Bakgrund: Våld i nära relationer är ett brott mot mänskliga rättigheter och har en lång historia över århundraden. Det drabbar var tredje kvinna världen över och tar sig uttryck i många olika våldstyper, där den yttersta konsekvensen av våldet är att kvinnor mister livet. Män brukar oftast våld för att åstadkomma makt och kontroll över kvinnor. Våldet kan normaliseras och uppfattas vara normalt i relationen. Det finns en osäkerhet kring arbetet med våld i nära relationer hos sjuksköterskor oavsett tid inom yrket. Hälso- och sjukvårdens ansvar gällande våld i nära relationer innefattar att riktlinjer ska finnas för agerande vid misstänkt och bekräftad våldsutsatthet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevelser av att vara utsatta för våld i nära relationer av manlig partner. Metod: Den strukturerade litteraturöversikten baserades på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och mixad metod. Sökning genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed, där de vetenskapliga artiklarna inhämtades. Artiklarna genomgick en kvalitetsgranskning och sedan analyseras enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: I resultatet framkom det att våld inte förekom till en början, för att sedan debutera och uppkomma vid olika tidpunkter och händelser i relationen. Kvinnorna utsattes för fysiskt och psykiskt våld där även sexuellt våld samt ekonomiska och digitala dimensioner ingick. Deras psykiska hälsa, självbild och känsloliv blev negativt påverkade. Männen upplevdes vara våldsamma och passiva i relationen, och kvinnorna anpassade sig efter männens våldsutövande. Slutsats: Våld utövas på många sätt och det finns inte en viss typ av kvinna som drabbas. De våldsutsatta kvinnorna utsätts för ett stort lidande som kan yttra sig på olika sätt och som orsakar fysiska och psykiska konsekvenser. Då lidandet är omfattande och våldsutsatthet är svårt att se utifrån är det viktigt som sjuksköterska att fråga om våld. / Background: Intimate partner violence is a violation of human rights and has a long history throughout decades. It affects every third woman across the world and takes many forms, with the utmost consequence being that women lose their lives due to violence. Men use violence to achieve power and control over women. Violence becomes normalized and such is perceived as a normal part of the relationship. Nurses experience insecurity when working with intimate partner violence regardless of the length of time spent in the profession. Healthcare’s responsibility regarding intimate partner violence includes establishing guidelines for actions when violence is either suspected or confirmed. Aim: The aim of this study was to describe women’s experiences of being a victim of intimate partner violence committed by a male partner. Method: The structured literature review was based on 15 scientific articles with a qualitative or mixed method. The search for articles was done in the databases CINAHL and PubMed to later undergo review of quality and analysis using Fribergs five-step model. Results: The result shows that violence does not occur during the beginning of the relationship but debuts and arises during different times and events. Women were subjected to psychical and psychological violence, where sexual violence as well as economic and digital dimensions were included. Their mental health, self-image and emotions became negatively affected. The men were perceived as violent and passive in the relationship, and the women adapted themselves to the men’s violence. Conclusions: The violence is executed in many ways and there is not a certain type of woman who is affected. The abused women are subjected to an immense suffering which can present in different ways and cause physical and psychological consequences. Due to the tremendous suffering and violence being hard to detect, it is important for nurses to ask questions regarding violence.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett utbrett problem världen över som påverkar samhället ekonomiskt och socialt. Kvinnor utsatta för våld söker sig ofta till akutmottagningarna och den första person de möter är sjuksköterskan. Sjuksköterskans uppgift är att identifiera dessa kvinnor, etablera ett förtroende och förse dem med en stödjande miljö under hela vårdförloppet. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relationer som söker sig till akutmottagningar. Metod: En allmän litteraturöversikt som inkluderade 11 originalartiklar analyserades genom tematisk analys.  Resultat: Två teman utsågs; barriärer i omhändertagandet av kvinnan och sjuksköterskans ansvarsområde. Utifrån dessa togs sex subteman ut; sjuksköterskans attityd, sjuksköterskans kunskaper & erfarenheter, könsbarriärer, arbetsmiljön, identifiera tecken på våldsutsatthet och att erbjuda hjälp. Slutsats: Det finns mycket oklarheter om hur kvinnor utsatta för våld i nära relationer på akutmottagningar ska identifieras, då sjuksköterskor saknar utbildning och tydliga riktlinjer för ämnet. Det krävs mer evidensbaserad omvårdad kring våldsutsatta kvinnor för att hjälpa sjuksköterskorna att genomföra sitt arbete på ett korrekt vis. / Background: Intimate partner violence against women is a worldwide problem that effects the society economically and socially. Women exposed to violence often seek help at the emergency care where the first person they meet is the nurse. The nurse's task is to identify these women, establish trust and provide them with a supportive environment throughout the care process.  Aim: The aim was to describe nurse’s experiences of identifying women exposed to intimate partner violence that seek help at the emergency care. Method: A general literature review that included 11 original articles analyzed through thematic analysis. Results: Two themes were selected; barriers in caring for the woman and the nurse’s area of responsibility. Then six sub themes were selected; the nurse’s attitude, the nurse’s knowledge & experiences, gender barriers, identifying signs of violence espouser and to offer help. Conclusion: There are a lot of confusion about how to screen women exposed to intimate partner violence in emergency departments, as the nurses lack training and clear guidelines in the subject. More evidence-based measures are needed to treat the women to be able to help the nurse’s do their work in a correct way.

Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare arbetar med barn som har upplevt våld i nära relation. Frågeställningarna bestod av att belysa konsekvenser för barn som har upplevt våld samt undersöka vilka insatser socialtjänsten kan erbjuda. Studiens data samlades in genom att genomföra två fokusgruppsintervjuer med fyra socialsekreterare i vardera, urval till arbetet begränsades till ett visst län i Sverige. De teoretiska utgångspunkterna för studien var kristeorin och anknytningsteorin, som även användes under fokusgruppsintervjuerna och analysen i studien. Resultstet visade att barn kan drabbas av flera fysiska och psykiska konsekvenser efter att ha upplevt våld i nära relation, både långvariga och kortvariga. Socialtjänsten kan även erbjuda olika insatser och dessa anpassas efter barnens och familjens behov och förmåga att ta till sig ny kunskap. Materialet analyserades med hjälp av teorierna och det framkom att dessa inte var något socialsekreterarna utgick ifrån när de arbetade med barn som har upplevt våld.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett stort folkhälsoproblem som drabbar kvinnor världen över. Hälso- och sjukvården har en viktig roll i att stödja och fånga upp kvinnorna så tidigt som möjligt för att motverka vidare konsekvenser för kvinnorna. Sjuksköterskor har en viktig roll i detta då deras kompetensområde innefattar att identifiera omvårdnadsbehov och att ge personcentrerad vård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Metod: En litteraturstudie som baserades på åtta kvalitativa studier. Studierna söktes via databaserna Cinahl och Pubmed. Fribergs analysmodell nyttjades i analysarbetet. Resultat: Resultatet presenterades i tre huvudkategorier och sju tillhörande subkategorier. Huvudkategorierna var: ’Önskan att hjälpa kvinnorna’, ’Utmaningar i sin professionella roll’ och ’Starka känsloupplevelser i och efter mötet’.   Konklusion: Sjuksköterskor som möter kvinnor som utsatts för våld i nära relationer blir starkt påverkade och är i behov av utbildning inom området. Tydliga riktlinjer för omhändertagande av dessa kvinnor kan vara ett effektivt sätt att underlätta för sjuksköterskor i deras profession. / Background: Intimate partner violence is a major public health problem that affects women all over the world. Healthcare services has an important role in supporting and meeting women as early as possible to counteract further consequences for the women. Nurses has an important role in this area as their competence is to identify nursing needs and providing person centered care. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of meeting women who have been victims of domestic violence. Method: Literature study based on eight qualitative studies. The studies were searched through the databases Cinahl and Pubmed. Fribergs analysis model was used in the analysis process. Result: The results was presented in three main categories and seven related subcategories. The main categories were: ‘The wish to help the women’, ‘Challenges in their professional role’ and ‘Strong emotional experiences in and after the meeting’. Conclusion: Registered nurses meeting women who is experiencing intimate partner violence needs more education in the area. Clearer guidelines for the care of these women would be an effective way to make it easier for the nurses in their profession.

This study demonstrates that there is variety of treatment interventions for children exposed to intimate violence. These interventions are differentiated in design but a common ground for them all is that they strive to provide a chance for children exposed to intimate violence, to be able to speak about and process their feelings and violent experiences. The study’s aim is to, with a qualitative approach, seek understanding for the different actors who practice social work, see upon their task in the treatment interventions that are provided for children exposed to intimate partner violence. The study is based on mapping the existing treatment interventions for previously mentioned target group, in Malmö. Concerned actors for this study are socialtjänsten (the Social Services), Barnkriscentrum (Children Crisis center), Maskrosen Söder (Dandelion South), Rädda Barnen (Save the Children International) and Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP, Children- and youth psychiatry). For a deeper understanding and analyzing of the study’s results, we will use system theory and previous research in the actual disciplinary field. The result shows that concerned treatment interventions in most cases are without aid from the Social Services, which means that the Social Services do not grant these interventions. It is shown that they only recommend treatment interventions done by other intervening actors. Only one of the totals concerned actors, work with a treatment intervention that is granted by the Social Services. When the treatment intervention is heading to its end, it is shown that the professionals usually take the initiative for this kind of decisions. But they usually pay regards to the family’s wishes and needs. The final descicision of a treatment interventions’ ending is taken by the collective consisting of three parties, which are the Social Services, the family in treatment and the actors providing the actual treatment.

Bakgrund Våld i nära relationer utgör ett stort globalt problem för individer men även samhället i stort. Kvinnor drabbas av våld i nära relationer i mycket större utsträckning än vad män gör. De som är utsatta för våld i nära relationer kan drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa och våldet har även en negativ påverkan på andra faktorer i det vardagliga livet. Begreppet våld som används i den här studien inkluderar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur kvinnors hälsa påverkas av våld i nära relationer. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt utfördes baserat på sammanlagt 21 vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna PubMed och Cinahl och i databaserna gjordes sökningar med hjälp av relevanta Mesh-termer samt Subject Headings. De inkluderade artiklarna är primära källor som var högst tio år gamla och som kvalitetsgranskats till hög och medelkvalitet. Med hjälp av de inkluderade artiklarna sammanställdes det två huvudkategorier till resultatet: fysisk hälsa och psykisk hälsa. Resultat Litteraturöversiktens resultat presenterades i form av två huvudkategorier. Den första huvudkategorien var fysisk hälsa med underkategorierna fysiska besvär, långvariga hälsokonsekvenser och missbruk. Den andra huvudkategorien var psykisk hälsa med underkategorierna ångest, depression och PTSD, självskadebeteende, suicid och suicidförsök, samt slutligen psykosocialt välmående. Våld i nära relationer bidrog till att kvinnor drabbades av fysisk och psykisk ohälsa samt att livskvaliteten försämrades. Kvinnor som varit utsatta för våld i nära relationer hade sämre hälsa än kvinnor som aldrig upplevt våld i nära relationer. Våld i nära relationer kunde leda till långvariga fysiska och psykiska hälsokonsekvenser. Att uppleva en kombination av olika typer av våld samtidigt ledde till en större negativ hälsopåverkan jämfört med att endast uppleva en typ av våld. Slutsats Våld i nära relationer påverkade kvinnors hälsa negativt och våldsutsatta kvinnor hade generellt sämre hälsa än icke-våldsutsatta kvinnor. Alla typer av våld bidrog till en försämring av kvinnors hälsa. Resultatet tyder på att våldsutsatta kvinnor i stor utsträckning drabbas av både fysiska och psykiska besvär till följd av våldet och att även deras livskvalitet försämras. Den negativa hälsopåverkan som våldet för med sig i form av både fysiska och psykiska hälsobesvär kan bestå lång tid efter att en relation har upphört, alternativt plåga kvinnan resten av livet. / Background  Intimate partner violence is a major global problem for individuals but also for society at large. Women are affected by violence in close relationships to a much greater extent than men. Those who are exposed to intimate partner violence can suffer from both physical and mental illness and the violence also has a negative impact on other factors in everyday life. The term violence used in this study includes physical, psychological and sexual violence. Aim  The aim of the study was to describe how women's health is affected by intimate partner violence. Method A non- systematic literature review was performed based on a total of 21 scientific articles. The articles were retrieved from the databases PubMed and Cinahl. Searches were made on the databases using relevant Mesh terms and Subject Headings. The included articles are primary sources that were a maximum of ten years old, and they had been quality reviewed to high and medium quality. Using the included articles two categories were compiled for the results: physical health and psychological health. Results  The results of the literature review were presented in the form of two main categories. The first main category was physical health with the subcategories physical ailments, long-term health consequences and addiction. The second main category was mental health with the subcategories anxiety, depression and PTSD, self harm, suicide and suicide attempts and lastly psychosocial well-being. Intimate partner violence contributed to women suffering from physical and mental illness and the quality of life deteriorating. Women who were exposed to intimate partner violence had poorer health than women who never experienced violence in close relationships. Intimate partner violence could lead to long-term physical and mental health consequences. Experiencing a combination of different types of violence at the same time led to a greater negative health impact compared to only experiencing one type of violence. Conclusions  Intimate partner violence had a negative effect on women’s health, and abused women generally had poorer health than non-abused women. All types of violence contributed to the deterioration of women’s health. The results indicate that women who were exposed to violence to a large extent suffer from both physical and mental health problems as a result of the violence and that their quality of life also deteriorates. The negative health impact that violence leads to in the form of both physical and mental ailments can persist long after a relationship has ended, or alternatively torment the woman for the rest of her life.

Men's violence against women in close relationships is an increasing societal problem that causes both psychological and physical harm to women. The aim of the study was to gain a deeper understanding of women's experiences of men's violence in close relationships by analyzing four autobiographies. A qualitative content analysis was used as the method in the study. The research material was analyzed using two different theoretical perspectives: stigma and the process of normalization. Additionally, the analysis was based on previous research where four articles were used. The results showed that the women described similar experiences within the different themes of the research question, which were punishment, the process of normalization, the need for control and jealousy, guilt, and shame. The men used methods of punishment such as harming, controlling, and manipulating the women. The behavior was normalized over time, making it difficult for the women to leave the violent relationship. The women could become isolated and monitored, while the man's jealousy became evident. The men blamed the women for their behavior, creating feelings of guilt and shame. The results also showed that the lack of support from the surroundings made it difficult for the women to leave destructive and violent relationships.

Bakgrund: Män drabbas av våld i nära relationer. Då våld i nära relationer är ett samhällsproblem är det nödvändigt för sjuksköterskor att vara utbildade inom ämnet. Det är viktigt att sjuksköterskor kan identifiera och hjälpa människor, som har blivit utsatta för våld i nära relationer. Syfte: Att beskriva mäns upplevelser av att vara utsatta för våld i nära relationer. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Huvudresultat: Män som utsatts för fysiskt, sexuellt, psykiskt och ekonomiskt våld, led av både fysiska och psykiska påfrestningar. De fysiska konsekvenserna synliggjordes genom ärr och bandage. Det psykiska välmåendet påverkades negativt med beskrivningar om PTSD, självmordsförsök och förlust av självkänsla. Samhälleliga hinder som rädsla för att inte bli trodd, stigma och maskulina normer påverkade mäns förmåga att söka hjälp för våld i nära relationer. Män stod inför utmaningar med att övervinna stigmatisering som offer samtidigt som de navigerade genom förväntningar kring manlighet. Vissa män upplevde negativa reaktioner från sjukvårdspersonal och polis. Positiva och professionella reaktioner från formella tjänster var avgörande för att skapa förtroende och ge männen det stöd de behövde. Slutsats: Våld i nära relationer orsakar fysiska och psykiska men för män. Samhällets normer och stigmatisering av manlighet hindrar dem från att söka hjälp. För att effektivt stödja och skydda dessa män krävs ett förändrat synsätt, ökad medvetenhet och utbildning för sjuksköterskor. Ytterligare forskning behövs för att förstå upplevelserna av våld i nära relationer och utveckla förebyggande åtgärder. / Background: Men can be victims of intimate partner violence. Intimate partner violence is a societal issue, it is necessary for nurses to be educated on the subject. It is important for nurses to be able to identify and help individuals, who have been exposed to intimate partner violence. Aim: To describe men's experiences of being victims of intimate partner violence. Method: A descriptive literature review based on 11 scientific articles with a qualitative approach. Results: Men who have experienced physical, sexual, psychological, and economic violence suffered both physical and psychological harm. The physical consequences were manifested through scars and bandages. Their mental well-being was negatively impacted, with descriptions of PTSD, suicide attempts and loss of self-esteem. Societal barriers such as fear of not being believed, stigma, and masculine norms affected men's ability to seek help for intimate partner violence. Men faced challenges in overcoming the stigmatization as victims while navigating expectations around masculinity. Some men experienced negative reactions from healthcare professionals and police. Positive and professional responses from formal services were crucial in building trust and providing the support these men needed. Conclusion: Intimate partner violence causes physical and psychological harm to men. Societal norms and the stigma surrounding masculinity prevent them from seeking help. To effectively support and protect these men, a changed perspective, increased awareness and education for nurses are required. Further research is needed to understand the experiences of violence in close relationships and to develop preventive measures.

Bakgrund   Våld i nära relationer är ett etablerat samhällsproblem. 27 procent av alla kvinnor inom åldern 15–49 kommer att drabbas av våld i nära relation under sin livstid. Detta våld kan ta både en fysisk, psykisk, ekonomisk eller sexuell karaktär och kan leda till flera psykologiska och medicinska problem hos offret. Vården spelar en viktig roll i upptäckandet av våldsutsatthet och har en skyldighet att fråga om våldsutsatthet när misstanke uppkommer. Således finns det ett behov av att förstå hur ett bra vårdmöte mellan våldsutsatt patient och vårdpersonal skapas och vilka faktorer som påverkar patientens upplevelse av det. Syfte Att undersöka faktorer som påverkar upplevelsen av vårdmötet hos kvinnliga patienter som utsatts för våld i nära relationer. Metod En icke systematisk litteraturöversikt genomfördes med 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar som underlag. Dessa artiklar inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL genom blocksökning av MeSH termer/subject headings samt titelsökning. Artiklarna gallrades och genomgick kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmets bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet och därefter sammanställdes och analyserades sedan med en integrerad analys. Resultat Dataanalysen gav upphov till tre teman och sex subteman. De övergripande teman var vårdpersonalen och deras arbetssätt samt attityd, patientens känslor och tidigare upplevelser samt ramarna för mötet. Resultatet visade vikten av att personal bemöter patienter med empati och lyssnar på deras berättelse, gör tid för deras samtal samt behandlar deras känslor som legitima. Ett personcentrerat förhållningsätt hos vårdpersonal visades också ha en stor roll i att främja avslöjande av våld. Slutsats Denna litteraturöversikt belyser flera viktiga faktorer i vårdmötet med våldsutsatta patienter. Personalen spelade en viktig roll i vårdmötet, deras förhållningsätt och det partnerskap de bygger med patienterna påverkar deras vilja att berätta om våld. Sjuksköterskan spelar en viktig roll i mötet med våldsutsatta patienter och genom personcentrerat förhållningsätt kan sjuksköterskan bidra i arbetet mot våld i nära relationer. / Background Intimate partner violence is a fundemental social problem. 27 percent of all women in the age of 15-49 will be victimized by intimate partner violence in their lifetime. This violence can take both a physical, economical,  mental, sexual character and can lead to several phycological and medical problems in victims. Healthcare plays a major part in the discovery of violence and have a responsibility to inquire about violence when suspicion arises. Because of this there is a need to understand how a good encounter between abused patients and health care can be arise and understand which factors affects patients experience of that meeting. Aim To explore factors that influence abused female patients experience of their encounter with healthcare. Method A nonsystematic review was conducted based upon 12 qualitative articles. These articles were collected from the databases PubMed and CINAHL through block search of MeSH terms/Subject heading and title searches. The articles were culled and put through quality review with Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality and later analyzed and synthesized using an integrated analysis Results The data analysis gave rise to three themes and six subthemes. The overarching themes are healthcare personnel, their way of working and attitudes, patients’ feelings and previous experience and the frame of the meeting. The result showed the importance that personnel treats patients with empathy and listen to their story, be available for their conversations and treats their feelings as legitimate. A person-centered approach in health care personnel showed to have a large role in the discovery of violence. Conclusions This literature review brings to light multiple factors in the encounter with abused patients. The personnel play an important role in the encounter, their approach to patients, and the partnership they build with the patients effects their will to disclose violence. Nurses play an important role in the meeting with abused patients and nurses can with a person-centered approach contribute to the work against intimate partner violence.

Bakgrund: Personal inom vård och omsorg av personer med demenssjukdom står inför många svårigheter. I mötet med personer med demenssjukdomar kan svåra situationer uppstå till följd av den kognitiva nedsättningen. Personer med demenssjukdom kan ha svårt att förmedla sina önskemål eller berätta vad de varit med om. Det finns också organisatoriska svårigheter, som till exempel att det saknas personal med rätt utbildning och att det blir allt fler äldre med komplexa behov som behöver vård och omsorg. Syfte: Det övergripande syftet är att undersöka hur personal inom vård och omsorg resonerar och agerar kring svåra situationer i mötet med personer med demenssjukdom med fokus på att inhämta samtycke (studie I) samt hur de resonerar och agerar när de misstänker våld i nära relationer som begås av anhöriga till personer med demenssjukdom (studie II). Metod: Data insamlades genom totalt 22 gruppintervjuer med 101 personal som möter personer med demenssjukdom och deras anhöriga i sitt arbete. Intervjuerna syftade till att vara interaktiva, vilket innebär att deltagarna hjälper varandra att reflektera kring det givna ämnet. Studie I analyserades med kvalitativ innehållsanalys och studie II med tematisk analys. Resultat: Övergripande resultat från de båda studierna visar att personal inom vård och omsorg om personer med demenssjukdom upplever flera svårigheter gällande att inhämta samtycke till vård- och omsorgsåtgärder samt att agera vid misstanke om våldsförekomst. Studie I visar att personalens strävan är att alltid låta personerna med demenssjukdom vara självbestämmande, men på grund av de funktionsnedsättningar demenssjukdomen innebär är det ibland svårt att få ett samtycke. I dessa situationer kan det hända att personal är de som fattar besluten om en åtgärd. De båda studierna visar också att personal känner sig osäkra på hur de bör handla eftersom det finns brister avseende stöd och hjälp från verksamheten, såsom riktlinjer och rutiner för att ha något att agera utifrån. Detta var särskilt tydligt i studie II, där personal uppger att de därmed känner sig utlämnade till sina egna erfarenheter, normer och värderingar. Vidare är ett övergripande resultat att personal behöver ha god kännedom om vilka personerna är, deras behov, vanor, känslor och preferenser. Om personerna med demenssjukdom inte kan berätta om vad de utsätts för behöver personalen kunna tolka individens beteende och se om något avviker från det vanliga. Slutsats: De nära interaktionerna mellan personal och personer med demenssjukdom ställer höga krav på färdigheter och kompetens. Det råder en känsla av ansvar bland personalen när det kommer till att möta behoven hos personer med demenssjukdom. Personalen upplever osäkerhet när de inte har klar vägledning om hur de ska agera, och förutsättningarna ofta är otillräckliga. För att stödja personalen behövs tydliga rutiner och riktlinjer, kontinuerlig utbildning och handledning samt tid och möjlighet att reflektera över förhållningssätt.