Denna uppsats tar sin utgångspunkt i läkarstudenternas reflektionstexter, som jag önskar att utveckla så att de skall kunna examineras. Sedan mitten av 90-talet har jag arbetat halvtid som lärare på läkarutbildningen och halvtid som distriktsläkare. Som kursledare för delkursen i allmänmedicin ingår ansvar för att främja lärandeprocessen och för att examinera lärandemålen. Vilka lärandemål kan studenterna uppnå genom att skriva reflektionstexter? Min utmaning är att själv fördjupa mig i reflektions-begreppet och förtydliga vilken kunskap som skall uppnås. Vilken kunskap behöver en läkare? Vilken betydelse har reflektionen för yrkeskunnandet? Är det möjligt att utveckla en bättre vägledning som läkarstudenterna kan använda när de reflekterar om "en lärorik konsultation"? I uppsatsen har jag beskrivit en arbetsmodell där det empiriska materialet är läkarstudenternas reflektionstexter men även mitt eget arbete som läkare och lärare. Att reflektera är inget entydigt begrepp utan behöver anpassas till vilket mål man har med reflektionen och en tydliga vägledning för att nå dit. Jag har valt att ta med fyra olika studenttexter för att åskådliggöra deras progression. Reflektionen har fungerat som ett sökarljus för studenternas egna personliga kunskaper och för att få syn på sitt yrkeskunnande. Reflektionen har visat sig stärka läroprocessen och medvetandegjort lärandemålen. För att själv prova hur det kan vara att reflektera över en lärorik konsultation börjar jag uppsatsen med ett eget patientfall som jag burit med mig och utvecklar det senare i uppsatsen.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet var att ta reda på vilken undervisning och vilka kunskaper läkarstudenter får om FaR på svenska läkarutbildningar samt vilka hälsopedagogiska verktyg studenterna får med sig från utbildningen för att kunna arbeta med metoden i sin framtida yrkesroll. Följande frågeställningar formulerades; Vilken utbildning om FaR ingår i de olika läkarutbildningarna i Sverige samt vilka likheter och skillnader kan utläsas? Vilka åsikter har de programansvariga vid läkarutbildningarna om utbildningen som studenterna får gällande FaR? Hur uppfattar läkarstudenterna FaR som arbetsmetod och vad anser de om den utbildning som ges om metoden? Vilka hälsopedagogiska verktyg får läkarstudenterna med sig från utbildningen för att arbeta med FaR och hur ser de på hälsopedagogik kopplat till läkaryrket? Metod En kvalitativ ansats användes för att besvara dessa frågor. En kartläggning om vilken utbildning kring FaR som i dagsläget sker, vid sex av sju läkarutbildningar i Sverige, gjordes för att skapa en överblick i ämnet. Dessutom genomfördes telefonintervjuer med fem programansvariga vid dessa lärosäten samt en fokusgrupp med fyra läkarstudenter från Karolinska Institutet. Resultat och slutsats Kartläggningen visade att mängden utbildning som läkarstudenterna får om FaR skiljer sig åt mellan lärosätena och det var därmed svårt att dra slutsatser kring likheter och skillnader då det inte gavs konkreta svar om exakt hur mycket utbildning som ingår. De programansvariga var generellt positiva till FaR som metod men synen på hur FaR skulle integreras i läkarutbildningen skiljde sig åt. Även läkarstudenterna var positiva till FaR som arbetsmetod men ansåg att de får lite utbildning om metoden generellt och hur den ska användas. Trots att studenterna fått undervisning i MI upplevde de det som svårt att motivera patienter till ökad fysisk aktivitet. De efterfrågade också mer kunskaper om hur de bör individanpassa fysisk aktivitet till olika sjukdomstillstånd. Hälsopedagogik var inget som specifikt framkom i deras utbildning men åsikterna var att området behöver utvecklas inom hälso- och sjukvården och är relevant att ha kunskaper om som läkare. Att ge läkarstudenter mer utbildning i metoderna FaR och MI skulle kunna hjälpa framtida läkare att bättre stödja patienter att själva förebygga ohälsa genom att anamma hälsosamma vanor.

<p>Bakgrund: En utgångspunkt för problembaserat lärande (PBL) är verklighetsanknutna situationer, scenarier. På Hälsouniversitet i Linköping har man sedan ett par års infört interaktiva scenarier. Interaktiva scenarier, med både texter, bilder och videosekvenser tillför nya dimensioner i basgruppen, som ökad realism, interaktivitet och aktivering av fler sinnen. I de interaktiva scenarierna har material i form av bilder kommit att användas i mycket högre utsträckning än tidigare. Med tanke på att bilder kan vara svåra och tidskrävande att läsa är det viktigt att få ökad kunskap om hur bilderna används. </p><p>Syfte: att undersöka hur basgrupper i problembaserat lärande använder och skapar mening av bilderna i interaktiva scenarier. Tre frågeställningar har formulerats: Vad gör grupperna med bilderna? Hur kommunicerar basgrupperna kring bildernas innehåll? Vilken roll fyller bilderna i scenariot? </p><p>Genomförande: Tre basgruppers arbete med ett scenario har spelats in på video och gruppernas samtal kring scenariots fyra bilder har analyserats i detalj med en kvalitativ ansats och med avseende på innehållet i samtalet. </p><p>Resultat och diskussion: Tre olika aspekter av gruppernas interaktion med bilderna beskrivs: mötet med bilden, samtalen om bildernas innehåll, och bilderna i basgruppen som pedagogisk praktik. Skillnader ses i gruppernas sätt att skapa mening från bilderna. I de flesta fall fastställs meningen med bilden relativt snabbt genom att tolka och förklara detaljer i bilden i relation till scenariot. Vidare elaborering och problematisering förekommer endast i ett par av samtalen, där gruppen kan sägasanvända bilden som utgångspunkt för diskussion. Karaktären på dessa samtal ligger närmare vad som eftersträvas i PBL. En annan intressant observation är studenternas val av perspektiv när bilden bearbetas. En variation ses mellan inlevelse i scenariot och att scenariot betraktas som en konstruktion där man aktivt söker konstruktörens syften med bilden. Studenternas sätt att använda bilderna är beroende av många olika faktorer (bildernas kvalitéer, placeringen i scenariot, tid på terminen, gruppens sammansättning, handledarens funktion etc.), men en ökad medvetenhet om olika sätt att kommunicera kring bilderna kan sannolikt stödja scenariokonstruktörer och handledare för att bättre utnyttja bilderna i lärprocessen.</p>

Bakgrund: En utgångspunkt för problembaserat lärande (PBL) är verklighetsanknutna situationer, scenarier. På Hälsouniversitet i Linköping har man sedan ett par års infört interaktiva scenarier. Interaktiva scenarier, med både texter, bilder och videosekvenser tillför nya dimensioner i basgruppen, som ökad realism, interaktivitet och aktivering av fler sinnen. I de interaktiva scenarierna har material i form av bilder kommit att användas i mycket högre utsträckning än tidigare. Med tanke på att bilder kan vara svåra och tidskrävande att läsa är det viktigt att få ökad kunskap om hur bilderna används. Syfte: att undersöka hur basgrupper i problembaserat lärande använder och skapar mening av bilderna i interaktiva scenarier. Tre frågeställningar har formulerats: Vad gör grupperna med bilderna? Hur kommunicerar basgrupperna kring bildernas innehåll? Vilken roll fyller bilderna i scenariot? Genomförande: Tre basgruppers arbete med ett scenario har spelats in på video och gruppernas samtal kring scenariots fyra bilder har analyserats i detalj med en kvalitativ ansats och med avseende på innehållet i samtalet. Resultat och diskussion: Tre olika aspekter av gruppernas interaktion med bilderna beskrivs: mötet med bilden, samtalen om bildernas innehåll, och bilderna i basgruppen som pedagogisk praktik. Skillnader ses i gruppernas sätt att skapa mening från bilderna. I de flesta fall fastställs meningen med bilden relativt snabbt genom att tolka och förklara detaljer i bilden i relation till scenariot. Vidare elaborering och problematisering förekommer endast i ett par av samtalen, där gruppen kan sägasanvända bilden som utgångspunkt för diskussion. Karaktären på dessa samtal ligger närmare vad som eftersträvas i PBL. En annan intressant observation är studenternas val av perspektiv när bilden bearbetas. En variation ses mellan inlevelse i scenariot och att scenariot betraktas som en konstruktion där man aktivt söker konstruktörens syften med bilden. Studenternas sätt att använda bilderna är beroende av många olika faktorer (bildernas kvalitéer, placeringen i scenariot, tid på terminen, gruppens sammansättning, handledarens funktion etc.), men en ökad medvetenhet om olika sätt att kommunicera kring bilderna kan sannolikt stödja scenariokonstruktörer och handledare för att bättre utnyttja bilderna i lärprocessen.

Syfte Syftet med studien var att undersöka kunskapsläget gällande arbetsmetoden Fysisk aktivitet på recept bland läkarstudenter vid svenska universitet. Därtill var syftet att undersöka läkarstudenters inställning till Fysisk aktivitet på recept. Frågeställningar Frågeställningarna var följande: Hur ser kunskapsläget ut bland läkarstudenter i Sverige gällande Fysisk aktivitet på recept? Vilken inställning har läkarstudenter i Sverige till Fysisk aktivitet på recept? Finns det några skillnader i läkarstudenters självupplevda kunskap om och inställning till Fysisk aktivitet på recept beroende på kön, ålder, termin, universitet och egen fysisk aktivitetsnivå?  Metod  En kvantitativ metod med tvärsnittsdesign valdes för att kartlägga läkarstudenternas kunskaper och inställning. Studien riktade sig till läkarstudenter på termin 3-11 vid sex av sju svenska lärosäten som erbjuder en läkarutbildning. Enkäten bestod av kunskaps- och inställningsfrågor samt bakgrundsfrågor angående deltagarnas kön, födelseår, utbildningsort, termin och fysiska aktivitetsnivå. Datainsamlingen pågick från femte januari till sjätte februari år 2022.  Resultat  Kartläggningen baserades på 477 inkomna svar och visade på en positiv inställning till FaR- metoden bland läkarstudenterna. Däremot sågs en generell låg självupplevd kunskap bland studenterna. Det var få som uppgav att de hade kunskap gällande de fem beståndsdelarna i FaR- metoden samt var de kunde hitta stöd för rätt ordinering vid förskrivning av FaR. Vidare svarade majoriteten av respondenterna att de inte vet hur man förskriver FaR. Vid analys av skillnader gällande kunskap och inställning kunde en skillnad ses mellan universitet. Det kunde även noteras en skillnad i självupplevd kunskap mellan terminer. Beträffande kön, ålder och fysisk aktivitetsnivå kunde ingen signifikant skillnad påvisas. Dock fann man ett positivt samband mellan inställning och fysisk aktivitetsnivå.  Slutsats  En positiv inställning till och en låg självupplevd kunskap om FaR kunde noteras bland läkarstudenterna. För att kunna använda FaR-metoden krävs kunskap. Mer kunskap om FaR- metoden skulle troligen bibehålla eller öka framtida läkares övertygelse om metodens användbarhet samt bidra till en mer frekvent och bredare användning av den. Således har läkarutbildningarna en möjlighet att påverka framtidens hälsofrämjande arbete gällande fysisk aktivitet inom hälso- och sjukvård.

The purpose of the study is to understand whether, and if so why, the Swedish medical profession's position on the availability and shortage of doctors during the 1950s and 1960s could be interpreted as an expression of an overall common mentality within the medical profession. The start and end points of the study (1950 and 1970) cover the emergence of the Swedish welfare state. The emergence of the welfare state is the contextual background to this study and how that influenced the medical profession's social status and perception of the future role of their own profession. The source material for the study is mainly from the Swedish medical journal (Svenska Läkartidningen) and meeting minutes from various Swedish medical organisations, primarily the Swedish Medical Association (Sveriges Läkarförbund). Government public inquiries, government bills and the daily press have also been analysed. The analysis is based on three central proposals for action from the government to secure the future supply of doctors and stem the shortage of doctors. The proposals were the transfer of foreign doctors to Sweden, the expansion of education of doctors and the reorganisation of the Swedish health care system. The study shows that the argumentation from the Swedish medical profession against all proposals from the government consisted of several different rhetorical manoeuvres to exercise social closure. Another conclusion is that until the mid-1960s, both the Swedish Association of Young Doctors and the Swedish Medical Association acted mainly as professional associations, rather than as traditional trade unions regarding the expansion of the medical profession. From the mid-1960s, there are tendencies indicating that the association more began to resemble a traditional trade union. However, professional issues such as improvement in the profession, demands for exclusivity, social status and issues of legitimisation appear to have been more important throughout the period than more traditional trade union issues such as pay, employment conditions and the working environment. The professions' opposition to increasing the number of doctors, regardless of the method proposed by the government and responsible authorities, was characterised by a clear guild spirit. The study shows that the medical organisation arguments against the various proposals were driven by union strategies, attitudes, and norms and in some cases ideology. The mentality of medical professional representatives and individual doctors was influenced by the professional status of the medical profession with inherent norms and attitudes based on the doctors' self-perceived expertise and scientifically anchored professional identity. A central conclusion from the study is that the main rhetorical line of the professional representatives was that more doctors were neither desirable nor needed in the medical profession and therefore most of the arguments against an expanded medical profession were based on some form of protectionism. This was justified by the profession by using historical analogies and by conducting their own 'objective and scientific' investigations. A right-wing based criticism of society at the time and a fundamentally conservative view of the economy, the tax system and the expansion of the welfare state also served as rhetorical tools from the medical profession in the debate on the shortage of doctors.

The inclusion of a gender perspective in medicine has shown that gender is an essential factor in health and disease, in medical encounters and also in medical students’ educational environment. The aim of this study was to explore attitudes, preconceptions and norms regarding gender within medical education and processes of gender bias. First, we explored medical students gendered beliefs about patients. Second, we examined the medical students ideas about their future careers. Third, we compared awareness on gender issues among medical students in Sweden and the Netherlands. Method and material The analyses were based on data from two different sources: one experimental study based on authentic patient narratives about being diagnosed with cancer and one extensive questionaire exploring different aspects of gender issues in medical education. Both studies had a design which enabled both qualitative and quantitative research and mixed methods was used. Study I (Paper I and II): Eighty-one anonymous letters from patients were read by 130 students of medicine and psychology. For each letter the students were asked to state the patient’s sex and explain their choice. In paper I the students’ success rates were analysed statistically and the explanations to four letters were used to illustrate the students’ reasoning. Paper II examined the 87 medical students’ explanations closer to examine gender beliefs about patients. Study II (Paper III and IV): The questionaire started with an open question where medical students were asked to describe their ideal future, it also included a validated scale designed to estimate gender awareness. Paper III examined 507 swedish medical students descriptions about their ideal future and compared answers from male and female students in the beginning and at the end of medical school. Paper IV compared gender awareness among 1096 Swedish and Dutch medical students in first term. Findings with reflections Paper I showed that the patient’s sex was correctly identified in 62% of the cases. There were no difference between the results of male and female students. However, large differences between letters were observed, i.e. there were some letters were almost all students correctly identified the patient´s sex, others were almost all students were incorrect and most letters were found somewhere in the middle. Another significant finding was that the same expressions were interpreted differently depending on which initial guess the medical student had made regarding the sex of the patient. Paper II identified 21 categories of justifications within the students’ explanations, twelve of which were significantly associated with an assumption of either a male or female patient. Only three categories led to more correct identifications of the patients’ sex and two were more often associated with incorrect assignments. The results illustrate how beliefs about gender difference, even though they might be recognizable on a group level, are not applicable on individuals. Furthermore, the results show that medical students enter the education with beliefs about male and female patients, which could have consequenses and cause bias in their future work as doctors. Paper III found that almost all students, both male and female, were work-oriented. However, the female students even more so than their male counterparts. This result is particularly interesting in regards to the debate about the “feminization of medicine” in which the increasing number of female students has been adressed as a problem. When reflecting on their own lifes and their future its obvious that medical students nowadays, male and female, expect more to life than work, especially those who are on the doorstep to their professional life. Paper IV found that the national and cultural setting was the most crucial impact factor in relation to the medical students preconceptions and awareness about gender. The Swedish students expressed less stereotypic thinking about patients and doctors, while the Dutch students were more sensitive to gender difference. In both countries, the students’ sex mattered for gender stereotyping, with male students agreeing more to stereotypes. Conclusions A gender perspective is important in medical education. Our studies show that such initiatives needs to take cultural aspects, gender attitudes and students’ gender into account. Moreover, reflections on assumptions about men and women, patients as well as doctors, need to be included in medical curricula and the impact of implicit gender beliefs needs to be included in discussions on gender bias in health care. Also, the next generation of doctors want more to life than work. Future Swedish doctors, both female and male, intend to balance work not only with a family but also with leisure. This attitudinal change towards their future work as doctors will provide the health care system with a challenge to establish more adaptive and flexible work conditions.