Föreliggande studie presenterar hur undersökande och jämförande av vilken kunskap som polis och socialarbetare anser sig behöva för att kunna utföra ett effektivt och professionellt arbete med mäns våld mot kvinnor. För att kunna göra detta genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med poliser och socialsekreterare som dagligen i någon utsträckning kommer i kontakt med eller arbetar med våldsutsatta kvinnor. De semistrukturerade intervjuerna utformades utifrån begreppen tyst kunskap, praktisk kunskap, teoretisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att den tysta kunskapen beskrivs som en magkänsla som bedöms vara ytterst relevant i arbetet med våldsutsatta kvinnor. Vidare visar resultatet på att den praktiska kunskapen för socialtjänsten består i att kunna vägleda den våldsutsatta kvinnan medan poliserna lägger större vikt vid utredningsförmåga. Praktisk kunskap beskrivs också som erfarenhetsbaserad kunskap. Resultatet visar också på att teoretisk kunskap är starkt kopplad till utbildning samt kunskap om normaliseringsprocessen. Slutligen visar resultatet att kompetens är en form av lyhördhet och självuppfattning som en yrkesverksam bör ha genom att känna till sina egna begränsningar. Slutsatserna av studiens resultat vittnar om att vidare forskning på arbetsmetoder inom området behövs för att få en mer integrerad och gemensam kunskapsbas

Syfte med denna uppsats är att få en ökad kunskap vad det är för processer som gör att en kvinna lämnar en våldsam relation. Uppsatsen har skrivits utifrån narrativ metod och tyngdpunkten ligger på livsberättelser, vilket används för att ta fasta på historieberättandet. Två kvinnor blev intervjuade. En av kvinnorna hade levt som särbo med sin kille och den andra hade varit gift. Intervjuerna har sedan analyserats med hjälp av fyra teorier. Teorierna normaliseringsprocessen och de emotionella banden användes för att förklara varför kvinnan hamnar i ett destruktivt förhållande. Det är inte huvudsyftet med uppsatsen men det är viktigt att belysa hur kvinnan hamnade där, för att förstå processen när kvinnan bryter upp från relationen. Exitprocessen som är beskrivet av Fuch Ebaugh och uppbrottsprocesserna enligt Holmberg & Enander beskriver processen när kvinnan ska lämna en våldsam relation. Resultatet av studien visade att normaliseringsprocessen inte fungerade fullt ut därför en av kvinnorna levde som särbo. Av den anledningen hade killen inte samma möjlighet till kontroll som om de hade varit gifta. De emotionella banden utgjorde en bättre förklaring till varför kvinnorna stannade. När det gäller själva uppbrottet blev båda teorierna användbara. Det blev en lång process för bägge kvinnorna innan de bröt upp då de till slut kom till en vändpunkt som gjorde att de lämnade relationen.

Stereotyper om våld har genom historien inneburit att mannen ofta förknippats som utövare och kvinnan som ett offer, vilket innebär svårigheter då det är motsatta roller. Mitt syfte med denna studie har varit att undersöka mäns erfarenheter kring att vara utsatt för våld i nära relation. Frågeställningarna som jag förhållit mig till har varit hur män hanterar att utsättas för våld i nära relation samt hur de påverkas av normer om offerskap och maskulinitet. Jag har haft tre semistrukturerade intervjuer samt en uppföljande intervju med en av de våldsutsatta männen. Mina teoretiska utgångspunkter har varit normaliseringsprocessen samt normer om maskulinitet och har därmed analyserat hur männen hanterat och påverkats av att vara utsatt för våld. I min teori har även våldet och offerskap tagits upp. Männen hade olika tillvägagångssätt för att acceptera våldet. Överlag berättade männen att de inte hade reflekterat över det psykiska våldet som våld, även då det i ett av männens fall var det som primärt användes. Fysiskt våld var lättare för männen att ta, samtidigt som det även var det våld som främst hotade deras manlighet. Det var viktigt för männen att visa att deras manlighet fortfarande var intakt vilket de gjorde då de menade på att de fortfarande var fysiskt starkare. Slutsatsen som jag drar utifrån männens berättelser är att normer om maskulinitet spelar in, både då det kommer till hur männen själva reagerar på våldet, men även då det kommer till hur våldsutövaren samt omgivningen hanterar våld i nära relation då rollerna är ombytta.

Ambitionen med denna studie har varit att undersöka förekomsten av hot och våld mot socionomer verksamma inom HVB-hem och den enskilda socionomens uppfattning om vad hot och våld är. Samtidigt har vi velat synliggöra vem som bär ansvaret för uppkomsten av hot och våld, enligt den enskilda socionomen, samt vilka behov den enskilde socionomen anser sig behöva för att kunna hantera detta. Sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts i denna studie, med socionomer verksamma inom HVB-hem. Det insamlade empiriska materialet har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Tidigare forskning inom området och två teoretiska perspektiv har också bidragit till grunden för tolkning och analys av resultatet från studien. Studiens resultat påvisar att det finns flera faktorer som påverkar den enskilda socionomens, som är verksam inom HVB-hem, uppfattning om hot och våld. Faktorer som; kunskap om ämnet, tidigare erfarenheter och hög tolerans, resulterar i en snäv definition. En definition som bidrar till att hot och våld normaliseras. Utbildning och en enhetlighet är viktig och positiva faktorer i arbetet med att förebygga och hantera hot och våld. Ytterligare forskning inom ämnet skulle ge bättre förutsättningar i arbetet med att stävja detta problem gällande hot och våld. / <p>2019-02-19</p>

Psykiskt partnervåld är ett komplext och svåråtkomligt område som ofta sker i det dolda. Syftet med studien var att undersöka studenters uppfattning om allvarlighetsgrad av psykiskt partnervåld. Deltagarna var totalt 189, varav 62 var män. Metoden var en 2 x 2 kvasi-experimentell vinjettdesign, där variablerna lägre respektive högre grad av psykiskt partnervåld tillsammans med en manlig respektive kvinnlig gärningsperson manipulerades. Den underliggande teoretiska grunden var normaliseringsprocessen. Vad gällde allvarlighetsgraden studerades även polisanmälan, straff och domar. Resultatet visade att manliga gärningspersoner generellt uppfattades begå en allvarligare handling. Samt att psykiskt partnervåld överlag uppfattades vara relativt allvarligt, vilket går emot den allmänna uppfattningen som snarare är det motsatta. / Psychological intimate partner violence (IPV) is a complex and inaccessible field that often occurs in secret. The purpose was to investigate students’ perception of the severity of psychological IPV. The total of participants was 189, of whom 62 were men. The method was a 2 x 2 quasi-experimental vignette design, where the variables lower and higher degree of severity along with a male or female perpetrator was manipulated. The underlying theory was the normalization process. Police report, punishment and convictions were also studied regarding the severity. The results showed that the male perpetrator generally perceived to be committing a more serious action. And that the psychological IPV generally perceived to be relatively serious, which goes against the general perception.

No description available.

Studiens syfte är att öka förståelsen för hur våldsutsatthet under barndomen kan påverka kärleksrelationer i vuxen ålder. Tidigare forskning har stort kvantitativt fokus, där individuella faktorer och upplevelser riskerar att missas, och där ett mer fördjupat perspektiv saknas. För att uppnå studiens syfte genomfördes kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med sex kvinnor i åldrarna 23–36, deras upplevelser analyserades genom tematisk analys och resulterade i följande tre teman: självförminskning, högkänslighet, och normalisering av våld. Resultatet tolkades utifrån anknytningsteori och normaliseringsprocessen. Intervjupersonerna beskrev svårigheter att tro på sina egna känslor, svårigheter att upptäcka och säga ifrån när en partner utövar våld, en ambivalens inför kärleksrelationer samt en normalisering av våld. De beskrev även hur kärleksrelationer hade en förmåga att förstärka eller motbevisa den uppfattning av världen och relationer som deras uppväxt fört med sig. Ett viktigt resultat var att intervjupersoner beskrev liknande men också olika konsekvenser av att blivit utsatta för våld som barn. Deras upplevelser av hur kärleksrelationerna påverkats var individuella – därav framkommer vikten av att som yrkesverksam socionom inte enbart göra generella antaganden, utan istället se till den enskildes upplevelser.

Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka mäns upplevelser av psykiskt våld i nära relation samt deras resonemang kring stöd och hjälp. Tidigare forskning visar på att mäns utsatthet för våld i nära relation är ett mindre utforskat område nationellt såväl som internationellt. När män utsätts för våld i nära relation, är psykiskt våld den vanligaste typen av våld som män utsätts för. I denna studie kommer vi belysa hur mäns upplevelser av psykiskt våld i nära relation har påverkat dem, genom flera olika faktorer. Vi har använt oss av teorier om normaliserande processer av våld och socialkonstruktivistiskt perspektiv på kön som teoretisk utgångspunkt. Genom att titta på männens föreställningar om könsroller, där en man anses vara stark, trygg och hård som individ, samtidigt hur de normaliserande processer av våld påverkade männens syn på sin utsatthet. Detta bidrar till att det skapas en kultur som anser att män ska kunna “ta emot” och hantera psykiskt våld. Männen i vår studie menade att de väljer således hellre att må dåligt, både fysiskt och psykisk, än att bryta kulturen gällande de könsrollsföreställningarna som de anser råder. Genom att anlägga dessa två perspektiv kan vi förstå hur männen upplever en relation där de blir utsatta för psykiskt våld. Dessa två motpoler resulterar sedermera i en ambivalens inom männen, som påverkade männens upplevelser och hur de resonerade kring stöd. Vi vill i denna studie skildra männens upplevelser av en relation fylld av ambivalenta känslor som uppstår mellan kärlek och våld.

Bakgrund:  Begreppet våld är mångtydigt och kan ta sig uttryck på olika sätt, ofta i kombination av ett flertal våldshandlingar. Två återkommande begrepp inom studier och forskning kring våld i nära relationer är normaliserings- och uppbrottsprocessen. Utöver detta är våld i nära relationer ett omfattande samhällsproblem där kvinnan, för att bryta relationen, ofta är i behov av hjälp och stöd från myndighetspersoner och organisationer. Därmed är socialtjänstens, polisens och kvinnojourernas arbete en betydande del i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Syfte:  Syftet med uppsatsen var att undersöka hur socialtjänst, polis och kvinnojourer i södra Sverige arbetar med kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer.  Teoretisk utgångspunkt: Studien bygger på den teoretiska utgångspunkten symbolisk interaktionism. Genom begrepp som jaget, spegeljaget, och signifikanta andra erhålls en större förståelse utifrån ett medmänskligt perspektiv för vad som ligger till grund för besluten en våldsutsatt kvinna tar, samt hur samhällsaktörerna arbetar och bemöter kvinnan utifrån detta. Metod:  Kvalitativ metod baserad på semistrukturerade intervjuer samt med ett hermeneutiskt angreppssätt. Datamaterialet analyserades genom tematisk analys. Resultat:  Sex subteman och följande två teman; (1) Arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer, (2) Samverkan i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Slutsats:  Det framkom väsentligt att se varje ärende som unikt och möta kvinnan där hon är, i avseende till uppbrotts- och normaliseringsprocessen. Samverkan mellan aktörerna visade sig vara en av de viktigaste delarna för ett optimalt stöd. Faktorer som personalomsättning, olika prioritet, resurser och sekretessavtal kan påverka utfallet av hur väl samverkan fungerar. Den tydligaste slutsatsen som studien belyser är att samverkan skiljer sig avsevärt beroende på kommun och län, medan arbetssättet och grundtanken är desto mer lika oavsett i vilken av våra studerade kommuner vi inriktar oss på.

Men’s violence against women in intimate partner relationships is a comprehensive problem in society both in Sweden and in the world. Most of the violence occurs at home which makes it a well-hidden problem and the lack of knowledge about men´s violence against women in intimate partner relationships makes it difficult to tackle. The purpose of this essay was to study the character of the violence, how comprehensive the violence is and the actions that Sweden has taken to end men´s violence against women in intimate partner relationships. The result shows that violence in intimate partner relationships occurs in all ages, ethnicities and social classes. The violence can be psychological, physical, sexual, material or economic and the abuser successively takes control over the women and her life. Prejudice about who the abuser is are common and if the abuser doesn’t fit in to the stereotype we seem to look for explanations in the implication of alcohol, anger issues or cultural background. We also seem to mistrust the women and rather than focusing on the crime that has been committed against her we focus on questions such as; why didn’t she leave sooner? To fight this social problem the government has developed a national strategy. This strategy points out that the inequality between women and men is the biggest reason that the violence occurs. According to the strategy education within all levels of society is the key to change the image of femininity and masculinity that feeds inequality between women and men.