage, is affected by land use and the way which land is generally used today contribute to the loss of biodiversity. The purpose of this report is to calculate carbon stocks and carbon balance in soil and vegetation within the municipality of Tierp. Furthermore, the aim is to analyze how land use affects carbon storage and biodiversity and how these can be benefited by adapting land use. The study also examines the potential significance of biodiversity and the work with carbon storage to create resilience and mitigate climate change. The research strategy employed a case study approach and a combination of qualitative and quantitative methods was used to address the research objectives. The qualitative component consisted of a literature review, while the quantitative component involved calculations of carbon stocks and balance in the municipality of Tierp. The land cover was divided into six different land classes for both organic and mineral soil types. The carbon stock was divided into three carbon pools; soil carbon, dead organic matter and living biomass. The result shows that the total carbon stock in the municipality amounts to approximately 25 036 639 tons of carbon. Among the three carbon pools, soil carbon stores the largest amount of carbon across all land classes. With the current land use, the net uptake in the municipality is -655 466 tons of carbon dioxide equivalents (CO2e) per year, with the living biomass pool contributing the majority of carbon dioxide uptake. In order to increase carbon storage in soil and vegetation and benefit biodiversity, suggestions for changes in land use are presented. These suggestions are grouped into three areas; increasing the amount of living biomass, rewetting and strengthening urban green areas. Each area includes several proposed actions. The conclusion is that, overall, the soil and vegetation within the municipality of Tierp serve as a carbon sink, and with altered land use, both carbon storage and biodiversity can be enhanced, contributing to mitigating climate change and strengthening resilience.

Syftet med studien var att ta reda på hur lärare i årskurs 2-3 undervisar om klimatförändringar inom No-ämnet, samt att skapa mer kunskap om vilka eventuella utmaningar lärare möts av när de undervisar inom ämnet. Studien är gjord av data i form av en enkätundersökning med 11 deltagare innehållandes fyra slutna och fem öppna frågor. Resultatet sammanställdes genom en tematisk analys och visade att den vanligaste metoden för undervisningen inom området var olika former av samtal tätt följt av läromedel så som bilder, texter och informationsfilmer. Vidare visade resultatet att lärare genom undervisningen ville skapa medvetenhet om klimatförändringar hos elever och ge verktyg till att påverka. En viktig del inom undervisningen var även att ta ner ämnets komplexitet på elevernas nivå. Resultatet visade att respondenterna ansåg att eleverna visade intresse för ämnet vilket gjorde det enklare att undervisa inom. Respondenterna såg även utmaningar med ämnet vilket handlade om svårigheten med ett föränderligt ämne samt att det fanns en rädsla för att skapa oro hos eleverna.

Konsekvenserna av den stigande havsnivån är en av de största utmaningarna som den fysiska planeringen i skånska kustsamhällen står inför. De urbana rummen i den befintliga miljön kräver en klimatanpassning som kan möta den stigande havsnivån, men i dagsläget saknas verktyg och tillräckliga planerings- och kunskapsunderlag för att kunna klimatanpassa den redan bebyggda miljön. Utöver avsaknad av verktyg finns det även en dualism gällande lagstiftning och ansvarsfördelningen mellan stat, myndigheter och den enskilde. Trots det behöver den fysiska planeringen drastiskt planera för – och svara på – utmaningarna som det stigande havet skapar. Det kräver resilienta och adaptiva sätt att arbeta och tänka på. Begreppet resiliens inom den fysiska planeringen introducerar nya synsätt som alltmer betonas kunna bidra till en adaptiv, planering.  Ambitionen med denna studie var att göra ett kombinerat arbete som belyser kunskapsgapet gällande klimatanpassning inför den stigande havsnivån åt bebyggd miljö, samt att bidra med ett gestaltningsförslag innehållande  adaptiva lösningar mot havsnivåhöjningen, vilka implementeras i Simrishamns kommuns offentliga rum. Därför har studien analyserat hur Länsstyrelsen Skåne hanterar frågan om den stigande havsnivån för en resilient och adaptiv stadsplanering, samt vilka adaptiva åtgärder Kristianstad kommun, Trelleborg kommun och Ystad kommun arbetar med. Vidare har ett designförslag i Simrishamns hamn utformats, där adaptiva åtgärder för att hantera havsnivåhöjningen i stadens bebyggda hamnmiljö gestaltas. Studien grundas i ett teoretiskt perspektiv som bottnar i begreppen resiliens och adaption. Fokus i studien har varit hur de två begreppen tillsammans kan introducera nya synsätt i planeringen. Studien har varit av en utforskande karaktär, och genomförts genom att först inhämta kunskap kvalitativt för att sedan tillämpa den kunskapen i designarbetet. Vidare har studiens vetenskapliga bakgrund satt ramarna för den översättande designdelen, som också utgjort studiens översättande länk mellan analys och design. Utförandet erbjöd en möjlighet att se problemet ur ett holistiskt perspektiv och sammankoppla det vetenskapliga med det kreativt gestaltande.   Med hjälp av det teoretiska perspektivet och metoderna kvalitativ  textanalys och intervjuer har vi påvisat vilka fysiska aspekter som i dagsläget implementeras i den befintliga bebyggda miljön. Länsstyrelsen Skåne prioriterar frågan om den stigande havsnivån och arbetar med ett värsta tänkbart scenario, där de bland annat tagit fram klimatstrategier och klimatmål. Kristianstad kommun, Trelleborg kommun och Ystad kommun nyttjar flertalet adaptiva åtgärder för att skapa resilienta städer, såsom att bygga ny bebyggelse framför befintlig, flytta bebyggelse, höja upp mark eller bebyggelse, användning av sandfodring och pumpsystem eller gestaltning av flexibla kajlösningar, multifunktionella vallar och kustnära vegetation. Med grund i analysen i och forsknings- och kunskapsöversikten har vi kunnat identifiera viktiga aspekter som kan tas med till det fortsatta arbetet den översättande designdelen. Identifierade aspekter är: markhöjd på minst +3,5 m.ö.h., strandfodring, jordvallar, flexibla kajlösningar, bryggor, stenskoning, skyddsmurar och skyddsvallar och havsvallar. Tillsammans med observationer och design som metod utgjorde ovannämnda aspekterna grunden i den översättande designdelen som har testats i Simrishamns hamns offentliga rum. Gestaltningsförslaget har bidragit till ytterligare kunskap om och nya arbetssätt för resilienta och adaptiva klimatanpassningsåtgärder mot den stigande havsnivån och hur de kan implementeras och utvecklas i stadsplaneringen. Studien ger även en djupare förståelse för komplexiteten som föreligger i klimatanpassning vad gäller ansvar och implementering av åtgärder för kustkommuner. Studien har försett oss med ytterligare kunskap inom den fysiska planeringen rörande vilka åtgärder som används vid hantering av den stigande havsnivån och för att göra samhället mer redo inför nästa kris.

En av de viktigaste frågorna i dagens samhälle är klimatfrågan. Utsläppet av växthusgaser behöver minska för att parisavtalets mål skall kunna uppnås. I Sverige står idag byggindustrin för 21 procent av landets utsläpp av växthusgaser. För att en byggnad skall vara hållbar både för klimatet och människan ställs det krav från bland annat boverket. Två av dessa krav är brandsäkerhet och energiprestanda. Om byggnaden skall uppnå dessa egenskaper behövs rätt material. 2018 lämnade regeringen en skrivelse till riksdagen med förslag på åtgärder för att klara klimatmålen. Regeringen menade att klimatfrågan behöver ges en större prioritet när bostadsbyggandet ökar. Regeringen anser att kunskapen när det kommer till byggandets klimat- och miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv behöver förbättras. För att i framtiden minska byggbranschens klimatpåverkan. En metod för att beräkna den miljöpåverkan en produkt har under hela sin livstid, är med en livscykelanalys (LCA). En LCA kan avgränsas så att enbart vissa delar av livscykeln ingår i analysen. I en LCA kan flera miljöproblem undersökas, till exempel klimatpåverkan. En LCA genomfördes där två stomväggslösningar jämfördes, den ena med trästomme och den andra med betongstomme. Båda väggarna uppfyllde samma krav på brandsäkerhet samt energiprestanda. Analysen var avgränsad till att enbart studera klimatpåverkan mätt i utsläppta koldioxidekvivalenter och förbrukade resurser för respektive vägg. De stadier i väggarnas livscykler som analyserades var brytning av råmaterial tills väggarna rivits och transporteras till återvinning. Väggarna hade en livslängd på hundra år. Analysen visade att trästomväggen hade en klimatpåverkan på 32 kg koldioxidekvivalenter per m2 vägg och betongstomväggens klimatpåverkan var 60 kg. / One of the most important questions in today´s society is the environment. The emission of greenhouse gases needs to decrease if the goals of the Paris Agreement are to be achieved. Today the construction industry in Sweden stands for 21 percent of the country’s total emission of greenhouse gases. If a building is to be sustainable both for the climate and the human, requirements are set by the Swedish national board of housing, building and planning, among others. Two of the requirements are fire safety and energy performance. If a building is to achieve these properties, the right materials are needed. In 2018 the Swedish government gave the Swedish parliament a letter containing proposals of measures on how to achieve the goals for the climate. The government meant that the environment needs to have a bigger priority with the increase of house building. The government deemed that the knowledge when it comes to understanding a buildings environmental impact from a life cycle perspective needs to improve. With the goal of decreasing the environmental impact from construction in the future. A method used to calculate the environmental impact a product will have during its whole lifetime, is with a life-cycle assessment (LCA). The LCA can be limited to only include some parts of lifecycle in the analysis. In an LCA several environmental problems can be examined, for example the environmental impact. An LCA was done where two different frame walls were compared, one with a frame consisting of wood and another consisting of concrete. Both walls fulfilled the same requirements regarding fire safety and energy performance. The analysis was limited to only study the environmental impact measured in emitted carbon dioxide equivalents and resource use for the respective wall. The stages in the life cycles of the walls that were analyzed were mining of raw materials until the walls were demolished and transported for recycling. The walls had a set lifespan of one hundred years. The Analysis showed that the wall with a wooden frame had an environmental impact of 23 kg of carbon dioxide equivalents per m2, and that the wall with a concrete frame had an environmental impact of 60 kg.

Stigande havsnivåer är en global utmaning som hotar världens kustlandskap och byggd miljö. Stigande havsnivåer är den konsekvens av klimatförändringarna som beräknas drabba samhället hårdast ekonomiskt. I Sverige finns det inga nationella riktlinjer för hur stigande havsnivåer ska hanteras. Ansvaret att klimatanpassa kustlandskapet ligger på kommunerna samtidigt som den privata fastighetsägaren har det yttersta ansvaret att klimatsäkra sin egendom. Syftet med masterarbetet var att undersöka vilka verktyg i den fysiska planeringen som kan användas för skydd mot översvämningar till följd av stigande havsnivåer. En fallstudie genomfördes i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som är två av Sveriges mest utsatta kommuner för stigande havsnivåer. Arbetets teoretiska del låg till grund för hur ett resilient kustlandskap som skyddar byggd miljö från stigande havsnivåer kan gestaltas i Kivik. Resiliens utgör arbetets teoretiska ramverk bestående av komponenterna holistiskt perspektiv, strategier, långsiktigt perspektiv och samverkan. Ramverket användes som ett analysverktyg och utgjorde en målsättning i arbetets gestaltningsförslag.  Arbetets empiri samlades in genom en kvalitativ innehållsanalys av kommunala planhandlingar i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun som kompletterades med intervjuer. Resultatet av analysen visade att Kristianstads kommun saknar strategier för hur kustlandskapet ska skyddas från stigande havsnivåer utanför tätortens vallsystem. Analysen från Trelleborgs kommun visade att kommunen har ett brett planeringsunderlag för hur stigande havsnivåer kan hanteras men samspelar inte med kommunens agerande i praktiken. Båda kommunerna förespråkar stadsutveckling i kustområden med strategier för hur ny bebyggelse ska uppföras klimatsäkert. Stadsutveckling vid kusten prioriteras före skydd för befintlig bebyggelse i Kristianstads kommun och Trelleborgs kommun.  I arbetets slutsats presenterades verktyg och principer som låg till grund för arbetets gestaltningsförslag i Kivik. Verktygen som låg till grund för gestaltningen var ett  helhetsperspektiv i planeringen, multifunktionella lösningar, integrera  havet, anpassningsbara kustskydd, säkerhetsmarginaler, hybridlösningar och försvarsstrategi. Gestaltningsförslaget visar hur byggd miljö kan skyddas från stigande havsnivåer och samtidigt bidra med stadsutveckling vid kusten i ett helhetsperspektiv. Målsättning var att visa hur byggd miljö i Kiviks kustområde kan skyddas från stigande havsnivåer och bidra till ett resilient kustlandskap. I arbetet användes strategierna försvara byggd miljö, integrera havet och multifunktionella lösningar med tillhörande designverktyg. Designverktygen var anpassning, flexibilitet, säkerhetsmarginal och hybridlösningar som har en förankring i resiliens. Gestaltningsförslaget bidrar till forskningen genom att visa hur målsättningen resiliens kan avspeglas i två perspektiv. Det ena perspektivet är att uppföra kustskydd anpassat efter designverktygen och det andra perspektivet är att visa hur den fysiska miljön kan anpassas till klimatförändringarna genom att integrera havet i planeringen. Arbetets avslutande diskussion belyser vikten av en genomförbar planering, tydlig ansvarsfördelning, handlingskraft och ett helhetsperspektiv i planeringen.

Bakgrund: Klimatförändringar är något som har konstaterats och arbete för att minskapåverkan på klimatet är en nödvändighet för samhällen. Arbete med klimatförändringarbenämns generellt sett som hållbar utveckling, som syftar till att försöka att skapa en balans mellan sociala-, ekonomiska- och ekologiska dimensioner för att inte hindra framtida generationers möjlighet till utveckling. I detta har det även blivit viktigt att arbeta för att minska samhällets sårbarhet mot effekterna av klimatförändringar och främja resiliens. Inte minst i urbana miljöer som ofta är pådrivande till ökad sårbarhet och påverkan på klimatet.Klimatanpassning och hållbarhet är beroende av varandra, både för att värna om framtida generationer och att minska sårbarheter. Trots detta är det inte självklart hur klimatanpassning ska ske i svenska kommuner eller vem som har ansvaret. Metod: Uppsatsen följer en fallstudiedesign av två svenska kommuner för att undersöka hur klimatanpassning kommer i uttryck, hur de främjar resiliens samt hållbarhet men även vilka utmaningar som finns. För att kunna undersöka detta har två datainsamlingsmetoder använts, vilka är intervjuer med både kommun och länsstyrelse. Men även dokument som har haft en relevans för en samhällsplanerarkontext och klimatanpassning. De dokument som användes var översiktsplan, detaljplaneprogram, detaljplan och vardera kommuns motsvarighet tillklimatanpassningsplaner. För att analysera data har en kvalitativ innehållsanalys tillämpats påbåde intervjuerna och dokumenten. Resultat: Något som kan konstateras är att båda kommunerna har lyckats att integrera klimatanpassning i sina översiktsplaner, detaljplaneprogram och detaljplaner. Kommunerna har även dokument som direkt berör klimatanpassning, i form av en handlingsplan (Huddingekommun) och riktlinjer för klimatanpassning (Norrköpings kommun). Kommunernas angreppsätt för att arbeta med klimatanpassning är på en övergripande nivå inriktad på mångfunktionella lösningar, som kan komma i uttryck i form av parker, gröna tak eller hybridlösningar (teknisk lösning i samband med naturbaserad lösning). En underliggande anledning till detta är att de har en övergripande inriktning med att vara hållbara, både med de planeringsideal de har och den klimatanpassning som sker. Även om klimatanpassning sker finns fortfarande utmaningar, exempelvis ansvarsproblematik, juridisk tvetydighet, osäkerhet och till vilken mån en anpassning ska ske. Konklusion: Kommunerna har kommit en bit med sin klimatanpassning, i jämförelse med tidigare evidens och forskning inom området. Det existerar en medvetenhet inom båda kommunerna om sårbarheterna de har gentemot klimatförändringar och att de måste arbeta med klimatanpassning för att främja ett resilient och hållbart samhälle. Resiliensen uppnås via att skapa en robusthet som är uppbyggd på flexibilitet och mångfunktionella lösningar. Vidareforskning inom området rekommenderas, då det fortfarande inte är självklart hur klimatanpassning ska ske. Samhällsrelevans: Hållbar utveckling är en nödvändighet om det mänskliga samhället ska kunna existera och utvecklas på lång sikt. Samtidigt som detta inte kommer vara möjligt om en anpassning av samhället utefter nya klimatförhållanden sker. Sker inte en anpassning kommer förluster till följd av naturkatastrofer att ske, som hotar möjligheten till hållbarutveckling. Detta samtidigt som sidoeffekter av klimatanpassningen måste beaktas, då även de kan påverka möjligheten till hållbarhet.