Bakgrund: I Sverige lever cirka 200 000 människor med hjärtsvikt. Det är en kronisk sjukdom där drabbade kan bli i stort behov av sjukvård. Sjukdomen är oförutsägbar, symptom kan komma plötsligt och leda till snabb försämring och plötslig död. Behandling av hjärtsvikt kan innebära stora livsstilsförändringar varpå det blir intressant att undersöka personers erfarenheter av att leva med sjukdomen. Syfte: Attbelysa personers erfarenheter av att leva med hjärtsvikt. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar framtagna med hjälp av systematiska sökningar i databaser. Inklusionskriterier för valda artiklar var: personers erfarenheter av att leva med hjärtsvikt samt att studierna skulle vara utförda i en svensk kontext och baseras på en kvalitativ metod. Resultat: Deltagarnas erfarenheter av hjärtsvikt kategoriserades i tio subkategorier som vidare delades in i tre huvudkategorier: kroppens nya förutsättningar, delaktighetens betydelse, uppleva en existentiell förändring. Metoddiskussion: Strukturerades och diskuterades utifrån Shentons (2004) kvalitetsbegrepp tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Resultatdiskussion: Följande aspekter valdes att belysas och diskuteras: meningen med livet, den sociala kontextens förändring samt att skapa ett patientdeltagande. Erfarenheterna av hjärtsvikt skiljde sig åt varpå personcentrerad vård blir av stor betydelse för att som sjuksköterska kunna bemöta de individuella behoven som uppstår. Deltagarna visade på e lösningsorienterad förmåga att anpassa sig efter kroppens nya förutsättningar vilket betonar betydelsen av patientdeltagande för att stärka personens egna potential och resurser.

Sexuella trakasserier är ett utbrett problem bland skolelever. Mot bakgrund av omfattning, normalisering och negativa följder är noggrann och fortlöpande kartläggning av vikt. Syftet med föreliggande studie var att kvalitativt undersöka hur svenska grundskoleelever på mellan- och högstadiet beskriver sina upplevelser av sexuella trakasserier. I samarbete med Friends erhölls fritextsvar som samlats in som en del av en större enkätundersökning. Genom tematisk analys framkom sex huvudteman: arenor, förövare, reaktioner, fysiska former, icke-verbala former och verbala former. Resultatet belyser att sexuella trakasserier förekommer i olika former och sammanhang och leder till känslo- och beteendemässiga reaktioner på liknande sätt oberoende ålder. Det uppmärksammas att förövare emellanåt använder strategier för att maskera gränsöverskridande beteende. Föreliggande studie bidrar till ökad kunskap gällande sexuella trakasserier bland mellanoch högstadieelever i Sverige vilket med fördel kan användas i ett preventivt arbete.

I bakgrundskapitlet presenteras sorgeprocessens olika faser, tidigare forskningsarbeten och litteratur om musik, hjärnan och hälsa, samt den terapeutiska effekt musik och andning kan ha genom lindrandet av smärta. Meditationsandning har en gynnsam effekt på nervsystemet då det är stressdämpande och främjar balansen mellan det aktiva (sympatikus) och det återhämtande (parasympatikus) nervsystemen. Därefter följer en introduktion till musikterapi, GIM (Guided Imagery and Music), Musikandning som är en tillämpning av GIM, samt teorier anknutna till Musikandning. Syftet med arbetet är att undersöka hur musikandning kan användas och fungera som stöd för återhämtning vid sorg inom en avgränsad grupp människor, för att få ett underlag till en kritisk reflektion över denna form av stöd i en sorgeprocess. Mina vägledande frågor har varit: Vad i musikandning kan hjälpa människor i en sorgeprocess? Hur hjälper metoden och finns det något som tyder på att den kan tillämpas generellt? Som forskningsmetod har kvalitativa utvärderingar använts samt ett självskattningformulär med frågor baserade på Världshälsoorganisationens (WHO:s) ’Livskvalitetsskala’. Jag har tillsammans med Dag Körlin, som utvecklat metoden, genomfört två musikandningskurser som del av min fortbildning och Österhaninge församlings/Haninge pastorats fortsatta sörjandestöd. Sju deltagare ur församlingens tidigare sorgegrupper har fullföljt denna kurs bestående av fem gruppsessioner. Samtalen i dessa sessioner har  transkriberats, bearbetats och analyserats. I metodkapitlet har jag sammanställt en fallbeskrivning per deltagare med deras minnesbilder, en sammanfattning av kursutvärderingen och utfallet av självskattningen. I resultat och diskussionskapitlet jämförs studiens resultat med de teorier och den tidigare forskning som presenterats i bakgrundskapitlet. I analysbearbetningen framkom det att flertalet deltagare hade blivit hjälpt av musikandningskursen. För att svara sammanfattat på mina vägledande frågor i inledningskapitlet på vad som kan hjälpa så tycks den lugnande effekten av andningen och musiken ha gett mer energi i vardagslivet, förbättrad sömn och en positivare syn på framtiden. Då den drabbade och sörjande utsätts för en extra psykisk stress är det extra viktigt med möjlighet till återhämtning. Pendlandet mellan förlustorienterade och återuppbyggnadsorienterade känslor och aktiviter är normalt och man bör se till att kunna hämta energi och göra det man mår bra av för att återhämta sig och kunna stå i svårigheterna. Hur musikandningsmetoden har hjälpt deltagarna är att genom medveten andningsträning aktivera den återhämtande delen av nervsystemet, parasympatikus som minskar stressnivåerna i kroppen och hjälper balansen mellan de mentala och kroppsliga resurser.  Flera av deltagarna har visat en stärkt  inre stabilisering, där de har kunnat hantera sin affektreglering (känsloreglering) till det bättre och därmed skapat förutsättningar för ett inre lugn och en självtillit att de är uthålliga och klarar av svårigheten. Ett tecken på integrationen av sorgeprocessens både förlustorienterade och återuppbyggande känslor. Musiken ger också ett ytterligare element som påverkar hela hjärnan. Den kan väcka latenta känslor, verka som en trygg plats och pocka på motstridiga känslor. Det finns en stor potential i musikens kraft till mobilisering av inre resurser och den stressdämpande och smärtlindrande effekt som musiken visats ha. Musikvalen är viktiga då dess kvalitet och egenskaper som rytm, upprepning och karaktär hjälper andningen att bli grundad och stimulerar till imaginationer, minnesbilder och affekt.        Vad vi kunde observera var våra deltagare drabbade av normal sorg (till skillnad från komplicerad sorg, se sorgens definition i bakgrundskapitlet). Av det som presenterats i bakgrundskapitlet och teoretiskt ramverk för uttryckande konstterapi, så framkom följande från deltagarna: arketypiska urbilder ofta av naturen; en cyklisk rörelse mellan positiva och negativa upplevelser ofta i form av färg;  ett toleransfönster där både det svåra och hoppfulla kunde finnas som tyder på mobilserandet av egna inre skyddsmurar och psykologiska resurser.  Även transpersonliga och andliga upplevelser förekom, en deltagare uttryckte att ‘lyssna på musiken är som att uppleva andlighet i kroppen’. Avslutningsvis förs diskussioner kring arbetets betydelse och fortsatta studier inom området.

No description available.

Syftet med arbetet är att undersöka hur musikandning kan användas och fungera som stöd för återhämtning vid sorg inom en avgränsad grupp människor, för att få ett underlag till en kritisk reflektion över denna form av stöd i en sorgeprocess. Mina vägledande frågor har varit: Vad i musikandning kan hjälpa människor i en sorgeprocess? Hur hjälper metoden och finns det något som tyder på att den kan tillämpas generellt?     I bakgrundskapitlet presenteras sorgeprocessens olika faser, tidigare forskningsarbeten och litteratur om musik, hjärnan och hälsa, samt den terapeutiska effekt musik och andning kan ha genom lindrandet av smärta. Meditationsandning har en gynnsam effekt på nervsystemet då det är stressdämpande och främjar balansen mellan det aktiva (sympatikus) och det återhämtande (parasympatikus) nervsystemen. Därefter följer en introduktion till musikterapi, GIM (Guided Imagery and Music), Musikandning som är en tillämpning av GIM, samt teorier anknutna till Musikandning. Som forskningsmetod har kvalitativa utvärderingar använts samt ett självskattningformulär med frågor baserade på Världshälsoorganisationens (WHO:s) ’Livskvalitetsskala’. Jag har tillsammans med Dag Körlin, som utvecklat metoden, genomfört två musikandningskurser som del av min fortbildning och Österhaninge församlings/Haninge pastorats fortsatta sörjandestöd. Sju deltagare ur församlingens tidigare sorgegrupper har fullföljt denna kurs bestående av fem gruppsessioner. Samtalen i dessa sessioner har  transkriberats, bearbetats och analyserats. I metodkapitlet har jag sammanställt en fallbeskrivning per deltagare med deras minnesbilder, en sammanfattning av kursutvärderingen och utfallet av självskattningen. I diskussionskapitlet jämförs studiens resultat med de teorier och den tidigare forskning som presenterats i bakgrundskapitlet. I resultatkapitlet och analysbearbetningen framkom det att flertalet deltagare hade blivit hjälpta av musikandningskursen. För att svara sammanfattat på mina vägledande frågor i inledningskapitlet på vad som kan hjälpa så tycks den lugnande effekten av andningen och musiken ha gett mer energi i vardagslivet, förbättrad sömn och en positivare syn på framtiden enligt självskattningsresultaten. Då den drabbade och sörjande utsätts för en extra psykisk stress är det extra viktigt med möjlighet till återhämtning. Pendlandet mellan förlustorienterade och återuppbyggnadsorienterade känslor och aktiviter är normalt och man bör se till att kunna hämta energi och göra det man mår bra av för att återhämta sig och kunna stå i svårigheterna. Hur musikandningsmetoden har hjälpt deltagarna är att genom medveten andningsträning aktivera den återhämtande delen av nervsystemet, parasympatikus som minskar stressnivåerna i kroppen och hjälper balansen mellan de mentala och kroppsliga resurser.  Flera av deltagarna har visat en stärkt  inre stabilisering, där de har kunnat hantera sin affektreglering (känsloreglering) till det bättre och därmed skapat förutsättningar för ett inre lugn och en självtillit att de är uthålliga och klarar av svårigheten. Ett tecken på integrationen av sorgeprocessens både förlustorienterade och återuppbyggande känslor. Musiken ger också ett ytterligare element som påverkar hela hjärnan. Den kan väcka latenta känslor, verka som en trygg plats och pocka på motstridiga känslor. Det finns en stor potential i musikens kraft till mobilisering av inre resurser och den stressdämpande och smärtlindrande effekt som musiken visats ha. Musikvalen är viktiga då dess kvalitet och egenskaper som rytm, upprepning och karaktär hjälper andningen att bli grundad och stimulerar till imaginationer, minnesbilder och affekt.        Vad vi kunde observera var våra deltagare drabbade av normal sorg (till skillnad från komplicerad sorg, se sorgens definition i bakgrundskapitlet). Av det som presenterats i bakgrundskapitlet och teoretiskt ramverk för uttryckande konstterapi, så framkom följande från deltagarna: arketypiska urbilder ofta av naturen; en cyklisk rörelse mellan positiva och negativa upplevelser ofta i form av färg;  ett toleransfönster där både det svåra och hoppfulla kunde finnas som tyder på mobilserandet av egna inre skyddsmurar och psykologiska resurser.  Även transpersonliga och andliga upplevelser förekom, en deltagare uttryckte att ‘lyssna på musiken är som att uppleva andlighet i kroppen’. Avslutningsvis förs diskussioner kring arbetets betydelse och fortsatta studier inom området.

I Sverige beräknas ca 18000-20000 individerha Parkinsons sjukdom (PS) och de flesta som drabbas är över 65 år. PS associeras med motoriska och icke-motoriska symtom som alla påverkar livskvaliteten hos de drabbade. För att minska psykisk ohälsa och öka livskvaliteten behöver man identifiera alternativa, ej farmakologiska behandlingar vid PS samt förebygga depression. Syftet var att undersöka hur dans påverkar den psykiska hälsan hos individer med PS. Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Tio informanter med variation i hur länge de har haft sjukdomen, ålder och kön intervjuades. Resultatet visar att dansen gav individerna glädje, gjorde att de kände sig som en del av något större och gav dem ökad självkänsla. Studien visar på dansens betydelse för den psykiska hälsan hos individer med PS. Det är viktigt att undersöka alternativa behandlingsmetoder vid PS för att minska den psykiska ohälsan, läkemedelsanvändningen samt öka livskvaliteten. / In Sweden, approximately 18000-20000 individuals are expected to have Parkinson's disease (PD) and the individuals affected are mostly over 65 years old. PS is associated with motor and non-motor symptoms that all affects the quality of life of the individuals. In order to reduce mental illness and increase quality of life, alternative, non-pharmacological treatments of PD, and prevention of depression need to be identified. The aim of the study was to investigate how dance affects the mental health of people with PD. Qualitative method and semi-structured interviews was used. Ten informants with variation of how long they have had the disease, age and gender were interviewed. The result shows that the dance gave the individuals joy, made them feel part of something bigger and gave them greater self-esteem. The study shows the importance of dance for the life situation and mental health of people with PD. It is important to investigate alternative treatment methods in PD to reduce mental illness, drug use and increase quality of life.

Sammanfattning Bakgrund: I Sverige har cirka 200 000 personer hjärtsvikt. Sjukdomen kan vara kronisk, komplex och innebär en livslång behandling. Det är en allvarlig sjukdom där cirka 50 % med svår hjärtsvikt dör inom ett år. Det finns inga klara riktlinjer när transition till palliativ vård för patienter med hjärtsvikt sker. Syfte: Syftet var att identifiera erfarenheter som sjuksköterskor ansåg vara av betydelse för att initiera palliativ vård för patienter med hjärtsvikt, samt vilka åtgärder som därefter vidtogs. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats valdes. Totalt genomfördes 15 ostrukturerade intervjuer, alla intervjuer analyserades utifrån Critical Incident Technique. Resultat: Det framkom att ett allmänt försämrat hälsotillstånd var erfarenheter som sjuksköterskan ansåg vara av betydelse för transition till palliativ vård. I resultatet framkom även att åtgärder som vidtogs ledde till att vården blev mer palliativt inriktad. Slutsats: Att identifiera patienter med hjärtsvikt som var i behov av palliativ vård var viktigt men svårt och krävde kunskap. Det finns behov av att utarbeta hjälpmedel och verktyg för att underlätta identifieringen till palliativ vård, eftersom det leder till att vården blir mer personcentrerad och behandlingsstrategin förändras. / Abstract Background: In Sweden, approximately 200,000 people have heart failure. Heart failure can be chronic, complex and involves lifelong treatment. It is a serious disease in which about 50% with severe heart failure die within a year. There are no clear guidelines when transition to palliative care for patients with heart failure occurs. Objective: The purpose was to identify experiences that nurses considered to be important for initiating palliative care for patients with heart failure, and what actions thereafter were taken. Methods: A qualitative design with inductive approach was chosen for this study. A total of 15 unstructured interviews were conducted and analyzed on the basis of the Critical Incident Technique. Results: The result was divided into two parts. It was found that a generally deteriorated health were experiences that the nurse considered to be of importance for transition to palliative care. In the results it emerged that measures that was taken led to more oriented palliative care for the patients. Conclusion: To identify patients with heart failure who were in need of palliative care was important but difficult and required knowledge. There is a need to develop aids and tools to facilitate identification for palliative care, as it causes care to be more person-centered and the treatment strategy changes.

Bakgrund: Många patienter med substansbrukssyndrom lever ett utsatt och farofyllt liv, där de löper stor risk att drabbas av allvarliga sjukdomar som kan förvärras vid utebliven behandling. 2017 rapporterades det klagomål om ökade brister i bemötandet hos sjukvårdspersonal, främst inom somatiken. Tidigare forskning visar att ett dåligt bemötande från sjukvårdspersonal kan leda till att patienter avstår att söka vård. Detta blir problematiskt då sjukdomar förblir oupptäckta eller underbehandlad och därför blir det intressant att undersöka hur patienter med substansbrukssyndrom upplever mötet. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter med substansbrukssyndrom upplever mötet med sjukvårdspersonal inom somatisk vård. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt baserad på kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Det framkom två huvudkategorier om hur patienter med substansbrukssyndrom erfar mötet med somatisk sjukvårdspersonal. Den ena är Upplevelsen av stigmatisering, där patienter på olika sätt känner sig dåligt bemötta av sjukvårdspersonal, vilket presenteras i underkategorierna Att bli särbehandlad, Att bli märkt och Att inte vilja söka vård. Den andra är Upplevelsen av förståelse, och utgörs av två underkategorier, vilka innehåller både positiva och negativa aspekter av Att bli missförståddalternativt Att bli förstådd, i sin sjukdom. Diskussion: I metoddiskussionen diskuteras bland annat huruvida studien svarar på syftet, i vilken utsträckning resultatet kan appliceras i andra vårdsammanhang, samt hur forskningsetiska ställningstagande har beaktats. Sammantaget anses litteraturöversiktens kvalité vara god. I resultatdiskussionen lyfts varför patienter väljer att inte söka vård, vad sjukvårdspersonalens kunskapsnivå har för betydelse i mötet med patienter med substansbrukssyndrom samt att detta diskuteras gentemot omvårdnadsteoretiska ansatser och annan forskning.

Transport av kritiskt sjuka patienter inom sjukhus innebär risker för patienten. Dessa risker är bland annat påverkan på cirkulation och syresättning. Det finns även rapporter om problem med övervakningsutrustning. Anestesisjuksköterskor arbetar under hälso- och sjukvårdslagen och ska bedriva patientsäker vård. Att säkerställa patientens ventilation och cirkulation är anestesisjuksköterskans ansvarsområde. Det saknas studier om anestesisjuksköterskors upplevelser av transporter av kritiskt sjuka patienter inom sjukhuset. Syftet var att belysa anestesisjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att genomföra en patientsäker transport av en kritisk sjuk patient från akutmottagningen till operationsavdelningen eller intensivvårdsavdelningen. En kvalitativ ansats valdes. Tio stycken anestesisjuksköterskor intervjuades. Alla tio intervjuer inkluderades i resultatet. Analysen av resultatet genomfördes enligt kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i tre huvudkategorier och åtta subkategorier. Resultatet presenterades genom följande huvudkategorier: Att vara förberedd, Att vårda i ett team och Att vårda när livet står på spel. Det framkom i resultatet att planering inför transport har stor påverkan på hur transporten upplevdes. Det framkom även att patienten är i en utsatt situation. Upplevelsen av transporten varierade mellan anestesisjuksköterskorna, tidigare erfarenheter var en avgörande aspekt. Antalet personer som medverkade i transporten och samarbetet dem emellan kunde påverka anestesisjuksköterskans upplevelse. Det saknas riktlinjer för hur en patienttransport ska genomföras. Om riktlinjer utformas kan det vara ett hjälpmedel för anestesisjuksköterskor. Det framkommer även att patientens integritet är hotad under dessa transporter och att transportvägen upplevs vara lång. Utformning av sjukhuslokaler är en viktig aspekt för att kunna bedriva en patientsäker vård.

Studiens utgångspunkt var ett intresse för work-life balance (WLB) och vilka förutsättningar behövs för att nå en balans mellan privat- och arbetsliv. Enligt forskning har antal arbetstimmar en direkt inverkan på individens WLB. Egenföretagare arbetar i genomsnitt fler timmar per vecka än anställda men studier visar att de paradoxalt har högre arbetstillfredsställelse än anställda. Denna studie utgår ifrån tidigare forskning gällande WLB hos egenföretagare. Tidigare forskning beskriver att några av de viktigaste faktorerna för att kunna uppnå WLB är att kontrollera upplägget av sin tid, att vara flexibel i sitt arbete, att själv ha kontrollen samt att nå en jämn fördelning av tiden mellan privat- och arbetsliv. Krav som studien ställde på respondenterna var att de aktivt har valt eget företag som organisationsform efter att tidigare varit heltidsanställda i minst tre år, ha detta som primära inkomstkälla samt inga anställda i företaget. Intresset för studien lades på vilka WLB-faktorer som motiverar till att starta eget samt vilka WLB-faktorer egenföretagare når. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsmetod med en fallstudie med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att WLB-faktorerna som motiverar individer till att starta eget företag är att få kontroll över sin framtid, beslutsfattande, sina arbetsvillkor och sin tid samt flexibilitet, personlig och karriärmässig utveckling, potential till att tjäna mer pengar och att ett tillfälle gavs. Resultatet visar vidare att den enda WLB-faktorn egenföretagare når är kontroll.