Denna studie är en kvalitativ analys av relationen mellan identitetsskapande, sociala normer och punken som subkultur. Denna studie undersöker hur de normer som reproduceras inom och utom subkulturen punk påverkar de som identifierar sig med denna, samt hur de resonerar kring dessa normer. För att göra detta har jag använt mig av en narrativ metod, där jag intervjuat fyra individer som identifierar sig som punkare. Resultaten visar att alla de respondenter jag intervjuat talar varmt om de normer och ideal som verkar kreativt och sammanordnande inom gruppen, eftersom dessa har en positiv effekt på individernas självkänsla och grupptillhörighet. De talar dock negativt om destruktiva beteenden som ibland sammankopplas med subkulturen, exempelvis drogmissbruk och nihilism. Vidare visar resultaten även att subkulturen i sig har haft en mycket positiv och stärkande effekt på respondenternas identitetsskapande samt upplevelse av tillhörighet. Samt att den vid rätt omständigheter kraftigt kan minska de negativa psykologiska effekterna som den kulturella friställningen tenderar att ha på individer.

This study is about howStockholm’s policy for zero tolerance of graffiti from 2007 affected the graffiti culture inStockholm. We have researched what consequences there were for the practice of graffiti, and what consequences there were for the stylistic performance of graffiti. In doing so, we have had two focus group interviews and one deep interview including eight graffiti writers from Stockholm. The individuals in the groups have been practising graffiti for a varied amount of time, but we have representation from both before, and after/during the policy of zero tolerance from 2007.  Our study shows that the result ofStockholm’s policy for zero tolerance of graffiti for the graffiti culture inStockholmwas a ”subcultureification”, a ”stylistic generalization” and the ”subculture’s ambivalent identity”. With ”subcultureification” we mean that the labelling process from the politicians in acting against the graffiti culture and present it as a problem and a deviant and criminal subculture was reinforced within the graffiti culture and resulted in the increased importance of criminalization for the development of sub cultural capital. The ”stylistic generalization” was a consequence of the changed conditions for writing graffiti. Less time and more security have led to a simpler and fast performance and less of the colourful and detailed murals. A consequence which helps keeping the public convinced of the necessity of the zero tolerance policy and the connection between graffiti and criminal damage rather than an artistic expression. The ”subcultures ambivalent identity” referred to the interpretation that the new conditions for writing graffiti changed the way the writers identified the culture. In our research we found three major conflicts regarding if or if not graffiti was ”art”, about practicing legal graffiti or illegal, and how to value graffiti on the internet.   Keywords: Graffiti, subculture, social control, cultural conflict, stylistic progress Sökord: Graffiti, subkultur, social kontroll, kulturell konflikt, stilistisk utveckling   Antal ord: 18 561

Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att utifrån Campinha-Bacotes IAPCC beskriva hur den kulturella kunskapen och den kulturella kompetensen ser ut bland sjuksköterskestudenter och sjuksköterskor. Samt att granska artiklarnas kvalitet utifrån de metodologiska aspekterna urval och bortfall. Metod: Studien har en beskrivande design och baseras på totalt elva artiklar av både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: I denna litteraturstudie framkom det att den kulturella kunskapen var lägre hos sjuksköterskestudenter än hos sjuksköterskor. Kulturell medvetenhet återfanns i högre grad hos sjuksköterskestudenter medan det visade sig att sjuksköterskor var mer kulturellt kompetenta. Resultatet visar på att sjuksköterskestudenter utvecklade sin kulturella kunskap över tid, vilket understryker vikten av undervisning och utbildning inom transkulturell omvårdnad. Med stärkt kulturell kompetens medföljer en god omvårdnad där patienter ses som en unik individ och därmed erhåller en trygg och säker vård. Den kulturella kompetensen är en ständigt pågående process där sjuksköterskan måste få kontinuerlig utbildning för att bibehålla den kulturella kompetensen. Slutsats: Författarna till denna litteraturstudie anser att det krävs mer undervisning och utbildning inom den transkulturella omvårdnaden. Den ska etableras tidigt under sjuksköterskeutbildningen men även i den kliniska verksamheten för att sjuksköterskeprofessionen ska kunna bidra till en högkvalitativ vård.

Introduktion: En alltmer globaliserad värld där personer som immigrerat och personer från minoritetsgrupper generellt sett har en sämre hälsa än övriga befolkningen, ställer nya krav på sjuksköterskan. Syfte: Att identifiera patienters behov och önskemål i den transkulturella omvårdnaden Metod: En beskrivande litteraturstudie baserad på 13 vetenskapliga artiklar. Resultat: Patienter inom den transkulturella omvårdnaden lyfte behov och önskemål i kommunikationen, bemötandet och strukturen. De behov och önskemål patienter har relaterat till kommunikation är knutna till information, språkligt stöd och stöd i samtalet med vårdpersonalen. Strukturen berör tillgängligheten till vården. Behov och önskemål relaterade till kommunikation och struktur är starkt kopplade till migrationserfarenheter, att tillhöra en minoritetsgrupp i ett samhälle och språkliga barriärer. Uttryckta behov och önskemål av hur man som patient vill bli bemött av sin vårdpersonal skiljde sig åt och framstod mer knutna till individen än gruppen. Konklusion: Patienter inom transkulturell omvårdnad har behov och önskemål som grundas i migration och språkliga barriärer. Patientens behov och önskemål kring, hur de vill bli bemötta och synen på vilken kompetens sjuksköterskan de möter bör ha, tenderar att vara individuella. Att arbeta inom den transkulturella omvårdnaden kräver att man arbetar utifrån att varje person är unik.

Syftet med studien är att undersöka vilka utmaningar lärare möter samt har erfarenhet av i det vardagliga arbetet med flerspråkighet. Med det vardagliga arbetet avses i denna studie lärares syn på språkets betydelse för barns möjlighet till kommunikation, samspel och delaktighet i förskolan. Hur lärarna ser på trygghet i relation till flerspråkighet och barns kulturella identitetsutveckling, samt vilka metoder och arbetssätt som används av förskolor för att främja arbetet med flerspråkighet i verksamheten är ytterligare områden. Studien utfördes som en kvalitativ undersökning för insamling av empiri och var indelad i två steg. Enkäter skickades ut till verksamheter vars svar låg som grund för frågorna som användes i intervjuer med lärare. Lärare valdes medvetet utifrån verksamheter i geografiska områden med högre andel mångkulturella barngrupper. Resultatet visar att utmaningarna lärarna möter i det vardagliga arbetet var få men centrala för barns utveckling. Utmaningar som synliggörs i studien kännetecknas av begreppen trygghet, första mötet, samspel, kommunikation, delaktighet, modersmål, meningsfullt lärande, varierande utvecklingsnivåer och konflikhantering. Trygghet visar sig vara ett centralt begrepp både i arbetet med flerspråkighet och för barns identitetsutveckling, vilket samtliga lärare var samständiga vid. Resultatet visar flera olika uppfattningar lärare har kring språkets betydelse för barns möjlighet till samspel, kommunikation och delaktighet. Studien presenterar även metoder och arbetssätt som verksamheter använder för att främja sitt arbete med flerspråkighet.

Diss. (sammanfattning) Luleå : Luleå tekniska univ., 2008. / Härtill 6 uppsatser.

Diss. Uppsala : Univ., 2003.

Bakgrund Sverige har utvecklats till ett heterogent samhälle. Idag består 24 procent av befolkningen av personer med utländsk bakgrund. I vården ställs vi inför utmaningar när vi har svårt att förstå olika språk och annorlunda kulturella yttringar. Kulturkompetensen och den kulturella medvetenheten hos all vårdpersonal bör ökas så att vi kan erbjuda dessa personer en god vård på lika villkor. Sjuksköterskans ansvarsområde är omvårdnad och denne bör därför vidga sina kunskaper om transkulturell omvårdnad för att försäkra sig om att vårdteamet erbjuder den bästa vården som är möjlig, till alla patienter. Målet med transkulturell omvårdnad är att skapa en kulturanpassad omvårdnad som ökar patientsäkerheten och som ska minska skillnader på vården som patienter får. Syfte Syftet var att beskriva kulturkompetens i den transkulturella omvårdnaden. Metod En allmän litteraturöversikt med en systematisk ansats valdes, där 18 artiklar framkom. Tio artiklar var med kvalitativ design, sju var med kvantitativ design och en artikel var mixad metoddesign. En integrerad analys gjordes av dessa artiklar och de redovisades i en matristabell. Resultat Tre huvudfynd framkom, med åtta subkategorier. Den första kategorien som framkom var: kunskapen om kulturkompetens, med subkategorierna generella och specifika kunskaper, verbal och icke-verbal kommunikation, kulturell medvetenhet. Den andra kategorin som framkom var: betydelsen av kulturkompetens i den transkulturella omvårdnaden, med subkategorierna tillfredsställelse och patientsäkerhet. Den tredje kategorin som framkom var: vikten av utbildning inom kulturkompetens, med subkategorierna organisatorisk nivå, inom sjuksköterskeutbildningen, och individuell nivå. Slutsats Kulturell medvetenhet och kulturell kunskap handlar om att vara lyhörd för människors skillnader, och likheter, och anpassa vården därefter på bästa möjliga sätt. Kulturell medvetenhet och kulturell kunskap hos vårdpersonal bör höjas i takt med att samhället förändras, för att öka alla patienters välbefinnande, tillfredsställelse av vården och patientsäkerhet. Alla människor har rätt till hälsa och de resurser som krävs måste läggas på att utveckla området transkulturell omvårdnad hos vårdaktörer, högskolor och hos individer.

Studiens syfte har varit att beskriva och analysera sektionschefers uppfattningar om och erfarenheter av ett trainee-program för ökad mångfald på ÅF. I studien har det undersökts dels hur sektionscheferna anser att trainee-programmet har fungerat, dels vilka hinder och möjligheter de beskriver i arbetet med kulturell mångfald. Vidare har det studerats hur sektionscheferna ser på sin ledarroll och vilka strategier de haft i sitt arbete med trainee-programmet. Undersökningen genomfördes genom fem kvalitativa intervjuer. Sektionscheferna som ingick i studien arbetar på olika orter i Sverige och de har haft minst en anställd från trainee-programmet i över ett år. Resultatet visar att sektionscheferna anser att trainee-programmet i stort har fungerat bra. Olikheter berikar varandra, man kan nå fler kunders behov med olika kulturer i arbetsgruppen samt att man lär av varandra var möjligheter som lyftes fram. De hinder som beskrevs var främst kopplade till kommunikativa och språkliga hinder. Det framkom varierade resultat gällande sektionschefernas ledarskap där en del ansåg att de inte haft några särskilda strategier och andra ansåg att de anpassat sitt ledarskap mot medarbetare från trainee-programmet.

Syfte: Studien ska bidra med insikter kring hur ett externt rekryteringsföretag förhåller sig till organisationskultur och därmed den kulturella matchningen mellan organisation och kandidat.Teoretiskt perspektiv: Till grund för tolkning och analys av insamlade data ligger Schein och Scheins (2017) modell för undersökning av organisationskultur. I modellen beskrivs tre nivåer av organisationskultur: artefakter, delad tro och värderingar samt underliggande antaganden. Dessa analyseras och tolkas i sin tur utifrån tolv observerbara faktorer och uttryck av organisationskultur. Metod: En fallstudie har genomförts på ett svenskt rekryteringsföretag med hjälp av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Studien har haft en iterativ ansats, där den teoretiska referensramen har utvecklats under processens gång. Empiri: I en typisk rekryteringsprocess önskar fallföretaget identifiera en matchning mellan kund och kandidat, där kundens förväntningar på kandidaten och beskrivna organisationskultur, ska överensstämma med kandidatens kompetens, erfarenhet, värderingar och egenskaper. Insamlad empiri tyder dock på att fallföretaget saknar en gemensam definition av begreppet organisationskultur och dess innehåll, varpå undersökning, tolkning och bedömning av kundens organisationskultur sker subjektivt av rekryteringskonsulter. Fallföretaget förlitar sig på kundens beskrivning av organisationskultur, utan att söka bekräftelse för dess praktiska verklighetsförankring, medan kandidatens egenskaper, värderingar etc., söks bekräftas eller dementeras genom intervjuer och referenser. Slutsats: Studien visar på att fallföretaget går miste om essentiella insikter och inte skapar en fullständig förståelse för kundens organisationskultur. I förlängningen leder detta till att de tre entiteterna inblandade i rekryteringsprocessen, kund, kandidat och konsult, inte skapar en överensstämmande, heltäckande förståelse för den praktiska verkligheten av organisationskulturen. Därmed har studien identifierat brister i den kulturella matchningen mellan organisation och individ.