Avsikten med denna uppsats är att belysa hur tilliten till medier och dess rapportering under en kris som t.ex. en pandemi ser ut. Den så kallade Covid-19 pandemin tog sin början i januari 2020 och är fortfarande – i april 2021 – i full gång över hela världen. Denna uppsats utgår ifrån ett medievetenskapligt forskningsperspektiv och har till syfte att analysera i vilken mån mediekonsumenter har tillit till innehållet i media under en samhällskris som den rådande Covid-19-pandemin och för att ge en ögonblicksbild av hur stor tillit det finns för medierna. De två frågeställningar som ska besvaras är dels hur medietilliten ser ut under den första delen av pandemin (våren 2020) och dels hur medietilliten skiljer sig åt hos olika grupper av människor med avseende på medieanvändning, det vill säga mellan användningen av olika typer av medier och plattformar. Det teoretiska underlaget baseras på tidigare forskning och på ett flertal publikationer rörande medier och medietillit under kriser. Materialet som ligger till grund för denna uppsats är baserat på enkätundersökningen utförd av Anne Kaun, Fredrik Stiernstedt vid Södertörns högskola samt av Peter Jakobsson vid Uppsala universitet och är begränsad till Sverige och till den första delen av pandemin (våren 2020). Respondenternas svar har, med hjälp av analysverktyget SPPS, analyserats genom kvantitativ metod för att objektivt kunna läsa av vad som kom fram ur svarsalternativen. Utifrån resultaten från undersökningen kan man läsa av att – i likhet med tidigare studier och teorier – en pandemi eller annan kris resulterar i en hög tillit till mediers rapportering av statliga institutioner, som regering och myndigheter och deras hantering av krisen. Denna studie och uppsats analyserar hur tilliten till medierna ser ut under våren 2020 – den första vågen av Covid-19 pandemin – och har inte till syfte att analysera huruvida medietilliten förändras under hela pandemins utsträckning. Pandemin är – när detta skrivs – lång ifrån över.

Den här studien grundar sig i en kvalitativ textanalys ur ett retoriskt och semiotiskt perspektiv. Syftet med denna undersökning var att se om det finns några skillnader i budskapen i kriskommunikationen som rör Covid-19 på World Health Organizations Instagram- och TikTokkonto samt att se om det finns några retoriska argument i dessa inlägg. Uppsatsen vill även ta reda på hur WHO förstärker budskapen som kommuniceras. De teoretiska utgångspunkterna för denna studie är kriskommunikation och krisretorik. I den tidigare forskningen som denna uppsats utgått ifrån beskrivs framgångsrik kriskommunikation ur ett retoriskt perspektiv. Ett av framgångskoncepten ur en retorisk synvinkel var att bygga sin kriskommunikation med hjälp av pathos. I resultatet för denna undersökning framkom det att budskapen skiljer sig men inte avsevärt mycket mellan plattformarna men att på Instagram byggs kommunikationen mera på logos och på TikTok mera på pathos. Resultatet visade även att WHO på Instagram använder sig av piktogram och bilder för att förstärka budskapet.

Studien syftar till att undersöka hur Folkhälsomyndigheten använder språkhandlingar och modalitet för att påverka befolkningens agerande under coronapandemin. Undersökningen utgår från fem informationssidor, riktade till allmänheten, på myndighetens webbplats. Studien är en kritisk diskursanalys som görs utifrån den systemisk-funktionella grammatiken och dess språkhandlingar och modalitet. Undersökningen visar att den dominerande språkhandlingen i texterna är uppmaningar. Dessa realiseras främst genom påståendesatser med modala hjälpverb samt genom uppmaningssatser. Precis som i tidigare forskning finns i det undersökta materialet en rik variation i hur uppmaningar konstrueras. Undersökningen visar också att det finns ett samband mellan hur uppmaningarna konstrueras, vem de riktar sig till och vikten av att de följs. Uppmaningar som riktar sig till sjuka personer, alternativt personer som har träffat någon som är sjuk, har en större andel meningar med hög grad av förpliktelse, det vill säga en skarp form av uppmaning. Sett till alla påståendesatser med modala hjälpverb är medelhög förpliktelsenivå vanligast, oftast i form av verbet bör. Trots sin tydliga maktposition väljer Folkhälsomyndigheten ofta vagare formuleringar än de som utgörs av uppmaningssatsen. Det kan bero på att de vill upprätthålla en god relation till befolkningen, med målet att styra deras agerande.

This essay will look into the relationship between an organization’s external crisis communication, in this case Swedbank’s communication, and the media’s use of for example agenda setting. The chosen organization is Swedbank because they have long been a target of the Swedish media. This relates to allegations that Swedbank was involved in money laundering. Two press releases on two different topics were used in the study. The topics will be discussed further down in the abstract.  Some of the media channels used in this essay were Aftonbladet and Expressen, which have a wide spread in the Swedish society and are known for publishing scandalous content. Other media channels that were examined are Dagens industri, Affärsvärlden and Realtid, which are more of business papers than newspapers. Despite the fact that Dagens industri occasionally publishes articles that are similar to those published by Aftonbladet and Expressen. SVT nyheter and Dagens nyheter were selected to represent a more typical newsreader.  The following questions are investigated in the essay: What are the differences between the information that the organization, in this case Swedbank, sends out versus what the different media channels report in their articles? What aspects of the organization’s crisis communication will the media focus on? The analysis investigated two different topics that had been covered in various ways by the media. The first topic was about how Swedbank admits that they had a flaw in their approach to dealing with risks of money laundering. The second topic was about Swedbank’s decision not to press charges against their former CEO. Overall the analysis found that the more business oriented media channels, Affärsvärlden, Realtid and Dagens industri, published nearly indentical information about the first topic as Swedbank. Although Realtid and Dagens industri were more critical of the second topic in their articles. Because Aftonbladet and Expressen wrote a large part about Swedbank’s former CEO, it can be seen as they wrote scandalously about the first topic. Expressen did not publish an article on the second topic, but Aftonbladet did and they focused on a more scandalous angle on the topic. Both Dagens nyheter and SVT nyheter reported information that was nearly identical to Swedbank’s press release. The conclusion of this essay is that the media will use an organization’s crisis communication if it’s interesting for their readers. Otherwise, the media channel will write what they believe will be most interesting to their readers.

Småföretag är just nu en av de branscher som kämpar mest med sin överlevnad i den pågående krisen. Med hjälp av sociala medier som kan vara de mest effektiva plattformarna i en kris kan småföretag sprida information och skapa ett mer personligt förhållande med sina kunder (Alves et al., 2020). Under en kris är det otroligt viktigt att kommunikationen sker löpande då nya kunder behövs till butiken för att den skall överleva under kommande period. Pandemin har bidragit till att många småföretag förväntas läggas ner, men det är för tidigt att se några tydliga effekter av detta (Fairlie, 2020). Medvetenheten om vikten av kriskommunikation skapar mer gemenskap och delaktighet hos medarbetarna i organisationen (Heide et al., 2012; Reynolds et al., 2007). Kriskommunikation har blivit mer viktigt än någonsin och även en nödvändighet för småföretag, och därför anser författarna att en studie om småföretags tillvägagångssätt i hur de arbetar med kriskommunikation på sina sociala medier ligger rätt i tiden med tanke på pandemin.Syftet med studien är att undersöka hur småföretag arbetar med kriskommunikation på sociala medier. Författarna har valt att undersöka respondenter som arbetar i modeinriktade småföretag för att få fram tydliga faktorer som Covid-19 bidragit med. Den teoretiska referensramen grundar sig i Covid-19 och sociala medier. Tidigare forskning kring småföretag och kriskommunikation påvisar ett kunskapsgap, vilket studien till viss del skall fylla. Studien genomförs med intervjuer genom den kvalitativa undersökningsmetoden. För insamlad empiri har det utförts semistrukturerade intervjuer med fem butikschefer. Respondenterna valdes ut genom tre kriterier, att de måste vara ett småföretag, vara påverkade av Covid-19 och slutligen använda sig av sociala medier. Genom en analys har ett resultat kommit fram, med hjälp av insamlad data och den teoretiska referensramen. Studiens resultat visar att alla intervjuade småföretag är påverkade av krisen, men att de inte besitter tillräckligt med kompetens för arbetet med kriskommunikation på sociala medier, vilket tidigare forskning betonar som avgörande. / Small businesses are currently one of the industries struggling most with their survival in the current crisis. With the help of social media that can be the most effective platforms in a crisis, small businesses can spread information and create a more personal relationship with their customers (Alves et al., 2020). During a crisis, it is incredibly important that communication takes place on an ongoing basis as new customers are needed for the store to survive in the coming period. The pandemic has contributed to the fact that many small businesses are expected to close, but it is too early to see any clear effects of this (Fairlie, 2020). Awareness of the importance of crisis communication creates more community and participation among employees in the organization (Heide et al., 2012; Reynolds et al., 2007). Crisis communication has become more important than ever and a necessity for small businesses, and therefore the authors believe that a study of small business approaches in how they work with crisis communication on their social media is timely given the pandemic.The purpose of the study is to investigate how small businesses work with crisis communication on social media. The authors have chosen to examine respondents who work in fashion-oriented small companies to obtain clear factors that Covid-19 has contributed. The theoretical frame of reference is based on Covid-19 and social media. Previous research on small businesses and crisis communication shows a knowledge gap, which the study must some extent fill. The study is conducted with interviews through the qualitative survey method. For collected empirical data, semi-structured interviews have been conducted with five store managers. The respondents were selected by three criteria, that they must be a small business, be influenced by Covid-19 and finally use social media. Through an analysis, a result has emerged, with the help of collected data and the theoretical frame of reference. The results of the study show that all interviewed small businesses are affected by the crisis, but that they do not possess sufficient competence for the work with crisis communication on social media, which previous research emphasizes as crucial.

The purpose of this case study was to contribute with knowledge on how a non-profit organization works strategically with internal crisis communication. The study aimed at answering how management and co-workersperform internal communication before, during and aftercrises. Furthermore, the study aimed at answering secondary research questions about whether management looks at its co-workers as receivers and/or senders of crisis communication, and if the organizational culture influences the internal crisis communication. The study was conducted through qualitative interviews and textual analysis of the organization’s documents related to crisis management.The empirical data was analysed with thematic analysis and qualitative content analysis. The result showed that the organization work with internal crisis communication before, during and after crises, and that the types of communication differed in the three phases. Before and after crises, the organization showed a meaning-oriented approach to crisis communication with an emphasis on facilitating sensemaking dialogues. Co-workers were seen as active communicators which includes roles of both sending and receiving communication. During crises, on the other hand, the organization showed a more transmission-based approach to communication where executives distanced from its co-workers, making decisions and providing employees with information and instructions.With this approach, the co-workers were regarded as receivers, and scarcely as senders, of crisis communication. Furthermore, the result showed that parts of the organizational culture could have an impact on the internal crisis communication, and that it might facilitate the shift of communication types in the three crisis phases.

The purpose of this study was to contribute a deeper understanding of which significance strategic information and communication, through social media as a communication channel, has for the survival of organizations' during a crisis such as the Covid-19-pandemic. This has been done through a case study where two organizations in the catering industry have participated. This industry has been particularly exposed to politically imposed restrictions during the Covid-19 pandemic in Sweden and the politically imposed restrictions have hindered catering organizations from managing their business as usual to the extent that they have had to close their operations.  The data collection method used in the study was qualitative interviews with representatives from each organization. To deepen and expand the empirical knowledge, a qualitative survey was conducted targeting the organizations' customers and stakeholders. The results showed that there is a discrepancy between what information the organizations think that they are communicating and how their customers and stakeholders perceive it. There’s also a discrepancy between the statements of the organizations and the stakeholders' experience regarding the amount of communicated information in social media. Furthermore, the study showed that strategic information and communication have had a certain significance regarding the survival of the organizations' as they have been able to inform their stakeholders about ongoing and upcoming activities through social media. However, the results showed that there are other incentives that might have had a strong influence on the organizations' survival during the crisis as well.

The aim of this thesis is to examine how the Swedish municipalities handles and manages its crisis management in regard to communication and cooperation. According to Swedish law, Lag: (2006:544), every Swedish municipality needs to have an updated version of a crisis management plan. This plan consists of information on how the region plans to act in the event of an extraordinary event and it also reviews who among the municipality that is responsible for what area within the community during the time of crisis. This study consists of two main parts, in part one an examination of all of the 290 municipalities in Sweden and its websites were conducted. The results of this research shows that of all 290 municipalities only 198 of them, 68 percent, has a valid and updated version on this crisis plan uploaded to their website. Part 2 consists of qualitative interviews held with crisis managers within 6 of Swedens municipalities. The interviews aimed to study how the crisis management is conducted today and to examine whether the ongoing pandemic of Covid-19 has effected their view on crisis management. In conclusion, how municipalities cooperate and communicate with other parts of society affects how a crisis is handled. Further education and practice within this field will play an important role in the development of crisis management. Consequences of the ongoing pandemic of Covid-19 have affected how municipalities view the importance of a working crisis management within the whole organization.

A qualitative study that examines co-workers experiences of the internal information management and communication during the covid-19 crisis and whether that perception differs from before the crisis. Previous research claims that co-workers' perceptions of internal crisis communication have not been thoroughly studied thus there is a knowledge gap. The purpose of the study is to contribute with knowledge regarding internal communication during the crisis of the covid-19 pandemic within a public  health organization and provide an understanding of how it has been perceived by the co-workers within the ambulance and emergency department. Eight interviews were conducted and analyzed through a thematic analysis and put in relation to sensemaking. The result showed that the co-workers, perceived the internal information and communication in different ways from each other, that the leadership had an important role in facilitating the co-workers'sensemaking processes, the internal information increased during the crisis which affected the co-workers in different ways. The result also showed that the co-workers achieved new knowledge through the crisis and their sensemaking processes that could potentially benefit the organization in terms of future development.

Hur kommunicerar en institution för att behålla sitt kulturella förtroende under kriser? Vi har genomfört en kvalitativ retorisk analys på det material som det brittiska kungahuset producerat på sina sociala medier under två kriser 2019. Tidigare studier av kungahus och likvärdiga institutioners kulturella maktposition i samhället har visat att allmänhetens uppfattning av institutionen i hög grad påverkas av institutionens förmåga att svara på kriser. Dock saknas studier som analyserar en monarkis material i en modern kontext. Med avstamp i teoretiska begrepp som symbolisk makt, soft power, och kulturellt kapital,  har vi undersökt vilka strategier från Image Repair Theory vi kan identifiera och förstå i kungahusets kommunikation. Det brittiska kungahuset har haft som motto att inte klaga över – eller svara på – kritik. På senare år har institutionen dock blivit mer och mer aktiv på sociala medier. Detta innebär att de kommunikationsstrategier som används inte testats under en längre tid, och vi har funnit att dessa inte heller är konsekventa över de olika konton som kungahuset använder. Denna misskommunikation riskerar att skada folkets förtroende för kungahuset, och den kulturella makt de försöker underhålla på sina konton.