Detta arbete handlar om att återskapa ljudbilder utifrån förlagor inom elektronisk populärmusik. De valda förlagorna har vissa attribut jag fastnat för och syftet med arbetet är att kartlägga ljudbilderna i dessa produktioner och försöka återskapa dem. Fem låtar har skrivits, och baserat på processen och resultatet har en diskussion lyfts gällande hur de olika musikaliska elementen harmonik, tempo, synthprogrammering och mixning påverkar ljudbilden. Det diskuteras även ifall det finns element utöver dessa fyra som påverkar ljudbilden, vilket jag kom fram till att det gjorde.

Den här uppsatsen handlar om bandet Daft Punk och deras inverkan på populärkulturen. Studien har utförts genom att samla in egen empiri från tidigare forskning, en enkätundersökning och en intervju som gjordes på distans. Det övervägande resultatet tyder på att det är fyra kriterier som korrelerar med varandra för att en musikalisk akt ska kunna göra ett intryck på populärkulturen, Daft Punk använde sig av dessa kriterier för att sticka ut från andra musiker som var populära under mitten av 1990-talet. Undersökningen bidrar till ytterligare kunskap om vilka förutsättningar som underlättar för en artist att uppnå hög popularitet och starkt kulturellt inflytande. Den bidrar även till kunskap om vilka kriterier som finns och hur dessa kan användas. Forskningen som presenteras är användbart både för personer som är aktiva inom musikindustrin, eller folk som endast lyssnar på musik till vardags.

Målet med mitt arbete har varit att utveckla min förmåga att analysera musik och sedan applicera min analys på mitt eget musicerande, närmare bestämt mitt basspel. Genom att analysera Chris Wolstenholmes (basisten i mitt favoritband Muse) basspel ur ett melodiskt, harmoniskt och rytmiskt perspektiv samt undersöka hur han använder effektpedaler har jag tagit ut de sex aspekterna som jag anser utmärker hans spelstil mest. Jag har sedan applicerat dessa aspekter på tre låtar av tre olika band och arrangerat om basgången i deras låtar i hopp om att de ska låta mer likt Muses basgångar.   Jag hoppas att detta arbete kan inspirera andra musiker till att fundera över och analysera musik de tycker om och samtidigt sträva efter att utveckla deras analytiska förmåga. Jag hoppas även att det kan inspirera andra basister att reflektera över rollen som basist och hur man kan ta mer plats i en rockensemble.

Med en bakgrund som jazzimprovisatör och med utgångspunkten att frångå teoretiska koncept är syftet med denna studie att undersöka möjliga användningsområden av improvisation inom musikproduktion och hur det påverkar musiken. Frågeställningarna i studien har lydigt: ”Hur kan jag använda improvisation som verktyg för att producera musik? Hur påverkar det i sin tur resultatet? Vad händer med musiken om jag frångår teoretiska koncept och genreideal och låter gehöret leda vägen?”. För att svara på dessa frågor har jag utforskat olika tillvägagångssätt för att använda improvisation och intuition inom musikproduktion. Detta har resulterat i tre musikaliska verk och två konkreta metoder: användandet av befintliga pianoimprovisationer som utgångspunkt för nytt musikaliskt material och en iterativ process för vidareutveckling av musikaliskt material som tar avstamp i improvisation och impulsivitet. Vidare, har denna studie resulterat i breddad kunskap angående improvisation som koncept.

Första gången jag upplevde musik i Dolby Atmos blev jag helt såld. Ljudupplevelsen var något jag aldrig tidigare varit med om i en studio. Ljuden omslöt mig från alla håll och när jag slöt mina ögon förvandlades rummet till en annan plats. Jag var där. I epicentret av musiken. Min drivkraft har sedan dess varit att bemästra formatet till den grad att jag kan utveckla mitt konstnärliga material i formatet. Efter att ha producerat och mixat musik i stereo i många år, var jag nyfiken på vad Atmos kunde bidra med till min egen konstnärliga utveckling. Tillsammans med Dolby Laboratories som extern partner har detta konstnärliga projekt utgått från frågorna; Vilket mervärde ger Dolby Atmos till mig som musikproducent? Hur skiljer sig mina artistiska val i jämförelse med stereo-produktion? Kommer min spatiala lyssningsförmåga att bli påverkad och hur formas mina mixningskonventioner? Det konstnärliga materialet som framtogs under projektets gång formades genom en processinriktad metodik och resulterade i fem låtar som vävdes ihop till en svit. Insikter och lärdomar presenteras löpande genom texten genom analysering av dokumentation från skriftliga anteckningar, samtal med Dolby Laboratories, diskussion med kollegor samt skärminspelningar från skapandeprocessen.

Min bakgrund inom musik präglas mycket av gitarr och sång. Gitarr var det första instrumentet jag lärde mig spela. När jag senare började intressera mig för musikproduktion runt år 2018 började jag lägga all fokus på datorn och det var nästan som att jag tappade bort gitarren helt. Det var som om musikproduktionen och gitarrspelandet blev två helt skilda världar. Därför bestämde jag mig för att skapa en EP som består av låtar som jag skrivit själv och spelat in tillsammans med musiker som spelar elbas, trummor och flöjt och där jag själv spelar gitarr, blandat med elektroniska syntar. I det här arbetet har jag undersökt vilka skillnader som uppstår i min kreativitet och i min musik när jag jämför mitt vanliga sätt att jobba vilket är ensam direkt i datorn, kontra med riktiga instrument, tillsammans med andra musiker. Denna undersökning är gjord i syfte att få en tydligare bild av hur jag vill arbeta som låtskrivare och hur man själv kan påverka sin egen kreativitet, samtidigt som jag skapar ny musik till min portfolio som även går att spela live. I mitt undersökande fann jag många nya lärdomar om min egen kreativitet och fick en tydligare förståelse för hur jag som låtskrivare fungerar, samt vad jag behöver för att kunna ha så bra förutsättningar som möjligt för att kunna skapa musik som faktiskt betyder någonting för mig. / <p>Låtar: </p><p>Breathe Out, Something Good, Heavy Clouds, Pass me by, Slow it down</p><p>Kompositör, arrangör, textförfattare och producent: Klara Gunnarsson</p><p></p>

Det här konstnärliga arbetet har pågått under en lång tid, närmare bestämt fyra år. Jag påbörjade det år 2017 när jag studerade master-programmet i jazztrumpet på Kungliga Musikhögskolan. Våren 2019 blev jag dock tvungen att sluta spela trumpet på grund av hälsoskäl. Beskedet kom plötsligt och var inte något jag räknat med, vilket ledde till att jag var tvungen att tänka om. Hösten 2019 började jag istället studera master-programmet i jazzkomposition på Kungliga Musikhögskolan. Arbete utgår från frågeställningen: hur kan jag använda improvisation som kompositionsmetod med utgångspunkt i Vingt Études pour Trompette Ut ou Si♭? Idén för den konstnärliga praktiska delen har varit att pröva kombinera en jazzsättning med piano, bas och trummor med en stråkkvartett för att tillsammans bilda en sorts kammarensemble som tar avstamp i både jazzmusiken och den klassiska musiken. Till arbetet hör fem egenskrivna verk: Form, Pyramid, Inversion, Fragment och Final. / <p>Till dokumentationen hör partitur till Form, Pyramid, Inversion, Fragment och Final. Den kommer även att kompletteras med en videodokumentation som preliminärt sker HT-21 eller VT-22.Henning Ullén: Form (2021) 10’, för piano, kontrabas och trummor samt stråkkvartett – partitur. Henning Ullén: Pyramid (2021) 7’, för piano, kontrabas och trummor samt stråkkvartett – partitur. Henning Ullén: Inversion (2021) 10’, för piano, kontrabas och trummor samt stråkkvartett – partitur. Henning Ullén: Fragment (2021) 6’, för piano, kontrabas och trummor samt stråkkvartett – partitur. Henning Ullén: Final (2021) 7’, för piano, kontrabas och trummor samt stråkkvartett – partitur. </p>

Syftet med denna studie är att formulera ny kunskap om analysens betydelse, till nytta för egen lärandeprocess. Första satsen ur Beethovens sjunde pianosonat står i fokus, där jag undersöker hur ett tvådelat analysverktyg utvecklar egen musikalisk gestaltning vid instrumentet; analys avdels notbild, dels en jämförande analys av fem olika inspelningar med erkända pianister. Urvalet inspelningar är baserat på variation i fråga om karaktär och inspelningsår, för att söka nå en vid syn på hur Beethovens sats interpreterats genom de senaste 75 åren. Analysen av notbild består av ackord- och funktionsanalys samt en beskrivning av satsens sonatform, vidare hur teman och motiv används i musiken. Den jämförande analysen utgörs av en studie utvalda takter ur olika delar av satsen, med fokus på fyra parametrar: tempo, rubato, artikulation och dynamik. Trots att jag inte är helt nöjd med min inspelning, menar jag att arbetets helhet ändå uppfyller uppsatsens syfte. Studiens resultat visar att analysen av notbild samt den efterföljande jämförande analysen, hjälper mig få en mångfacetterad syn på satsen, såväl avseende helheten som på detaljnivå. Den kontrasterande karaktären av de valda interpreternas ljuddokument, och deras olika förhållningssätt till musiken, ger mig ett brett spektrum av intryck och uttryck, från vilka jag kan hämta inspiration i egen lärandeprocess. För ännu bättre förståelse av denna musik, skriven för tidigare klaverinstrument än en modern konsertflygel, identifierar jag ett nödvändigt behov av att själv använda ett fortepiano vid musikalisk gestaltning av Beethovens tidiga pianomusik. Vid sådant instrument kan lärandeprocessen på ett än mer naturligt sätt ta sin utgångspunkt i uppförandepraxis, som instrumentet ger tekniska och klingande förutsättningar till. Själva instrumentet blir en pedagog. Inriktningen på mina stundande master-studier klarnar!

Detta examensarbete är en undersökning av tempobyten i pop-/rock-/jazzmusik. Jag har fördjupat mig i hur jag som låtskrivare kan använda mig av tempobyten, men också hur jag kan bli bättre på att spela dessa på egen hand och leda en ensemble som ska spela tempobyten.  Under arbetets gång definierade jag olika typer av tempobyten; tematiska-, stick-, och sporadiska tempobyten. Jag använde mig sedan av dessa för att skriva tre låtar. I min praktiska fördjupning letade jag övningar och verktyg för att bli bättre på att spela tempobyten. Jag kom fram till att den bästa metoden var att öva upp sitt tempominne genom att lyssna på och spela tempobytet många gånger. Låtarna jag skrev spelades sedan i ensembleformat där jag utforskade hur jag som ensembleledare kan göra för att hjälpa en ensemble genomföra tempobyten. Att ge ensemblen klingande exempel för att skapa korrekta referenstempon, att vara tydlig både verbalt och i mitt spel och att använda ”visuella cues” fann jag var bra hjälpmedel.  Arbetets slutprodukt är tre komponerade låtar med olika typer av tempobyten, samtverktyg för att kunna öva på tempobyten själv och att kunna spela tempobyten i ensemble.

No description available.