<p>Sammanfattning</p><p>Den här uppsatsen handlar om musik och språkutveckling bland förskolebarn. Mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilka tankar förskolan har om musikens betydelse för språkutvecklingen, tycker de att det främst genom musiken som barnen lär sig språket eller är det genom något helt annat. För att reda på svaren på mina frågor har jag valt att göra intervjuer med fem förskolelärare på två förskolor. Alla de intervjuade tyckte att musiken var ett av de främsta sätten att lära sig språket på i förskolan och nästan alla tyckte att det var för lite med musik i förskolan och att musik är inte enbart bra för språket utan även för faktorer som koordinationen, rytmen, samarbete i grupp. Musik är ett roligt sätt att lära sig språket på, och barnen är omedvetna om att det är språket de tränar när de håller på med musik.</p><p>Nyckelord: förskolan, förskolelärare, musik, språkutveckling.</p>

Sammanfattning Den här uppsatsen handlar om musik och språkutveckling bland förskolebarn. Mitt syfte med den här uppsatsen är att undersöka vilka tankar förskolan har om musikens betydelse för språkutvecklingen, tycker de att det främst genom musiken som barnen lär sig språket eller är det genom något helt annat. För att reda på svaren på mina frågor har jag valt att göra intervjuer med fem förskolelärare på två förskolor. Alla de intervjuade tyckte att musiken var ett av de främsta sätten att lära sig språket på i förskolan och nästan alla tyckte att det var för lite med musik i förskolan och att musik är inte enbart bra för språket utan även för faktorer som koordinationen, rytmen, samarbete i grupp. Musik är ett roligt sätt att lära sig språket på, och barnen är omedvetna om att det är språket de tränar när de håller på med musik. Nyckelord: förskolan, förskolelärare, musik, språkutveckling.

Studien tar sin utgångspunkt i barns användande av musik och dess effekter på språkutvecklingen. Vidare handlar studiens syfte om att lyfta fram hur förskollärare ser på barns möjligheter att utveckla språket genom att använda musik som ett kulturellt verktyg. Intentionen med studien är att undersöka vilka möjligheter förskolan kan erbjuda för att främja barns språkutveckling genom musik. Denna studie är en kvalitativ undersökning där vi valt att intervjua fyra förskollärare på fyra olika förskolor. Den sociokulturella teorin är central och genomsyrar denna studie. Teorin bygger på samspel och lärande genom kulturella redskap, vilket behandlas i vår studie. Resultatet visar tecken på att förskollärarna ser musik som ett redskap för att utveckla barns språkutveckling, samtidigt som de uttrycker att de har lite tid till planering av musiken och att det sker mest spontant. Samtliga förskollärare i vår studie beskriver att de använder musik varje vecka fast i olika stor utsträckning. De flesta förskollärarna berättar att barnen använder enklare musikinstrument och att förskollärarna spelar gitarr. Samtliga förskolor i vår studie använder sig av sång som ett kulturellt verktyg. Alla förskollärare berättar om musikens positiva inverkan på språkutvecklingen såsom begreppsbildning, ordförståelse och språkmelodi. I studiens resultat kan det utläsas att förskollärarna menar att det är grundläggande att det finns en mening eller en tanke bakom allt som lärs ut. Glädjen i musiken betonas som betydelsefull av förskollärarna som uttalar att det är viktigt för meningsskapandet. I vår studie betonar förskollärarna vikten av att skapa meningsfulla aktiviteter för barnen och vidare framhåller de att de följer barnens intresse.

Jag har valt att undersöka hur tre stycken förskollärare i en mellanstor kommun arbetar med musik i verksamheten för att främja språk hos barn. De flesta förskolor i Sverige sjunger och spelar tillsammans med barnen i stor utsträckning. Syftet med undersökningen var att undersöka ifall dessa pedagoger var medvetna om musikens förmåga att främja språk. Ifall medvetenheten fanns ville jag granska hur samt varför de planerar och genomför sina musiksamlingar i avsikt att öka språket hos barn. Som metod har jag använt mig utav kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att samtliga har goda kunskaper inom musik samt på vilket sätt musik och språk på många sätt hör ihop. Medvetenheten är relativt stor kring dessa två enheter och hur de konkret kan tränas för barnens vidare utveckling. Pedagogerna visar stort engagemang för ämnet musik som konstutövande, men även som ett viktigt pedagogiskt redskap för barnens språkutveckling. Samtliga menar att förutsättningen till all form av lärande är att pedagogen själv är glad, inspirerande och engagerad. Detta gäller inte minst vid genomföranden av musiksamlingar i syfte att främja barns språk.

Ordet, text och rösten har kommit att bli några av min största intressen för estetisk och konstnärlig behandling under de senaste åren. Ordets roll i min musik har förvandlats till ett estetiskt behov, vilket har lett till att nästan alla mina musikaliska kompositioner under de senaste åren har inkorporerat text och röst på något sätt. I min strävan att hitta essensen av vad ordet är genom ett utforskande av alla dess aspekter, även filosofiska och lingvistiska, har min musik de senaste åren ändrat fokus till vad ordet kan ha för olika sorts funktion i en scenisk, performativ, men i synnerhet musikalisk kontext, både för hur vi skriver, hur vi talar och hur vi sjunger. I denna text har jag samlat mina erfarenheter och mina tankar om ordet för att redogöra för ordet i min konstnärliga praktik, samt hur jag applicerar mina idéer praktiskt i det som jag kommer att kalla för textpartituret.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka förutsättningar och utmaningar musiklärare upplever i sin undervisning för nyanlända elever på Språkintroduktionsprogrammet (SPRINT). Förhoppningen är att få en djupare förståelse för vilka metoder musiklärarna använder för språkutlärning, vilka pedagogiska möjligheter och utmaningar som finns i undervisningen för nyanlända elever och hur musiklärarnas utsagor kan förstås ur ett interkulturellt perspektiv. Metoderna som har använts är observation och kvalitativ intervju och tre musiklärare deltar som informanter. I resultatet framkommer att informanternas metoder för språkutlärning skiljer sig något men att alla upplever liknande pedagogiska utmaningar som till exempel svårigheter att hinna med allt i kursplanens innehåll och att ge eleverna möjlighet att nå högre betyg. I studiens diskussion lyfts den interkulturella pedagogiken som en möjlighet att bredda kunskapssynen inom musikämnet och ta tillvara på nyanlända elevers erfarenheter samt att motverka reproduktionen av en västerländsk kunskapssyn.

I denna studie jämförs två olika metoder för lärande i engelska, en mer traditionell metod baserad på upprepning och en annan metod som inbegriper sång och musik som ett verktyg för lärande. Studien genomfördes i en svensk kommunal skola med en grupp elever i årskurs 3.  Datan samlades in med hjälp av både kvantitativa och kvalitativa metoder, både före och efter testlektionerna, för att mäta utvecklingen hos eleverna och göra jämförelser mellan metoderna, dock utan att mäta elevernas förkunskaper. Läraren och några av eleverna intervjuades för att få deras åsikter om undervisningsmetoderna. Arbetet utgår från två halvklasser som fått fyra lektioner var med inriktning på att lära sig månaderna på engelska. Lektionsinnehållet har varit detsamma för båda grupperna förutom att grupp 1 fick en introduktion i ämnet i form av vad som kan kallas för ordinarie/traditionell undervisning, med fokus på att skriva på tavlan och upprepa, medan grupp 2 fick lära sig med hjälp av musik och sång, närmare bestämt genom att sjunga med till en musikvideo om månaderna.  Resultatet visar ökad kunskap i gruppen som var exponerad för musik som undervisningsmetod i jämförelse med den “traditionella” gruppen. Samtidigt bekräftade intervjuerna med eleverna och läraren att lektionerna med musik hade upplevts som produktiva och lustfyllda. Slutsatsen blir att ett sådant tillvägagångssätt borde kunna tillämpas oftare på engelsklektioner än vad som görs i skolan idag, och med framgång.

Stamning är en talstörning som cirka en procent av världens befolkning har. Stamning uttrycks olika hos olika individer och det finns inte enig forskning om vad ursprunget är. Studien handlar om de fysiologiska och emotionella skillnaderna mellan ett stammande tal och sång, samt om hur sång kan påverka stamning. Genom att intervjua personer som både stammar och sjunger och analysera litteratur har frågeställningarna gett form åt ett intressant resultat men som också gett nya frågor.  Studiens frågeställningar har varit:  Vad händer i kroppen och röstorganet vid tal respektive sång?  Hur reflekterar personer som stammar som också sjunger, över händelseförloppet som sker vid tal respektive sång? Kan sång bidra till att man inte stammar? Resultatet pekar på att mycket av det som sker i kroppen, fysiologiskt och emotionellt, vid ett ett stammande tal påverkas av den andning och tajmning av stavelser som sker vid sång. Detta innebär att sången har betydelse för talet men kanske inte som botemedel. Det finns starka kopplingar till andningen både i intervjuerna med personer som stammar och i diskussionen kring Oskar Guttmanns teori och det lektor Per Alm skriver om andningens betydelse för talet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur svensklärare i årskurs 1–3 använder sånginslag i ämnet och om lärare anser att elevers fonologiska medvetenhet, identiteter och förståelse för omvärlden stärks genom att låta elever sjunga i undervisningen. Varför detta syfte kändes aktuellt för mig är tydligheten i läroplanens ämnesplan i svenska där det uttrycks att elever ska stimuleras i att uttrycka sig genom olika estetiska uttrycksformer och att elever ska möta olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande. Enligt Lgr11 ger detta förutsättningar till att utveckla språk, identitet och förståelse för omvärlden. Svenska är ett språkämne där elever ska möta språket och utvecklas i det. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har jag genom kvalitativ metod intervjuat grundskollärare i årskurs 1–3 som alla undervisar i ämnet svenska och har erfarenheter av att använda sig av sånger i undervisningen. Resultatet visar att sånger används som inslag för att stärka klassrumsdynamiken, elevers relationer till sig själva och varandra samt att sånger ger en förståelse för världen omkring. Att sånger och att sjunga stärker elevers språk och den fonologiska medvetenheten var av mindre framträdande karaktär när det kommer till lärarnas utsagor, trots att forskningen visar att sånger stärker språket och elevers fonologiska medvetenhet. / <p>Svenska</p>