Under 2022 utkom nya rekommendationer från Socialstyrelsen gällande hormonbehandling för unga med könsdysfori, och de nya rekommendationerna innebar stramare regler för vilka som erbjuds hormonbehandling. Denna kvalitativa intervjustudie ämnar undersöka hur könsidentitetsmottagningar arbetar med Socialstyrelsens nya rekommendationer samt hur mottagningarnas vårdpersonal ställer sig till rekommendationerna. Socialstyrelsens nya rekommendationer bygger på en forskningssammanställning av SBU. Denna utgör, tillsammans med studier gällande personer med könsdysforis levnadsvillkor, hälsoeffekter av hormonbehandling, psykosociala hälsoeffekter samt detransition, studiens forskningsunderlag. Studiens material har samlats in genom åtta intervjuer med vårdpersonal och sakkunnig som har kodats och tematiserats för att kunna analyseras genom kvalitativ innehållsanalys. Studien har en socialkonstruktionistisk forskningsansats. Medikaliseringsteorin och teorin om minoritetsstress utgör studiens teoretiska ramverk genom vilka materialet har analyserats. Studiens resultat indikerar att rekommendationerna har förändrat vilka som erbjuds hormonbehandling samt i vilken utsträckning de erbjuds hormonbehandling. Resultatet pekar även på att en majoritet finner rekommendationerna negativa då de inte är i linje med deras kliniska erfarenhet samt gör det svårare att skapa en allians med patienterna. Ytterligare indikerar vårt resultat att patienters psykiska ohälsa samt självmedicinering befaras öka till följd av rekommendationerna, och att detta kan medföra en ansvarsförskjutning till patienten. Några få intervjupersoner uppfattar dock rekommendationerna som övergripande positiva och det finns över lag en trygghetskänsla hos intervjupersonerna till följd av rekommendationerna.

Sammanfattning: Bildterapi är en kreativ behandlingsmetod som kan användas både i förebyggande och rehabiliterande syfte, när psykologiska faktorer påverkar utveckling och upplevelse av ohälsa. Den här uppsatsen beskriver resultatet av en klinisk upplevelseutvärdering av bildterapigrupper genomförda på en vårdcentral 2010 - 2014.    Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av att delta i bildterapigrupp i primärvården.  Metod: Utvärdering av 44 bildterapideltagares erfarenheter av bildterapi via frågeformulär med öppna frågor. Frågorna handlade om lärdomar, mål, samt vad de saknat eller skulle vilja förändra i bildterapin och deras erfarenheter i förhållande till eventuella andra behandlingar. Svaren analyserades utifrån Grounded Theory, detta tydliggjorde deltagarnas erfarenheter av vad som var värdefullt för dem i deras deltagande i bildterapi.  Resultatet visade att bildterapi i grupp hjälper deltagare att uttrycka och utforska känslor som ökar insikten samt ger katharsis. Bildterapi skapade medvetenhet och förståelse för hur individens egensituation påverkar upplevelse av hälsa. Genom kommunikationen med och om bilden förmedlades budskap om livssituationen, vilket underlättade förändring av aktivitetsmönster och förmågan att se sig själv som värdefull. Förändrade aktivitetsmönster möjliggjorde aktivitetsbalans. Gruppen bidrog till att deltagarna kunde förstå sin sjukdom och se att de inte var ”konstiga”, utan reagerade normalt på belastningar. Bildterapeuter med grundprofessionen arbetsterapeut kan arbeta målinriktat med aktivitetsbalans i bildterapi.  Slutsats: Bildterapi kan med stöd av den här studien vara verkningsfull för patienter i primärvården, och bildterapeuten med arbetsterapeut som grundproffession, kan arbeta målinriktat med aktivitetsbalans. Bildterapin kan kombineras med arbetsterapiteori och ValMO modellens värdedimensioner konkret-, sociosymboliskt- och självbelönande värde. Bildterapi skulle därmed kunna fylla ett gap, och utgöra ett komplement till annan behandling i primärvården. Deltagarnas ökade förståelse för sin sjukdom skulle sekundärt kunna leda till minskad medikalisering. / Summary: Art therapy is a creative treatment method that can be used for both preventive and rehabilitative purposes when psychological factors affect the development and experience of ill health. This paper describes the results of a clinical experience evaluation of art therapy groups conducted at a health center during 2010 - 2014.    Purpose: To describe patients' experiences of participating in group art therapy in primary care. Method: Evaluation of 44 art therapy participants' experiences with art therapy via open question questionnaires. The questions were about lessons learned, goals, and what they missed or would like to change in the art therapy and their experiences in relation to any other treatments. Grounded Theory was used to analyze the answers, which clarified participants' experiences of what was valuable to them in their participation in art therapy. The results showed that group art therapy helped participants express and explore emotions that increased insight and provided catharsis. Art therapy created awareness and understanding of how the individual's own situation affects the experience of health. Through communication with and about the image, messages about the life situation were conveyed, which facilitated change in activity patterns and the ability to see oneself as valuable. Changing activity patterns enabled activity balance. The group helped participants understand their illness and see that they were not "weird," but responded normally to heavy loads. Art therapists with a basic profession as occupational therapist can work purposefully with activity balance in art therapy.  Conclusion: Art therapy can, based on this study, be effective for patients in primary care. The art therapist who also is an occupational therapist, can work purposefully with activity balance. The art therapy can be combined with occupational therapy theory and the value dimensions of the ValMO model: concrete, socio-symbolic and self-rewarding value. Art therapy could thus fill a gap and be complementary to other treatment in primary care. The participants' increased understanding of their disease could secondarily lead to reduced medicalization.

No description available.

No description available.

Berättelsen om testosteronet. En historisk studie av vetenskapen om det manliga könshormonet inom det manliga klimakteriet och homosexualitet. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur historien och idéerna om manliga klimakteriet och testosteron är kopplade till de idéer som finns om sexualitet, moral och hur läkarna såg på det manliga klimakteriet. Syftet är också att förstå hur idéerna om det manliga klimakteriet har förändrats från 1920-talet jämfört med idag och hur det har diskuterats under åren av forskare. Vikten av testosteron och vilken roll idéerna om testosteron har spelat är också av betydelse för syftet i denna uppsats. I uppsatsen använder jag sociologen Peter Conrads teori om medikalisering. Conrad beskriver medikalisering genom att säga att det är en process där icke medicinska problem förändras och bli definierade och behandlas som medicinska problem och detta görs vanligen i form av sjukdom och störningar. I den här uppsatsen beskriver jag hur idéer om ett manligt klimakterium utvecklades under perioden 1920-talet – 1960-talet. Jag beskriver de idéer forskarna och läkarna hade om vad ett manligt klimakterium kunde vara. I uppsatsen undersöks även vilken effekt upptäckten av testosteron hade på idéer om det manliga klimakteriet. Debatten som läkarna har haft om det finns ett manligt klimakterium eller inte behandlas även i uppsatsen. I uppsatsen presenterar jag fyra olika svenska läkare och en finsk läkare från perioden 1920-talet – 1960-talet och behandlar deras idéer om det manliga klimakteriet och testosteron. Då diskussionen vänder sig till testosteronet presenterar jag Paul de Kruif som publicerade boken The Male Hormone (1945) och var en av de första att göra reklam för testosteronbehandling. Jag beskriver även medikaliseringen av det manliga klimakteriet och testosteron och varför det manliga klimakteriet och testosteron inte fick samma genomslag som det kvinnliga. I denna uppsats behandlas också förhållandet mellan de manliga könshormonen och homosexualitet. Jag undersöker varför läkare försökte använda testosteron och andra manliga hormon som ”botemedel” av homosexuella män och jag beskriver ett experiment som gjordes på homosexuella av den svenska doktorn Erik Lundberg. / The purpose of this essay is to investigate the history and ideas of the male menopause and testosterone and how they are linked to ideas about sexuality, morality and how the doctors viewed the male menopause. The aim is also to understand how ideas about the male menopause has changed from the 1920’s compared to today and how it has been discussed by scientists. The importance of testosterone and the role the ideas of testosterone have played is also of importance for the purpose of this essay. In the essay, I use the sociologist Peter Conrad's theory of medicalization. Conrad describes medicalization by saying that it is a process where non-medical problems change and become defined and treated as medical problems, and this is usually done in the form of disease and disorders. In this essay, I describe how the ideas of a male menopause evolved in the period 1920’s - 1960’s. I describe the ideas scientists and doctors had about what a male menopause could be. This essay also examines the impact the discovery of testosterone had on ideas about the male menopause. The debate that doctors have had if there is a male menopause or not is also discussed in the essay. In this essay, I present four Swedish doctors and a Finnish doctor from the period 1920’s - 1960’s and their ideas about the male menopause and testosterone. When the discussion turns to testosterone, I present Paul de Kruif who published the book The Male Hormone (1945) and was one of the first to promote testosterone treatment. I also describe the medicalization of male menopause and testosterone and why the male menopause and testosterone did not have the same impact as the female menopause. This essay also discusses the relationship between the male hormone and homosexuality. I examine why doctors tried to use testosterone and other male hormones as a "cure" of gay men and I describe an experiment conducted on homosexuals by the Swedish doctor Erik Lundberg.

Human sexuality has been overrun with narratives that limit the possibilities of pleasure. Sex-positive workers have the potential to challenge the ways in which these limitations become embodied. In this research I explore narratives of sex education and youth, pleasure as prevention, and the medicalization of sexuality. I engage in collective biography as a way to identify how these narratives shape the way bodies and pleasure get taken up in specific places. Drawing from poststructural feminist theory I propose three ways of reconceptualizing bodies and pleasure as emergent sites of change and potential. Through an analysis of the experiences of sex-positive service workers in Canada, I consider what else, and for whom, bodies, pleasure, and sex education might look like. / Graduate / 0680 0733 0573 / yorkchender@gmail.com

Medicalization has been discussed at length in the sociology of health and illness literature. Typically, dialogue has centered on the effects of medicalization and the process as a phenomenon in professional fields alone. This work is an attempt to study medicalization using a theoretical model, structuration, that allows for inclusion of the larger social system in understanding health system changes and to include consumers of health services in the process as active agents. The example of oral aesthetics provides an opportunity to identify the agents of change, the process of medicalization in the larger social context, and possible indicators of the phenomenon. An attempt to operationalize the complex concept of medicalization marks a move toward creating testable theoretical models for the variety of behaviors and conditions under study as medicalized. Using content analysis of professional dental journals and lay magazines and a review of system rules and resources, shifts in language use and the emergence of medical frameworks were documented to determine if a medicalization of oral aesthetics had occurred. Results show two distinct periods within the last century when oral aesthetics have been medicalized in the United States. Evidence of turn-taking behavior among the agents is noted as well as the relationship of technology and technological language to the process. A model for future testing is suggested that encompass the identified agents, the language and framework, and the elements of social context.

Le progrès scientifique et technologique n'est pas sans faille – les conséquences imprévues de son application peuvent causer de nouveaux problèmes. Tel est le constat machiavélien sur lequel est fondé le projet En imparfaite santé : la médicalisation de l'architecture du Centre Canadien d'Architecture (2011-2012), présenté sous forme d'exposition et de catalogue. Ce mémoire étudie comment les deux plateformes, la première étant expérientielle et la seconde théorique, formulent une critique du processus de la médicalisation actuelle, lequel est entré dans le champ de l'architecture contemporaine. L’exposition est approchée comme discours et comme installation d’objets pour un public; une attention particulière est alors portée à la scénographie et au parcours du visiteur. D’autres réflexions ont pour objet le graphisme, un outil soutenant le leitmotiv de confrontation. Dans l’étude du catalogue, l’accent est mis sur l’essai d’introduction, qui est implicitement traversé par le concept fondamentalement ambivalent de pharmakon. Le péritexte, l’encadrement physique du contenu principal de l’ouvrage, est aussi examiné. Ensuite, l’analyse comparative propose que chaque plateforme véhicule un propos différent, une stratégie rendue possible par l’ambivalence de la notion de corps, entendue littéralement et métaphoriquement. La conclusion finale du mémoire esquisse une courte proposition de contextualisation, autant de cette dualité que de la remise en question de l’autorité du discours techno-scientifique. Bien qu’En imparfaite santé dirige sa critique envers la persistance de la vision moderniste de l'architecture, nous avançons que le projet concerne tout autant, sinon plus, l'omniprésence actuelle du numérique. Ce dernier, à l’instar de l’architecture moderne, ne modifie pas seulement la conception du corps humain et architectural, il renforce également une croyance positiviste dans la technologie qui n'est pas toujours contrebalancée par la pensée critique. / Scientific and technological progress is not without fault – the unforeseen consequences of its implementation may cause new problems. This is the underlying Machiavellian observation of the project Imperfect Health: the Medicalization of Architecture by the Canadian Centre for Architecture (2011-2012), presented as an exhibition and a catalogue. This dissertation studies how both platforms, the first being experiential, and the second theoretical, put forward a critique of today's medicalization process that has entered the field of contemporary architecture. The exhibition is approached as a discourse as well as an installation of objects for the public. A special focus is directed towards the scenography and the path of the visitor through it. Another aspect considered is the role of the graphic design, which serves as an instrument supporting the leitmotif of confrontation. In the study of the catalogue, the emphasis is put on the introductory essay, in which the fundamentally ambivalent concept of the pharmakon, while never stated, continually runs through it as an implicit theme. The peritext, which designates the physical framing of the catalogue’s main content, is also examined. A comparative analysis follows and concludes that each platform communicates a different message, proposing that this strategy has been made possible by the ambivalence of the concept of the body, understood literally and metaphorically. The conclusion of the dissertation presents a brief opening towards a contextualisation of this dual interpretation and of the questioning of the authority held by technical and scientific discourse. Even if Imperfect Health directs its critique towards the modernist vision of architecture that still prevails, we infer that the project is as much, if not more, about today's omnipresence of the digital. The latter, like modern architecture, does not only impact the understanding of the human and architectural body, it also reinforces a positivist belief in technology that is not always counterbalanced by critical thought.

The biomedical conceptualisation of “depression” as a disease entity stems from biological science rooted in a 17th century paradigm, and is an inappropriately positivist idea which discounts individual agency, disregards social context underscored in the descriptive epidemiology, fails to accommodate inter-subjectivity and process, medicalizes suffering, and serves a managed care model of health administration. A qualitative study using in-depth interviews was undertaken to elicit perspectives from individuals who had lived experience of biomedical (pharmacological) treatment for affective distress and who self-reported having attained satisfactory recovery. Thematic analysis of interview data clustered around three main categories: (1) multifactorial conceptual understandings; (2) context pertinent to the experience of distress and recovery – including a variety of stressors – and (3) trajectories of recovery from acute distress to negotiation of ambivalence toward treatment, enlisting of supports, and reclaiming of agency. Relationships with service providers marked by trust, empathy, and hope were valued as primary difference-makers. / May 2017

Cette thèse porte sur la procréation dans le contexte de l'infection à VIH marqué de nos jours par les progrès thérapeutiques notables dans la prise en charge. Elle est construite autour de trois grandes parties qui présentent des éléments à la fois de portée générale et des éléments centrés sur les expériences de procréation de femmes séropositives du Burkina Faso. Dans les associations de lutte contre le VIH et dans les centres de santé, les individus reçoivent de plus en plus, des informations sur la possibilité d'avoir des enfants lorsqu'on est porteur du VIH sous réserve de conditions pour l'essentielles médicales, et parfois des offres d'accompagnement thérapeutique et nutritionnel soutenues par certaines agences. Ces informations et ces offres sont récupérées par les individus notamment les femmes, qui dès lors, organisent, orientent ou construisent non seulement leurs comportements et leurs choix de procréation mais aussi leurs parcours de soins. Ce traitement de la procréation dans le contexte du VIH au Burkina Faso met en lumière un processus de recomposition de la prise en charge du VIH dans les services de santé et dans les associations. Une recomposition caractérisée par une évolution des discours et des représentations, la naissance de nouvelles activités qui font appel à de nouvelles pratiques –pour les soignants–, un renforcement de l'immixtion du médical dans la vie sexuelle et reproductive des individus, et pour les femmes, l'émergence de nouvelles maternités qui, tout en s'inscrivant dans le rapport « maternité-féminité », fait plus de place à la figure du sujet dans les relations familiales et conjugales. / This thesis is about the procreation in the context of HIV infection based on remarkable therapeutic progress nowadays in caring people. It's based on three big parts which show at the same time global ranges and elements based on HIV positive women's experience in Burkina Faso. In associations fighting against HIV and health centers, people receive more information on the possibility to have children when they are HIV positive but under the condition of essential medicines, furthermore the therapeutic and nutritional supply is sometimes supported by some agencies. These information and supply are got back by people namely women who once organize direct and build not only their behavior but also their choice of procreation and their distance of caring. This treatment of procreation in the context of HIV in Burkina Faso explains a process of recomposition and taking in charge HIV in health centers. A recomposition characterized by an evolution of speeches, representations and birth of new activities which requires new practices for care givers, a strengthening of interference of medicines in people's sexual and reproductive life. Besides for women, the emergency of new maternity which is written in the report in “maternity-femininity” make more place in the figure of the topic about the family and couple's relationship.