Det övergripande syftet med den här undersökningen är att studera olika gruppers personbenämningspraktiker när det gäller kommunikation om autism/asperger (ASD) och bipolär diagnos. Det avgränsade syftet är att undersöka person först-språkets position i förhållande till andra personbenämningar. Undersökningens teoretiska ram och begrepp är hämtade från kritisk diskursanalys och Goffmans stigmateori. Analysen är både kvantitativ och kvalitativ, och materialet består av 155 svar från en online-enkät. Den kvalitativa analysen är inspirerad av legitimeringsanalys och Goffmans stigmateori, där den förra utvecklas med begreppet självauktorisering. Undersökningen fokuserar på följande språkliga konstruktioner; har-konstruktionen (jag har x), är-konstruktionen (jag är x), person först-konstruktionen (person med x) och diagnos först-konstruktionen (x person). Resultatet visar att ett övergripande mönster går att urskilja: har-konstruktionen är den mest föredragna personbenämningen när det gäller kommunikation om autism/asperger ASD-diagnos, och är-konstruktionen när det gäller bipolär diagnos. 1 av 10 väljer person först-konstruktionen och den är främst de yrkesverksammas preferens. Den minst föredragna av alla grupper är diagnos först-konstruktionen. Flertalet (de)legitimeringar sker, typiskt med självauktorisering, moraliska evalueringar och jämförelser. Två strategier för stigmahantering synliggörs i motiveringarna: acceptansstrategin och assimilationsstrategin. En slutsats är att personbenämningar har en betydelsefull roll i konstruerandet av identitet. Personbenämningspraktik är komplex, och alla personbenämningarna i undersökningen har potential att stigmatisera. En försiktig slutsats är att person först-språket har en särskilt stigmatiserande effekt och utmanar de berördas benämningsmakt.

Syftet med denna uppsats är att beskriva den debatt som förts om museer i svenska tidningar från 2020fram till början av 2023, belysa hur debattörerna legitimerar sina åsikter och därigenom vilka diskursersom går att finna inom dessa debatter. Syftet är även att undersöka vilken idealbild och vilkafunktioner hos ett museum som samproduceras av texterna i debatten. Materialet består av tio debattoch ledarartiklar publicerade i Sveriges fyra största tidningar och delas upp i tre teman: fri entré,politisering och ekonomisk satsning. För att besvara uppsatsens frågeställningar utförs enlegitimeringsanalys på materialet, vilket mynnar ut i en diskursanalys. Resultaten av dessa två analyseranvänds sedan för att beskriva hur debattörerna samproducerar en bild av museers funktion. Resultatetvisar hur typerna av legitimeringar som används i texterna skiljer sig mellan materialets olika teman.Två diskurser framkommer i materialet: en demokratidiskurs och en kulturarvsdiskurs. Genomgåendeför alla tre teman är att värdena demokrati och kulturarv behandlas som legitima. Det framkommeräven fyra idealfunktioner för ett museum som samproducerats av debatten. Dessa är museet somförvaltare och förmedlare av ett gemensamt kulturarv, museet som offentligt rum, museet somfolkbildare samt det oberoende museet.

Syftet med denna uppsats är att belysa det nationella provets platsoch roll i gymnasieskolan kurs Svenska 3. Materialet i uppsatsen består av det centrala innehållet i gymnasieskolans kurs Svenska 3, det nationella provet för gymnasieskolans kurs Svenska 3 och 25 anonyma enkätsvar från svensklärare. Uppsatsen består av tre olika metoder: en komparativ analys, en innehållsanalys och en legitimeringsanalys. Det centrala innehållet undersöks i relation till det nationella provet genom den komparativa analysen med en läroplansteoretisk utgångspunkt. Vad gäller enkätsvaren undersöks de dels utifrån en innehållsanalys, dels utifrån en legitimeringsanalys. Den teoretiska ramen för både innehållsanalysen och legitimeringsanalysen är en diskursanalys. Genom den tredelade undersökningen blir det tydligt att endast fyra utav sex aspekter testas under det nationella provet. Vidare synliggörs att lärarnas erfarenheter är varierande. En del lärare ser mycket positivt på det nationella provet medan andra lärare är mer negativt inställda. Utöver variationen visar legitimeringsanalysen att lärare kan legitimera det nationella provetoch delegitimera det utifrån samma aspekter. Det gäller exempelvis provets likvärdighet.

This thesis aims to critically explore the concept of “place branding” and “place marketing” in the context of public organizations. By employing Theo van Leeuwens model for discourseanalysis the study looks to find out how selected public organizations legitimize the branding and marketing of the place that they represent. Based primarily on Lennart Lundquists theoretical understanding of economism and the values of public administration, the study means to shine a light on the problematic relationship of public marketing and democratic values. The results are further analyzed with the help of neo-institutional theory with the goal of finding overarching ways to explain the nature of this relationship. The key findings indicate that, as predicted the discourse of branding and marketing is infused with neoliberal values that according to Lundquist are in many ways incompatible with the values of political democracy. These values are also intertwined with a discourse based on the values of democracy, welfare, and communication. The neo-institutional reading of this relationship points to the studied organizations search for legitimacy based on two, partially incompatible sets of values. This in turn could be interpreted as the decoupling of legitimizing structures and everyday work.

No description available.