<p>Uppsatsen undersöker hur historie- och litteraturdidaktik förhåller sig till subjektiv relevans, det vill säga till individens personliga nytta av respektive ämne. I nuvarande kursplaner för svenska och historia framstår ämnena närmast som underställda det bruk eleven kan göra av dem. Ämnena ska användas till att utveckla elevens identitet, engagemang och förmåga att orientera sig och ta ställning. Även tongivande pedagogisk forskning poängterar betydelsen av att undervisning utgår från elevens referensramar och intressen.</p><p>Uppsatsens första del består av en litteraturstudie som diskuterar och jämför centrala begrepp inom respektive ämnesdidaktiskt område. I den andra delen prövas begreppen i en explorativ intervjustudie som undersöker tre lärares och lärarstuderandes uppfattningar om ämnenas subjektiva relevans.</p><p>Resultatet pekar på flera områden där historiebruk och litteraturreception har beröringspunkter och möjligheter att berika varandra. Det kan handla om vikten av flerstämmighet, att olika berättelser och tolkningar ställs mot varandra och om hur sådana möten kan resultera i antingen destruktiva krockar eller – om undervisningen förmår att vara lyhörd för elevens kunskaper och behov – om konstruktiva spänningsfält som kan utmana och utveckla eleven. Inte minst berättelser, fiktiva eller historiska, och deras betydelse för identitetsbyggande och orientering i omvärden framstår som ett centralt område väl värt att urforska vidare.</p>

<p>Arbetet handlar om boksamtal i litteraturundervisningen i svenskämnet på gymnasiet. Undersökningens syfte är att ur lärares perspektiv undersöka vilken syn de har på boksamtalet, vad de anser att man kan uppnå med boksamtalet och även se vilka faktorer som påverkar utformandet av ett boksamtal. För att se vilka riktlinjer som gäller för boksamtal i litteraturundervisningen har jag studerat skolplaner, lokala skolplaner och styrdokument. Det visade sig att kommunaliseringen av skolan skapat olika villkor i olika kommuner. Där vissa kommuner kämpar med problem kring elevernas sjunkande läsförståelse satsar andra kommuner istället på att förse eleverna med bärbara datorer. Jag har också studerat aktuell pedagogisk forskning kring ämnet boksamtal och resultatet visar att forskarna är ense om att eleverna i boksamtalet fritt ska kunna lägga fram sina egna texttolkningar och med lärarens hjälp kunna upptäcka och vidareutveckla sin textförståelse. De påpekar också att eleverna genom att samspela med varandra utvecklar ny kunskap. Jag har slutligen genom den kvalitativa forskningsintervjun gjort en undersökning i tre kommuner för att undersöka vilken syn på boksamtalet några gymnasielärare har på boksamtalet. Resultatet av undersökningen visar att lärarna ser det som en mindre men ändå viktig del av litteraturundervisningen och även att lärarnas uppfattningar om boksamtalets innebörd på gymnasiet skiftade något vilket innebar att det för några av lärarna var en väldigt lärarstyrd verksamhet medan boksamtalet för andra innebar en mer dialogisk process.</p>

Uppsatsen undersöker hur historie- och litteraturdidaktik förhåller sig till subjektiv relevans, det vill säga till individens personliga nytta av respektive ämne. I nuvarande kursplaner för svenska och historia framstår ämnena närmast som underställda det bruk eleven kan göra av dem. Ämnena ska användas till att utveckla elevens identitet, engagemang och förmåga att orientera sig och ta ställning. Även tongivande pedagogisk forskning poängterar betydelsen av att undervisning utgår från elevens referensramar och intressen. Uppsatsens första del består av en litteraturstudie som diskuterar och jämför centrala begrepp inom respektive ämnesdidaktiskt område. I den andra delen prövas begreppen i en explorativ intervjustudie som undersöker tre lärares och lärarstuderandes uppfattningar om ämnenas subjektiva relevans. Resultatet pekar på flera områden där historiebruk och litteraturreception har beröringspunkter och möjligheter att berika varandra. Det kan handla om vikten av flerstämmighet, att olika berättelser och tolkningar ställs mot varandra och om hur sådana möten kan resultera i antingen destruktiva krockar eller – om undervisningen förmår att vara lyhörd för elevens kunskaper och behov – om konstruktiva spänningsfält som kan utmana och utveckla eleven. Inte minst berättelser, fiktiva eller historiska, och deras betydelse för identitetsbyggande och orientering i omvärden framstår som ett centralt område väl värt att urforska vidare.

Detta är en undersökning angående de faktorer som styr lärarnas val av skönlitteratur på gymnasiet samt hur ett införande av en litterär kanon skulle påverka deras yrkesutövning. Syftet med uppsatsen är att se hur gymnasielärare kopplar sina val av skönlitteratur till styrdokumenten samt hur de resonerar kring ett införande av en litterär kanon. En kvalitativ undersökning har gjorts genom intervjuer med fem lärare på en gymnasieskola i södra Sverige. Utgångspunkt för uppsatsen är följande frågeställningar: Vad styr lärarnas val av skönlitteratur inom svenskundervisningen på gymnasiet och hur motiverar lärarna sitt val? Finns det likheter eller skillnader beroende på program, lärare och elevunderlag, vilka är de i så fall och hur märks de? Hur anser svensklärarna att ett eventuellt införande av en nationell kanon skulle påverka deras och elevernas förutsättningar? Resultatet visar att styrdokumenten inte är en av lärarnas huvudsakliga motiveringar. Det som istället angavs som motivering var externa faktorer såsom tillgång och ekonomi tillsammans med tidigare erfarenheter av olika verk. Det existerar en väsentlig skillnad beroende på program, lärare och elevunderlag i både inställning och utförande. Då skolan redan har en inofficiell kanon skulle ett införande av en nationell litterär kanon förmodligen bekräfta de redan valda verken och författarna, något som skapar blandade känslor hos respondenterna.

Arbetet handlar om boksamtal i litteraturundervisningen i svenskämnet på gymnasiet. Undersökningens syfte är att ur lärares perspektiv undersöka vilken syn de har på boksamtalet, vad de anser att man kan uppnå med boksamtalet och även se vilka faktorer som påverkar utformandet av ett boksamtal. För att se vilka riktlinjer som gäller för boksamtal i litteraturundervisningen har jag studerat skolplaner, lokala skolplaner och styrdokument. Det visade sig att kommunaliseringen av skolan skapat olika villkor i olika kommuner. Där vissa kommuner kämpar med problem kring elevernas sjunkande läsförståelse satsar andra kommuner istället på att förse eleverna med bärbara datorer. Jag har också studerat aktuell pedagogisk forskning kring ämnet boksamtal och resultatet visar att forskarna är ense om att eleverna i boksamtalet fritt ska kunna lägga fram sina egna texttolkningar och med lärarens hjälp kunna upptäcka och vidareutveckla sin textförståelse. De påpekar också att eleverna genom att samspela med varandra utvecklar ny kunskap. Jag har slutligen genom den kvalitativa forskningsintervjun gjort en undersökning i tre kommuner för att undersöka vilken syn på boksamtalet några gymnasielärare har på boksamtalet. Resultatet av undersökningen visar att lärarna ser det som en mindre men ändå viktig del av litteraturundervisningen och även att lärarnas uppfattningar om boksamtalets innebörd på gymnasiet skiftade något vilket innebar att det för några av lärarna var en väldigt lärarstyrd verksamhet medan boksamtalet för andra innebar en mer dialogisk process.

No description available.

Syftet med denna studie är att belysa nio killars förhållande till skönlitteratur i skolan och på fritiden, och dessutom presentera former av litteraturundervisning som både verksamma pedagoger och lärarstuderande kan ha nytta av. För att få insikt i dessa killars erfarenheter av skönlitterär läsning har vi valt att genomföra kvalitativa intervjuer. Vi har spelat in, transkriberat, kommenterat och utifrån vår forskningsbakgrund analyserat samtliga informanters svar. I våra kommentarer fokuserar vi oss på informanternas utsagor, och belyser därefter pedagogiska metoder som kan vara till stöd för lärare i undervisningen. I diskussionen resonerar vi kring de intervjusvar vi fått samt ställer dem i relation till övergripande frågor rörande svensklärares litteraturdidatik. Studien visar att informanterna läser olika typer av tidningar och texter på Internet varje dag. Vad gäller skönlitterär läsning finns en större variation bland intervjusvaren, då några informanter uppgav att de alltid har en bok igång som de läser flera gånger i veckan, medan andra svarade att de inte läser skönlitteratur alls frivilligt. Killarna uppgav även sina litteraturpreferenser, tidigare erfarenheter av litteraturundervisning samt åsikter och tankar gällande olika uppföljningsmetoder vid litteraturläsning i skolan. Majoriteten av informanterna uppgav att de föredrog litterära genrer som fantasy, deckare och spänningsromaner, framförallt skrivna under 2000-talet och framåt. Vi kunde inte utifrån våra intervjuer uppfatta något unisont motstånd mot skönlitteratur – majoriteten av informanterna uppgav att det finns mycket som är positivt med bokläsning. Utifrån svaren resonerar vi i vår diskussion om hur lärare kan arbeta för att väcka läslust och läsintresse hos sina elever.

Syftet med min uppsats är att reda ut de olika åsikter och tankar som rådde kring debatten gällande folkpartisten Cecilia Wikströms förslag, under sommaren 2006, om att införa en litterär kanon i skolorna. Jag har valt att genom textstudium undersöka olika debattartiklar som jag hämtat från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. Den här uppsatsen belyser de olika stöttestenarna i debatten. Resultatet blir fyra infallsvinklar i debatten: ”En kanon för att främja den svenska kulturen”, ”En kanon är levande”, Kanon ur ett lärar- och skolperspektiv” samt ”En kanon som universallösning”. Detta belyser de olika kärnområdena i denna vidlyftiga debatt.

No description available.

Syftet med föreliggande studie är att utreda vilken roll litteratur har och hur lärare använder litteratur i ämnet svenska som andraspråk. Genom analys av kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk på gymnasienivå har vissa generella slutsatser dragits. Statens syn på litteraturens syfte har ställts mot vad ledande forskning säger inom området. Genom en kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer har informanternas resonemang kopplats samman med kursplaner och teorier gällande litteratur- och språkforskning. Resultatet visar att lärarna i undersökningen använder litteraturen bland annat för att skapa situationer som inbjuder till samtal i klassrummet.