Uppsatsen studerar förekomsten av kulturreferenser, det vill säga syftningar och refereringar till kulturella fenomen, i svensk dagspress kulturjournalistik. Kulturreferenser fungerar som koder som antingen kan avläsas eller är obegripliga för läsaren, och undersökningens syfte är att reda ut hur kodmaterialet skiljer sig mellan olika genrer inom kulturjournalistiken. Källmaterialet är Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets kulturdelar, perioden 14 till 20 april 2011, vilket ska representera en vanlig nyhetsvecka. Undersökningen visar att användandet av kulturreferenser skiljer sig mellan genrer beroende på textens syfte. I opinionstexter är det vanligt förekommande med kulturreferenser som stärker skribentens förtroende. I musikrecensioner förekommer ofta referenser för att förklara musiken och referenser som spränger barriären mellan populär- och finkultur, vilket tyder på att skribenten vill tillföra den populärkulturella musiken kulturellt kapital. Att användningen av kulturreferenser skiljer sig så tydligt mellan genrer visar på att kulturjournalistiken är uppdelad i mindre gemenskaper med egna kodspråk.

Våra kulturella referensramar är med och avgör vår kulturella och sociala identitet. I den journalistiska texten kommer journalisternas referensramar till uttryck bland annat genom skribenternas bruk av kulturella referenser: jämförelser och paralleller olika kulturella fenomen emellan.  Vi har undersökt dessa kulturella referenser genom att titta på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressens kulturjournalistik under två veckor i oktober och november 2010. Vi har framför allt velat ta reda på hur relationen mellan skribenten och läsaren påverkas av dessa referenser, och har kvalitativt försökt identifiera tendenser för hur referenserna används. Vår undersökning visar framför allt prov på tre kategorier av kulturella referenser: kulturella referenser som spränger barriären mellan populär- och finkultur, kulturella referenser som förklarar resonemang och kulturella fenomen, samt nostalgiska kulturella referenser som skapar samhörighet mellan skribent och läsare. Dessa tre kategorier kompletteras med kulturella referenser av mer estetisk karaktär, som skapar dramatik i texten, och kulturella referenser som används som retoriskt verktyg.

Via kulturskribenters sätt att hänvisa till andra kulturella fenomen kan allt från kultursyn till läsartilltal utläsas. I denna uppsats kommer det redogöras för svenska kulturjournalisters bruk av kulturreferenser. Avsikten är att undersöka varför kulturskribenterna använder sig av detta grepp, vad de anser vara god kultur, hur läsarna tilltalas och hur referenser som bryter barriären mellan hög- och populärkultur används. Detta kommer att granskas utifrån ett kultursociologiskt perspektiv och de teorier som kommer appliceras på frågeställningarna är Pierre Bourdieus teorier om habitus, fältet och det kulturella kapitalet. Till det tillkommer ethosdiskussioner och resonemang kring den implicite läsaren och den implicite författaren. Materialel består av dagstidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladets kultursidor under en nyhetsvecka. Undersökingen har både kvantitativa och kvalitativa aspekter. Resultaten visar att kulturreferenser i de flesta fallen är en rent estetisk utsmyckning av en text, alternativt används för att sätta in ett ämne i en viss historisk kontext. Detta kan vara ett sätt för skribenten att stärka sin trovärdighet. Vanligtvis refereras det till företeelser som är inom samma kulturella sfär som det som avhandlas, därefter är referenser till företeelser som förknippas med ett högre kapital vanligast. Att referera till kulturyttringar med ett lägre kulturellt kapital är ytterst ovanligt. Det som förknippas med ett högt kulturellt kapital betraktas oftast som bra kultur och när populärkulturella ämnen pryds med sådana referenser är det ett sätt att stärka det populärkulturella ämnets värde.

Kulturjournalistiken i Sverige har de senaste 30 åren genomgått en flerdimensionell förändring av omfattning, format och inte minst innehåll. Utvecklingen infaller parallellt med samhälleliga och mediala fenomen som kommersialisering och medialisering. En annan genre, livsstilsjournalistik, är en typ av konsumentjournalistik som tagit sin form i sviterna av de senaste decenniernas kommersialisering. Livsstilsjournalistik utgörs av ämnen som relationer, inredning, mode, mat eller resor och angränsar ofta till kulturjournalistik. Kommersialiseringen av kulturjournalistiken har suddat ut gränsen mellan kulturjournalistik och livsstilsjournalistik. Vår studie undersöker om och i vilken utsträckning livsstilsjournalistiken förekommer på svenska tidningars kultursidor. Syftet är att undersöka om kommersialiseringen och medialiseringen tagit kulturjournalistiken närmare livsstilsjournalistiken de senaste 30 åren i svenska tidningar. Studien utreder två svenska tidningar, morgontidningen Dagens Nyheter samt kvällstidningen Aftonbladet, och består av en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys. Undersökningen studerar sex nummer av vardera tidning, var femte år mellan 1990 och 2019. Totalt har 84 nummer med sammanlagt 572 sidor studerats. I den kvantitativa innehållsanalysens kodbok, med åtta variabler har över 50 ord eftersökts för att bedöma huruvida livsstilsjournalistik förekommit. Resultatet visar att mängden livsstilsjournalistik inte ökat signifikant i varken Aftonbladet eller Dagens Nyheter, i det senare nämnda undersökningsobjektet kunde studien istället visa på en minskning. Däremot kunde resultatet visa på att det sammanhang livsstilsord förekommit i förändrats, i synnerhet i Aftonbladet. Mellan 2000 och 2010 går det att urskilja en mer frekvent förekomst av livsstilsjournalistik i båda tidningarna, som huvudsakligen framgick av den kvalitativa analysen.

Artificiell intelligens inom journalistiken är ett omstritt ämne, inte minst inom journalistiken. Det råder idag en stor osäkerhet om vad för påverkan AI kommer att ha på journalistiken samtidigt som fler medier implementerar fler verktyg som drivs med hjälp av AI. Kulturjournalistiken står nu inför en icke-tidigare sedd utveckling inom kulturjournalistik och kultursamhället på grund av utvecklingen inom AI.  Syftet med denna studie är att kvalitativt undersöka sju svenska kulturjournalisters inställningar och åsikter om AI-verktyg och vilken påverkan det har haft på kulturjournalistiken, både i nutid och i framtiden. Frågeställningarna inkluderar frågor kring vilka appliceringsområden AI har inom kulturjournalistiken, kulturjournalisternas attityder och känslor för AI inom kulturen och hur kulturjournalistiken påverkas av AI-genererat innehåll.  Studiens resultat visar att kulturjournalisterna inte känner en påtaglig rädsla inför att AI ska ersätta dem. Det finns vissa farhågor, i och med risken för ökad missinformation, sämre källkritik och sämre journalistisk kvalitet på innehåll. Kulturjournalisterna är inte oroade eftersom de arbetar inom delar av kulturjournalistiken, till exempel litteraturkritiker, där AI ännu inte visat sig ha kapaciteten att generera resultat som överträffar arbete som de mänskliga journalisterna är kapabla till att skapa. Oron för att bli ersatt är betydligt mindre då AI-verktygen som implementerats idag tillför fler arbetsuppgifter än innan, till exempel på grund av att textare och översättare blivit avskedade.

Denna kandidatuppsats syftar till att beskriva och öka förståelsen för det kulturjournalistiska fältets mående. Detta utifrån och med hjälp av verksamma och tillika namnkunniga kulturjournalisters egna utsagor. På detta vis vill studien svara på huruvida kulturjournalisterna själva uttrycker att de upplever förändringar i branschen, och vad dessa i så fall skulle kunna bero på. Vidare ställer undersökningen frågan om hur kulturjournalister ser på sig själva, och vad de gör för att värna om sitt eget fält. Studien bygger på kvalitativa intervjuer och kvalitativ analys av empiriskt material som inhämtats i samband med dessa intervjuer. Genom att intervjua 7 kulturjournalister har de data som ligger till grund för forskningsresultatet samlats in. Respondenternas formulerade tankar och uppfattningar angående yrkesområdet och branschen har sedan analyserats, med intention att besvara uppsatsens vetenskapliga frågeställning. Undersökningens resultat diskuteras utifrån den franske sociologen och medieteoretikern Pierre Bourdieus fältteori, samt med utgångspunkt i ibland andra John McManus tankar om journalistikens kommersialisering. Resultatet visar att faktorer såsom kommersialisering och politisering av det kulturjournalistiska fältet tillsammans med internets framväxt och expansion har förändrat de sätt på vilka respondenterna upplever kulturjournalistik. Flera av de intervjuade journalisterna uppger att de anser att kulturjournalistik i Sverige idag, av dessa anledningar, inte mår särskilt bra. Sammanfattningsvis visar den här kandidatuppsatsen att 7 välkända kulturjournalister, verksamma i Sverige, ger utryck för åsikten att politiska och kommersiella krafter påverkat och påverkar det kulturjournalistiska fältet, och att detta på många sätt är negativt.

Svenska Akademiens beslut att ge 2019 års Nobelpris i litteratur till författaren Peter Handke väckte starka reaktioner världen över. Valet uppfattades som kontroversiellt på grund av Handkes ställningstaganden under krigen i det forna Jugoslavien. Ämnet blev föremål för en upphettad debatt om författarens ansvar och förhållandet mellan konst, politik och moral. Syftet med den här studien är att undersöka vad som har karaktäriserat den svenska Handkedebatten, för att få en förståelse för hur skandaliseringsprocesser blir till genom redaktionella beslut och interventioner från diverse aktörer. Studien är en kvalitativ innehållsanalys i två delar. Materialet består av debattartiklar och kommentarer från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet. Inledningsvis kartläggs interaktionsmönstren redaktioner och aktörer emellan, i syfte att undersöka intermediala dagordningseffekter. Studiens andra del är en framing-analys av artiklarnas innehåll. I sökandet efter dominerande drag används Semetko och Valkenburgs (2000) generella inramningar: ansvar, mänskliga öden, konflikt och moral. Resultatet visar på att debatten centreras kring ett fåtal så kallade ”elitkällor” och ”elitmedier”, vilket tyder på att de intermediala dagordningseffekterna speglar, bekräftar och förstärker en mediehierarki. Resultatet visar också hur redaktioner använder skandalen för att positionera sig gentemot konkurrenter. Framing-analysen visar bland annat att Handkedebatten blir till projektionsyta för diskussioner om samtida ideologiska strider.

This study examines how cultural journalists in Sweden represented the Danish poet Yahya Hassan from when his first collection of poems was published until the year before his death. In 2013 the Danish-Palestinian poet published his first collection of poems which sold over 100 000 copies, which makes him the most sold debutant in Denmark. In conjunction with the debut a debate occurred in both Denmark and Sweden surrounding the poet and his work. Critical voices in Sweden said the poet contributed to a hostile discourse regarding the muslim community while others tributed the poet and his works arguing the literary artefact was of extaordinary excellence. Previous research about cultural journalism suggests the cultural pages contributes to the political discourse in society and that it is an undervalued form of journalism which needs further investigation to clearly untangle the impact cultural journalism possesses. This study uses qualitative content analysis and the studied material contains 18 articles published in the cultural section of four of Sweden's largest newspapers; Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet. The purpose of this study was to analyze how cultural journalists represented, and possibly stereotyped, Yahya Hassan. The study also aimed to disentangle the infected debate of work and person, which has arised in the later years, using Yahya Hassan as subject. This was achieved with the theoretical basis of representation theory, stereotyping, mythologising, and Roland Barthes and Michel Foucalts reasoning regarding work and person. The results show that cultural journalists in Sweden represented Yahya Hassan based on three main themes: savage vs talent, the critics' relationship with the literary artifact and the literary artifact is the person. The journalists did not separate the person from the work, these were rather intertwined with each other. The journalists stereotyped the poet as an ‘immigrant from a criminal suburban area’ and also mythologised the poet. The articles where the literary artifact was in somewhat main focus the tone was overall more positive, while in the articles where the person Yahya Hassan was the main focus the tone was more negative.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om och hur amatörkritik på internet och sociala medier skiljer sig från kritik i traditionella medier av professionella kritiker. I vår undersökning har vi specifikt fokuserat på litteraturkritik. Vi har valt ut två böcker ur skilda genrer, en roman och en deckare, som under hösten 2018 varit bland de mest sålda böckerna i Sverige. Vi ville jämföra böcker som prioriterades av recensenter i dagspressen och var av stort allmänintresse. Vi har totalt analyserat 16 recensioner, 8 av varje verk, på Instagram, Goodreads, bokbloggar och i dagspress. Med hjälp av Bourdieus fältteori har vi studerat litteraturkritiken som en pågående maktstrid där definitionen om vad som är god litteratur står på spel. Uppsatsens metod är en egenkomponerad diskursanalys med textanalytiska inslag. Vi fann att Berglez diskursanalytiska modell befann sig på ett alltför övergripande och ideologiskt plan. Vi ville undersöka recensionernas byggstenar och valde därför att kombinera dessa metoder. Analysen visar att amatörkritiken skiljer sig markant från den professionella kritiken. Dock är amatörkritiken mer heterogen än den professionella kritiken; det finns ett spektrum av olika slags recensenter som utfärdar kritik som hobbyverksamhet. Vårt resultat visar att amatörkritiker tar intryck från professionella kritikerna. Amatörerna ger uttryck för en subjektivt förankrad litteratursyn som skiljer sig från de professionella kritikerna som är mer kritiska och nyanserade i sina omdömen. De professionella kritikerna har ett mer medvetet och distanserat förhållningssätt till verk och författare. Amatörer som kan komma att utmana de professionella kritikerna har i vår undersökning visat sig vara de på Instagram. De skulle kunna klassas som semi-professionella, eller Pro-Ams, en ny sorts kritiker som ägnar sig åt en aktivitet med en amatörs kärlek men med ett proffs standard. Utifrån Bourdieus fältteori kan de recensenterna sägas utgöra ett heterodoxt uppror mot den rådande doxan på det litterära fältet.

As our society moves into a more technical era, journalism and the reporting of culture have had to follow. But where has that left the cultural critique, and journalist/reviewers, in our local newspapers? This bachelor thesis will try to map and explain the change of the cultural presentation in the local newspapers from the day it was firstly introduced as a genre in the modern journalistic world until today – 1840 and onwards. Whether it has turned into complete tabloid journalism or if it's methods are used to expand the knowledge about the cultural object, it shall be discovered with the help of an analysis of the cultural sections in some newspapers – both from the last quarter of 2012 (October - December) and one date from two years prior to that. One of the answers provided by the analysis, and perhaps the most relevant to this thesis, is that by adding features of tabloid journalism in reports of cultural news, culture journalism can better adapt its contents according to academic and social preferences of what is considered important aspects of information in the news, as it positions itself according to the technological fields and the changes within the cultural area itself.