<p><strong>Bakgrund:</strong> De senaste årtiondena har attityderna till homo- och bisexuella samt transpersoner ändrats i samhället. 1-10 procent av befolkningen anser sig vara homo- eller bisexuell. Risken för felmarginal var stor då många döljer sin sexuella läggning. <strong>Syfte: </strong>Syftet med denna litteraturstudie var att belysa attityder och bemötande till HBTQ-personer i sjukvården. <strong>Metod: </strong>En systematisk litteraturstudie användes med 14 artiklar, både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades. Analysen behandlades med hjälp av en innehållsanalys. <strong>Resultat: </strong>Ungefär 77 procent av sjuksköterskorna svarade att de vårdat en homosexuell person och 36 procent av under- och sjuksköterskorna skulle, om de fick välja, avstå från att vårda homosexuella patienter. Många homosexuella ansåg att de bör lämna ut sin sexuella läggning för att de sociala och emotionella behoven kunna tillfredställas av vårdgivaren och ett stort antal homosexuella hade känt sig förolämpade på grund av heteronormativa antaganden i vården. <strong>Diskussion:</strong> Det fanns en stor brist på kunskap i samhället och i vården när det kommer till homosexuella och heteronormativitet. Då heteronormativiteten påverkade vården borde kunskap om detta och ickeheterosexuellas levnadsvärld införskaffas. <strong>Slutsats: </strong>Om vårdgivarna blir mer medvetna om de heteronormativa antagandena i vården, så som vissa rutiner och förhållningssätt, borde vården till HBTQ-personer bli mer tillfredställande.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Hemförlossningar är ovanligt i Sverige idag. Det är ett kontroversiellt ämne som det råder delade meningar om angående säkerhet och risker för mor och barn. <strong>Syfte: </strong>Att belysa kvinnors upplevelser av hemförlossning. <strong>Metod: </strong>Systematisk litteraturstudie som baseras på 16 artiklar. <strong>Resultat: </strong>Presenteras i fyra huvudkategorier samt fem subkategorier. Resultatet visade att kvinnor som valt en hemförlossning överlag var tillfreds med sin upplevelse. De hade en stark tilltro till den egna kroppen och såg födande som en naturlig process vilken de tog stort ansvar och kände sig delaktiga och medbestämmande i. <strong>Diskussion: </strong>Kvinnor <strong>s</strong>om väljer att föda sitt barn hemma har en stark önskan och övertygelse om att det är det rätta beslutet för mor och barn.<strong> Slutsats: </strong>Oavsett var en kvinna valt att föda sitt barn har hon rätt till stöd och respekt av sitt beslut i alla möten med professionella vårdgivare.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Den vanligaste formen av självskadebeteende kallas för ytligt självskadande. Det innebär att personen skär eller rispar sig själv med ett vasst föremål. Sjuksköterskor och annan vårdpersonal bör uppmanas att tänka över sina egna värderingar och sedan införliva det i arbetet med personer som skadar sig själva. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser och attityder i omvårdnaden av personer med självskadebeteende. <strong>Metod: </strong>En litteraturstudie utfördes där 13 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna granskades och bearbetades och sammanställdes till ett resultat. <strong>Resultat:</strong> Resultatet presenterades i två huvudkategorier och dessa var; upplevelser och attityder hos sjuksköterskan och behov av stöd. Sjuksköterskor bar på många känslor, så som frustration, rädsla, ångest och stress. Utbildning gav sjuksköterskorna nya färdigheter i omvårdnaden av personer med självskadebeteende. <strong>Diskussion:</strong> Den mest genomgripande känslan hos sjuksköterskorna i arbetet med personer som skadar sig själva var frustration. Den känslomässiga motviljan hos sjuksköterskorna gentemot dessa personer reducerades efter utbildningen. <strong>Slutsats: </strong>Brist på kunskap hos sjuksköterskorna kunde leda till en försämrad förståelse av självskadebeteende som i sin tur kunde leda till ett sämre bemötande. Behoven som sjuksköterskorna hade i omvårdnaden av personer med självskadebeteende var utbildning och en god arbetsmiljö.<strong> </strong></p><p><strong> </strong></p>

No description available.

<p>Bakgrund: Redan år 1936 gjordes undersökningar i USA som visade på att oro kunde minskas genom god information inför medicinsk behandling. Syfte: Beskriva barnets behov av förberedelse inför operation. Metod: Detta är en systematisk litteraturstudie där artiklarna söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsycInfo. Fjorton artiklar inkluderades och som har analyserats. Tre kategorier bildades; Ångest, förberedelse och delaktighet. Resultat: Barn upplever ångest inför främmande situationer. Det finns sätt att lindra denna ångest både pre- och postoperativt, exempelvis lekterapi. Föräldrars och barns ångest står i direkt relation till varandra. Diskussion: Förberedelse inför operation är viktigt för att barnet ska kunna behålla sin integritet i en miljö som kontrolleras av vuxna. Barnen måste kunna känna trygghet och tillit för att kunna hantera den stress som uppkommer i obehagliga situationer. Mer forskning inom området behövs eftersom vården och samhället hela tiden utvecklas.</p>

<p><p><strong>Bakgrund:</strong> 13 procent av alla kvinnor drabbas av postpartum depression (PPD) efter förlossningen. PPD påverkar inte bara modern som individ utan även barnet och resten av familjen. <strong>Syfte:</strong> Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans roll i omvårdnadsarbetet med familjer som drabbats av postpartum depression. <strong>Metod:</strong> Litteraturstudie. Databaserna Pubmed och Cinahl har använts i studien. Tre kvantitativa artiklar har använts och tolv kvalitativa. <strong>Resultat:</strong> Första mötet mellan sjuksköterskan och kvinnan med PPD har stor betydelse. Mödrarna känner sig trygga och vågar öppna sig mer om de har en bra relation med sjuksköterskan. Mödrarna anser att det är lättare att ta emot råd från en sjuksköterska de har god relation med. <strong>Diskussion/Slutsats:</strong> God kommunikation, information och kontinuitet bör förbättras i vården. Sjuksköterskorna behöver mer kunskap om PPD för att kunna ge familjerna bästa tänkbara vård. Har sjuksköterskorna god kunskap kommer även relationen med familjen att stärkas.</p></p>

<p><strong>BAKGRUND: </strong>En konfrontation och möte med döden sker för de flesta genom ens egen eller en närståendes svåra sjukdom. Att vara anhörig till en svårt sjuk person är inte en enkel roll och för många anhöriga kan detta vara en ny och skrämmande situation. Samtidigt som den anhörige förväntas finnas där och stödja den sjuke, bär denne också på en egen sorg. <strong>SYFTE: </strong>Att belysa närståendes upplevelser vid vård i livets slutskede av en anhörig i hemmet. <strong>METOD: </strong>Litteraturstudie med 15 artiklar inkluderade, materialet analyserades med innehållsanalys. <strong>RESULTAT: </strong>Analysen mynnade ut i fem kategorier samt 21 subkategorier. Resultatet visade på att anhöriga upplevde en rad negativa känslor i samband med vårdandet av en svårt sjuk eller döende anhörig, men också positiva känslor som till exempel tillfredställelsen av att veta att ha gjort allt för den sjuke. Stöd var en viktig komponent i vårdandet av en anhörig, stödet kunde både komma från vårdpersonal, familj och vänner. <strong>DISKUSSION/SLUTSATS: </strong>Att se även den anhörige i vårdandet av en svårt sjuk i hemmet, borde vara av stor vikt för sjukvårdspersonal för att kunna lindra både den sjukes och dess anhörige lidande.</p>

<p>Syftet med denna litteraturstudie är att, genom aktuell forskning, undersöka om dialektisk beteendeterapi minskar självskadebeteende och psykologiska variabler som relateras till självskadeproblematik. Självskadebeteende är en avsiktlig handling utan intentionen att dö som, genom att skära, bränna eller slå sig själv, görs för att fly outhärdliga sinnestillstånd, minska ångest och skapa ett inre lugn. Det är den mest vanliga anledningen till att individer behöver akut sjukvård och det är en riskfaktor för att individen senare ska fullborda ett självmord vilket innebär att dessa individer är i ett stort behov av effektiv hjälp. Marsha Linehan utvecklade på 1990-talet dialektisk beteendeterapi (DBT) vilken främst fokuserar på att minska självskadebeteende och lära patienterna hantera psykisk smärta utan att skada sig. DBT bygger på kognitiv terapi, inlärningsteori, zenbuddhistisk filosofi och dialektisk filosofi. Kärnan i DBT är det dialektiska dilemmat vilket innebär en balans mellan acceptans och förändring. De sju valda artiklarna, både kvantitativa och kvalitativa, granskades och samtliga visade att DBT signifikant minskar självskadebeteende och psykologiska variabler så som depression, dissociation, impulsivitet, ångest och hopplöshetskänslor. Dock krävs det fler kontrollstudier och längre uppföljningsperioder för att se om de signifikanta minskningarna verkligen är ett resultat av DBT samt om behandlingen ger ett hållbart resultat.</p>

<p>Abstrakt</p><p>Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa familjens upplevelser av palliativ omvårdnad av barn med cancer.</p><p>Bakgrund: Varje år får cirka 300 svenska barn och ungdomar en cancerdiagnos. En fjärdedel dör av sin sjukdom. Barnets sjukdom påverkar föräldrarnas roller, inbördes och mot barnen och även syskon blir åsidosatta. Vetskapen om att det inte går att bota barnet upplevs för föräldrarna som oerhört stressande, samtidigt som de vill leva ett så normalt liv som möjligt.</p><p>Metod: Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Arton vetenskapliga artiklar inkluderades, vilka var publicerade mellan åren 1997-2007.</p><p>Resultat: Resultatet visar att informationen kring barnets behandling och kommande död ansåg föräldrarna vara viktig för att vården skulle vara av god kvalitet. Psykosociala problemen som föräldrar upplevde var rädslan inför deras barns död samt stressen över att inte kunna hjälpa sitt sjuka barn. Många föräldrar ville vårda barnet själva hemma så att det vanliga livet kunde fortsätta.</p><p>Diskussion: Det är viktigt att vårdpersonal visar att de bryr sig, ger information som kan förstås samt ge informationen med medkänsla. För att familjen lättare ska klara av situationen behöver de mycket stöd från familj, vänner och personal. Stödet är viktigt när föräldrarna valt att vårda sitt barn i hemmet, trots att det är stressande och skrämmande.</p>

<p>Abstrakt</p><p>Bakgrund: Schizofreni är en av de vanligaste orsakerna till att man drabbas av en psykos. Det är för det mesta unga människor som insjuknar. Patienter med schizofreni har oftast bristfällig insikt och förståelse för sin sjukdomsbild och behandling. Utbildning och rehabilitering är därför fokuserad på att öka patienters självständighet. Detta har visat att risken för återfall minskar vilket i sin tur bidrar till ett ökat välmående och förbättrade sociala förmågor.</p><p>Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att göra en replikation på SBU:s rapport från 1999 omvårdnad vid schizofreni och belysa faktorer som påverkar omvårdnaden vid schizofreni.</p><p>Metod: Det gjordes en systematisk litteraturstudie som baserades på 20 vetenskapliga artiklar. Artiklarna bedömdes först enskilt och sedan tillsammans enligt granskningsmall från SBU. Kvalitén bedömdes utifrån en tregradig skala och de artiklar som användes uppfyllde kriteriet för hög till medelhög kvalité.</p><p>Resultat: Patienter med schizofreni och deras anhöriga upplevde många svårigheter socialt, emotionellt och ekonomiskt. Sjuksköterskans viktigaste uppgift var att identifiera de omvårdnadsbehov som patienterna och deras anhöriga hade, så att de kunde få rätt stöd och omvårdnadsåtgärd.</p><p>Diskussion: För att en omvårdnadsrelation skall kunna utvecklas är det viktigt att sjuksköterskan är flexibel. Genom att ha en öppen hållning, vara förstående och lyssna kan man ta del av personens livsvärld och lättare kunna identifiera de specifika vårdbehoven. Det viktiga är att se varje individ som unik med olika förutsättningar och behov för att kunna ge bästa möjliga omvårdnad.</p>