Digitaliseringen i samhället utvecklas fort fram vilket också allt mer börjar att framträda i förskolan. I och med en nationell digitaliseringsstrategi förtydligades digitaliseringens betydelse inom skolväsendet och i den nya Läroplanen för förskolan Lpfö 18. Begrepp som adekvat digital kompetens är något barn i förskolan ska få förutsättningar att utveckla samt använda olika digitala verktyg. Men hur jobbar förskollärare med barns adekvata digitala kompetens och hur förbereder man barnen för ett samhälle där människor ännu inte vet vilka jobb som kommer att existera? Studien har fokuserat förskollärares digitala kompetens men också vilka synsätt som uttrycks på barns användande av digitala verktyg. Det eftersom digitalisering är ett nytt ämne för många verksamma förskollärare medan vissa vuxit upp med digital teknik. Kompetensen har även ställts i relation till en likvärdig förskola, där alla barn ska få likvärdiga förutsättningar att lyckas i ett digitaliserat samhälle oavsett bakgrund. Studien består av sex kvalitativa intervjuer med förskollärare som genom reflektion över sin yrkesroll beskriver sina erfarenheter och tankar. Det framkommer i studiens resultat att förskollärarna tar det förtydligande ansvaret kring digitaliseringen på största allvar. Varken intresse eller andra aspekter ska styra huruvida de arbetar med digitalisering i förskolan eller inte. I resultatet presenteras även olika möjligheter och utmaningar i det digitala arbetet. Det framkommer dock en osäkerhet kring om förskolan idag är likvärdig. I diskussionsdelen diskuteras de här aspekterna i förhållande till pragmatismen, hur förskollärare framhåller sin digitala kompetens samt vilken syn de har för att utveckla demokratiska samhällsmedborgare. Avslutningsvis diskuterats förskollärarnas ambition att uppnå en likvärd förskola.

I Läroplanen framgår det att förskolan ska ge barn förutsättningar att använda digitala verktyg och att utveckla en adekvat digital kompetens (Lpfö 18, 2018, s. 9). Det krävs således en kompetens hos pedagoger verksamma i förskolan för att nå upp till de ökade kraven som ställs på förskolan. Studiens syfte är att öka kunskapen om hur digitala verktyg med fokus på lärplattan används i undervisningssyfte, utifrån pedagogers uppfattningar och kunskap inom området. Undersökningen har utgått från två olika förskolors förhållningssätt till användandet av lärplattan. Den ena förskolan är digitalt inriktad medan den andra förskolan arbetar med digitala verktyg i mindre grad. Fem intervjuer har genomförts med pedagoger från de två förskolor. Studien har utgått från fenomenologisk teori med inslag av det socialkonstruktivistiska perspektivet. Fokus har varit på pedagogers upplevelser av arbetet med lärplattan i undervisningssammanhang. Sammanfattningsvis redovisar resultatet att samtliga pedagoger har en positiv inställning till arbetet med lärplattan i undervisningen. Det finns ett samband mellan förutsättningar och begränsningar och tillgång till digitala resurser och kompetensutveckling. Resultatet visar att förskolorna organiserar arbetet med digitala verktyg och lärplattan på olika sätt. Förskolan med digital inriktning har ett bredare arbetssätt inom digitala områden och har kommit längre i utvecklingen av digitala verktyg. Detta kan förstås eftersom förskolan startade en pilotförskola inom IKT 2011. Respondenterna inom förskolan med digital inriktning tar inte upp mycket gällande om det finns något de önskar vidareutveckla utan beskriver en förskola med goda digitala resurser och spetskompetenser hos kollegor. Förskolan utan digital inriktning diskuterar däremot att det saknas en del kunskaper om hur lärplattan kan bli en naturlig komponent till resterande undervisning och en vilja att vidareutveckla en del områden inom IKT. I diskussionen redogörs och jämförs resultatet från de två delstudierna. Avslutningsvis kommer en slutsats kring den digitala kompetensens avgörande roll för användandet av digitala verktyg i undervisningen.

Utifrån det läroplansteoretiska perspektivet har vi betraktat hur förskollärare uppfattar kompetenser kopplade till yrkesrollen hos förskollärare och vilka undervisningskompetenser som beskrivs som betydelsefulla inom förskolan. Syftet med studien är att analysera hur förskollärarkompetens betraktas av verksamma förskollärare och vilka undervisningskompetenser som kan krävas för yrkesutövningen. Studien är kvalitativ och det genomfördes åtta intervjuer på legitimerade och verksamma förskollärare. Intervjuerna genomfördes i norra och mellersta Sverige. Resultatet urskiljer de förskollärarkompetenser som ger förutsättningar att förstå formulerade läroplansområden är att det finns ämnes- och didaktiska kompetenser, engagemang och intresse att vidareutvecklas tillsammans i sin yrkesutövning och i verksamheten tillsammans med barn. Viktiga förutsättningar att kunna bedriva undervisning beskrivs som den sociala och relationella kompetensen att möta barn, skapa tillitsfulla relationer med barn, andra pedagoger och vårdnadshavare. Omsorg, lyhördhet och flexibilitet tillsammans med en stabil grundstruktur för hur det pedagogiska arbetet ska verkställas framkommer som förutsättning för att förskollärarna ska kunna efterfölja läroplanens mål. / <p>2019-12-20</p>

Syftet med denna studie var att utforska sex förskollärares perspektiv, åsikter och känslor kring genusimplementering i två svenska förskolor. Denna kvalitativa studie strävade efter att undersöka hur förskollärare implementerar läroplanen och vad de känner när de implementerar den samt om de anser att en förbättring av läroplanen behövs. Det gjordes genom att tillämpa en kvalitativ undersökning av semistrukturerade intervjuer. Empirin analyserades genom en tematisk analys. Den teoretiska utgångspunkten i studien utgick från implementeringsteorin, som dels handlar om hur dokument används i praktiken. Men det handlar även om hur dokumentet fungerar, hur personerna som implementerar dokumentet känner, vad de anser är bra och vad som behöver förbättras. Ett övergripande resultat för studien var att samtliga lärare som intervjuats ansåg att genusimplementeringen är ytterst viktigt och är något som kommer naturligt. Resultaten visade också att läroplanens genusmål implementerades genom aktiviteter som bokläsning och lek. Det fanns en viss oro bland lärarna om vilka gränser som inte bör överskridas i genusimplementeringen. Men alla lärare var samtidigt positivt inställda och såg vikten i att implementera genus i undervisningen.

Att använda sig av estetiska uttrycksformer i förskolan gynnar en kunskapsutveckling där barn får möjlighet att knyta samman känslor, upplevelser, erfarenheter och kunskaper. Det framstår att det finns en samstämmighet i det som beskrivs i styrdokumenten, och det som erbjuds när det gäller estetiska uttrycksformer i förskolan.  Syftet med denna studie har varit att utifrån förskollärares erfarenheter öka kunskapen om hur de planerar och genomför undervisningen med estetiska uttrycksformer.  I studien används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från två olika förskolor, och erhållna data har analyserats i form av en tematisk innehållsanalys. Resultatet visar att förskollärare använder sig av estetiska uttrycksformer både som mål och metod i undervisningen i förskolan. När förskollärarna planerar undervisningstillfällen utgår de från estetiska uttrycksformer. De beskriver flera fördelar och möjligheter med undervisning genom de estetiska uttrycksformerna. Det viktigaste är att arbetet med estetiska uttrycksformer gör att förskollärarna får syn på barns lärande och utveckling. En annan viktig aspekt är att barn tar till sig kunskap på olika sätt, och genom att erbjuda olika estetiska uttrycksformer möjliggör för att barn får lära sig på sitt sätt. Studien visar även att förskollärare upplever att när det saknas intresse och kompetens i en estetisk uttrycksform påverkas arbetet och undervisningen i den uttrycksformen, vilket har uppmärksammats i tidigare forskning. Ytterligare forskning skulle behövas för att påvisa vikten av kompetens inom de estetiska uttrycksformerna hos förskollärarna, och utifrån den forskningen satsa på mer utbildning i förskollärarutbildningen. Det skulle även behövas mer kompetensutveckling för redan verksamma förskollärare.

För den kommande studien är vårt syfte att bidra med kunskap och förståelse kring det matematiska språket i förskolans miljö, vid tillfällen då det inte explicit har planerats någon matematisk aktivitet. De frågeställningar som vi har arbetat med i studien är: Hur kommer matematik till uttryck genom förskollärarna i de spontana aktiviteterna i förskolan? Vilken typ av matematik blir barnen utmanade med i förskolans spontana aktiviteter? Vilka matematiska begrepp används i förskolans spontana aktiviteter? Studien har genomförts med fyra observationer och två intervjuer, där studieobjekten varit förskollärare och förskollärares användning av matematiska uttryck i kommunikationen med barnen. Det insamlade materialet har sedan analyserats genom en tematisk metod och sammanställts i tabeller för vidare analys.  I analysen har vi tagit stöd av Bishops matematiska aktiviteter och sociokulturella perspektivet med fokus på matematiska huvudgrenar som geometri, aritmetik, sortering, rumsuppfattning, problemlösning samt mätning. Det matematiska språket i förskolan kommer till uttryck genom förskollärarens användning av olika matematiska begrepp inom de nämnda huvudgrenarna i matematik. I förskolorna blev barnen aldrig eller sällan utmanade i subtraktion, multiplikation, statistik, area, procent eller symmetri, detta kan bero på en brist i matematisk kompetens hos förskollärare, men framför allt att matematik är kontextbundet där matematiken i förskolan formas efter den kultur den frodas i. Denna studie är därför ett kunskapsbidrag till kommande och redan verksamma förskollärare i förskolan. Genom att belysa den typ av matematik som kan förekomma i kommunikationen och vilken matematik som där kommer fram.

Digitalisering är mycket viktigt i dagens samhälle, inte minst i förskolan. Detta särskilt efter den 1 juli 2019, då digitalisering blev obligatoriskt i förskolan (Sveriges radio 2019). Under den rådande pandemin, orsakad av covid-19, fick digitalisering en ännu mer betydelsefull status. Syftet med studien var att ta reda på vilka uppfattningar de tillfrågade pedagogerna har gjort av den nya läroplanens (Lpfö 18 2018) digitala mål, där särskilt fokus lagts på samspel, lärande och fantasi. Studien har utgått från ett kvalitativt arbetssätt och studiens resultat analyserades med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv. Skriftliga intervjuer har använts som metod i studien för att samla empiriska material. Resultatet visar att pedagoger landar i den digitala världen sakta men säkert, även om det finns en del oro hos dem. Pedagoger gör sitt bästa för att nå den nya läroplanens digitala mål och hjälpa till med barnens och verksamhetens utveckling. På ett övergripande plan har de tillfrågade pedagogerna en positiv syn på digitalisering i förskolan och är intresserade av att utveckla sig och sina arbetssätt inom området.

I den här vetenskapliga essän, som den utformats på Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola, undersöker jag genom mitt eget exempel mötet mellan en förskollärare och ett barn med rörig bakgrund och så kallade ”utmaningar” i svenska språket. Jag visar hur den till viss del kluvna pedagogiska idén i läroplanen (LpFö 18) ställer till det för min förståelse av barnet. Fokuset i undersökningen ligger på de språkliga aspekterna av mötet. Både analys och metod är inspirerade av vardagspråksfilosofin, särskilt som den utvecklats av filosoferna Ludwig Wittgenstein och Stanley Cavell.I essän ställer jag (själv-)kritiska frågor om vad för sorts barn läroplanen föreställer sig som idealt samt vad för sorts förskollärare som föreställs kunna frambringa det barnet. Jag hittar ett känslomässigt distanserat professionellt språk som hamnar i konflikt med det personliga. Genom att tolka både barnets och mina språkliga ageranden visar jag sedan hur denna konflikt tycks stamma ur en rädsla att befatta sig med det enskilda barnets beroende. Jag anar en professionellt betingad närhetsfobi vilken gör både barns och förskollärares egna, verkliga och vardagliga, narrativ irrelevanta. Med detta vill jag peka på vad föreställda läroplansideal får för mindre önskade konsekvenser för de enskilda liven, här och nu. / In this essay written in a form developed at Centrum för praktisk kunskap at Södertörns högskola, I examine a meeting between a preschool teacher (i.e. me) and a child with a troubled background and difficulties in the Swedish language. I show how the in some respects paradoxical curriculum impedes my understanding of the child. The focus is on the linguistic challenges, and both analysis and method are inspired by ordinary language philosophy, foremost as it has been developed by Ludwig Wittgenstein and Stanley Cavell.In the essay, I critically ask myself as a professional what sort of child the preschool curriculum is putting forth as the ideal, and likewise what kind of preschool teacher is supposed to transform that ideal child into a real one. What I find is an emotionally distanced professional language which conflicts with the personal language. I interpret this distance as a fear of dealing with the child as an existentially dependent being. I argue that this professional3phobia of closeness makes both the child’s and the preschool teacher’s personal and real narratives irrelevant, which in turn has undesired consequences in our daily preschool encounters.

Med utgångspunkt i läroplansteori och dess formuleringsarena utgörs studien av en           begreppshistorisk textanalys av begreppet omsorg i läroplanen förförskolan.Analysengenomfördes med en jämförande, diakron, studie mellan läroplanen för förskolan, Lpfö 18 och den tidigare gällande läroplanen för förskolan 1998,reviderad2016,Lpfö98/16.Atterbjudatryggomsorgvar,och är, ett av förskolans huvudsakliga syften och förskolans uppdrag regleras i läroplanen som beslutas av regeringen. Studien visar att omsorgsbegreppet är fortsatt mångtydigt och odefinierat men även             att utrymmet för omsorg har utvidgats i Lpfö 18. Den förändrade framskrivningen av             omsorgsbegreppet tyder på en tendens till att omsorg i förskolans läroplan utvecklas mot personlig service som barn och vårdnadshavare har rätt att kräva snarare än somomsorgsarbetesompersonal utför. / <p>2019-12-20</p>

Syftet som formulerades för den här studien var att undersöka hur verksamma förskollärare arbetar i enlighet med den aktuella läroplanen för förskolan Lpfö 18. Utifrån arbetssätt som omfattar digitala verktyg, kritiskt förhållningssätt och adekvat digital kompetens. Den teoretiska ansats som anlades för studien var det sociokulturella perspektivet och det var tre centrala begrepp som inringar teorin som tillämpades för analys, resultat och diskussionsarbetet. De tre begrepp som tillämpades var följande: Artefakt, mediering och scaffolding. Studien utgick ifrån fyra forskningsfrågor och genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Sammantaget genomfördes sex semistrukturerade intervjuer som inkluderade fem förskollärare och en IT-pedagog. Empiri i delstudie 1 innefattade intervjuer med två förskollärare som arbetar i förskolor på landsbygden och en IT-pedagog som arbetar mot förskolan och besvarar forskningsfrågorna: Är förskollärares digitala kompetens av betydelse när de förmedlar källkritik till barnen? och hur ges barn möjlighet att i förskolan grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digitala medier? Empiri i delstudie 2 innefattade intervjuer med tre förskollärare som arbetar i förskolor i stadsområden och besvarar forskningsfrågorna: Vad innebär adekvat digital kompetens för förskollärare? Och vilka förutsättningar ger förskollärare barn att erövra adekvat digital kompetens med digitala verktyg? Respektive delstudier analyserades enskilt med stöd av tematisk analys och de tre analysbegrepp som är centrala inom det sociokulturella perspektivet. Resultatet synliggjorde att det rådde en konsensus kring att digitala verktyg har övergripande fördelar i förskolans verksamhet enligt respondenterna. Resultatet visade även att arbete med digitala verktyg i förskolan kan ge barn möjligheter att lära sig om källkritik ett exempel var att barn kan få kunskaper om källkritik genom att leka viskleken gemensamt med pedagoger. Pedagogerna kan efter utfallet av leken samtala och belysa att det som sades från början kan ändras och resultera i ett nytt ord och så vidare. Ytterligare områden som barn kan utveckla förmågor inom är språk, digital kompetens och tillit till den egna förmågan när de får använda digitala verktyg i förskolan. I linje med det Barman och Kjällander (2022) lyfter fram i deras studie omkring digital kompetens där de belyser den nationella strategin i Sverige vilket betonar att alla barn och elever från förskola till högre utbildning ska ges möjlighet att utveckla digital kompetens. Ett resultat som framkom var att respondenterna var eniga om att digitala verktyg bör förekomma i förskolans verksamhet. De ansåg att användningen inte bör minskas eller tas bort ifrån läroplanen Lpfö 18. Med utgångspunkt i det som Marin (2022) redogör för i sin studie där hon belyser att tekniken i vårt samhälle ökar och har även införts i utbildningssystemet vilket har bidragit till ett flertal fördelar i undervisningssammanhang. Ytterligare ett resultat som framgick av respondenterna var att arbetet med källkritik var viktigt. Dock ansåg respondenterna att det inte är förtydligat i Lpfö 18 hur de ska arbeta baserat på läroplanens riktlinjer och förskolans helhetsuppdrag. Respondenterna saknar ett framskrivet och formulerat mål specifikt intrikat på ämnet källkritik. En slutsats kan därför vara att revidera Lpfö 18 genom att tillämpa ett framskrivet mål omkring arbetssätt för förskollärare att omsätta i praktiken. I linje med det som respondenterna uttrycker lyfter Bourbour (2023) fram i sin studie att digitalisering i förskolans kontext kan vara ett multifunktionellt medel som bidrar till att rusta barn för informationssamhället. Vidare belyser författaren vikten av att förskollärare därav bör kunna förhålla sig kritiskt till digitala verktyg.